I Danmark så höjer man nu pensionsåldern för officerare från 60 till 62. I Finland protesterar officerarna mot planer att höja pensionsåldern som idag är 55 för officerare och 60 för generaler (de sitter ju ändå mest i kontorsstolen). I Sverige höjdes pensionsåldern senast 2008 och är nu 61 för officerare i allmänhet och 55 för piloter. Kommer Sverige att följa det danska initiativet eller backar vi och sneglar mer på Finland?
Frågan är vad piloternas kontrakt ALFF hamnar? Enligt Flygvapnets egna utredning så är det just nu en stor pilotbrist och då framför allt inom helikopterfacket. Man vill därför titta på möjligheterna att få piloter att stanna kvar efter 55. Troligtvis enbart för att bemanna staber, då de många piloter av medicinska skäl inte längre är "fit for fight". Visst kan man flyga i SAS till betydligt högre ålder än så, men det finns trots allt skillnader mellan militär och civil flygtjänst. En civil pilot riskerar inte att bli nedskjuten och behöva springa från nedslagsplatsen (förutom givetvis de civila bolag som är våghalsiga nog att flyga i t.ex. Afghanistan).
Som officersförbundet påpekar så är det inte lika lätt för Försvarsmakten att höja pensionsåldern som för att införa det nya pensionsavtalet. Det finns gällande kollektivavtal som då måste omförhandlas och medlemmarna kompenseras ekonomiskt.
Men vill Försvarsmakten verkligen höja pensionsåldern? Trots allt så är krig något för yngre och de internationella insatserna kräver en fysik som många äldre officerare helt enkelt inte har längre. Dessutom så är åldersstrukturen fortfarande helt snedfördelad. Fler äldre innebär behov av fler stabspositioner. Redan 1991 så försökte man i en motion att sänka pensionsåldern till 50/55 för att bli av med det s.k. "köttberget". Lite roande i sammanhanget är att Försvarsmakten blivit anmäld för åldersdiskriminering då man inte vill anställa gamla soldater.
Risken är att om vi höjer pensionsåldern så kommer snedfördelningen att öka ytterligare. I ett tidigare inlägg så skämtade Sumatra om den "25:e manöverbataljonen". Där skulle vi samla alla gamla officerare som behöver rullator för att ta sig fram och som arbetade bara för att de såg fram mot löneutbetalningen den 25:e varje månad.
Inlägg
Vad är det för ett förvirrat youtube-klipp där på slutet?
SvaraRaderaDet som inte är värt att skämta om, är heller inte värt att ta på allvar. Något för värdegrundstalibaner att betänka.
SvaraRaderaBakom varje "25:e-kommentar" döljer sig en desillusionerad kollega, kanske en tragedi av något slag, som verkligen är värd uppmärksamhet och som är värd att vederbörande blir tagen på allvar. Att efter ett långt arbetsliv i kronans tjänst, upptäcka att man blivit ett problem som måste lösas är inte kul. Att bli behandlad som vore man a-complete-waste-of-space, i en organisation där man genom åren varit lojal, flyttat familjen, tappat familjen, pendlat, tjänstgjort utomlands och annat är inte upplyftande.
Något som verkligen gröper ur, är när man tappar tron på verksamheten man är satt att bedriva. Försvarsmaktens sätt att kommunicera med personalen bidrar just inte på något positivt sätt till arbetsglädjen.
Tricket att krympa synfältet och göra det man ska, fungerar momentant för de flesta, men alla har nog ett behov av att se den egna verksamheten jacka in i en större helhet och att uppnådda resultat tas tillvara och inte far runt som en obestämd artikel, efterfrågat av ingen, nedläggningshotat och nervärderat.
I övrigt ser allt ljust ut.
Nej, tricket är att släppa iden om livstidsanställning. Det är som Sumatra säger inte speciellt upplyftande för den äldre generationen och dem lider jag med. Men den 20-40-åring som idag går in i ett jobb med förväntningar om att arbetsgivaren har ett livstidsansvar oavsett egna insatser behöver en spark i arslet och en stark kopp kaffe.
SvaraRadera02:43, vem fan säger att arbetsgivaren har ett livstidsansvar oavsett egna insatser? Det är ett arbete, om jag sköter mig och gör det jag skall så skall arbetsgivaren fanimig inte ha synpunkter på min ålder.
