Orsaker till att vara i Afghanistan

Försvarsminister Tolgfors uttalar sig nu om insatsen i Afghanistan.

Vi är i Afghanistan både för afghanernas och vår egen skull. De mänskliga rättigheterna är universella och gäller också afghaner. Deras frihet hotas nu av krafter som vill förstöra de kommande valen med våld. Svenska soldater gör tillsammans med 40 länder en viktig insats med FN-mandat för att valen den 20 augusti ska kunna genomföras på ett säkert sätt. Men Sverige är också i Afghanistan för att det påverkar Sveriges egen säkerhet. Det går inte att låta ett land falla samman och låta det tas över av terrorister.

Dock så har han faktiskt fel på den historiska orsaken till insatsen i Afghanistan. 9-11 var bara möjligheten för USA att få ett FN mandat. Al-Quida har en lång historia med våld mot USA innan dess, med bl.a. den första bombattacken mot Twin Towers 1992, ambassadbombningarna i Afrika 1998 och attentatet mot USS Cole år 2000. President Clinton beordrade därför ett antal anfall med kryssningsmissiler mot Sudan och Afghanistan år 2000. 9-11 kan därför ses som en assymetrisk hämndaktion för attackerna mot Afghanistan året innan.

Jag håller med Tolgfors om att vi har nått långt med de civila åtgärderna, men dessa program planeras tyvärr lite för separat från de militära insatserna. När syftet med vår närvaro går över till att slå ut Talibaner från att stödja Afghaner så har vi misslyckats och då kommer vi aldrig att kunna dra oss ur stridigheterna, förutom om vi som britterna och ryssarna före oss helt enkelt ger upp.

Narkotikan vore det givetvis bra om vi stoppade, men vilka mandat har våra trupper egentligen där?

Nya hot mot svenskarna i Afghanistan (uppdaterad)

I en intervju för TT så framför Talibanledare nya hot mot det svensk-finska förbandet i Afghanistan. Detta ska vara en hämd för de tre som dödades i strider med svenskarna förra veckan.

Ikväll klockan 19.30 visas ett reportage på SVT Rapport. I den berättar de soldater som var inblandade i striden om sina upplevelser.

"om vi inte skjuter tillbaka skulle det betyda ett ännu sämre läge för de civila organisationer som är här för att försöka hjälpa afghanerna".

En fara med all publicitet i Sverige är att om vi visar minsta vilja att ge efter för påtryckningarna så kan hotet öka. Afghanska rebeller har med stor sannolikhet kontakt med flyktingar i Sverige som kan delge dom svenska folkets uppfattning samt vad som står i tidningarna. Alltså: Så länge vi har kvar en mission i Afghanistan så måste vi stödja dom fullt ut!

Uppdaterad 09-08-01, 23:01
Här är länken till reportaget.

Lte nyttig bakgrundsinformation till vad som hänt i Afghanistan finns bl.a. på Wikipedia.

C-17 tas i bruk snabbt

Sverige planerar nu att skicka ner extra fordon till Afghanistan insatsen och nyttjar därmed också för första gången den C-17 som leverats till HAW på Pápa.

Det blir 30 fordon inklusive Patria och Galten. Mycket bra! Man ska dock vara fullt medveten om att inget av dessa fordon skyddar mot IED. Galten har också ett tveksamt skydd mot allt annat än finkalibrig eld. Det gäller att inte vaggas in i en falsk trygghet som det extra skyddet kan ge, utan våra soldater måste fortfarande färdas på ett planerat sätt där vikten av kontakt med civilbefolkningen är stor för att ha ett bra underrättelseläge.

Jag efterlyser fortfarande en genomgång av syftet med Afghanistaninsatsen. Är vi där bara för att visa vårt internationella deltagande, eller ska våra soldater ha ett väl definierat mål? I så fall borde det vara att koordinera sig bättre med de civila hjälpinsatserna (framför allt de svenska), vilket långsiktigt är det enda sättet att få slut på konflikten.

