lördag 27 mars 2010

För fort framåt? (uppdaterad)

ÖB Sverker Göransson går ut i Ekot och säger att en djupare diskussion om insatsen i Afghanistan är nödvändig.

I ljuset av dödsskjutningarna i februari av två svenska officerare och en lokalanställd tolk resonerade Göranson om skillnaderna mellan de svenska och danska förlusterna i Afghanistan. Danmark har förlorat ett 30-tal soldater och Sverige fyra soldater.

Göranson tror att danska opinionens vilja att acceptera förluster kan styras utifrån landets tydligare val, bland annat Nato-medlemskapet.

– Vi har inte den vanan och har inte gjort de valen, sade han.

Samtidigt har säkerhetsläget för svenskarna blivit sämre, och på tal om förluster sade ÖB att "det kommer att hända igen". Han vill ha en fördjupad diskussion om vad Sverige vinner på insatsen och på att skapa säkerhet för uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle.


Detta tycker jag är mycket bra. Det har länge behövts en politisk diskussion om varför vi är i Afghanistan. De politiska argument som tidigare förts fram som att vi "skyddar Sverige genom att bekämpa terrorismen" eller att "vi bidrar till den afghanska befolkningens säkerhet" håller helt enkelt inte. Faktum är att vår närvaro till viss del skapar nya terrorister och att lokalbefolkningen allt som oftast råkar illa ut då dom hamnar mellan ISAF och talibanerna i striderna. Å andra sidan hade afghanerna det ganska så illa under talibanregimen, men innan 9-11 så var det ingen i omvärlden som egentligen brydde sig.

Det argument som borde lyftas och granskas är vårt beroende av omvärlden för Sveriges säkerhet. Vårt minskade svenska försvar har inneburit att vi måste använda det oftare och då framför allt utanför rikets gränser. Genom att visa att Sverige bidrar till EU och NATO:s insatser så hoppas vi på att kunna få hjälp själva en dag. Men hur väl håller också detta argument? I den politiska debatten förs det allt för ofta fram att det saknas hot mot Sverige. Borde då inte en logisk konsekvens av detta vara att vi inte är i behov av militära allianser? Eller är det andra typer av hot än de rent militära som egentligen åsyftas, t.ex. ekonomiska? I så fall så finns det en logisk följd. Vi hjälper NATO och USA i Afghanistan. Detta gör USA och NATO länderna välvilligt inställda mot Sverige. Eftersom de flesta NATO länder även är EU medlemmar så innebär det att USA och EU kan tänka sig att ge en hjälpande hand den dag Sverige får ekonomiska problem.

Hur mycket är dessa framtida ekonomiska försäkringar värda? Är vi beredda att ta lika mycket förluster som t.ex. Danmark? Är vi beredd att ta de kostnader som uppstår efter insatserna? Tolgfors har gått ut på DN debatt och berättat om det förbättrade svenska insatserna för att ta hand om hemkommande soldater. Det är inte bara de fysiska skadorna som ger problem vid hemkomsten. I Danmark har man på senare tid noterat en förhöjning av antalet självmord vid hemkomsten från internationella insatser.

Talibanerna har ett uttryck, "You got the watches, we got the time". Hur länge härdar ISAF ut i Afghanistan? Hur mycket är vi beredda att stå ut med för att nå målen med den svenska säkerhetspolitiken? Nu när Sverige har bundit upp sig att stödja ISAF som en del i vår säkerhetspolitik kan vi inte dra oss ur först. Då har vi förlorat allt vi har satsat. Om ISAF som helhet drar sig ur är det en helt annan sak. Då kan Sverige med flaggan i topp lämna landet och likt George Bush deklarera "Mission Accomplished".

Ett av "måste" kraven för att Sverige och ISAF ska kunna lämna Afghanistan är att den afghanska staten själva ska kunna klara av säkerheten i landet utan att det blir inbördeskrig och därmed talibaner och Al Qaida kan få fritt spelrum.