SvaraRaderaDäremot måste arbetsgivaren ha sina anställdas bästa för ögonen. Förstå att många är bittra över att basväxlingar, incidentberedskaper, ubåtsjakter, m.m. tog mycket kraft. Hur kul är det att ta konflikten hemma i Söderhamn när gumman vill åka på IKEA i Sundsvall på helgen men man får säga att, tyvärr men vi har ju spaningsberedskap så jag måste vara hemma. Sedan "måste" man flytta till Uppsala eller veckopendla i några år men det upphör också och flyttlaset går till Östersund för att stanna där i några år. Vad gör den lojala medarbetaren i det här läget?
Vem är det som säger att en major inte kan gå ut och vara instruktör på Trupp? Vem är det som säger att en överstelöjtnant inte kan vara ställis plutonchef? När första flytten vid avveckling kunde exempelmajoren vara fänrik, fänriken jobbar upp sig, går SKAKen och blir löjtnant. löjtnanten jobbar några år och påbörjar TAPen för att bli kapten. När examinationsdagen närmar sig så är det dags att flytta igen. Kaptenen jobbar några år och blir uttagen till stabsprogramet och skall läsa till major och har en plats på regementet. Men nu kommer nästa avveckling och nu får majoren veta att vi har egentligen inte plats för dig, du är major men vi behöver instruktörer då vi har ställt in den grundläggande officersutbildningen och inte anställt en kull officerare.
Men vad händer?
J.K Nilsson
CI,
SvaraRaderaFlygförarpensionen är inte knuten till ALFF.
Den regleras i PA03 - och det är nog väl...
J.K. - det är precis det synsättet som är så svårt att förstå för oss som jobbar utanför FM. Jag har mitt jobb här och nu. När jag tröttnar söker jag mig någon annanstans. När förutsättningarna förändras på ett sätt som jag inte trivs med - och jag inte ser någon möjlighet att förändra min situation inom företagt - så söker jag mig någon annanstans. Jag bestämmer över mitt liv, inte min arbetsgivare.
SvaraRaderaRätt eller fel så tror jag att dina yngre kollegor kommer må mycket bättre om de försöker undvika att trilla in i offermentaliteten.
@ Anonym 03:33
SvaraRaderaJa, det gäller att inte falla in i offermentaliteten och, har det visat sig genom praktiska försök (emperi) att man inte bör gå i lojalitetsfällan heller. Den senare har visat sig vara en enkelriktad gata.
Kanske är det som skalden säger, att de äldsta bockarna har de styvaste hornen eller i alla fall lederna.
Skapa ett system som bygger på avgångar i lämplig ålder. Det kan endast AG göra. Detta kostar dock pengar som AG inte har, så den enskilde förväntas att stå för samtliga fioler.
Som så många gånger förr, får individen bekosta andras och systemets tillkortakommanden.
Det är väl knappast Di Gamles fel att pensionsåldern höjdes fråm 50 till 60 och från 60 till 61, med option på 67.
@Sumatra - offermentaliteten är ju en direkt följd av lojalitetsfällan.
SvaraRaderaVilket synsätt? Det enda jag förespråkar är att man inte ser personalen som ett problem bara för att dom nått en viss grad eller påtalar missförhållanden.
SvaraRaderaDet finns trots allt en stolthet i att jobba i Försvarsmakten. Det är inte som att jobba hos "Bosses bil". Försvarsmakten har tidigare stått för en trygghet för det svenska folket. När arbetsgivaren krävt så har man ställt upp. Vissa kollegor av löjtnants grad räknade till nästan 100 dagar per år förlagda på annan ort än hemmaorten. Man tog hellre konfliken hemma än att protestera, Sveriges säkerhet krävde detta. Vem skulle gå ombord på fartygen när ubåtar iaktagits, vem skulle ladda filmkamror i flygplanen om dom anställda sagt upp sig?
Men vad händer nu, politiskt så säger man att det föreligger inget hot mot Sverige men vår säkerhet är beroende av att vi ställer upp med trupp utomlands. Vår arbetsgivare föder ansvariga politiker med tokerier och senare avsäger sig ansvar och skyller på politiker. Att kritisera detta innebär inte "offermentalitet".
Men OK, vill inte svenska folket att vi skall ha ett försvar så är jag den förste att gå men än så länge anser jag att jag kan vara med och påverka till det bättre.
