Gästinlägg: Den anställdes medansvar och lojalitet

Vilket är den enskilde anställdes ansvar i FM? Inte är det att rekrytera personal. Det är faktiskt enklare än så. Den anställde har ett ansvar att lösa sina arbetsuppgifter enligt gällande befattningsbeskrivning.

FML har som kollektiv ansvar för att säkerställa att FM löser sina uppgifter. Och den uppgiften är nationell integritet och i förlängningen väpnad strid, inte intern administration.

Tyvärr brister FML allvarligt på tre punkter.

Det första är bristande förståelse för krigets krav, vilket Karl Ydén beskrivit väl i sin bok. För övrigt är det intressant att just "Kriget och karriärsystemet." och dess slutsatser sågades av dåvarande C PROD. Det är ju farligt att ropa att kejsaren är naken. Och att FML saknar sjukdomsinsikt. Vetenskap är bra inom FM, så länge som man inte kommer fram till avvikande åsikter jämfört med FML. I Sälen var Wilhelm Agrell föredömligt tydlig, men möttes av en axelryckning från både ansvariga politiker och FML. Hade någon givit mig personligen en sådan återmatning på mitt genomförda arbetet hade jag genast börjat söka annat arbete. Detta visar mycket väl för FM personal hur FML ser på en kritisk granskning av sin egen verksamhet.

Det andra problemet är att numera är organisationen redan alldeles för slimmad för att fungera för uppgiften väpnad strid. Alldeles för många politiker och försvarsledningar har osthyvlat bort så mycket att de enskilda anställda drabbas dagligen av bristande resurser. Dessa resursbrister kan inte bortförklaras med bristande rekrytering, utan att FM har haft anställningsstopp för civila och utbildningsstopp för militärer. Dessutom planeras det för att man endast ska genomföra 25-50% av behövd officersutbildning för att spara pengar. Detta visar mycket väl för FM personal hur FML värderar resursbehovet. Dvs. verksamhetens behov är oväsentligt, så länge som man inte går till politikerna med obehagliga budskap och riskerar sin karriär. För det finns alltid en efter i kön som kan tänka sig att ta över, självklart inom liggande eller mindre budgetram. En tom personalrad kan inte lösa uppgifter, så då hamnar den på någon som faktiskt finns. Självklart med ökad stress och mycket lägre kvalitet på genomfört jobb. Självklart förstår de anställda att det viktigaste är att hålla budgeten, inte klara uppgiften. För oss som tog anställning för att vi trodde på uppgiften är det väldigt desillusionerande.

För det tredje så ur ett bottom-up perspektiv så väljer FML att i alla lägen värna sina karriärer mer än att vara lojala mot uppgiften väpnad strid. Det är helt uppenbart med tanke på det fokus som har funnits mot så kallade rationaliseringar (ökad intern administration) och kvalificerade ledningssystem som endast behövs om man ska kriga mot stormakt BLÅ, än mot riktiga krigsförbandsvärderingar och ärlig bedömning av krigsförbandsbehovet.

Det genomfördes en fin liten övning i höstas som heter DAGNY10. Som vanligt kommer man inte att åtgärda problemen som framkom under övningen, utan man nöjer sig inom HKV att vara i sin group-think. Precis som alla DAGNY innan. För det kan ju inte bli krig på riktigt, eller? I princip kan jag inte skriva mer om övningsutfallet, då den säkerligen blir sekretessbelagd. Inte för att röja förmågor, utan för alla oförmågor som framkom. Med tanke på hur mycket projekt som NBF, ISUS, IS SWERAP, SWECCIS m.fl. har kostat, så blir jag bestört över utfallet. Det är sämre än vi åstadkom på 90-talet med dåvarande teknik. Och dåtidens teknik kostade inte miljarder i materielsystemspåret.

I princip det enda lyckade ledningssystemprojektet var FV2000. Varför var det så? Jo, för att man byggde på befintlig kunskap och hade en dimensionerande fiende. Man visste hur Stril60 fungerade och vilka förbättringar som behövdes. Skillnaden var också att man genomförde en strikt evolutionär omsättning av materiel och teknik. Idag gnälls det om att även FV2000/StriC mm har haft sina bekymmer med TARAS och Länk16. Men TARAS togs fram efter klarsynt bedömande att Sverige var inte med i NATO och kunde därmed inte få tillgång till relevanta signalskyddssystem och nycklar. Sen blev interoperabilitet ett karriärsmantra i HKV och man skrotade TARAS till förmån för L16. Utan att konsekvensanalysera riskerna för bristande ledningsförmåga. Och här larmade Neppelberg av lojalitet mot organisationen och dess uppgifter. Med känd mediauppmärksamhet. Och med kanske inte lika kända konsekvenser för Neppelberg. Men vi talar definitivt inte om positiva klappar på huvudet från FML för att man påtalar så pass allvarliga brister.