För att klara av detta så utbildar våra OMLT-instruktörer den afghanska armén, ANA och den afghanska polisen, ANP. Men vilka är det vi tar ut för tjänstgöring i ANA/ANP? Tyvärr så pekar incidenten då de två svenska officerarna dödades av en afghan klädd i polisuniform på att poliskåren i Afghanistan är allt annat än beredd att ta hand om säkerheten. Tvärtom är allt för många poliser korrupta och t.o.m. allierade med talibanerna. Vi har för bråttom och accepterar alla kandidater till ANA/ANP utan allt för noggranna kontroller.

Andra pluton vid FS 18, som leddes av kapten Palmlöv och löjtnant Andersson, hade till uppdrag att patrullera längs highway 5, väster om Mazar-e-Sharif, den 7 februari. När uppdraget väl var genomfört bestämde de sig för att besöka den afghanska vägpolisen vid by Gurgi Tepa. Ett besök som inte var föranmält.

Vägpolisen uppfattas av det internationella samfundet som inte helt tillförlitlig. Sannolikt finns kopplingar på personivå mellan denna vägpolis och kriminella nätverk. Ändå har ISAF till uppgift att stödja och samarbeta med vägpolisen.


Nej, nu är det dags att granska inte bara anledningen till att vi är i Afghanistan, utan även metoderna. Det får inte vara så att vi egentligen inte vill vara där och därför försöker att lösa konflikten för snabbt. Det leder bara till ett stort misslyckande. Jag har tidigare förespråkat en mindre ANA/ANP till förmån för lokala milistrupper. Fördelen blir att vi kan lättare granska och välja ut de afghaner som ska ingå i ANA/ANP. Milistrupperna rekryterar enbart lokala stammedlemmar och har därmed mycket bra koll på sina soldater. Denna metod kommer att ta tid, men vi ger oss själva samtidigt mer tid att lyckas med uppdraget.

Har vi bråttom innebär det att vi måste ta större risker, både personliga risker för våra soldater i Afghanistan och dessutom i slutändan risken att misslyckas med hela insatsen. Ett misslyckande i Afghanistan kan leda till att USA, NATO och EU drar sig tillbaka från att försöka med något liknande igen, likt USA efter misslyckandet i Somalia 1992-93. Detta skulle i så fall innebära att själva syftet med Battlegroups och snabbinsatsstyrkor helt försvinner. Därmed försvinner också grundanledningen till att den svenska Försvarsmakten omstrukturerats de senaste åren. Då är vi tillbaka på ruta noll...

Uppdaterad 10-03-28, 21:09
Michael Yon har lagt ut en presentation av läget i Afghanistan från i januari i år. Det som är oroväckande är den trend man kan se med ökat antal attacker varje år. På vintern har det varje år gått ner, men mot sommaren eskalerar det igen. Därför så är 2010 mycket kritiskt för ISAF. Kan vi visa att den pågående offensiven under sommaren lyckas bryta trenden så har vi ett bevis för att de nuvarande metoderna fungerar.

Det som är oroväckande är att talibanerna börjar lära sig IED metoderna från Irak. Vi måste därför bli av med beroendet av att transportera trupper längs med vägarna. Svaret på detta är helikoptrar samt TET-taktiken. Övervakning av gränsen mellan Pakistan och Afghanistan måste förbättras för att förhindra smuggling av de kritiska komponenter som behövs för att tillverka IED (gödningsmedel och batterier till utlösare).

Två av de motiv för ISAF närvaro som ofta hörs i debatten råder jag starkt från:

- Förbättra kvinnans position. Detta fungerar i städerna, men om vi försöker att ändra det afghanska samhället för mycket just nu så kan det leda till ökat motstånd hos lokalbefolkningen. Då ser dom oss verkligen som erövrare som försöker att ändra deras livsstil. Det är bättre att fokusera på att förbättra säkerheten och sedan långsiktigt försöka förbättra kvinnornas roll. Så länge talibanerna som hade en rent kvinnofientlig regim inte kommer tillbaka så är det för tillfället tillräckligt bra med kvinnornas normala ställning i Afghanistan.

- Stoppa drogtillverkningen. Tyvärr så är detta en av de få inkomstkällorna för lokalbefolkningen. Givetvis så ska denna inkomstkälla bytas ut mot något annat, men innan dett andra alternativ finns tillgängligt bör vi ligga mycket lågt med dessa ansträngningar. Fokus ska i stället ligga på att förneka att talibanerna tar del av inkomsten från denna tillverkning. Vi bör också säkerställa att talibanerna inte får inkomster via islamistiska kretsar via Pakistan.

