Som pensionerad kapten är jag inte personligt berörd. Sammanlagt blev det 23 år av personaltjänst på nio olika befattningar plus tre år som ombudsman. Jag anser mig behärska området.Arbetsrättsområdet som i FM brukar uppdelas i arbetsrätt och anställningsvillkor kännetecknas av en omfattande reglering. Försvarsmakten reglerar mer än andra verksamheter vilket inte hindrar en omfattande diskussion om regler och tillämpningar. Tyvärr tror jag att ju mer man reglerar desto fler frågor. Allt låter sig inte fångas in i regleringar. Kanske är det så att den energi som driver och utvecklar en verksamhet inte låter sig beskrivas i paragrafer och policydokument.
Arbetsvetenskaplig forskning började intressera sig för detta oreglerade område kring millennieskiftet. Bakgrunden var de dramatiska förändringarna på arbetsmarknaden med den finansiella krisen 1992-1994 följt av avregleringar och privatiseringar.
Begreppet som skapades kallas psykologiskt kontrakt . Med begreppet menas att det finns en psykologisk innebörd i anställningsrelationen som bygger på en subjektiv tolkning av löften och åtaganden. Frågan finns utmärkt beskrivet i en skrift som kan hämtas på Karlstad universitets hemsida under avhandlingar och artiklar av Tommy Nilsson ”Tillit och psykologiskt kontrakt”.
Sverige har deltagit i FN uppdrag sedan 1957. Insatserna har kunnat bemannas och när det varit problem har det berott på otillräcklig personaltillgång och inte ovilja att tjänstgöra.
Min huvudinvändning mot omregleringsprocessen är att jag inte tror att funnits någon ”frivillighetsavsikt”. Fram till årsskiftet bemannades styrkan främst av personal som inte var tillsvidare anställda i FM vilket innebär att ett ansökningsförfarande var nödvändigt. Jag tror att valet att låta försvarsanställda ansöka helt enkelt var en praktisk hantering. Samma förfarande för all personal Har jag rätt så fanns arbetsskyldigheten men försvann när FM sa att det var frivilligt. Inte så smart. Självklart så reviderar jag min uppfattning om någon visar upp ett dokument som styrker en avsikt om frivillighet.
Överbefälhavaren hade kunnat lita på det psykologiska kontraktet och behållit ansökningsförfarandet. Officeren som aldrig accepterar utlandstjänst och som beskrevs av personaldirektören under sommarens nyhetssändningar i TV tror jag aldrig existerat.
Omregleringen innebär att överbefälhavaren begärt att den internationella tjänstgöringen som legat under det psykologiska kontraktet skall flyttas in under det reglerade arbetsrättsområdet utan att närmare precisera innebörden. Konsekvensen är välkänd och kallas av forskarna ”hot och rigiditetsresponsen”. Dvs. skriv på eller Du blir uppsagd. Den anställdes naturliga reaktion är att begära skriftligt på allt som tidigare fanns i det psykologiska kontraktet. Begreppet psykologiska kontraktet är elementär kunskap för alla som studerat arbetsvetenskap och självklart för militärer genom ledarskapsutbildningen. Utan tillit ingen verksamhet.
Som avslutning vill jag ta upp solidaritetstanken som verkar vara en bärande tanke i ÖB beslutsskrivelse. Jag menar att man kan göra en grov indelning av befattningarna i utlandsstyrkan i befattningar som är förenade med livsfara, befattningar som är förenade med förhöjd risk och slutligen befattningar som är helt riskfria. De försvarsanställda kan i sin tur indelas i anställda som skall utsätta sig för livsfara, förhöjd risk eller riskfria befattningar eller inte alls tjänstgöra utomlands. Var hittar vi militärledningen?
Bo Johannesson
Vejbystrand
Not: Bo Johanesson har även gjort ett inlägg på Newsmill i samma ärende.
Inlägg
