Håkan Juholt håller på och värmer upp sig inför årets debatt om budgeten till Försvarsmakten. Nu anser han att man döljer notan för 100 nya JAS-flygplan.Inte ens försvarsutskottets ordförande, socialdemokraten Håkan Juholt, vet vad den slutgiltiga notan kommer att landa på för de 100 flygplan som Sverige ska ha.
- Det är en riktigt dåligt tradition. Vi ska veta vad vi behöver och vad det kostar, säger han till TV4Nyheterna.
Mellan tummen och pekfingret gissar han på en slutsumma mellan 30 och 60 miljarder kornor. Riksdagen stödjer utveckling av den nya gerantionen Jas-plan och ombyggnad av tio befintliga plan, men då måste Saab få en exportorder så att utvecklingskostanderna delas med beställarlandet.
Jag hoppas att Juholt är felciterad, annars är det inte många rätt i det här inlägget.
- För det första har det ännu inte tagits några beslut om hur Sverige går vidare med anskaffning av E/F om det inte skulle bli någon exportkund, det s.k. "Sverigespåret".
- För det andra så har det aldrig pratats om några 100 Gripen E/F. Blandar han ihop begreppen med den pågående modifieringen av 31 st A/B till C/D, som gör att Flygvapnet får en ensad flygplanspark bestående av 100 st C/D flygplan? Det som har varit uppe för diskussion är 10 stycken E/F i samband med att någon exportkund också skaffar denna version samt att dela på utvecklingskostnaderna. Innan vi vet hur många E/F vi behöver ska Försvarsmakten först ta fram ett underlag inkluderande en analys av omvärlden fram till 2040. Tänk även på att Flygvapnet bl.a. behöver flygplan för grundutbildningen av svenska, tjeckiska och ungerska piloter. Då Tjeckien och Ungern kommer att fortsätta flyga C/D så kanske inte alla svenska Gripen behöver nå E/F-standard?
- För det tredje så eftersom Försvarsmakten inte har talat om vilka förmågor en E/F ska ha så kan de enda siffor som snurrar runt just nu vara baserat på de förmågor som Brasilien, Indien eller Norge vill/ville ha. En E/F kan vara konfigurerad på många olika sätt. Vill vi t.ex. ha AESA-radar till allihopa, eller nöjer vi oss med en utvecklad PS-05A till en del av parken? Vill vi dessutom ha motmedelssystem till allihopa eller nöjer vi oss med insatsdivisionerna? Politikerna har säkert fått en prisindikation, men det är först efter en skarp förhandling som vi vet det riktiga priset.
Många räknar fel på den gamla JAS-ramen och tror att kostnaden för flygplanen per styck fås genom att ta budgeten delat med 204. Då missar man att inom ramen för denna kostnad ingår simulatorer, planeringssystem, beväpning, reservdelar, underhållsverktyg m.m. Hur mycket som dessutom använts till att anpassa stridsledningssystem och de få kvarvarande krigsbaser vi har är oklart, men man måste ta med allt i kostnaden då Gripen är ett system av system och inte bara ett antal flygplan.
Dessutom ingick det i JAS-ramen fram till 31 december 2009 den kontinuerliga utvecklingen av mjukvaran samt att industrin tog MTC (Militärt Typ Certfifikat) ansvar för flygplanet. Det innebär att man måste ha ingenjörer som kan alla delsystem och säkerställa att det finns kontrakt med underleverantörer så att även dessa säkerställer sina kunskaper och reservdelar. Detta är våndan av att köpa COTS i stället för att utveckla själv. En hel del av arvet från A/B börjar dessutom bli ganska så gammalt. T.ex. katapultstolen som numera finns i många generationer nyare utgåvor i bl.a. Eurofighter och F-35. Om vi inte fortsätter att betala underhållsavgifter till Martin Baker så kommer de att koncentrera sig på att sälja de nyare modellerna til nya kunder. Tyvärr så har man efter att JAS-ramen upphörde den 31 december 2009 hållit på med att på politisk nivå besluta om vidmakthållande för Gripen på årsbasis, när alla vet att det kommer att behävas fram till 2040. Det skulle med andra ord behövas en ny JAS-ram för vidmakthålland. Ur denna ram kan sedan Försvarsmakten och FMV utnyttja så mycket som möjligt till vidareutveckling och först då det behövs extra pengar äska mer från Regering och Riksdag.
En felaktig syn som många verkar ha är att när Saab tillverkat det sista Gripen-flygplanet så är det bara att sparka hela konstruktionsavdelningen, eller få dem att gå över till något nytt projekt. Men så länge våra Gripen fortsätter flyga (enligt politisk vilja till 2040) så behövs det kompetens även inom det som vi en smula vanvördigt kallar för "plåtknackning". En allvarlig fågelkollission eller buklandning innebär att ett flygplan måste repareras. Denna kompetens finns inte längre i Försvarsmakten, så reparationen går inte att utföra i FMLOG eller Flygvapnets regi. De får bara arbeta efter instruktioner utfärdade av MTC, d.v.s. Saab. Den enda som kan laga en allvarlig skada är Saab, som efter lagningen kan inspektera och åter godkänna flygplanet friskt för flygning.