Vår insatsorganisation borde bestå av en gemensam stab med en militär del och en civil del bestående av Sida, svenska röda korset m.m. På så sätt så kan vi i en insats både använda piskan (militära resurser) och moroten (civil hjälp). Målet med instsen blir då att se till att den civila hjälpen kommer fram till rätt mottagare och att skydda denna verksamhet. Genom att låta den civila delen bestämma när den behöver militärt stöd så kommer inga konflikter att uppstå där vi som militärer genom vår närvaro ökar hotnivån mot de civila hjälpresurserna.

Äntligen har vi dock i Sverige fått tillgång till en transportresurs värd namnet! Det här borde också innebära mer utlandsstationering av Tp-84/C-130 där C-17 strategiskt kan leverera stora laster till centrala flygbaser och Tp-84/C-130 taktiskt sprider ut den i mottagarlandet.

Svenska vapen skapar oro i Sydamerika (uppdaterad)

Venezuela kallar hem sin ambassadör från Colombia. Se SVT video här. Anledningen är officiellt att Colombia anklagar Venezuela för att ha försett FARC gerillan med svensktillverkade AT-4 pansarvärnsvapen som tillverkas av Saab Bofors Dynamics. Colombia hittade för ca ett år sedan vapen, vars serienummer lämnades över till Saab via svenska ambassaden, och dessa visade sig tillhöra ett parti som sålts till Venezuela.

Denna affär egentligen bara toppen på ett isberg. Chávez har länge varit irriterad på Colombia som har stöd från USA i bl.a. bekämpningen av droghandeln. Att Venezuela kallar hem sin ambassadör är snarare en del i en lång konflikt mellan länderna.

Nu stoppar Sverige sin export av vapen till Venezuela med motivivering att man brutit mot sitt slutanvändarverktyg, vilket är ett juridisk accepterbart argument. Men vad skulle hänt om konflikten i stället hade trappats upp (vilket den kanske gör) och det blivit krig mellan Colombia och Venezuela, där FARC gerillan stod på venezuelas sida. Är det då verkligen ett brott mot slutanvändarlicensen att förse FARC med vapen? Är det inte i stället snarare en moralisk fråga när och hur vapen används?

Frågan är bara hur vi som nation ska ställa oss till att våra kunder använder sina vapen? Ska vi ge exportförbud varje gång något land går ut i krig? När är det OK? USA:s insats i Panama (där AT-4 användes), var den helt OK enligt våra exportregler?

Det ska bli mycket intressant att se hur Sydafrika kommer att nyttja sina Gripen. Jag skulle inte bli helt förvånad om Sydafrika är det land som först kommer ge Gripen stämpeln "Battle Proven"! Man har klart och tydligt sagt i Sydafrika att man vill ta sitt ansvar som ledande land i Afrika söder om ekvatorn. Även Thailand har liknande planer för sina Gripen i deras del av världen.

I så fall kan det bli konsekvenser om Sverige behåller samma inställning till att ge exportförbud eftersom flygplan är beroende av underhåll av reservdelar, varav visst underhåll utförs i Sverige. Om dom sydafrikanska eller thailändska Griparna blir stående på marken så kommer inga fler Gripen att säljas intenationellt.

Venezuela har nog lärt sig en läxa. I fortsättningen när man skickar vapen till FARC så kommer serienumret att slipas bort!

Uppdaterad 09-07-29, 12:34
Svenska Fred kritiserar nu kraftigt försäljningen av vapen till Venezuela och hänvisar till reglerna för vapenexport:

Sverige ska inte sälja till länder som befinner sig i krig, har väpnade oroligheter inom landet och där situationen är instabil. Mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att en affär ska godkännas.

ISP håller med om att försäljningen skulle skett med dagens kunskap så skulle den inte genomförts, men 2006 var omständigheterna helt annorlunda.