FML:s bristande kontakt med verklighet står för det som skapar den negativa stämningen som finns idag i fikarummen. Den anställde måste ha en ventil för att få utlopp för sina frustrationer. Förr var det endast fikarummet, idag finns bloggosfären som alternativ/komplement.

Självklart förstår jag att FML:s behov att "informera" har ökat, eftersom verksamheten är utsatt för mycket mer insyn än förr. Dock är skillnaden mellan objektiv information och ren propaganda hårfin i många fall. Och den anställde kan se skillnaderna. Speciellt i de fall där man kan anta att den anställde har mycket god insikt och kompetens inom sitt område, som t.ex. Neppelberg.

FML:s agerande i enskilda fall är också frapperande. Som t.ex. att sekretessbelägga dokument som visar vad vi fick betala för NBG-arbetet. Och vad vi faktiskt fick för dessa (miljarder kr). Eller hur hemtagningsvinster i IT-system inte kunde hittas. Och dessa hemtagningsvinster intecknades i förväg av FML för att visa hur duktiga man hade blivit i ekonomihantering. När vinsterna inte realiserades, så blev det panik.

Allt detta som jag skrivit ovan är tydliga tecken på en bristande koppling mellan FML och de anställda som har att genomföra chefernas vilja. Tyvärr tror jag inte att dessa exempel som jag skrivit är de enda fall där anställda har fått se FML:s ”sanna” karaktär.

Det finns faktiskt en anledning till att några odödliga slogans har myntats under processens gång.
Smalare men vassare blev smalare men kassare…..
Både och blev varken eller……
Öppenhet, Respekt, Ansvar blev Övertidsstopp, Resestopp, Anställningsstopp……

Den anställde saknar medansvar i FML:s inre liv och beslut, men är tvungen att leva med konsekvenserna av dessa beslut. Det är lojaliteten gentemot FM som gör att vi åker till jobbet varje dag. Och att vi har en professionell inställning till vår uppgift i stort och vår befattning. Men när man upplever att lojaliteten mot uppgiften saknas hos FML och man upplever att FML ”informerar” personalen om att de har fel uppfattning inom professionen, då kommer irritationen och frustrationen som ett brev på posten.

Det som är mest frapperande i de interna processerna är att FML väljer att inte lyssna på relevant kompetens inom organisationen. Man föredrar en group-think för att bekräfta sin egen förträfflighet framför ärliga analyser av situationen. Och här kommer vi till pudelns kärna. Varför ska många medarbetare vara lojala mot FML och ha ett medansvar för FM processer, när det är så tydligt att det enda ”rätta” svaret går att hitta hos FML? Till slut får vi en organisation med personal som tycker som chefen, fast mycket mer. Och de som inte tycker som chefen har två alternativ, lämna FM eller försöka överleva internt i organisationen.

Personligen har jag så pass mycket lojalitet till FM upgift, så jag föredrar att stanna och försöka överleva. Men det är bara en fråga om tid tills man tröttnar på de dagliga frustrationerna och väljer andra alternativ.

Det märkligaste är att jag har ett gott förtroende för mina närmaste chefer och kollegor på motsvarande chefspositioner. Dock blir jag allt mer tveksam till vilka som skickas till nivåhöjande utbildningar idag. Eller rättare sagt, de som skickas, skickas inte för deras lysande taktiska begåvning eller kreativa tänkande. Förr i tiden hade general en adjutant som löste generalens administration. Idag är generalen en fantasilös administratör. Resultatet av detta blir att generalen prioriterar den viktiga administrationen och tappar fokus på det som är viktigt.

Det som många anställda uppfattar som Försvarsmaktens viktigaste uppgift är förmågan till väpnad strid till försvar av Sveriges territoriella integritet och övriga uttryck för svensk politisk vilja med militära maktmedel både nationellt och internationellt. Detta är det tydligaste uttrycket för den anställdes medansvar och lojalitet till Försvarsmakten. Jag är säker på att många ”fikarumsgnällare” håller med mig om detta. Vi är lojala mot FM, inte nödvändigtvis FML….

För övrigt är det bara en viss typ av ledare som säger: -”Jag är staten..”

(Fyll i FML och FM på rätt plats i citatet ovan…..)

/Statsmannen

Om skribenten: Jag har mångårig erfarenhet inom FM på krigsförband, stab och till FM knutna myndigheter. Jag har också varit i ett antal internationella missioner. Dock så vill jag att vara anonym, eftersom jag väljer att vara kvar i organisationen med förhoppningen att någon gång i framtiden vänds skutan på rätt köl av politiker och högre chefer. Men innan dess förbehåller jag mig rätten att kritisera FML när de inte sköter sig. Sorry, men så är det med 360 graders feedback…..