J.K Nilsson
Ser fram emot upphandlingen och därtillhörande cirkus utav terrängdugliga, svensktillverkade rullatorer *IRONI*
SvaraRaderaJ.K, du träffar rätt som vanligt.
SvaraRaderaNär man som 50-årig och närmast att betrakta som ett skämt på arbetsmarknaden, plötsligt drabbas av förändrade spelregler och nya inriktningar, då förväntas man att lämna frivilligt och utan vidare spisning.
Förmodligen klokare att söka värvning i 25.manöverbataljonen.
Det är då mer hederligt att, som man gör med GSS, anställa ungdomar på 8 till 12 år, för att sedan dumpa ut dem i samhället, utan några hopsparade eller andra medel och utan någon användbar utbildning, att klara sig bäst de vill och kan. Det finns ju trots allt några som lockas av dessa framtidutsikter. Lycka till.
@Anonym 03:33
SvaraRaderaVi ser en kulturförändring inom Försvarsmakten som just nu (fortfarande efter åtminstone 20 år) är väldigt förvirrande.
Förr var många yrken, särskilt officersyrket, ett livstidsyrke, ett kall. Fördelen med detta var en obrottslig lojalitet gentemot arbetsgivaren och yrket. Detta har förr varit särskilt önskvärt just gällande den militära professionen som i många länder, även Sverige, har kunna utgöra ett hot att med sin vapenmakt påverka den politiska situationen. Se bara senast på Egypten. Därför har det alltid varit särskilt viktigt med en lojal officerskår.
Tiderna (i Sverige) har ändrats och så även officersyrket. Uppdrags- och arbetsgivaren har ensidigt deklarerat att officersyrket numera är ett yrke som alla andra med skillnaden att det endast är ett yrke för yngre mellan 20-35 år för huvuddelen av befattningarna. Huvuddelen av officerskåren verkar ha accepterat detta. Vissa känner sig dock svikna, då de lockades till yrket under helt andra förutsättningar. De har "bränt" huvuddelen av sin värdefulla yrkestid med en exceptionell lojalitet mot en arbetsgivare som helt plötsligt inte värdesätter detta och svara upp för sin del av "kontraktet". Det är nog inte helt fel att kalla dessa för "offer", nödvändiga offer för att forcera transformationen av officersyrket. Det är för dyrt och tar för lång tid att låta tiden fixa åldersstrukturen. Därför offras de med argumentet att "kontraktet" inte gäller längre, det är nya tider nu.
Vad som är mest absurt är hur uppdrags- och arbetsgivaren totalt förändrar förutsättningarna och villkoren för yrket, samtidigt som de förväntar sig den offervilja och lojalitet som byggde på de tidigare förutsättningarna och villkoren. De är förvånade, för att inte säga chockerade, över den brist på anda och lojalitet som officerskollektivet uppvisar. Helt plötsligt beter sig officerarna som vilka anställda som helst. Huvaligen!
Som sagt, det är en förvirrande kulturförändring. Det tar säkert en viss tid innan organisationen har svängt in i det nya. Därför får vi ha överseende med både chefer som står med ett ben i det gamla och ett i det nya, likväl som med anställda trotjänare som gör det. Att förminska någondera med svepande och förenklade omdömen blir bara elakt och dumt.
J.K, du har alldeles rätt i att militäryrket inte är som alla andra. Det är ett yrke där det behövs många unga och få äldre, sedan får man tycka vad man vill om åldersdiskriminering. Det är därför professionella försvarsmakter rekryterar på kontraktsbasis och det är klart från början att alla får inte vara med ända fram till ättestupan. Och de som tar anställning lockas av detta - ett par års hårt, ibland farligt, stimulerande arbete för att sedan gå vidare till en andra karriär. Tro mig, jag arbetar i ett stort land i väst på en arbetsplats full med gamla yrkesmilitärer, både soldater och officerare. Och de har aldrig sett sig själva som offer som utnyttjas under ett par år för att sedan kastas ut i det civila mörkret.
SvaraRaderaDet sagt så har jag full förståelse för att du och andra är bittra över att spelreglerna ändrats, men tror du på fullt allvar att din situation är så unik? Prata med en gammal varsvarbetare så skall du se att ni har mycket gemensamt.