Som sagt var: Sverige säljer för fullt vapen till bl.a. England och USA som sist jag kollade var i fullt krig både i Afghanistan och Irak. Är dessa krig inte definierade som krig eftersom dom går under FN mandat? Ska vi ha en vapenindustri i Sverige som måste sälja internationellt för att överleva så måste vi också vara fullt medvetna om att dessa vapen förr eller senare kommer att användas!

Webring för Försvarsmaktsdiskussioner?

Jag håller på med ett försök att starta upp en Webring för i första hand bloggar, men även hemsidor med försvarsmaktsrelaterat innehåll. Dom som önskar gå med kan gå in på http://www.webring.com/ och anmäla sig, för att sedan ansluta sig till Government & Politics > Military > Swedish Defence Webring.

När tre intressenter finns anmälda så kan man kopiera in själva webring applikationen som sedan med html kod länkas in i en google gadget.

Jag har inte sett den här funktionen på en blogg tidigare, men det fungerar för hemsidor, så det borde även fungera här. Titta in lite senare på den här bloggen när jag förhoppningsvis fått det att fungera.

PRIO ett stödsystem som hotar verksamheten?

Försvarsmakten håller på att införa ett nytt IT system kallat PRIO. Försvarsmakt och IT system är två ord som rimmar illa i en och samma mening. SIRIUS och ORION är namn som ingen längre vill kännas vid.

Prio berör hela Försvarsmaktens organisation, och innebär att funktionerna ekonomi, HR (personal), logistik, ledning och styrning, samt IT och förvaltning sammanfogas i ett gemensamt system. Resultatet är en effektiviserad verksamhet och nya möjligheter inom samtliga funktioner. Systemet medger dessutom en bättre samverkan med andra myndigheter, till exempel vid internationella insatser.

Svenska Dagbladet skrev för ett år sedan en artikel om kostnadsökningar under 2008 där av totalt 418 miljoner i fördyring stod PRIO för nästan hälften. Vi kommer alla ihåg vad som hände. Piloter som inte flög, utan spelade innebandy. Fartyg som låg vid kaj m.m.

Uppstarten av PRIO blev heller inte helt lyckad. Många problem ledde till bl.a. svårigheter med löneutbetalningar och att halvårsbokslutet inte kunde lämnas in i tid. Nu pratas det om fördyringar mellan en och 1,8 miljarder!

Det finns dock två faktorer som gör att jag är mer orolig för framtiden än bara av ekonomiska skäl:

- Ackreditering. Försvarsmakten vill i stort sätt stoppa in alla sina system i en och samma applikation. Enligt DIT 04 - Direktiv för Försvarsmaktens IT system innebär detta att systemet ska vara ackrediterat och samråd ska ske med MUST avsende IT säkerhet. Det är mycket svårt att med mjukvara spärra olika delar från varandra, vilket oftast innebär att ett IT system blir klassat efter den hemligaste nivån på informationen i systemet. Detta är bl.a. vad SIRIUS föll på.

- En del som är planerat att ingå i PRIO är FENIX, d.v.s. det system som används för underhåll av Flygvapnets flygplan. Uppstår det minsta problem med dessa delar så kommer flyglanen inte tillåtas att flyga. FENIX är i sig själv ett ganska så nytt system (ca 2 år på nacken och ännu inte fullt infört på alla flygande system), vilket gör det mer förvånande att det ska bytas igen. Även introduktionen av FENIX har haft en hel del större problem, trots att det bygger på en civil applikation kallad Maintenix som används av många flygbolag.

Varför försöka svälja allt i en bit?

Det som är extra oroande är att Försvarsmakten själv sköter upphandlingen...

Rejäl landningsplattform

För dom inklusive mig själv som klagar på Visby korvettens möjligheter att bistå helikopteroperationer. Här är en bild på USA:s senaste fartyg USS Independence för "Litteral Warfare", d.v.s. kustnära operationer. Inte särskilt vacker, men en rejält tilltagen landningsplattform och möjlighet att förvara helikoptrar inuti fartyget. Se mer information på Wikipedia.

