Strejkrätt?

Under dagen har det varit risk för pendlare i Stockholm att få stå ut med förseningar i tunnelbanetrafiken. Orsaken är dock inte som vanligt denna vinter snö och kyla, utan att Syndikalisterna tar ut anställda i tunelbanan i strejk på grund av försämringar i arbetsvillkoren sedan MTR tog över driften. Det är inte första gången som det strejkas i tunnelbanan, men det som är intressant i just denna konflikt är att se arbetsgivarens och de andra fackförbundens reaktion.

MTR:s kommunnikationschef, Margareta Stefanutti, säger att man planerar för strejk.

– Vi gör allt vad vi kan för att minska konsekvenserna för resenärerna men mindre störningar i trafiken kan inte uteslutas.

Hon säger att MTR inte kan tillmötesgå fackets alla krav men man är öppen för att förhandla.

– Vissa krav kräver lång tid att åtgärda. Vi är angelägna att fortsätta ha en dialog och vi vill att det ska bli bra för våra medarbetare.
...
LO-förbundet Seko, som organiserar 80 procent av tunnelbaneförarna, deltar inte i konflikten. Det är Seko som tecknar kollektivavtalet med arbetsgivarna och under avtalsperioderna råder fredsplikt.

– Vi ställer oss neutrala. Men vi kommer inte att vara strejkbrytare. Våra medlemmar kommer inte att bemanna de tåg som eventuellt kan bli inställda, säger Caroline Evander, informationsansvarig för Sekos klubb 119.

Detta visar på att arbetsgivaren i detta fall tar allvarligt på reaktionen från arbetstagarna och facket samt att de övriga facken stöttar. Det visar också på att när ett avtal skrivits på råder "fredsplikt".

Hur är det då i Försvarsmakten? Tidigare kommentarer på inlägg visar på att många tror att vi officerare inte kan strejka, då det hotar rikets säkerhet m.m. Detta är dock helt fel. I Sverige har det inte varit vanligt med strejk i Försvarsmakten. I andra länder händer det då och då. Men enligt LOU så har alla statsanställda rätt till att strejka!

Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

Den stora strejkrätt som finns i Sverige innebär givetvis att arbetsgivare med jämna mellanrum försöker in och ändra i regelverken. Med tanke på att Försvarsmakten lyckats få till undantag till LAS så kanske man även vill försöka med LOU?

Undantaget till strejkrätten är om strejken anses vara samhällsfarlig. I och med den s.k. SACO-SR konflikten 1971 så förstärktes detta begrepp, då Regeringen med hjälp av proposition 1971:50 gick in och avstyrde en strejk som ansågs få för stora konsekvenser för svenskt näringsliv. För oss officerare är denna konflikt av stort intresse.

Jag köpte precis boken "Facklig verksamhet för officerare", Statens Försvarshistoriska Museer Skrift nr 4, ISBN 91-86478-281. Där kan man läsa Mikael Nyhlens C-uppsats "Officerare inför arbetsmarknadskonflikt. Om lockouthotet mot Svenska Officersförbundet våren 1971" som tar upp just denna konflikt.

"Den svenska officerskåren har av tradition varit präglad av stark lojalitet med sin arbetsgivare, d.v.s. den svenska Kronan. I gengäld har man förväntat sig att den svenska Kronan ska vara lojal mot den egna officerskåren."

Orsaken till SACO-SR konflikten var att LO och Regeringen (s) drev en lönepolitik där man syftade till att utjämnade klyftorna, vilket resulterade att utbildning i många fall straffade sig. SACO-SR ville att man i lönepolitiken skulle fokusera mer på livslön än månadslön då studier innebar sen start i arbetslivet och studieskulder som sänkte reallönen (känns frågan igen från dagens debatt?). LO stöttade Regeringen i detta, vilket innebar att konflikten inte bara var mellan arbetsgivare - fack/arbetstagare utan även mellan LO och SACO. LO-medlemmar hade i tidigare konflikter märkt att vilda strejker utan facklig sanktion kunde få fram större löneökningar än avtalsförhandling, vilket för LO innebar att man i första hand måste se till sina egna medlemmars intresse för att de inte skulle gå ur förbundet.