04:38, det har inte varit några problem bara arbetsgivaren kunnat förstå och fungera som försvarsmakter med liknande inrikting som vår fungerar. När officeren och soldaten är förbrukad tackas denne av med i många fall riktigt bra ersättning. Uppdragsgivaren har låtit vår försvarsmakt förstå att det är en "utmaning" som skall lösas inom ordinarie ram. Ett svar som vår försvarsmaktsledning inte är nöjd med. Pengar som förbrukas för att hålla anställda nöjda går ut över förmåga att lämna klartecken i guld med emaljkant till vår uppdragsgivare.
SvaraRaderaUppdragsgivaren verkar inte annat än förstått att försvarsmaktens anställda inte är skilda ifrån vilken statligt anställd som helst. Arbetsgivarverkten kämpar med näbbar och klor för att slippa handskas med försvarsmaktens särskillda önskemål. Riksdag och regering säger rakt ut att det är myndighetens uppdrag att lösa.
J.K Nilsson
@J.K. Nilsson
SvaraRaderaTack för den passningen, herr Nilson. Så den som inte jobbar i Försvarsmakten - kanske rent av på "Bosses Bil" - gör inte något viktigt, har inget att vara stolt över, gör inga uppoffringar, ställer inte upp för att samhället skall fungera? Vem skulle se till att det kommer el till ditt hus, någon hämtar dina sopor, någon utbildar dina barn, någon tar hand om dig när du är sjuk - om de anställda sa upp sig?
05:28, jag kan hålla med om att det är viktigt att hålla en viss fysisk spänst i organisationen men hur löser vi det? Flygförarna har ett bra avtal som gör att vi kan omsätta den personalkategorin men då vill inte arbetsgivaren att dom skall följa avtalet utan det är så pass viktigt att pensionsåldern för förarna skall höjas. Det rimmar illa med åsikten att det skall vara en ung organisation.
SvaraRaderaJag vet om en stor försvarsmakt i Väst, där man trots goda förmåner efter arbetslivet har svårt att rekrytera. En officer som tjänstgjort i tjugio år har en mjuklandning att vänta för sin omställning till det civila livet. En soldat har goda möjligheter att påbörja ett annat liv.
Men jag anser att det är fel väg att gå i ett yrkesförsvar om soldaterna bara är intresserade av anställning i några få år. Det är inte det som är bevekelsegrunden för att ställa om.
Att göra ett alexanderhugg som vår arbetsgivare vill är inget alternativ. Vi lever i en anda där den som är över 35 är föråldrad men de som är intresserad att få hjälp att byta arbetsgivare i enlighet med vårat karriärväxlingsväxlingssystem får oftast nobben. Anledningen till nekandet är att närmsta chef bedömmer att officeren behövs för att förbandet skall kunna lösa ut sina ålaggda uppgifter.
Så hur skall vi egentligen ha det?
J.K Nilsson
05:43, jag har inte sett någon bilverkstad där personalen uttrycker trötthet, inte missnöje av att kommenderas land och rike runt så äktenskap går i kras. Jag vet inte heller vilka "sopgubbar" som i en veckan skall tömma sopor hemma i stan, andra veckan skall de åka till Kiruna, tredje veckan är uppdraget att utbilda sopåkare i Lund.
SvaraRaderaVilka sjuksystrar har jour i hemmet ena helgen för att nästa helg arbeta på ett lasarett i andra landsänden? Vilka ellinjearbetare har Sverige, Afghanistan och Kosovo som sin arbetsplats? Vilka brandmän blir kommenderad att befinna sig på en brandsstation 80 mil bort?
J.K Nilsson
Ja, eller så får man acceptera att "det blir inte roligare än så här"!
SvaraRaderaHur många av oss FM anställda upplever inte att mycket av det vi gör är
tämligen meningslöst? En enorm internadministration och många gånger ineffektivt. Alla ska se viktiga ut och minsta lilla uppgift kan svälla till att engagera hur många som helst! Jag tror att alla idag försöker hitta en egen häst att sitta på så att man klarar sig igenom IO 14 arbetet!
Men huvudfaktum kvarstår: det räcker inte längre med den 25:e.
25.e bat skulle i och för sig bli den bäst uppfyllda, både avseende kompetens och BMI...
