
Nu ska Mark Chapman bygga en bil som ska slå det existerande världsrekordet för bilar.
Bloodhound has been in design for the past three years. It will be powered by a Eurofighter-Typhoon jet engine bolted above a hybrid rocket.
The power unit combination should deliver a thrust in the order of 200 kilonewtons (47,000lb). This is not dissimilar to the thrust delivered by one of Concorde's famous Olympus 593 jet engines, except Bloodhound will weigh only about six tonnes.
...
Bloodhound's Falcon rocket will be the biggest hybrid (solid fuel propellant, liquid oxidiser) booster ever produced in the UK. Such is its scale, it will need a Formula One engine supplied by the legendary Cosworth group just to pump the oxidiser through the motor.
Förhoppningsvis så kan Mark Chapman en smula mer om stabilitet än den person som försökte ta det svenska rekordet till havs. Fördelen med att sätta rekord för bilar är lägre friktion mot marken än mot vatten samt att ytan oftast är betydligt slätare, vilket underlättar för stabiliteten. Något som Donald Campbell fick erfara då han försökte ta världsrekordet med båt och omkom då hans båt träffade sina egna svallvågor på det andra försöket.
Campbells kropp blev inte bärgad förrän år 2001, d.v.s. 34 år efter kraschen. Ett restaureringsprojekt pågår för att återställa Campbells båt Bluebird i orginalskick och ställa ut den på museum i Ruskin där Campbell är begravd.
"Piloten" Andy Green som kommer att köra Bloodhound har erfarenhet av höga farter. Han är tidigare pilot i RAF och har dessutom det nuvarande världsrekordet som sattes 1997 med "bilen" Thrust SSC.
Den första utmaningen är att få bilen att stanna kvar på marken. Precis som för en F1 bil så måste man bygga upp tillräcklig kraft neråt att hålla den kvar utan att samtidigt skapa för mycket friktion som bromsar in farten.
Utmaning nummer två består i att bygga däck som håller för dessa farter. Moderna däck till jetflygplan är designade för att tåla upp till ca 400 km/h under start/landning. Vad ett skadat däck i dessa farter kan innebära fick världen ett tydligt bevis på den 25 juli år 2000 då en Air France Concorde punkterade ett däck under starten som slog hål i en vinge och det läckande bränslet antändes. En rymdskyttel håller ca 340 km/h vid landning. En X-15 höll ca 320 km/h vid landing, men använde skenor i stället för hjul på huvudställen.
Utmaning tre kommer när man väl fått upp farten, då det gäller att hålla riktningen. Minsta lilla avvikelse kan innebära att bilen viker sig och rullar runt. För hastigheter över ljudvallen så uppstår det ofta assymetriska tryckstötar på skrovet som ger upphov till vridmoment och motstånd. Ett kvalificerat styrsystem som reagerar på små störningar är nödvändigt på samma sätt som för raketer och instabila flygplan.
Fjärde utmaningen är att bromsa in bilen. I dessa farter håller inte en vanlig bromsfallskärm, så det gäller att först dra av gasen för att minska farten tillräckligt mycket innan en skärm kan användas.
Sista utmaningen är kanske den största och det är att få bilen att fungera två gånger i rad, då världsrekord måste sättas åt bägge hållen och därefter beräkna en medelfart. De oerhörda påfrestningarna från vibrationer sliter hårt på all mekanik och elektronik. teknikerna har mycket kort stund på sig mellan körningarna för att laga eventuella fel. Dessutom måste banan inspekteras innan den andra körningen för att säkerställa att det inte lossnat några delar, eller stenar sprutat upp då de kan resultera i samma typ av katastrof som för Campbell.
Man kan se på liknande projekt från två olika håll. För en ingenjör är detta projekt helt enkelt en våt dröm. Tänk att få sätta skruvmejseln i den motorn! För den som kör bilen så är det dock en bra bit på vägen att få sig ett Darwin Awards postumt.