onsdag 5 januari 2011

Arbets(o)rätt

Snart är julhelgen över och därmed så kommer processen för min överklagan av uppsägningen att ta fart. Det kommer att bli en intressant studie i ämnet arbetsrätt.

Frågan är på vilket sätt som en arbetsgivare kan göra sig av med sina medarbetare? Är det rätt att sparka medarbetare beroende på "arbetsbrist" när man samtidigt är i stort behov av att anställa nya soldater och specialister?

Vad gäller avseende återanställningsrätten? Svenskt Näringsliv vill gärna göra stora ingrepp i LAS. Lena Asplund (m) försöker att ändra i LAS. Första försöket 2009 misslyckades, så nu försöker hon en gång till 2010 med samma motion. Men fram tills dess att hon lyckas så gäller skrivningen i LAS om turordningslistor och företrädesrätt till återanställning.

Turordningen för de arbetstagare som inte undantagits bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren.
...
Företrädesrätten gäller från den tidpunkt då uppsägning skedde eller besked lämnades eller skulle ha lämnats enligt 15 § första stycket och därefter till dess nio månader har förflutit från den dag då anställningen upphörde.


Det skulle i t.ex. mitt fall innebära att Flygvapnet inte kan anställa några nya piloter de närmaste 24+9 månaderna!

Frågan är också om en arbetsgivare kan omförhandla ett anställningsavtal hur som helst? I ett aktuellt fall där anställda (enligt deras uppgifter) tvingats skriva om sitt anställningsavtal så analyseras det på följande vis:

Anders Elmer, advokat och expert på arbetsmarknadsrätt, menar att om man har ett visstidsavtal så kan det inte sägas upp av någon part utan gäller till slutdatumet. Däremot kan man skriva ett nytt avtal som båda parter får godkänna. Men ingen av parterna har en skyldighet att skriva på det nya avtalet.

De anställda i Försvarsmakten har inte personligen varit med och förhandlat om det nya anställningsavtalet. Våra representanter i förhandlingarna har varit fackförbunden som ännu inte gett samråd till avtalet. Kan då arbetsgivaren säga upp det gamla avtalet och under hot om uppsägning tvinga de anställda att skriva på ett nytt?

I Regeringens proposition 2002:03/26 "Tjänstgöring i Utlandsstyrkan i Försvarsmakten" så skrev man följande(sid 35):

Redan anställda yrkesofficerare omfattades inte av utredningens förslag. Utredningen avvisade tanken att låta redan anställda yrkesofficerare omfattas av den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten med hänsyn till att anställningsavtalet är ett civilrättsligt avtal och att retroaktiv lagstiftning bör undvikas.

På sid 14 i propositionen så jämför man de anställningsavtal som gällde före 1966 och som nu kommer att gälla efter 2011 för alla officerare.

Såsom redovisades i propositionen var alla statliga tjänstemäns anställningsvillkor offentligrättsligt reglerade före år 1966. Villkoren fanns i lagar, förordningar och reglementen. Även anställningsavtalet betraktades som offentligrättsligt och inte civilrättsligt. Det statliga anställningsavtalet liknar numera i allt väsentligt sin privata motsvarighet och är ett civilrättsligt avtal. Att lagreglera en arbetsskyldighet är att återgå till en modell som tidigare använts för statliga tjänstemän. Dessutom blir sanktionen för arbetsvägran densamma, ytterst avskedande, oavsett om tjänstgöringsskyldigheten är reglerad i lag eller följer av anställningsavtalet.

Ja, arbetsrätt är en lurig sak och bevisligen kan samma ärende tolkas på olika sätt från gång till gång. Därför så ska det bli intressant att se hur mitt ärende kommer att hanteras i rätten.