@ANonym 03.20: Ja, själva pensionsvillkoret är inbyggt i PA03 numera.Vad som dock inte är inbyggt i PA03 är villkoren för att få pensionen, d.v.s. att ha stått på flygtjänstordern i 25 år. Vem garanterar detta? Som jag förstår det är det så att när man vill ta ut sin 55-års pension så måste någon manuellt gå igenom alla papper för att se om man verkligen kvalificerar sig för pension. D.v.s. vi är i händerna på vår arbetsgivare som just nu gärna vill behålla ett par stycken efter 55. Ett sätt kan vara att börja stryka folk från flygtjänstordern INNAN de når 25-årsstrecket.
SvaraRaderaFör min egen del så tjänar pensionssystemet 10-års pension genom att göra av med mig innan jag hann gå i 55-års pension. Staten får desstutom in en massa skattepengar under dessa år. Win-Wín för deras del.
@ CI,
SvaraRaderaSådant trodde jag bara hände i amerikanska polisfilmer och då bara korrupta poliser ;-)
J.K, du har väldigt uppenbarligen bestämt dig för att ingen har det så jäkligt som du. Så känns det kanske när man spenderat ett helt yrkesliv i en skyddad verkstad. Poängen är att alla verksamheter har mer eller mindre lojala medarbetare som gör ett fantastiskt jobb och är viktiga både för företaget/organisationen och samhället i stort. Men förändringar händer och det gör ont, folk hamnar i kläm. Ingen vill höra att man rationaliserats bort, att man behöver se sig om efter något annat att göra.
SvaraRaderaMen det händer. Och då reagerar människor i stora drag på två olika sätt. Vissa blir i olika grad förbannade och ger uttryck för det, men packar ihop och går vidare. Andra sjunker ner och blir kvar i den initiala känslan av att ha blivit förfördelad och orättvist behandlad.
@J.K. Nilsson
SvaraRaderaexempel I, bolag som kräver att du lägger ner din själ men som sedan gör sig av med dig för att du inte passar in i behovet:
Accenture, Baan, Boston CG, Swartlings, Vinge m.fl. Managementkonsulter eller affärsjurister. Up or Out är det som gäller, visserligen vet du om det när du börjar och du får rundhänt betalt för dina 80-timmarsveckor och du är attraktiv för andra arbetsgivare efteråt. Men ändå, FM är inte unikt i det här avseendet.
Exempel II, bolag som skickar dig hit och dit med långtgående krav på beredskap: Flygvärdinnor... efter ett hittills elvaårigt äktenskap med en, och goda förhoppningar om mer, vet jag vad det handlar om. Du har jour mellan 0500 och 1100, under den tiden kan vi skicka dig vart vi vill med en timmes varsel, utan att du kan ställa krav på att vara hemma igen när jourpasset tagit slut, sannolikt har vi skickat dig till Gran Canaris och kärran hem som du också skall jobba på går inte förrän på lördag. Lyxproblem när du är ung och utan beroenden, smått disaströst för hemmafronten som mer eller mindre fungerar som ensamstående förälder. Återigen, FM är inte unikt.
Det som är unikt med FM är att man under en oerhört lång tid levt i en skyddad verkstad.
Ergo, gör det bästa av situationen - om det är att gnälla och fylla nätet med inlägg om hur jävligt allt är så grattis...
07:33, jag har inte påstått att ingen har det djävligare än mig. Jag var inte med på 80-talet när man krasade äktenskap. Jag har inte flyttat tre, fyra gånger och har barn på tre olika ställen i landet.
SvaraRaderaDet jag säger är att Försvarsmakten är bortskämd med en personal som är oerhört lojal och jag försöker utröna varför denna lojalitet existerar. Jag kan inte tänka mig en annan arbetsgivare som kan behandla personalen som Försvarsmakten gör och ändå behåller personalen i den utsträckning som FM gör.
Det jag gör är att jag jobbar för att förändra det jag kan och jag inbillar mig att jag har mycket större möjligheter att göra det än den genomsnittlige försvarsmaktsanställde. Därefter finns det missförhållanden som jag inte kan påverka direkt, här är bloggarna ett verktyg att lufta mina åsikter i alla fall och hoppas att det fastnar.
