Enligt den kommande personalförsörjningsstrategin kommer det att finnas tre kategorier militärer i Sverige. Officerare, specialister (underofficerare) och kontraktsanställda soldater.
En kontraktsanställd soldat ska genomgå en 1,5 års grundläggande utbildning och därefter vara beredd i insatsförband i ca 6-8 år. Under dessa 6-8 år ska han eller hon ut på mission till t.ex. Afghanistan 4 ggr. Det vill säga var annat år ska dom tillbringa 6 månader i krigsliknande områden.
Vad är då lönen för detta? 17.000 kr i månaden + missionslilägg när dom är utomlands. Dessutom ska dom kunna hyra bostad för 1000 kr i månaden och äta billigt, vilket totalt ska motsvara en reallön på ca 22.000 i månaden. Min fråga är bara var finns dessa billiga bostäder? Ska FM bygga nya bostäder (med investeringskortnader och driftskostnader till FortV) eller är det meningen att dom ska få hyra en stålsäng på ett logement för 1000 kr/mån? Vad säger skattereglerna 0m detta? Soldaterna lär få en rejält ökad förmånsbeskattning precis som dagens officerare blir av med utlandstraktamente när dom är i Afghanistan och får "gratis" mat i form av en "grönpåse" som värms upp vid sidan av ett stridsfordon 90.
Den stora bristen i detta tänk är också hur dessa soldaters familjer ska hanteras, eller ska dom få undvika relationer under tiden dom är kontraktsanställda? I USA och England bor familjerna ofta på basen och det finns en organisation för att ta hand om dessa när någon i familjen är ute på en mission. I Sverige skulle en sådan lösning innebära extra beskattning då det är en förmån att någon kommer och hjälper till med att hämta barnen på dagis när pappa eller mamma är i Afghanistan.
Syftet enligt höga militärer och politiker är att vi ska ha en högre beredskap att sända ut trupp i omvärlden. Men sanningen är att många tror att det kommer att bli billigare. Framför allt så slipper försvaret att som idag ha en hög andel militärer som inte längre är användbara i internationella insatser. Medelåldern i dagens Försvarsmakt är en bit över 40! Den borde snarare ligga under 30.
Att man inte är ute efter välutbildade insatsberedda soldater i första hand visas helt klart av den senaste tidens debatt om att anställa NBG soldater som varit i Afghanistan. Dessa killar och tjejer är de mest välutbildade soldater vi haft i Sverige och nu skickas dom hem? Varför? Jo därför att de nya lagarna är inte på plats. Anställs dom nu kommer dom att ha en livstidsanställning enligt LAS. 2011 när det nya lagsystemet är klart kommer dom att kunna tvingas att lämna Försvarsmakten när dom är "förbrukade" som soldater efter 6-8 år. Det blir helt enkelt för dyrt för Försvarsmakten. Läs mer om detta på Wisemans blogg.
Det borde inte behövas lagändringar för att lösa detta. I stället borde FM se till att den utbildning dessa soldater får är så pass attraktiv för den civila arbetsmarknade att dom skriker efter att få ta del av deras kunskaper. I USA är det en merit att tränas i National Guard eller National Reserve.
Nästa år så kommer det inte längre att finnas värnpliktiga att rekrytera officerare och kontraktssoldater ifrån. PR som detta lär knappast göra det mer attraktivt att bli militär. Om FM ledning hade den minsta känsla för vad som är bra för framtida rekrytering så skulle dessa soldater anställas och visas upp som ett exempel på det framtida försvaret!
Uppdaterad 09-11-08, 18:41
Jag satt och läste igenom veteranutredningen som delvis ligger som grund för det nya personalsystemet. Det intressanta är att de olika slutsatserna motsäger sig själv.
Det vi går emot är en struktur med många yngre soldater som under en 6-8 års period gör 4 insatser på 6 månader vardera. Det motsvarar en insatsfrekvens på 1:3, d.v.s 6 månader ute och 18 månader hemma.
Vad säger då veteranutredningen?
I forskningen har uppmärksammats problemet med att låta för unga personer göra internationell tjänst, eftersom bland annat brist på livserfarenhet och en trygg social situation kan öka risken för traumatisering. Yngre personer saknar många gånger även den typ av dubbelkompetens, som man får genom yrkeslivet och som ofta är viktig vid internationella insatser.
Med stigande ålder kommer mognad, erfarenhet och ofta också etablerade familje-förhållanden, vilket enligt forskningen utgör faktorer som kan bidra till att minska risken för bland annat psykisk ohälsa i sam-band med tjänstgöringen.
Lite äldre soldater med civil kompetens är precis vad vi får in i utlandsstyrkan som består av grundutbildade soldater som efter några år återvänder och gör en missionsutbildning för en internationell insats.