Fokus måste ligga på att förbättra säkerheten för lokalbefolkningen och förhindra rekryteringen. Tyvärr så har den militära kampanjen lite för stort fokus på att bekämpa talibaner.

I en av kommentarerna nedan så ansåg jag att USA hade klarat av den regionala säkerhetsfrågan redan 2001. Ja, dom förhindrade att Al Qaida kan använda Afghanistan som utgångspunkt för sina operationer. Nu finns det andra områden som Pakistan, Jemen och Somalia som är säkrare operationsbaser för Al Qaida. I NATO presentationen ovan så beskriver underrättelsetjänsten att många bland talibanerna ångrar sitt samröre med Al Qaida. Handen på hjärtat USA, NATO och EU. Hade vi anfallit Afghanistan om det bara var talibanerna som fanns där? Viss finns det ett regionalt problem som kvarstår, men det är mer inrikespolitiskt i Afghanistan samt givetvis gränsproblemen kring Durandallinjen och förhållandet mellan Pakistan och Indien.

Jag skulle vilja se mer ansträngningar från EU att få Pakistan med som en spelare på samma planhalva som ISAF. Just nu är det USA som är den som driver diskussionerna med Pakistan. Tyvärr så tror jag att pakistanierna trots att dom gladeligen accepterar stöd i form av nya F-16 inte helt litar på USA. Kanske EU skulle kunna fylla en större roll här?

Uppdaterad 10-03-30, 07:22
Obama tycker att utvecklingen i Afghanistan går för långsamt.

- Jag tror att han hör på, sade Obama i en intervju med NBC och syftade på diskussionerna med den afghanske presidenten Hamid Karzai om korruption och narkotikahandel.

- Men jag tycker att framstegen går för långsamt och vad vi har försökt att trycka på är vikten av nu genast, sade Obama i intervjun som sänds tidigt på tisdagsmorgonen.


Vad som är positivt är att G8 avser att göra investeringar i regionen mellan Afghanistan och Pakistan. Detta är mycket bra då det är endast genom ekonomiska påtryckningar vi kan få med Pakistan i rätt spår och det är endast med ekonomiska förbättringar för befolkningen som dom inser att ISAF gör nytta i landet.

I USA pågår samtidigt diskussioner med den pakistanske arméchefen Gen Ashfaq Kayani, och utrikesminister Shah Mahmood Qureshi. Tonen i dessa samtal låter mycket lovande då man äntligen har börjat närma sig pudelns kärna, d.v.s. relationen med Indien och det pakistanska stödet för LeT.

The Pakistanis also carried a brief which frankly addressed Pakistan's strategic interests and security needs with regard to India, Afghanistan and sensitive issues like nuclear weapons and terrorism.
...
Pakistan has said it will not act against Lashkar-e-Toiba, the militant group accused of carrying out the Mumbai (Bombay) attacks in 2008 until relations with India markedly improve.


De militära operationerna i södra Afghanistan fortsätter. I juni planeras en större operation mot Kandahar som är en av talibanernas starkaste fästen i Afghanistan.

The officials - who spoke on condition of anonymity - said some 10,000 troops would be involved in the main thrust of the operation.

They told Reuters news agency it would include a militant "clearing" phase from June to August, followed by a smaller "secure and deliver government" phase that is expected to last at least until mid-October.

They said US troops were already working on securing transit routes and persuading leaders of districts surrounding Kandahar to co-operate with coalition forces.

17 kommentarer:

  1. "ÖB Sverker Göransson går ut i Ekot och säger att en djupare diskussion om insatsen i Afghanistan är nödvändig."

    Att lämna inövade, PK och halvkvicka svar i Ekots lördagsintervju på förberedda frågor går väl an.

    Men ingen frågar den "omnipotente" general Göransson om vad som hittills förhindrat honom att - på en anständig nivå - lämna relevant stöd till sin personal och deras anhöriga före, under och efter internationella insatser.

    Enligt regeringens personalförsörjningsproposition (prop. 2009/10:160), avsnitt 5.20, föreligger inte och har heller inte förelegat några som helst hinder - inte ens ekonomiska - för honom att axla det ansvar som åligger honom i rollen som myndighetschef och arbetsgivare i detta avseende.