Jag förstår dom som fortfarande är anställda för den 25:e. Jag har många gånger resonerat med klientel i den kateorin och det är ett missförhållande jag tycker borde komma i dagen. Det är dessa som nu kallas bakåtsträvare, ubåtar, osolidariska, föråldrade och skall avpoleteras, helst genom egen uppsägning. Det finns bra sätt att omsätta personal men det vill Försvarsmakten inte kännas vid, det kostar ju pengar.
J.K Nilsson
NiklasN, i ditt första exempel beskriver du utmärkt skillnaden mellan dessa företag och försvarsmakten. I ett av de sista nyhetsbreven som en av de taktiska cheferna skrev så uttryckte denne att övningsverksamheten och ambitionen var utmärkt men förmånerna för de anställda var för generösa så den taktiske chefen ville ta ifrån personalen dessa förmåner men övningsplan och ambition ligger kvar. Och vilka företag vill anställa f.d. försvarsmaktsanställda? SAAB börjar få rätt så fullt och utvecklingen i ledarskap i det civila har sprungit ifrån Försvarsmakten de senaste tio åren. Så ja Försvarsmakten är lite unik än så länge, men det kan ju alltid ändras.
SvaraRaderaOch till ditt andra exempel. Krydda det med några flyttar och längre kommenderingar så får du känna efter lite mer. Får din äkta hälft läsa i företagets tidningar att h*n är för gamal och helst skulle sparkas bara lagstifningen tillät? När din äkta hälft diskuterar och kritiserar beslut högre ifrån, är tillmälena osolidariskt, sabotör och illojal och man uppmanar arbetskollektivet att anmäla dom som ger uttryck för kritik?
Börjar vi att plocka delar ur beskrivningar så kan vi visa på vad som helst. Det är helheten som räknas.
Läs också vad som skrivs, klagar man på att ledningen ger uttryck för ringaktning av underställda så är det också en uppmaning att upphöra med detta. Klagar man på att ersättningarna och förmånerna är för dåliga så är det en uppmaning att förbättra dom.
Men man läser det man vill läsa.
J.K Nilsson
@J.K.
SvaraRaderaFlugit med SAS på länge? Värdinnorna där är inte direkt purunga, och ja, ledningen önskar att LAS var lite mer tillåtande vad gäller tjänsteår. De kanske har lite mer takt än att tala klarspråk i glansiga interntidningar, men attityden finns där.
Längre kommenderingar har vi råkat ut för, men inga beordrade flyttar. Tack och lov, då finns det andra arbetsgivare.
Dock upplever jag den lojalitet du beskriver även hos dessa, trots usla villkor, i stort sett soldatlön och en expendable-attityd. Man kritiserar inte offentligt sin arbetsgivare ostraffat eftersom man då är rökt i hela branschen.
Möjligen ligger skillnaden i det första exemplet i att om arbete och villkor inte passar så finns det alltid en annan lösning. Sannolikt beror detta på att bägge parter insett vikten av redundans - som arbetstagare gör du dig inte beroende av en enda arbetsgivare utan ser aktivt till att vara attraktiv för fler, och vice versa. Detta gäller på alla nivåer.
Hur många seniora chefer har FM anställt på sistone? Utan att de gått hela vägen via alla möjliga internutbildningar, KadS, OHS, MHS, FHS och så vidare för att vara just chefer och ansvara för att verksamheten utförs på bästa sätt? Utan att vara alltför cynisk kan man misstänka att inkompetensen på Lidingövägen hänger ihop med med rekryteringsbasen.
Mitt stora problem är att FM inte levererar den försäkringslösning jag beställt när behovet uppstår.
@Niklas 09.47: Du sätter nog fingret rätt på i den analysen. Vi rekryterar chefer från en rekryteringsbas som är mycket likriktad. Som dessutom blir mindre och mindre och många av de bästa går i förtid till andra yrken.
SvaraRaderaSlopandet av värnplikten lär innebära att rekryteringsbasen blir ännu smalare, då den exponering av yrket för alla samhällskategorier som fanns tidigare nu har upphört.
Då Försvarsmakten inte längre ska ses som ett livstidsyrke så kan man börja fundera på vilka det vi får som blir kvar livet ut i form av generaler?