RML - Regler för Militär Luftfart i kombination med den politiska viljan att lägga mer och mer av underhåll på industrin i form av OPS - Offentlig Privat Samverkan innebär att vi blir beroende av industrin inte bara under anskaffning, men även under vidmakthållande under hela produktens livslängd.
Att bygga om C/D-flygplan till E/F standard är givetvis en rejäl modifiering. Men det är inget annat än så. Precis som modifieringen från A/B till C/D i princip innebär att flygplanet blir som nytt så kommer en hel del system att bytas ut när man går över till E/F. Men även om vi inte går över till E/F så kommer systemen i C/D att behövas bytas ut gradvis under åren fram till 2040. Jämför t.ex. med F-15 som nu byter ut sin radar till mer moderna typer för att möta hotet från J-20.
The Pentagon has begun fitting new, electronically scanned Raytheon APG-63(V)3 radars to around 175 F-15Cs dating from the 1980s. In a few years, the 220 ’90s-vintage F-15Es — normally optimized for ground attack, but also capable of air combat — will get new APG-82(V)4 radars, also from Raytheon.
Kan man då inte bara byta ut radarn på en C/D? Jovisst, men då får man ta en storlek mindre än på en E/F och integrationskostnaden är inte gratis. Nu mjukvara måste tas fram och ett modifieringsarbete krävs för att montera radarn och säkerställa att noskonen/radomen fortfarande är anpassad till dn nya radarns egenskaper.
Hur får man då fram kostnaden för att anskaffa en E/F?
Jo, först måste Försvarsmakten bestämma sig för hur många E/F man vill ha. Sedan måste de bestämma sig för utrustningsnivån på varje flygplan.
Först då kan Saab tillsammans med FMV ta fram en prislapp för modifieringskostnaden per flygplan tillsammans med en första utgåva av mjukvaran som behövs till detta flygplan.
Kostnaden för anskaffning av E/F kan delas upp i tre delar:
- Utvecklingskostnad. Ritningar på hårdvaran och att utveckla mjukvaran. Både för flygplanet, simulatorer och stödsystem. Nu har man gjort en hel del arbete inom Demoprogrammet, så en hel del är klart och man vet vilka risker som finns i utvecklingsarbetet. Denna kostnad är densamma oavsett hur många flygplan som modifieras.
- Modifieringsmateriel. Detta är bl.a. ny motor, ny radar m.m. som behövs för varje flygplan. Kostnaden beror på vilken status varje flygplan ska ha och hur mycket av delarna som går att återanvända från C/D-flygplan. Dessutom kostnad för att modifiera simulatorer och stödsystem.
- Modifieringsarbete. Görs till stora delar på Saab, men kan kanske till viss del även utföras på FMLOG på samma sätt som bl.a. MS19 modifieringen idag görs på FMLOG. Omfattningen på arbetet motsvarar minst A2C modifieringen.
Men utöver denna kostnad för modifiering så tillkommer vidmakthållandekostnaden för att bibehålla Saab som MTCI (både för C/D och framöver för E/F) samt att betala underhållet och reservdelarna som krävs för att hålla flygplanen i luften. Slår man som Juholt och Widman just nu gör ihop alla dessa kostnader i ett paket och tror att man kan säga nej till hela paketet så blir det helt fel. Skjuter politikerna upp beslutet om E/F, så måste man ändå i år ta beslut om vidmakthållande av C/D.
I stället för att gå ut i pressen och ondgöra sig om att man inte vet vad det kostar så borde Juholt och hans kollegor fokusera på det man tog upp i veckans Gripenseminarie, d.v.s. att ta fram den ekonomiska och politiska viljan baserat på en omvärldsanalys som Försvarsmakten ska leverera i mars. Jag stöttar dessutom Allan Widmans tanke på en mer omfattande luftförsvarsutredning. Om man gör saker och ting i rätt ordning så får vi till slut det vi verkligen behöver!
P.S: Förutom ett beslut om Gripen så borde man även besluta om uppbyggnaden av ett stridsledningsnät för Länk 16 i Sverige. Först när vi har en komplett infrastruktur är Gripen återigen ett "system av system".
Se även Wiseman.
Inlägg
Juholt är förstaklassens blockmongo, det trodde jag alla visste som var läs och skrivkunniga och som följt hans bravader i media de senaste 10 åren.
SvaraRaderaHans gafflande är av det sedvanliga Gripen är dyrt och allt är det försvarsindustriella komplexets fel.
Han var drivande i att lägga ned Sveriges mest kostnadseffektiva försvarsorganisation hemvärnet.
Med sådana politiker behöver Sverige inga fiender.
Tyvärr ett bevis på att försvarspolitiken har blivit något av gärdsgårdsserien inom politiken.
@ CI: Du skriver "Jo, först måste Försvarsmakten bestämma sig för hur många E/F man vill ha. Sedan måste de bestämma sig för utrustningsnivån på varje flygplan."