Engelsmännens offensiv i Afghanistan avslutas

Defence Talk skriver att Englands offensiv Panther´s Claw nu avslutas i Helmand provinsen. USA:s operation Khanjar i samma område verkar dock fortsätta.

Om detta innebär några ändringar i det upptrappade våldet i det svenska operationsområdet återstår att se.

Ett intressant notis som pekar på omfattningen av striderna i Afghanistan är att med de senaste förlusterna så har England förlorat mer soldater i Afghanistan än i Irak. Något för de svenska pilitikerna, höga militärer och journalister att fundera på.

Var är våra doktriner?

Försvarsmakten har gjort ett jättejobb med att ta fram doktriner för mark, sjö, luft och gemensamma operationer. Tidigare fanns dom att hitta bland de digitala publikationerna på Försvarsmaktens hemsida, men inte nu längre. FHS Anna Lindh bibliotek har ett digitalt arkiv som länkar in till Försvarsmakten och det fungerar givetvis inte heller.

Varför har dom tagits bort? Är det för att dom redan börjar bli inaktuella?

En doktrin fyller två syften:

- Utbilda egen personal i varför och hur vi ska bedriva våra operationer.

- Tala om för omvärden hur vi tänker agera.

Det sista syftet är också det viktigaste. Det ska verka avskräckande som USA:s MAD doktrin, men även utbildande i de fall gemensamma operationer ska genomföras.

Personligen är jag bäst insatt i doktrinen för luftoperationer. Den är bra som en sammanfattning av då rådande syn på vilka teorier som ligger som grund för luftoperationer, men den innehåller äve stora svagheter.

Framför allt så återspeglar den inte längre hur vi tränar i Flygvapnet. Fokus numera ligger mot internationell samverkan båda avseende taktik och ledningssystem (bl.a. Link16). Dessutom har uppdragen mer och mer gått över till samverkan med markstridskrafter.

Jan Ruterdal skriver i sin blogg att fokus i doktrinen för luftoperationer borde ligga mer på strategiska luftoperationer. Med strategisk menar han inte längre som tidigare enbart räckvidd och att slå på djupet, utan snarare syftet med användandet d.v.s. att slå mot det som har strategisk betydelse. Icke-bekämpande operationer får en större vikt i låg-intensiva konflikter, t.ex. transportflyg och underrättelseinhämtning i form av spaning. Med det ökade underrättelseunderlaget och precisionsvapen kan små flygföretag slå mot viktigare mål.

Jag är själv inte särskilt förtjust i bl.a. Wardens teorier om att slå ut tyngdpunkter/Center of Gravities. Det låter utmärkt i teorin, men hur identifieras dom? I alla krig sedan Gulfkriget har det mer handlat om att slå ut allt, d.v.s. utnötningskrigföring snarare än manöverkrigföring.

Ta Irak som exempel: Ett av problemen med återuppbyggnaden av Irak är att den civila infrastrukturen blev för förstörd. Militär strategi bygger på att vinna den militära striden (Kriget), inte att vinna den politiska segern (Freden). Kanske det är viktigare att tillåta en del militära förluster, inte skada civilbefolkningen så pass mycket att det byggs upp ett hat mot motståndaren och därmed lättare kunna skapa en fredlig samvaro när kriget är slut? Alternativet är annars som för Tyskland och Japan under andra världskriget. Slå ner dom totalt och utplåna alla möjligheter till fortatt krigisk verksamhet. Jag tror dock inte att någon önskar återupprepa det en gång till...

Därför: Var vänlig och lägg ut doktrinerna på nytt! På så sätt kan vi börja fundera på hur vi ska göra dom bättre. Dom behöver uppdateras med både hur vi agerar nu och hur vi borde agera om några år.

Kontakta mig!

På försök så lägger jag in en e-post adress där ni kan skicka in kommentarer eller förslag till saker som ni önskar få debatterade. Vi får se hur länge det fungerar utan att adressen blir sönderspammad...

