onsdag 3 mars 2010

Gästinlägg: NATO – Quo vadis?

NATO bildades 1949 som ett resultat av det kalla kriget. Efter det kalla krigets slut genomfördes en översyn av organisationens strategiska vision och denna reviderades 1999 i samband med Sovjetunionens fall. Det som främst ändrades var att alliansen skulle kunna verka ”out of area”, en stor och viktig förändring när NATO sökte en ny roll för organisationen.

Just nu pågår en revidering och uppdatering av ”NATO strategic concept”, under ledning av den tidigare utrikesministern Madeleine Albright. Dokumentet beräknas kunna presenteras vid ett NATO-möte senare i år.

Tre dagar efter att Hollands koalitionsregering upplöstes p.g.a kriget i Afghanistan och de Nederländska truppernas deltagande i kriget, höll USA:s försvarsminister Robert Gates ett viktigt tal vid National Defense University, en skola för både officerare och diplomater. “Right now the alliance faces very serious, long-term, systemic problems.” var Gates budskap till åhörarna.

Talet kan tolkas som den amerikanska administrationens signal till sina europeiska allierade: -Revideringen av det strategiska konceptet måste innehålla en bättre fördelning mellan medlemsstaterna, ekonomiskt och förmågemässigt. USA håller på att tappa tålamodet.

Gates: “Not only can real or perceived weakness be a temptation to miscalculation and aggression, but, on a more basic level, the resulting funding and capability shortfalls make it difficult to operate and fight together to confront shared threats". Det av mig kursiverade avslutande stycket är enligt min mening en central del av talet och den svåraste nöten att knäcka när det gäller nytt strategiskt koncept. Förmågeglappet är för stort och växande. Redan vid lågkonflikter saknar USA:s allierade förmåga att bidra med adekvat utrustning (jfr hkp och UAV för svensk del).

Obalansen när det gäller förmågor mellan USA och dess europeiska allierade är ingen ny företeelse. Under NATO:s flygkampanj mot Serbien 1999, tillhandahöll USA all störning, 90 % av flygspaningen och 80 % av lufttankningsresurserna. Precisionsstyrda bombningar genomfördes till 90 % av USA.

Ett annat område som amerikanarna är missnöjda med är att endast 2,7 % av Europas ca två miljoner militärer deltagit i NATO:s 1999 beslutade ”out of area operations”. Här vill USA se en bättring från sina allierades sida.

Nu verkar USA genom Gates sända budskapet "Enough's enough" till sina allierade. Det är dags att fördela bördan när det gäller regional och global säkerhet.

Bara fem av NATO:s 28 medlemmar har nått det gemensamma målet att satsa minst två procent av BNP på försvaret. Förutom USA (över fyra procent) är det endast Bulgarien, Frankrike, Grekland och GB som uppfyllt målsättningen. Detta är föremål för ett ökande missnöje från den amerikanska administrationens sida. Samtidigt har president Obama har lagt fram en rekordstor försvarsbudget om 708 miljarder dollar för 2011, för kongressen att fatta beslut om.

Även NATO:s ekonomi är föremål för amerikansk kritik. Endast två månader in på budgetår 2010 saknas redan hundratals miljoner Euro, vilket enligt Gates är en "natural consequence of having underinvested in collective defense for more than a decade”.

Undersökningar visar att kriget i Afghanistan får allt mindre opinionsmässigt stöd i nästan alla europeiska länder. Holland blir den första allierade att dra sig ur striderna i Afghanistan. Hittills har 21 holländska soldater stupat i kriget. Att Holland drar ur nästan 2000 man är inte goda nyheter för Obama, som sedan i höstas kämpat för att Europa skall öka sin truppnärvaro i landet.

Av NATO:s 86.000 man i Afghanistan bidrar USA och GB med nästan 60.000. Dessutom har USA mer trupp närvarande, men utanför NATO. I juli beräknas att USA har nästan 100.000 man på plats. Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien bidrar sammantaget med 12.000 man. Ser vi sedan till förlustsiffrorna, så blir det tydligt vem som deltar i de verkliga striderna. USA har förlorat 1006 man och GB har förlorat 265 (mer än övriga Europa sammantaget).

Nyligen misslyckades NATO med att få medlemsländerna att bidra med utbildare till Afghanska armén och till polisstyrkorna. Nu återstår att skaka fram 1600 utbildare innan året är slut. Utbildade afghanska militär- och polisstyrkor är ett av flera viktiga kriterier för när alliansen kan börja att ta hem egna trupper. Bristen på utbildare kan bli en form av moment 22 för alliansens framtid i landet.