    Det är synnerligen besvärande att beslutade åtgärder i syfte att underlätta tillvaron för soldater, sjömän och officerare, i internationell tjänst, och deras familjer, alltjämt lyser med sin frånvaro...

    Utkräva ansvar - någon?

    /Adaktusson

    SvaraRadera
  2. @Adaktusson: Man har försökt med bl.a. hjälp till snöskottning när mannen i familjen är i Afghanistan under vintern, men enligt jantelagsskattereglerna i Sverige är detta en förmån som familjerna ska skatta för...

    Man kanske borde ta upp frånvaron av en familjemedlem på minuskontot i deklarationen så att förmåner och utgifter tar ut varandra?

    SvaraRadera
  3. Överbefälhavaren (ÖB) Sverker Göranson säger att Sverige kommer att få fler sårade eller dödade soldater i Afghanistan. Han tror att en djupare svensk diskussion om de svenska vinsterna med insatsen är viktig. – Det är resonemangen bakom som är det viktiga, sade Göranson i Ekots Lördagsintervju 27 mars. Precis! Och eftersom de svenska soldaterna 2010 inte uppfyllt målsättningen från 2002 med insatsen är det dags att ta hem dem. Insatsen är ren förlust, dvs raka motsatsen till vinst. Insatsen – att säkra det civila återuppbyggnadsarbetet – har ej lyckats. Det civila återuppbyggnadsarbetet har uteblivit totalt, pga korruption, mm. Man har inte ens lyckats organisera riktiga val, vilket är mycket lätt, dvs med 20 000 valstationer där val förrättas av 10 utbildade valförrättare, röstsedlarna sedan räknas (samma kväll) av dessa valförrättare och resultatet sedan publiceras utanför vallokalen (och till den centrala myndigheten). Istället räknar man ej valsedlarna lokalt utan sänder valurnorna till en central myndighet för rösträkning ett par veckor senare, ett system som är hur lätt som helst att sabotera (och vilket naturligtvis saboterades). Etc, etc. Dags att ta hem militären och låta afghanerna sköta sig själva.

    SvaraRadera
  4. Nu blir jag överraskad av resonemangen.
    Vad bygger du ditt resonemang på CI? Vad har du för informationsunderlag? Har du tagit del av rapporter från HKV avseende utvecklingen i PRT MES?
    Min analys av bilden är en annan än den du gör.

    Afghan Highway Police ska inte ses som ANP, vilket är viktigt för att kunna debattera sakligt.

    Utvecklingen går åt rätt håll i PRT MES, det finns det mycket information som styrker. Det går framåt även i andra delar av landet, något som jag uppfattar även att SAK menar. Jag lyssnade på dem häromdagen.

    Det finns tydliga motiv till varför Sverige är i Afghanistan. De halv-officiella är:
    -Att bidra till den internationella stabiliteten.
    -Att bidra till humanitär hjälp (vilket möjliggörs av ISAF:s närvaro.)
    -Att öka FM:s förmåga.

    Givetvis finns det realpolitiska motiv också, såsom att markera för omvärlden att Sverige är en god samarbetspartner och en internationell spelare.


    @Anders Björkman
    En insats är inte förlust förrän man väljer att se det så. Jämför det omvända att Afghanerna är de som väljer när uppdraget är löst.
    Återuppbyggnadsarbetet går riktigt bra enligt vad svenska biståndsorgan rapporterar och i september är det val.
    Visst finns det utmaningar och mycket jobb kvar men då är det läge att kavla upp ärmarna och bita ihop. Att ge upp är inte bra för någon alls.

    SvaraRadera
  5. @Cynisk: Analysen av ANP bygger jag på ett antal artiklar på Small War Journal, The Long War Journal samt Wired Danger Room.

    Ett exempel (av många)

    http://www.wired.com/dangerroom/2010/03/holding-afghanistans-corrupt-cops-to-account/

    Jag får erkänna att den position jag sitter på just nu gör att jag inte läser särskilt många rapporter från MeS. Troligtvis blir det ändring i höst...

    SvaraRadera
  6. @Anders: Som vanligt misstolkar du mitt inlägg. Jag är för insatsen i Afghanistan och tycker att det är vansinne att ta hem styrkorna. Har man brutit ner ska man även bygga upp.