Som motåtgärd till SACO-SR strejken så varslade SAV - Statens Avtalsverk bl.a. 3000 officerare (medlemmar i SOF - Svenska Officersförbundet) att lockoutas från sin arbetsplats (syftet var att tömma SACO-SR strejkkassa). Detta gav upphov till en stor internationell reaktion, då det är mycket ovanligt med aktioner från en stat mot sin egen officerskår. Denna åtgärd visar på att man från politiskt håll mitt under brinnande Kallt Krig inte ansåg att det var samhällsfarligt att dra in officerare i en arbetsmarknadskonflikt! Att sedan Regeringen tappade ansiktet internationellt var något man insåg först senare.

"Beslutet om lockouten presenterades i Chefen för arméns skrivelse av den 24 februari 1971. Lockoutbeslutet skulle sedan genom sedvanlig orderväg förmedlas ned genom organisationen."

Detta ställde officerarna i ett dilemma.

"I denna situation var strejk det samma som myteri och lockout en vanhedrande bestraffning."
...
"SOF:s argumentlinje ´Den som fattar ett beslut tar ansvaret´ såg ut på följande sätt.

1) I det militära försvaret gäller fattade beslut ska verkställas.

2) Någon måste fatta beslut, men därigenom också ta det hela och fulla ansvaret för beslutets konsekvenser."
...
"Enligt Törnkvist hade däremot SOF, trots att de legala möjligheterna som fanns därtill, aldrig accepterat att strejka."

Anledningen till att Regeringen till slut lade sig i (trots att den gängse principen är att konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare skall lösas på vanligt sätt med förhandling eller strejk/lockout) var inte bara förlorat ansikte internationellt, utan att SACO-SR plockade ut nyckelpersoner inom Statens Järnvägar samt lotsar. Detta fick konsekvenser för transporter till sjöss och land som påverkade industrin och dess export. I slutändan fick det konsekvenser även för låglönade industriarbetare, vilket innebar att det påverkade LO samt väljarbasen för (s).

En intressant aspekt av SACO-SR konflikten är att (vpk) ställde sig på SACO:SR sida och att även delar av (m) gjorde likaså. "Det kan rimligtvis inte godtas att staten som part i en avtalstvist utnyttjar sin lagstiftningsmakt till att ändra på spelets regler under spelets gång". LO och (s) ansåg dock att strejkrätten var till för de svaga i samhället och inte de med höga löner! "Men när SACO smäller till med denna konflikt, så rör det sig om en politik där de mest gynnade använder ett instrument som kom till för helt andra ändamål."

Hur påverkade konflikten officerarna? Mikael Nyhlén sammanfattar det bra:

"...konflikthotet 1971 var en smärtsam påminnelse om att det personliga förhållandet mellan en svensk officer och statschefen ersatts av något mer opersonligt och byråkratiskt samhälle med andra spelregler.

'Ära, skyldighet och vilja' har ersatts med den tunga och måhända något tråkiga plikten att vara en kugge i det genomorganiserade och moderna Sverige."

SOF är idag ersatt med OF- Officersförbundet och tillhör fortfarande SACO, vars medlemsantal nu ökar kraftigt.

Frågan är hur en ny SACO-konflikt skulle hanteras idag med en högerregering? I och med dagens samhälle där de flesta bolag är beroende av transporter från underleverantörer skulle en liknande strejk slå mycket hårdare än 1971. Hur skulle LO ställa sig till en konflikt som påverkar industrin och därmed deras medlemmar? Är enigheten mellan facken större idag, eller är det fortfarande så att strejk i praktiken är bara ett verktyg som de lågavlönade har rätt att utnyttja?

Då det nationella försvaret av landet i dagsläget inte verkar vara det som styr svensk säkerhetspolitik, så kan en strejk bland officerare knappast anses som samhällsfarlig. Men, i och med Sveriges deltagande i internationella insatser så skulle en militär strejk få internationella konsekvenser som givetvis påverkar Sveriges säkerhetspolitik. Är den då att anse som samhällsfarlig trots allt?

DN