SvaraRaderaJag anser att Försvarsmakten inte har kompetens att yttra sig om hur många E/F som behöver anskaffas. FM har möjligen kompetens att yttra sig över hur många som ryms inom en viss budget och om huruvida en framtida flotta kan bestå av såväl C/D som E/F i vissa proportioner.
Flygplanutveckling som sådan är emellertid inte en ren Försvarsmaktsangelägenhet utan en nationell angelägenhet. CI är dock i "gott" sällskap då tydligen även Håkan Juholt vill reducera sitt ansvar genom att lasta över det svåra ärendet på ÖB.
För att slippa repetera hela argumentationen i dessa kommentarer hänvisar jag till http://bossekommenterar.wordpress.com/2011/01/13/gripenseminarium/
@Bosse: Du missar poängen. Försvarsmakten ska yttra sig om en hotbild och vad som behövs för att möta denna hotbild. Då är det inte bara flygplan utan hela Försvarsmaktens resurser. Antalet Gripen E/F är bara en del av detta underlag.
SvaraRaderaSedan ska politikerna baserat på ekonomi och politisk vilja sätta ramarna.
2Anonym 15.04: Nja, jag håller faktiskt med det som Juholt sade på själva seminariet. Först måste vi titta på vad är beoven, ekonomin och den politiska inriktningen. Därefter kan vi köpa flygplan.
SvaraRaderaMen detta senaste uttalande håller inte, då kostnaden för flygplanen är svår att definiera innan kunden sagt sitt!
@ CI -
SvaraRaderaMenar du alltså att ÖB´s yttrande om hotbild och vilka förband (och hur stora) som behövs för att möta denna hotbild inte kommer att ta hänsyn till budgetfrågor? Och hur är det med framförda ideer om att balansera om svenska försvaret, exempelvis att lägga huvudvikten vid flyg- och marin(ubåt-)stridskrafter, kommer ÖB lägga fram sådana idéer inom ramen för sitt yttrande?
Frågan om utveckling av flygplan, liksom av annan militär materiel där beslut berör förhållanden 20 - 30 år i framtiden, är angelägenheter för statsledningen och kan inte begränsas till vad ÖB ser för behov av förbandstyper de närmaste åren. Han kan lämna prognoser om den militärtekniska utvecklingen och vilka konsekvenser den får för Försvarsmakten om vi inte har förband att möta en motståndare i strid. Han kan däremot inte bedöma vad som erfordras för att stötta Rikets utrikespolitik redan i fred, ej heller vilka effekter vi får av att investera i projekt som involverar nyskapande av avancerad teknologi med både militära och civila användningar samt utnyttjande av ett globalt nätverk av specialiserade och konkurrerande underleverantörer (som professor emeritus vid KTH Gunnar Eliasson nyligen utrett). Där fordras andra kompetenser än vad ÖB kan avkrävas.
En poäng som jag inte tror att jag missat.
@Bosse: jag tror att vi talar om varandra, men menar samma sak.
SvaraRaderaÖB kan eller borde i varje fall kunna tala om vad som behövs militärt för att möta ett militärt hot.
Tyvärr så blandar vi allt för ofta ihop begreppen. På HKV har man bland annat nu när man skriver TOEM tagit in villkoret att det måste rymmas inom ekonomiska ramar. Ett TOEM skall peka på vad som behövs för att möta en hotbild. Sedan kan det bli en diskrepans mellan vad vi har och vad vi borde ha.
Politikerna ska på nivån ovanför ÖB säkerställa att helheten fungerar, d.v.s. att vi har en säkerhetspolitik baserad på en avvägning mellan ekonomisk-, utrikes-, bistånds- och försvarspolitik. Det innebär att ÖB inte kommer att få hela sin önskelista.
Men någonstans måste man börja. Om inte ÖB lämnar ett underlag till politikerna så vet de inte vad de har att välja mellan.
Felet som nuvarande regering gör är att man lägger fram en proposition där allt är spikat och klart och där ingen debatt sker i Riksdag. man har bara att välja mellan Ja eller Nej. Försvarsdepartementet sitter i samråd med HKV och FMV om vad som ör möjligt inom ramen för liggande budget. En försvarsproposition är därmed inte bara ett politiskt beslut, utan lika mycket en ren ekonomisk styrning.
@ CI: Jo, det kan mycket väl vara så att vi egentligen menar samma sak. Kanske menar även Juholt samma sak som jag fast han har svårt för att uttrycka sig.
SvaraRaderaJag menar i alla fall att ÖB kan yttra sig beträffande en delmängd av argumenten för att utveckla eller ej och för att utveckla den ena eller andra varianten. Ett antal argument ligger emellertid ovanför ÖB-nivån. Om regeringen ensam eller i endräkt med oppositionen skall ta beslutet spelar - logiskt - ingen roll. Politiskt kan man ha kanske vissa önskemål om endräkt men min tes är att Rikets ledning måste ta ansvaret eftersom det är så många faktorer utöver de rent försvarsmaktmässiga och flera av dem ligger bortom överblickbar tid. Är vi överens om denna kärna så kan vi gå vidare med procedurfrågor.