NiklasN, om jag flugit med SAS? Oh, ja ut på fler kommenderingar och utbildningar än jag önskat. Och vad fanken har flygvärdinnornas ålder med deras tjänstbarhet att göra. Alltid trevliga, ett leende på läpparna men man får vara lite snabb om man vill ha påtår på kaffet. Mycket bra service och trevligt bemötande. Byt inte ut den personalkadern bara för ögongodis om det är det dom tror.
SvaraRaderaJag skulle nog vilja skylla på att det är uppdragsgivaren som har befordringsrätten för generaler och att man därför inte vågar säga ifrån. Men vi har också lösningen med Generaldirektör sedan 2005. Är det någon som kommer ihåg vad den nuvarande GD för Försvarsmakten heter? Gör denne något jobb? Högste chefen är inte rekryterad ur soldatmassan utan kommer in ifrån sidan.
I ditt sista stycke så beskriver du grunden för att officerare börjar gnälla istället för att gilla läget och anpassa sig. Det enda man har är "inred och befäst", alltså fixa det så bra för sig själv som möjligt.
J.K Nilsson
Ser just på nyheterna att kommunerna är i Holland och jagar arbetskraft. Snart rullar det nog igång med rekryteringen även arbetskraft i det privata näringslivet, med alla pensionsavgångar som stundar.
SvaraRaderaKanske kommer Försvarsmakten att bestå av Hv och 25.manöverbat, när de yngre blivit rekryterade till andra delar av samhället.
Konkurrensen hårdnar. Bäst arbetsgivare vinner.
Men att jobba på bilverkstad och att tjänstgöra i Försvarsmakten är väl ändå två helt skilda saker? Att vara beredd att offra sitt liv för arbetsgivaren torde inte vara vardagen för en bilmek. Så länge vi hade värnpliktsförsvaret var detta en realitet för alla svenska, habila män men så är det inte längre. Plötsligt ändrar man spelreglerna och vänder allt uppochner. Det är är inte rent spel gentemot officerarna. Visst kan man säga att livet är orättvist och det är bara att bita i det sura äpplet. Jag undrar vilket annat fack som skulle acceptera det dock. Uppenbarligen är Officersförbundet ganska bra på att göra det. Hur som helst så ska vi vara lyckliga att vi lever i fred i vår del av världen. De länder som inte har gjort det i etthundranittiosju år tenderar att hantera sina officerare annorlunda.
SvaraRaderaAtt jämföra med försvarsmakter i väst fungerar inte heller eftersom de ger sina officerare en civil utbildning på vägen. Det gör inte vår arbetsgivare. Med dagens ingångsvärden hade jag aldrig valt att ägna mitt liv åt statlig tjänst.
Kn
"Med dagens ingångsvärden hade jag aldrig valt att ägna mitt liv åt statlig tjänst."
SvaraRaderaDet är ju just detta som är så märkligt. Många verkar känna på det viset, men ändå väljer de att stanna kvar i statlig tjänst som om de bara fick ett val och det gjordes efter gymnasiet och nu måste de leva med det. Var är den initiativkraft man trodde fanns hos just denna yrkesgrupp?
Istället knyts nävar i byxfickor och det vältras i självömkan. "Jag får ingen utbildning", "facket sätter inte ned foten", "ingen hjälper mig att karriärväxla"...
Om nu Försvarsmakten anser att stridande förband skall bestå av individer med ringa livserfarenhet-vilket gör förbandet sårbart-är det rimligt att Försvarsmakten kräver att få undantas från Lagen om offentlig anställning, Anställningsförordningen och Diskrimineringslagen. Det fungerar inte att ge sken av att vilja följa de spelregler som riksdagen och regeringen har skapat, för att i verkligheten välja att agera helt efter egna spelregler. Det finns fler 40-50 åringar än jag, som är fysiskt och psykiskt starkare än flertalet 20 åriga elitsoldater. Det är vansinnigt att rata de äldres kunskaper med stöd av den förutfattade meningen om att de äldre inte skulle kunna mäta sig som soldater med 20 åringar.
SvaraRaderaVisst finns det 40-50-åringar som klarar soldattjänsten men de är inte så många faktiskt.
SvaraRaderaDe fysiska kraven är så tunga att kroppar går sönder.
Hur många 50-åringar känner ni som klarar av att strida till fots med 40kg stridsutrustning i 45graders värme?
Det ska inte bara göras en dag utan flera dagar i rad, under flera insatser.