Gates pekade främst ut två framtida hot. Ett diffust hot från extremister, baserade i ”failed states”, som försöker komma över massförstörelsevapen och ”skurkstater” som Iran, med ballistiska missiler som kan nå Europa. Som motvikt pekade han på vikten av att stärka alliansens missilförsvar och att utöka utbildning och övning av andra nationers militära styrkor.

Antagandet att Europas brist på engagemang berodde på ovilja mot George W Bush har kommit på skam. Ingenting har därvidlag ändrats efter Obamas tillträde på presidentposten. När Obama bad om mer stöd för Afghanistan, var det samma länder som hörsammade detta som på Bush tid.

Europas snålskjuts på försvarsområdet, som har möjliggjorts av USA:s säkerhetsgarantier inom alliansen, har varit ett problem under flera årtionden. Försvarsbudgetarna har krympts för att möjliggöra förstärkning av välfärden, samtidigt som USA:s militära engagemang i Europa tagits för givet. Gates tal antyder att detta sakernas tillstånd kan närma sig ett slut, om inte Européerna lämnar mer adekvata bidrag till alliansens ansträngningar.

Vad skall USA med sina allianser till är en fråga som ställs då och då.

/Sumatra

Inspiration och fakta till detta inlägg är hämtat från artiklar i NYT, The Boston Globe, Reuters, Los Angeles Times och New York Post

22 kommentarer:

  1. Det verkar gå åt skogen för NATO/USA i Afghanistan. Sista offensiven i Marjah är tydligen ett fiasko. USA:s trupper verkar vara minst 60% odugliga. Drabbas av panik av prickskyttar och IED-minor. Kanske väntat? US Army/marinkår består ju av frivilliga och ingen normalt funtad person kan ju frivilligt värva sig dit.Det blir samhällets botten som hamnar där! Och vad slåss de för i Marjah? Att småflickorna där skall få gå i skolan? Men det är ju rena skämtet. USA:s marionettpresident Karzai har ju låst in sin egen fru och de få samskolor som finns skall nu splittras efter kön. Karzai ägnar sig mest åt opiehandel. Det verkar som stridsmoralen hos amris i Afghanistan sjunker hela tiden. Brist på RAR, utan tvivel. Man undrar verkligen hur moralen är hos de svenska krigarna?

    SvaraRadera
  2. Man kan också fråga sig vad Europa ska med NATO och USA till: Har funnits tecken i 20 år eller så på att vissa länder inte litar på och/eller inte anser sig behöva USA för sitt eget försvar längre. Kanske inte heller vill vara beroende av USA. Då är det inte så konstigt om man är mindre än entusiastisk till att delta i krig som kanske inte har eller upplevs har särskilt mycket med ens egen säkerhet att göra.

    SvaraRadera
  3. Åker Europa verkligen 'snålskjuts på försvarsområdet', om NATO alltmer intresserar sig för konflikter som Europa egentligen inte bryr sig så mycket om?

    Säg snarare att Europa agerar i linje med sitt strategiska intresse, precis som att USAs agerande inom NATO under det kalla kriget var i linje med USAs strategiska intresse. Att USA och Europa har haft likartade strategiska intressen ett tag innebär inte att vi kommer att fortsätta att ha det.

    SvaraRadera
  4. @Anders Björkman
    Du har som vanligt 180° fel.

    @Anonym 08:37
    Om problemet inskränkte sig till ovilja att delta i Afghanistan så skulle det kunna vara förklaringen. Tråkigt nog så är det mer en fråga om Europeisk oförmåga än ovilja.

    @Per A
    Så det är i Europas intresse att sakna meningsfull egen militär förmåga?

    SvaraRadera
  5. @Forsno

    Absolut inte.

    Men har bara 2,7% av de europeiska NATO medlemmarnas militära personal satts in 'out of area operations', så brister nog viljan mer än förmågan. Bortsett från fallet Sverige, alltså.

    Sedan så kan man fråga sig om 'expeditionary warfare' är en meningsfull militär förmåga för huvuddelen av europas stater.

    SvaraRadera
  6. Att USA ifrågasätter att EU får så lite effekt för sin försvarsbudget tycker jag är helt rätt. Tyvärr så bygger varet och ett av EU medlemsländer upp egna grundläggande förmågor, vilket gör att vi inte får ut de där sista 5% som ger effekt.

    Tyvärr så visar det återigen på realpolitiken inom EU. Vi litar helt enkelt inte riktigt på varandra ännu...