Ni kan nå mig på chefsingenjoren@gmail.com. Adressen är också inlagd till höger på startsidan.

Status på internationellt stridsflyg

Jag läste en mycket läsvärd sammanfattning av dom olika flygplansprogrammen runt om i världen. Dels de europeiska Rafale, Eurofighter och Gripen, USA:s F-22 och F-35, Kinas J-10/J-11 och ryska Su-35, PAK-FA. Artikeln är skriven av en medarbetare från Jane´s på pakistanska flygvapnets diskussionsforum. (Varför har inte svenska Försvarsmakten ett officiellt diskussionsforum, är dom rädda för kritik?)

Lite förvånande är att det fortfarande är liv i F15, F-16 och F-18 programmen. Med liggande beställningar så kommer produktionen att pågå lika länge som de liggande beställningarna på Gripen för Sydafrika, Thailand och Sveriges 31 modifierade A/B, det s.k. A2C eller F100 programmet.

Två trender ses bland alla försvarsmakter:

"Force structures in Europe are now increasingly moving towards support of expeditionary capabilities. This has required, and will continue to require, that air force funding be shifted away from combat aircraft and towards a more balanced force structure, largely to address critical shortfalls in tactical and strategic airlift capabilities.

Europe's air forces are progressively moving away from the traditional task of guarantor of airspace sovereignty and towards that of an enabler for the armed forces as a whole, increasingly integrated with their sister services' requirements."

Det vill säga att fokus går över mer mot attack funktionalitet, d.v.s. förmågan att bekämpa markmål och att detta till stor del kommer att ske under internationella operationer utomlands. Vikten av riktiga Multi-role/Swing-role flygplan ökar därmed, vilket Gripen har en lång tradition av. JSF/F-35 är däremot tveksam då det i grunden är ett attack-flygplan.

I slutet av artikeln nämns även USA:s kommande problem med numerären på framför allt jaktflygplan.

En intressant slutsats är att med dagens planerade produktionslinor så kommer det 2035 inte att finnas något alternativ än JSF för de flygvapen som vill uppgradera. Något att tänka på för Sverige då våra Gripen börjar nå slutet på sin livslängd ungefär vi detta datum. Hur får vi Saab att överleva under tiden? Risken är att Ryssland och Kina helt tar över den globala marknaden för flygplan som är billigare än JSF/F-35.

Lite intressant är det också att se vilka delar av texten som författaren har skrivit med fet text. Dagens anskaffning av F-16C/D och en kanske kommande beställning av kinesiska J-10/J-11 till pakistanska flygvapnet?

Unik Gripen övning

I början av oktober 2009 kommer en unik övning att genomföras från Kecskemét och Pápa baserna i Ungern. Övningen kallas för Lion Effort och är den första övningen där Gripen flygplan deltar från både Sverige, Tjeckien och Ungern.

Ett av syftena med övningen är att studera vilka vinster det finns med att utnyttja befintlig infrastruktur. I vanliga fall när svenska Gripen flygplan åker ut på en internationell övning måsta all underhållsmateriel och stödssystem för t.ex. planering och utvärdering av flygpass tas med.

Långsiktigt så finns det dock en viktigare möjlighet och det är att kunna sätta upp en multi-nationell Gripen division för internationella insatser. Att skicka Gripen flygplan till t.ex. Afghanistan är mycket dyrt. Genom att göra en gemensam insats så kan kostnaderna delas. Jämför t.ex. Danmark, Norge och Holland som kunnat bibehålla mycket av infrastrukturen gemensam vid sina insatser med F-16 MLU.

Var är ÖB?

Är det någon mer än jag som tycker att vår nya ÖB, Sverker Göransson har hållit en mycket låg profil sedan han tog över? ÖB har ett ansvar att leda sin organisation, men mer än det så borde han synas för sin personal för att vara ett föredöme samt att sprida sina visioner om hur Försvarsmakten i fortsättningen ska utvecklas. Jag har en viss förståelse för att det är mycket att sätta sig in i när man tar över en ny post, men det finns en stab som kan göra mycket av grovgörat.