Jag tror på en mångfald gällande kunskap och erfarenhet men har tvingats göra avkall på erfarenheten för att få folk med rätt fysiska förutsättningar. Tyvärr.
Kroppen nöts ner och rygg- och knäproblem är vanliga bland äldre, så ock hos mig. Jag springer nog från de flesta 20-åringar men min kropp återhämtar sig inte lika fort som deras och jag far mer illa av tygnden i arbetet.
Strid är som en elitidrott. Det finns 40-plusare som klarar det (som Dominik Hasek) men de är få.
40kg stridsutrustning.. Det verkar mer som en karavan packåsnor som skramlar fram genom terrängen
SvaraRaderaCynisk
SvaraRadera40-50-åringar som håller ordning på sina kroppar klarar det utan problem. Jag är ganska säker på att jag rör mig lättare med 40kg utrustning än de pojkaktiga soldater som jag ser på järnvägsstationerna iaf.
Men sedan får man väl fundera på om soldater med 40 kg stridsutrustning lever upp till de intellektuella kraven man ska ställa på soldater.
Flygförare har alltid haft ganska stringenta krav på låg ålder - varför har man aldrig klagat på åldersdiskriminering där?
SvaraRaderaOch då talar vi om officella ålderskrav. Det finns inte för soldater, tvärtom har det vad jag förstår rekryterats både soldater och specoff som inte är direkt purunga.
Tillhör man 25.e kan man ju alltid bli vaktsoladat, vilket lär behövas snart när den sista kullen rycker ut!
SvaraRaderaJag är inte bara officer...jag är vaktsoldat också!
Heja 25.e bat!
@Anonym 05.01: Minimumålder för flygförarna har egentligen enbart en betydelse. Det ger Försvarsmakten tillräckligt lång "användningstid" för att få valuta för investerade pengar i utbildningen. Från ax till limpa tar det ca 3-5 år beroende på system innan du är användbar. När man började ställa krav på att lumpen skall vara genomförd innan flygutbildningen så höjde man ett år. För Flygingenjörer där det tidigare var krav på att teknisk högskola skulle varit genomförd innan flygutbildning var också ålderkravet höger 26 i.s.f. 22 har jag för mig.
SvaraRaderaEtt "problem" med för gamla flygelever är att de hunnit skaffa familj, vilket försvårar utbildningen radikalt, då den helt enkelt inte är anpassad för familjeliv. Det är sena kvällar och många helgtjänster och förr så var det en hel del ute på krigsbas, men det har minskat kraftigt då bassystemet knappt finns kvar längre.
Men teoretiskt så kan ju givetvis man testa åldersdiskriminering även i detta fall!
Herregud vilket gnäll! Vissa människor har uppenbarligen inte koll på hur arbetsvillkoren ser ut i det privata näringslivet. Miljonbonusar, fallskärmar och 10 veckors semester är det bara toppcheferna som har. Men nej, folk i försvarsmakten tvingas jobba! Och inte var de vill heller, utan där arbetsgivaren har verksamhet!! Helt klart hade Berlusconi fel när han utsåg sig själv till den mest förföljda personen i världshistorien, det är ju JK Nilsson! Lustigt hur det är de yrkesgrupper som får sin lön betald av andras arbete(poliser, lärare, vårdpersonal, försvaret) som gnäller mest. Borde de inte istället vara tacksamma för att vi ger bort delar av vår lön i skatt till dem?
SvaraRadera@CI
SvaraRaderaMen det ju precis samma anledning till att man vill ha unga soldater - det blir oändligt mycket svårare att få till utbildning och tjänstgöring med familj och allt vad det innebär. Likaså vill man förstås ha in ungt folk så det finns potential att hålla kvar dem under lång tid, t ex från GSS till en karriär som SO för de som är lämpliga.
Off topic: Uppsagd via SMS, CI? Spik i foten!!!
http://www.bbc.co.uk/news/uk-12461211
@Anonym 01.00: Ja, ibland verkar omvärlden lära av Sverige! :-)
SvaraRadera@Anonym 04:21
SvaraRaderaDet är vad utrustningen väger plus minus några kilo beroende på vapen.
@P_V
Döm inte ungdomarna. Det är faktiskt 40plusarna som har mest problem, även om det finns praktexemplar som fortfarande orkar. "Innepersonal" har lägre fysiska krav men problem att klara dem är ändå vanliga.