måndag 3 januari 2011

Gästinlägg: Personligheter

Kanske har en av de stora svenska personligheterna gått ur tiden, nämligen den egensinnige skådespelaren Per Oskarsson. En annan personlighet jag minns med stor saknad är Ernst Hugo Järegård och båda dessa gick alltid in i sina roller med totalt engagemang och inlevelse.

Själv kommer jag alltid att minnas Ernst Hugo för scenen när han stod på taket av Rigshospitalet i Köpenhamn och ropade ”danskdjävlar!”. I Danmark blev han hjälte, för danskarna är ju inte så lite Goa Gubbar.

Nu tror jag att skådespelaryrket är av den karaktären att nya och i positiv mening udda figurer kommer att dyka upp, för vi har behov av dem, på film, i teatersalongerna och inte minst i vardagen.

Däremot oroas jag av att Försvarsmakten tappat bort eller tystat alla med avvikande personligheter i den politiska korrekthetens namn. Kanske får man ge sig ut på något bygge för att fortfarande hitta denna personlighetstyp i full frihet utanför teaterns tiljor.

Tack alla udda figurer, levande och döda, som förgyllt mitt liv.

/Sumatra

4 kommentarer:

  1. Ny uniform kanske skulle återskapa personligheterna i FM?

    http://www.youtube.com/watch?v=elD38pJX7iE&feature=related

    SvaraRadera
  2. @ Sumatra: Du har helt rätt! Många glada gamänger har förgyllt vår vardag de senaste decennierna med en hel mängd upptåg och dumheter. Vem var det som "doppade" HMK från en helikopter? Vem var det som (efter mycket om och men) skickade över förra veckans tidning i dagens omslag under ubåtsjakterna? Var är de nu? Sitter på HKV och undrade vad som hände? Troligast är att de förgyller vardagen på något civilt etablisimang.

    God fortsättning på det nya året!

    / Commander

    SvaraRadera
  3. Är det denna Danskjävlar du menar?

    danskjävlar!

    SvaraRadera
  4. Precis den Danskdjävlar. Suveränt spelat.

    Själv tror jag att vi militärer kan bli bättre på att agera, ”spela lite teater”. Vi har former för att beordra underställd personal att ”tvångslyssna”, men det hjälper föga om man 1) inte har något att säga, 2) framför det som om det lästes från en PP-hinna, 3) inte själv riktigt tror på det man säger. Det senare har nog blivit ett växande problem för många befäl i dessa dagar, där man ser förmågeluckorna bli allt fler och allt större.

    Alla har vi väl haft våra förklarade ögonblick, där man liksom lyckas att ’gå ur sig själv’ och där man känner att budskapet tar skruv medan det framförs och man lite för sig själv efteråt undrar var inspirationen kom ifrån. Det som skådespelare gör när de går in i sina roller på djupet, är nog just detta. Vill man dessutom bli ihågkommen, måste man härutöver gå ett steg längre, som Commander beskriver ovan.

    Titta lite på den här engagerade föredragshållaren, för ett inspirerande exempel. Däremot bidrar han inte till att förbättra ditt engelska uttal, men det gör absolut ingenting.

    http://www.ted.com/talks/view/id/912

    SvaraRadera