På lång sikt är också den återkommande rekryteringen av samma nyckelpersonal ett stort problem för myndigheten. Den viktiga och långsiktiga kompetensöverföringen uteblir. Istället begränsas kompetensen till ett litet antal individer. Belastningen på enskilda individer ökar och vår uthållighet i internationella insatser äventyras.
Försvars-makten har emellertid påpekat att myndigheten i dag har en gällande policy avseende insatsfrekvens, även om den inte är formellt fastställt, och som anger att den enskilde ska vara hemma minst sex månader alternativt ett år mellan insatserna beroende på personalkategori.
Försvarsmakten har i förslaget som utgångspunkt att personalen i insatsförbanden utgörs av ca 4 500 officerare, 7 600 soldater och 550 civila. Skulle alla nyttjas för sexmånaders insatser vartannat år, kan myndigheten bidra med 2 000 militär personal för internationella insatser över tiden.
Försvarsmakten anger vidare i förslaget att det är rimligt att anta att soldater/sjömän i stående förband genomför två till fyra insatser om fyra till sex månader, med 12–18 månaders uppehåll vid maximal belastning. Tiden mellan insatser (12–18 månader) räcker väl till för att förbanden och personalen ska kunna återhämta sig, utbildas och vid behov reorganiseras eller ersättas av ny personal.
I Norge och Danmark siktar man mot att soldater i de flesta fall ska göra en insats vart tredje år (1:5)
Just nu har vi ca 1000 soldater ute på internationella insatser, vilket skulle innebära att vi inte når maxgränserna. Beräkningarna ovan bygger på att alla finns tillgängliga, vilket givetvis inte är fallet. Skolor, barnafödsel m.m. lär göra att många helt enkelt inte kan. Dessutom är kanske inte alla rätt utbildade för den typen av insatser vi gör om inte alla förband skickas ut. Flygtekniker och piloter är inget vidare välutbildade på markstrid. Den största belastningen kommer att bli för specialistkategorierna som kommer att gå på knäna eftersom där är redundansen ofta för liten. Det skulle vara intressant att se lite statistik från hur ofta vissa killar och tjejer får åka ut idag. Veteranutredningen innehåller en tabell över hur många gånger vissa åkt ut, men jag misstänker att i framtiden kommer den att försjutas kraftigt till att fler åker ut fler gånger.
Sedan som jag har nämt ovan så finns det även stora frågetecken på hur man tar hand om familjen till de som är ute ofta. En familj som stöd när man kommer hem från en mission är en av de viktigaste detaljerna för Psykisk hälsa.
Se även mitt förra inlägg där jag tar upp en hel del aspekter om Post Traumatic Stress Disorder, vilket även tas upp i veteranutredningen.
lördag 7 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det vore väl för väl om unga svenskar blev mindre intreserade av att bli soldater.
SvaraRaderaHar de överhuvudtaget tänkt sig in i sin målgrupps situation? Bott på en bas i ett yrkesförsvar? Det kommer att bli många "rude awakenings". Ta bara p-platser vid det erbjudna boendet, låt mig gissa: har de tänkt hänvisa någonstans i mörkret utanför vakten?
SvaraRaderaSom tur är förmånsbeskattas inte grönpåsarna i Afghanistan, eftersom man faller under reglerna för pendling (däremot förlorar man den del av traktamentet som skulle täcka kostnaderna att gå till en restaurang i landet ifråga). De reglerna är begränsade till två år eller möjligen tre (efter Öresundsbrons byggande) så det billiga boendet och maten, kommer att förmånsbeskattas upp till kostnadsnivån för en lägenhet efter två år eller tidigare om man inte kan hävda att man bor någon annanstans (riksdagen har bara gett parlamentariker undantag att fortsätta dra av för dubbelt boende). Den där järnsängen på logementet blir alltså ett ganska dyrt boende som du säger.
En tidning bad ett urval Stockholmare att säga om det ena eller andra yrket var statusfyllt. Militär hamnade absolut sist. Inte ens på övre Östermalm och Gärdet hamnade det högt upp. Hur ska vi då fortsätta rekrytera in nya människor till yrket utan att ta hand om de som varit med ett tag? Anställ våra veteraner och utgå från dem när ni formar instrumenten för att göra det attraktivt för dem att gå till annan verksamhet nån gång under nästa decennium.
Om detta innebär att officerare över underofficer rekryteras direkt från högskolan så är vi tillbaka i det feodala samhället där allting över korpral kom från adliga familjer. Definitivt en form av intellektuell elitokrati! Det skulle i så fall innebära att ledningen kommer att bli än mindre förankrad i grundorganisationen. Men är det verkligen detta du menar?