Med tanke på bl.a. det nya personalsystemet så är det en kritisk tidsperiod att komma ut med sitt budskap.

Lite symptomatiskt är det om man tittar på Försvarsmaktens sida över ÖB uttalanden. Helt tomt efter att general Göransson tog över.

C-17 börjar operera från Pápa (uppdaterad)

Den första av 3 planerade C-17 till HAW - Heavy Airlift Wing har nu levererats. Tillgången på strategiskt/taktiskt transportflyg har varit en stor fråga vid bl.a. NBG-08 beredskapen samt Tsunami katastrofen i Thailand. Sverige har därför som en interimslösning deltagit i SALIS - Strategic Airlift Interim Solution för att kunna hyra AN-124.

Sverige är näst största nation i SAC - Strategic Airlift Consortium samarbetet och ca 25 svenska officerare kommer nu att tjänstgöra på Pápa basen i Ungern.

Att tjänstgöra i många år utomlands ställer stora krav på medföljande familj. För barnen anordnas skolutbildning, men för fruarna så är det svårt att få jobb. Ungern är ett vackert land, men det är inte många av invånarna som behärskar engelska. I bästa fall tyska, vissa fortfarande ryska.

De svenska Gripen supportgruperna i Tjeckien och Ungern har blivit lite bortglömda när det diskuteras utlandstjänst. Att tjänstgöra på en NATO stab i Florida räknas som en militär merit, men att tjänstgöra på ett ungerskt eller tjeckiskt NATO förband är inte lika meriterande. I supportgrupperna ingår tekniker, piloter samt industrirepresentanter från Saab och Volvo Flygmotor.

Supportgrupperna i Tjeckien och Ungern kommer att innebära att det finns svensk närvaro på plats åtminstonde fram till 2015 för Tjeckien och 2016 för Ungern. Från och med 2011 kommer en supportgrupp att finnas på plats även i Thailand. Dom som tjänstgör skriver oftast på ett tre års kontrakt och säljer i många fall sina hus i Sverige.

Uppdaterad 09-08-03, 12:15
Läs mer på Mats Sanders blogg.

Uppdaterad 09-08-09, 22:38
NATO har på sin hemsida en video daterad 29-7-2009 (går inte att länka direkt) som visar ceremonin på Pápa när den första C-17 levererades till HAW.

Hur mår våra veteraner? (uppdaterad)

Jag hittade det här inlägget på SoldF. Läser man mellan raderna så verkar det finnas en hel del människor i Sverige som har påverkats av sin utlandstjänst. Jag vill inte bedöma möjligheterna med detta projekt, men jag hoppas att Försvarsmakten tar tag i det hela. Läs mer på organisatörens hemsida.

Fler bör sätta sig in i vad det innebär med utlandsuppdrag och vilket stöd det finns efteråt. Särskilt nu när Försvarsmakten med det nya personalsystemet visar på att fokus kommer att ligga på denna typ av tjänst i framtiden. Jag är förvånad över att t.ex. Försvarets Forum inte har haft någon artikelserie om detta så vitt jag kan komma ihåg? På Försvarsmaktens hemsida finns kontaktinformation till Fredsbaskrarna och Soldathemsförbundet.

För övrigt så var det tråkigt att höra att Leif Kihlsten gått bort. Jag minns hans föredrag om Ryssland som ofta var lysande.

Uppdaterad 09-07-28, 13:08
DN har idag ett bra debattinlägg där man belyser både politikers och höga militärers tradition av att inte stödja sina soldater. Läs den gärna!

Intervju med general Petraeus

Fokus har i sitt senaste nummer en intervju med general Petraeus. Han tar upp bl.a. USA:s förstärkningar i Afghanistan och den ökade offensiv som genomförs.

