Kanske har en av de stora svenska personligheterna gått ur tiden, nämligen den egensinnige skådespelaren Per Oskarsson. En annan personlighet jag minns med stor saknad är Ernst Hugo Järegård och båda dessa gick alltid in i sina roller med totalt engagemang och inlevelse.Själv kommer jag alltid att minnas Ernst Hugo för scenen när han stod på taket av Rigshospitalet i Köpenhamn och ropade ”danskdjävlar!”. I Danmark blev han hjälte, för danskarna är ju inte så lite Goa Gubbar.
Nu tror jag att skådespelaryrket är av den karaktären att nya och i positiv mening udda figurer kommer att dyka upp, för vi har behov av dem, på film, i teatersalongerna och inte minst i vardagen.
Däremot oroas jag av att Försvarsmakten tappat bort eller tystat alla med avvikande personligheter i den politiska korrekthetens namn. Kanske får man ge sig ut på något bygge för att fortfarande hitta denna personlighetstyp i full frihet utanför teaterns tiljor.
Tack alla udda figurer, levande och döda, som förgyllt mitt liv.
/Sumatra
Inlägg