    Förutom Sverige, som verkar lita på de flesta!

    SvaraRadera
  7. @ CI 10.50

    Korrigering - Sverige litar inte "På de flesta".

    Sverige litar på alla - det har våra folkvalda slagit fast i en förbehållslös solidaritetsförklaring utan några som helst återförsäkringar.

    Bevare oss väl....

    SvaraRadera
  8. Europa i allmänhet, med vissa nordliga undantag, kan nog mycket väl ha bättre 'pang per peng' än USA. USAs försvarsbudget är bara så jäkla stor att lite ineffektivitet här och där spelar mindre roll.

    SvaraRadera
  9. En konsekvens av ett svenskt NATO-medlemskap vore att 2%-målet skulle gälla även för vårt land. Ett rejält tillskott till försvarsbudgeten således.

    Eftersom detta är Sverige skulle NATO då få sex medlemmar av 29 som uppfyller målet ;-)

    SvaraRadera
  10. @Forsno

    Vad anser du om motivationen hos svenska krigare i Afghanistan? Pà topp?

    SvaraRadera
  11. Själv bedömer jag motivationen hos den svenska truppen i Afghanistan som hög, mycket hög.
    Jag snackade med en av dem igår så det är färsk info.

    SvaraRadera
  12. @Anonym 10.56: Jag satt och letade efter en sketch med Hasse och Tage som hette något i stil med troskonstnär Valfrid Lindeman. Hasse har ett citat där som jag tycker skulle passa in "Säg vad du vill och jag tror dig". Tyvärr så lyckades jag inte hitta den på Youtube.

    SvaraRadera
  13. I storebrors fotspår tågar vi blint framåt!

    USA startade kriget i Afghanistan men varför skall Sverige avsluta det?

    Varför har Sverige så hög militär ambition i de mest hårresande konflikterna ute i världen?

    Varför skall vi hela tiden sträva efter så högteknologiska vapensystem på de flesta nivåer att vi inte ekonomiskt klarar av att uppbära något som kallas förmåga.

    Varför kan inte våra väpnade styrkor ha ambitionen att enbart understödja humanitära insatser efter någon naturkatastrof och inte aktivt söka väpnad strid.

    Hur många andra konflikter ute i världen, istället för Afghanistan, finns det inte där vi kan hjälpa utsatta människor?

    Hur kan vi prioritera bort försvaret av vår egen befolkningen och vår egen mark till förmån för ett högst osäkert projekt i Afghanistan.

    Vem bestämmer åt oss om hurvida vi bäst försvarar Sverige i Afghanistan eller i Kongo eller i Haiti eller i Sverige?

    "Medborgare i landet utan egen vilja"

    SvaraRadera
  14. @Per A
    Och jag skulle hävda att det är tvärtom. De flesta Europeiska länder kan inte skicka mer trupp på internationella uppdrag än vad de gör.

    @Anders Björkman
    Som Cynisk påpekar så är motivationsnivån inom Afghanistanstyrkan hög.

    @Medborgare i landet utan egen vilja
    Vår internationella ambitionsnivå är inte hög; den är i paritet med vår ställning i världen.

    Vår nationella ambitionsnivå är snarast farligt låg, men det är inte de internationella insatserna fel.

    För att svara på din sista fråga: ingen annan bestämmer åt oss. Vi är helt och fullt ansvariga för våra egna beslut.

    SvaraRadera
  15. @Forsno
    Jag skulle gärna vilja se mer dokumenterade uppgifter att svenska soldaters motivation i Afghanistan är hög. Kriget där är ju redan förlorat! Under 7 år har den afghanska (marionett) regeringen i princip inte lyckats med någonting utom att förskingra biståndsmedel från väst och få fart på narkotikahandeln med svenska soldater på första parkett att beskåda eländet.

    SvaraRadera
  16. @ Anders: Läs på http://swecon-afghanistan.blogspot.com/

    SvaraRadera
  17. Forsno:

    "Vår internationella ambitionsnivå är inte hög; den är i paritet med vår ställning i världen."

    Så ni anser att en nation som inte varit i krig på 200 år, inte längre förmår uppfylla sin säkerhetspolitik, inte kan leverera efterfrågad utrustning till sina soldater och som strävar efter att leda sig själv och andra nationer i väpnade konflikter utomlands, inte har en hög ambition?

    "Medborgare i landet utan egen vilja"

    SvaraRadera
  18. @chefsingenjören
    http://swecon-afghanistan.blogspot.com/ visar bara svensk idyll i Hindukusch utan analys och djup. Jag saknar litet action fràn Marjah, mm.