En intressant vinkel som reportern tyvärr inte hakar på är Iran och vilken påverkan de oroligheter som pågått där den senaste tiden kommer att få för regionen. Hur kommer ett Iran som kan bli försvagat på grund av inrikesproblem kunna påverka den muslimska världen i fortsättningen? Vad skulle detta ha för konsekvenser för stridigheterna mellan Shia (stöds av Iran idag) och Sunni (där bl.a. Wahabismen ingår med deras mer fanatiska tolkningar hos Talibaner och Al-Quida) i Irak? Samt framför allt, vad skulle hända i Palestina?

Kortsiktigt tror jag att oroligheterna skulle verka stabiliserande i området på grund av att Iran får mer att göra inrikes. Långsiktigt kan det dock bli stora problem där de konstgjorda gränserna mellan de olika muslimska grenarna kan leda till stora folkomflyttningar. Hela mellanöstern med Iran, Irak, Pakistan (inklusive gränsområdena mot Indien), Afghanistan m.m. är inte riktiga länder utan ihoptvingade stammar med olika religiösa bakgrund. De är ett resultat av haveriet av det Ottomanska imperiet samt den engelska kolonialismen.

Varför används inte Kustbevakningen i beredskapen?

Kustbevakningen har skaffat tre nya flygplan av typ Dash 8 Q-300. Sensorutrustningen som dessa flygplan har ombord får det att vattnas i munnen på en gammal spaningsflygare:

- Radar med ISAR (möjlighet till målidentifiering i dåligt väder), SAR (generera kartbilder i dåligt väder) och MTI (kartbild med överlagrade rörliga mål).

- Wescam MX15 Elektro Optisk sensor för att visuellt identifiera mål under natt och dag.

- Swedish Space Corporation SLAR radar som används för att bl.a. detektera oljeutsläpp.

- IR/UV scanner för att mäta in oljeutsläpps storlek och densitet.

- Möjlighet att släppa bojar med instrumentering för att analysera oljeutsläpp som sedan kan kopplas till specifika fartyg för identifiering.

För att hantera alla dessa sensorer finns tre operatörsplatser ombord. Dom har tillgång till VHF, UHF, HF och SATCOM radio.

Varför tar jag då upp detta kustbevakningsflygplan i ett forum för försvarsfrågor? Jo, därför frågan är bara varför vi i Sverige inte vid behov använder dessa flygplan mer kopplat mot även militära insatser? Dessa flygplans sensorsystem överstiger med hästlängder allt som Försvarsmakten kan plocka fram (med något få undantag). Flygplanen har dessutom mycket lång räckvidd och uthållighet.

Jag kan tänka mig en hoper alternativa användningsområden:

- Anmäla till internationella styrkeregistret. I t.ex. EUNAVFOR i Adenviken utanför Somalia för övervakning och skydd av sjöfart skulle dessa flygplan kunna fungera som ledningsflygplan och leda fartyg för insats mot potentiella pirater. Dom skulle även kunna dokumentera piratfartygen för att dessa senare skulle kunna omhändertas.

- Det tänkta nordiska samarbetet för att stötta Island med övervakning av fiskevatten.

- Använda i den svenska incidentberedskapen. Tidigare fanns en specifik svensk spaningsberedskap med AJS37 Viggen. Då spaningsfunktionen i Gripen fortfarande håller mycket låg nivå skulle dessa flygplan kunna användas fram tills att en bra spaningskapsel finns integrerad på Gripen. Denna militära beredskap kan göras samtidigt som normal tullverksamhet bedrivs. Det handlar mest om att tala om vilka objekt som önskas studeras samt att informationen sprids till rätt mottagare.

USA har i många år använt sin kustbevakning vid militära insatser (bl.a. Vietnam), varför kan inte Sverige göra det samma? Ska vi inte använda de resurser som vi skaffat in till statliga myndigheter på ett totalt så effektivt sätt som möjligt?

När får man ta till våld?