SvaraRaderaFör ett par år sedan så var det i alla fall fortfarande en merit på arbetsmarknaden att ha varit officer. Men du säger att det inte längre är så?
Ndorop: Helt rätt om maten i Afghanistan. Jag ändrar min formulering ovan.
SvaraRaderaJag antar att det är den här undersökningen du menade:
http://www.metro.se/se/article/tt/2009/10/27/statusyrken/index.xml
Det intressanta är undersökningens resultat. Yrken som signalerar utbildning och kunskap ger hög status. Likaså sådana som kan antas ha ett högre syfte, som att hjälpa och vårda. Alltså signalerar officersyrket inte dessa egenskaper.
Om man tittar i Aftonbladets lista över yrekn med lägst lön och stoppar in de 17.000 som våra kontraktssoldater får i ersättning så skulle dom hamna ovanför caféföreståndare, men strax under köks- och restaurangbiträden.
http://www.aftonbladet.se/temautbildning/article6019479.ab
Roger: Helt klart kommer en segregerad lönebild att leda till en segregering mellan de olika facken. Vem sjutton vill gå från en högskoleutbildning till 17.000 i månaden?
SvaraRaderaMed värnplikten så exponerades förr alla unga män för Försvarsmakten, vilket ledde till en blandad uttagning till officerare.
Ndorop: Som jag berättat tidigare är min syster gift med en engelsk f.d. sergeant i RAF. I England har man upptäckt en stor nackdel med de "fria" bostäderna. När en soldat muckar efter 10 års tjänstgöring har han inte någon lägenhet och ofta inga möbler. Det nomadliknande livet med konstanta flyttar mellan regementen och insatser gör att få soldater satsar på att köpa sig ett liv vid sidan av det militära. I stället så festar dom bort pengarna då dom behöver lätta på trycket när dom har leave.
SvaraRaderaDitt påpekande att militär-yrket inte tycks signalera vare sig utbildning eller högre syfte är intressant. Har tidigare reagerat mot rekryteringskampanjerna till officersyrket: de skulle behöva utmåla detta högre syfte och mål. Bort med att räkna medpassagerare på bussen, fram med beskrivningar av vad vi gör i Afghanistan och Kosovo.
SvaraRaderaJa, 17kkr kommer nog ha begränsad attraktionskraft. En morot i rekryteringen skulle kunna vara en pension efter fullgjort kontrakt (inte full, men en liten kaka, mer ju längre du tjänat - som EU-anställda får). Det befrämjar den önskade växlingen till studier eller en ny karriär.
Bostadsfrågan kommer att skapa problem. Vi kommer säkert också att se 30-åringar som för första gången ska bygga ett hushåll, om vi ger dem fri bostad. Det kanske inte krävs fri bostad på basen, men det behöver finnas passande bostäder på orten och kanske en förmedling.
Du kan inte jämföra ingångslöner med medellöner. Ingångslönen är den lön man får när man nyanställs och är lägre än medellönen. Jämför man med andra okvalificerade yrken i offentlig sektor ligger inte soldaterna så katastrofalt dåligt till som värnpliktskramarna påstår.
SvaraRaderaAnonym: Helt rätt, men det visar ändå vart det lutar. För övrigt så har FM inte definierat en lönekurva för varje sig specialister eller kontraktsanställda.
SvaraRaderaAtt man ändå hamnar i botten med de risker samt rotationsförutsättningar som gäller med otrygghet för familj m.m. pekar åt helt fel håll om FM vill rekrytera.
2001 vid ett tal på FHS Chefsprogram berörde dåvarande statssekrerteraren på Försvarsdepartementet, Yvonne Gustavsson, statens framtida krav på officerarna att tjänstgöra utomlands i större omfattning. Då ställdes en fråga av eleverna:
SvaraRadera"Vilka förändrade anställningsförhållanden ser du framför dig med anledning av de förändrade/ökade tjänstgöringskraven?"
Svaret var tydligt och kom snabbt:
"Det skall inte vara någon skillnad på anställningsförhållande för tjänstemän i staten." Hon menade alltså att det är ingen skillnad på om du är officer med skyldighet att tjänstgöra i krigsområden över hela jordklotet eller om du är tjänsteman på Lantmäteriverket eller Socialstyrelsen.
Så vi vet redan den politiska inställningen till att ha särbestämmelser avseende anställningsförhållanden. Den nuvarande regeringen har inte gett några andra (positiva?) signaler frågan, snarare tvärtom.
Som motbild kan man besöka http://www.marines.com/ och titta under "quality citizens" som redovisar fömåner under anställning. Tänkvärt.
Sveagardisten