    Däremot så tycker jag att svenska politiker ska vara öppna med orsaken till att vi är i Afghanistan.

    Jag håller inte riktigt med Cynisk två första "halv-officiella" motiv då nr 1 klarades av USA redan 2001. Skulle detta motiv vara huvudorsaken så skulle vi göra mer effekt i t.ex. Jemen eller Somalia då Al Qaida numera har flyttat den internationella delen av sina operationer. Det som Al Qaida genomför i Afghanistan skulle jag vilja klassa som PR för att förbättra sin rekrytering.

    Motiv 2 håller inte riktigt det heller då t.ex. Svenska Afghanistankommitén klagar på att ISAF delvis "drar på sig elden". Sedan tycker jag att Svenska Afghanistankommitén har fel då dom anser att det var lättare att agera innan 2001. Problemet där var att våra hjälpinsatser mer eller mindre hjälpte talibanerna att hålla makten.

    Motiv 3 är säkert sant om ett Afghanistanscenario är det FM ska klara av. Vi får bra träning/härdning av våra soldater, men vi riskerar att ha en felaktig struktur på FM om vi anpassar oss för mycket.

    SvaraRadera
  7. CI, representanter för Afghanistankommitén har påpekat att ISAF inte löser de akuta hoten utan ISAF är med och bygger den Afghanska staten. Ett nödvändigt ben att stå på för Afghanistans utveckling. SAK vill inte att ISAF skall snylta på deras legitimitet då ISAF kan skapa egen mycket lätt. Tyvärr ar vi snurriga försvarspolitiker och en försvarsmaktsledning i panik.

    Motiv tre har ju tidigare inte varit ett problem för FM. Avsaknaden av ett reelt hot mot staten Sverige har ju lett till ett ifrågasättande ifrån politiker: "Varför skall vi betala för något vi inte har nytta av"? Visionerna i början på 2000-talet med 120/90 mekbrigader, GRK 90120, m.m. Vi hade ett flygvapen med baseringsmöjligheter och en hyfsad markförsvarsförmåga. Våra sjögående stridskrafter hade fler plattformar och fler baseringsmöjligheter/utbildningsplattformar.

    Allt detta har raserats på 10 år. Att säga att Afghanistan är dimensionerande för FM är lika uppenbart som att kommentara att en dörr står öppen, det var nämligen ett krav för förmågorna i Fb04. Att kritisera det nu drygt fem år senare är lite sent.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  8. @J.K: Tidigare var utlandsmissioner dimensionerande för utlandsstyrkan. Nu för hela FM...

    SvaraRadera
  9. CI, det är ingen nyhet för oss som bråkade i Fb04.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  10. @Cynisk
    Kan man inte organisera val/vallokaler/valurnor/röstsedlar/valförrättare/rösträkning lokalt under 8 àr, sà kan man inte organisera civilt àteruppbyggnadsarbete av annat slag. Administrationen i Kabul under Karzai är ju rena skämtet, dvs vad man kan vänta av en marionettregim. Jag tycker synd om den svenska militären pà plats att 'hjälpa' den. Enklast, som Holland, att ta hem hela styrkan.

    SvaraRadera
  11. Det internationella samfundet inklusive ISAF är i Afghanistan för att hjälpa dem att bygga upp sitt samhälle. I det inkluderas hjälp till demokrati-processen där val innefattas.

    Motiv 1 som jag angav tidigare löstes inte alls 2001 utan är i högsta grad aktuellt.

    Angående motiv 2: CI:s version om vad SAK tycker om ISAF överensstämmer inte med det som ordföranden i SAK uttryckte i ett anförande häromveckan. SAK är positiva till ISAF men håller sig neutrala till det svenska deltagandet eftersom det är ett politiskt ärende.

    Ingen behöver tycka synd om den svenska truppen men stöd gärna den samma. ISAF behövs där borta. Det är dock synd att det finns så många här hemma som inte förstår det.

    SvaraRadera
  12. @Cynisk: Jag stöttar ISAF helhjärtat och även den svenska närvaron. Däremot så tycker jag att det officiella motivet är en smula tveksamt samt att metoderna inte alltid fungerar.