    SvaraRadera
  19. @ Medborgare i landet utan egen vilja

    Din kommentar var till Forsno, men jag tar mig friheten att kommentera lite. Jag håller med dig om att det verkligen är blandade karameller. Ömsom under isen, ömsom hög svansföring lite osorterat. Högt och lågt blandat. Men är inte detta lite av hela Europas dilemma. Vi vill gärna tro att dagens Europa är samma maktfaktor i världen som det en gång var, vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. En ny värld växer fram, med en försvagning av vår världsdel, politiskt, militärt, kulturellt o.s.v. Fram stiger ny länder, några som vi betraktat som u-länder; BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien och China). Nya allianser som SCO (Shanghai Cooperation Organization) och nya Europeiska konstellationer som PIIGS (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien).

    Time magazine damp ner i min brevlåda idag. Där läser jag under rubriken The Incredible Shrinking Europe följande: "If Europe wants to become a global power to rival the U.S. and China then it needs to stop acting like a collection of rich, insular states and start fighting for its beliefs. Now". Här kan man i så fall tala om ett återtagande i stor skala. Kanske ett ämne för ett inlägg? Någon?

    Vad jag inte kände till när jag skrev mitt inlägg om NATO:s problem och det nya strategiska konceptet var att både Sverige och Finland är med på en hörna i tänket. Man kan läsa mer om detta på Carl Bilds blogg:

    http://carlbildt.wordpress.com/2010/03/04/
    framtida-fredsarbete-med-nato/

    I texten finns en länk till både Carl Bilds tal och Finlands utrikesministers Alexander Stubb tal som bl a berör det nya konceptet.

    SvaraRadera
  20. @Anders Björkman
    Vi vet att du anser att allt redan är förlorat men nu handlade det om inställningen hos de som faktiskt utför insatsen.

    Men Marjah ligger i Regional Command South och PRT MeS i Regional Command North.

    Ibland så smäller det i vårt ansvarsområde också men vardagen är inte en oändlig räcka eldstrider.

    @Medborgare i landet utan egen vilja
    Vår ambitionsnivå, med t ex NBG vart 3:e år och 2 000 man i internationell insats eller beredskap, är vad omvärlden kan förvänta sig från ett rikt västeuropeiskt land med nio miljoner invånare.

    Det har bitvis varit svårt att leva upp till ambitionerna, men det beror inte på att de är för höga.

    Jag ser inte det motsatsförhållande mellan nationell och internationell förmåga som är grunden till många värnplikts- och invasionsförsvarsanhängares argumentation.

    Det var Bosnien som gav FM moderna stridsvagnar och det är Afghanistan som kommer att ge militära helikoptrar och TUAV. I bägge fallen kommer förmågan långt efter att behovet tydliggjorts.

    Menar du att vi inte behöver stridsvagnar eller helikoptrar med ballistiskt skydd och motmedel på hemmaplan?

    Grundproblemet är försvarsbudgeten för låg och FM saknar tydliga dimensionerande uppgifter från statsmakterna.

    @Sumatra
    Exakt, vill vi ha inflytande där våra intressen står på spel och vår säkerhet avgörs eller inte.

    Om vi vill ha det inflytandet så är det förenat med kostnader och risker; om vi avsäger oss det inflytande så är det förenat med andra kostnader och risker.

    Det vore trevligt om vi började tala klarspråk om alternativen.

    SvaraRadera
  21. @Forsno.

    Är grundproblemet budgeten, eller avsaknaden av övergripande strategi och doktrin, som gör att man inte vet vad man skall köpa för pengarna, och därför köper lite vadsomhelst?

    SvaraRadera
  22. @Per A
    Grundproblemet är avsaknaden av en tydlig säkerhetspolitisk doktrin.

    Om solidaritetsförklaringen ska kvarstå, och den blir ju diplomatiskt nästintill omöjlig att dra tillbaka, så måste den få definiera säkerhetspolitiken och bli dimensionerande för FM.

    Då behöver försvarsbudgeten öka med 10-20 miljarder.

    Det är möjligt att det skulle gå att få råd med enbart sega gubbar inom nuvarande budgetramar, men det vore enligt mig helt bortkastade pengar.

    Sveriges säkerhet avgörs på nordkalotten samt på och kring Östersjön. Vi påverkar inte situationen i vårt närområde genom att sitta och trycka i skogen, om inte skogen ligger i Finland.

    SvaraRadera