    I PRT MeS så fungerar metoderna bra då vi håller till i en ganska så lugn region.

    i Helmand så håller jag med om att offensiven går framåt. Men kan vi hålla de territorium som vi tar över? Lämnar vi områdena är det stor risk för att talibanerna tar över.

    Just nu så tar vi i som min gamla fotbollstränare skulle ha sagt "så att ögon och öron blör". Hur länge orkar vi hålla det tempot. Jag tycker att det är fel att bygga upp vår strategi på en metod som vi inte orkar med allt för länge.

    SvaraRadera
  13. Det är inte "vi" som sköter rekryteringen till vare sig ANA eller ANP. Det gör de själva och på något annat sätt kan vi rimligen inte ha det. Ett av huvudproblemen med ANP är som jag ser det att lönerna är fantastiskt låga (2007 låg en polismans lön på ca 80 USD/månad). Det gör att det inte krävs speciellt stora insatser från den kapitalstarka motståndarsidan för att vinna en polismans lojalitet, tillfälligt eller permanent. Jag tror dock inte på någon milislösning, och definitivt inte så länge vi samtidigt försöker bygga upp en fungerande statsapparat.

    SvaraRadera
  14. Se till att samtliga stridande parter och fraktioner utrustas med PRIO, så blir det ingen tid över för fientligheter.

    PRIO for Nobels Peace Prize...

    SvaraRadera
  15. Med just ANP finns det många olika problem.

    Den egna rekryteringen är ett.
    Man rekryterar släkt och vänner och ibland t.o.m. fiktiva personer. Släkt och vänner åtnjuter därmed immunitet för alla typer av brott.
    Vid kontroller finns oftast inte ens hälften av personalen på plats.
    Polischefer lånar/hyr ut vapen och uniformer till personer som "hjälper till".
    Dessutom har det förekommit att polischefer tagit betalt av sina anställda för att han anställt dem,hyra av uniform,mat,logi o.s.v. Betalning från båda sidor plus lite extra från diverse knarkligor under säsongen gör att det har blivit ganska lukrativt på vissa håll att vara polischef. Är man sedan aldrig på plats och kan ha en annan syssla bredvid är det ännu bättre.

    Utbildning är ett annat problem.

    I några fall är "poliserna" helt utan någon som helst utbildning.
    Under åren har många av poliserna utbildats av diverse säkerhetsföretag.
    Jag tror att det senaste kontraktet återigen gick till Dynacorp.
    Kvaliteten har i vissa fall varit urusel.
    Dessutom har i princip varje klan/släkt/m.m. sin egen tolkning av vilka lagar som gäller och hur de skall tolkas.

    Uppgifterna är ett annat sorgebarn.
    Vad skall polisen göra?
    Hel eller halvmilitära operationer?
    Vägspärrar s.k. checkpoints?
    När de inte kan läsa eller skriva är dessa meningslösa. De kan i vissa fall inte ens återge ett bilnummer.
    De använder istället sin nyvunna maktställning till att tjäna pengar på mutor, olika avgifter/tullar och ren försäljning av tilldelad materiel.
    Eftersom landet ser ut som det gör får jag nog hålla med CI om att någon slags särlösning "a la" milis vore att föredra på vissa ställen.
    Vi ska nog inte förvänta oss en polis i den betydelsen som vi är vana vid att se den. Gör vi det är det ljusår kvar.

    Vid ett tillfälle frågade jag en stf chef vid ett postställe på vilken sida jag skulle framföra mitt fordon. "I början kan ni försöka hålla er i mitten men efter bron går det bra att köra på vilken sida som helst", svarade han.
    Frågan ställde jag på grund av ha mött honom och hans polispatrull dagen innan, körandes på fel sida.
    Suck!
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  16. Ja, vad ska vi göra då? Sluta utbilda dem för att de är "dåliga"? Analfabetismen är ju ett uppenbart hinder, det är vi överens om.

    SvaraRadera
  17. @Bloggoff: I ett tidigare inlägg så tog jag upp jämförelsen med Liberia. Kanske det är viktigare att utbilda ANA/ANP i hur man läser och skriver snarare än hur man skjuter med AK-47?

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/01/att-trana-upp-en-afghansk-arme.html

    SvaraRadera