Fokus har en intressant artikel om USA:s användande av tortyr i Irak. Det intressanta är försöken från hög nivå och av välutbildade människor att sanktionera användandet. Om man jämför detta med nazisternas domare tiden mellan 1933 och 1943 så inser man att liknande likgiltighet för människoliv finns överallt. Det behövs heller inte alltid fastställda lagar, bara man har fått en allmän praxis införd. Ofta kan det också vara svårt att definiera gränser i lagar, utan man litar på det sunda förnuft som tack vare en praxis inte längre finns.

Den svenska tolkskolan led länge av ryktena om att tortyrmetoder användes under utbildning. Att stå med huva för huvudet under längre tider är mycket jobbigt. Jag har själv som pilot utsatts för förhörsmetoder under s.k. flykt och överlevnadsutbildning. Men var går gränsen för vad som är accepterbart. En enkel tumregel från en känd person är "Gör mot andra som du vill att dom ska göra mot dig". Men till sist så är det upp till varje enskild soldat att kunna försvara sina handlingar efteråt, för sig själv och för andra. Har ett utövande av våld inneburit att den totala skadan minimerats? Har jag genom att skjutit någon lyckats undvika mer våld?

I Flygvapnet har vi ett liknande problem efter 9/11. Får vi skjuta ner ett civilt flygplan som är kapat och tänker krascha i ett tätbebyggt bostadsområde? IKFN reglerar lagmässigt hur insatser får gå till. Oftast ska insats ske enbart på order från ledningscentralen. Jag har dock alltid två övergripande möjligheter att tillgripa våld. För att försvara mig själv och för att försvara någon annan över svenskt luftrum. Här kan inte lagen specificera detaljerna.

Problemet är att när jag sitter som pilot ensam ute över Östersjön så lär jag inte få särskilt mycket stöd från en ledningscentral för att skjuta ner ett civilt flygplan, eftersom dom knappast kan veta hela läget. Att vänta på ett beslut från statsministern är nog inte heller lämpligt. Därför blir det upp till den enskilde piloten att hävda att han försvarar i detta fall 3:e person. Då måste han i efterhand kunna bevisa att han gjort rätt, för det lär med stor sannolikhet gå till rättegång.
Om man tar del av de NOTAM som skickas ut för ändringar av luftrum så kan man ibland få lite överaskningar. jag kommer särskilt ihåg en som skickades ut strax efter 9/11 vid ett NATO möte i Bryssel. "Any aircraft entering the restricted airspace without permission will be terminated". Hmm.. Läge för en ny incident motsvarande USA:s nedskjutningen av iranskt passagerarflyg i persiska viken 1988 eller den ryska nedskjutningen av koreanskt passagerarflyg 1983.

Varför köper vi vapen? (uppdaterad)

Vem är det som bestämmer vad vi ska ha för utrustning i försvaret? Reagan slog sig en gång i tiden för bröstet för att ha "rustat ihjäl" Sovjetunionen med bl.a. SDI - Strategic Defence Initiative, det s.k. Star Wars. Det lustiga är att nu håller USA på att rusta ihjäl sig själva. Modern utrustning blir dyrare och dyrare, vilket resulterar i att man har bara råd att köpa färre och färre enheter. Sverige följer tyvärr efter USA i den här utvecklingen!

USA har idagsläget ca 6000 flygplan, varav ca 2400 stridsflygplan (jakt/attack) (totalt inklusive Air National Guard och AIr Force Reserve) och planerar att ersätta jakt/attackflyget med ca 200 F-22 och 1000 F-35 (även om fler finns på önskelistan). Vad ska dom divisioner/piloter göra som blir utan? Medelåldern på USA:s stridsflygplan F-15, F-16, F-18 m.m. är över 30 år. För att inte tala om B-52 som kommer att vara ca 80 år när den går i graven. Det här kommer i närtid kraftigt påverka USA:s möjlighet att bära hundhuvudet i internationella insatser som t.ex. Afghanistan.

Är det verkligen F-35 eller motsvarande som krävs för Afghanistan? Borde det inte finnas flera nivåer på utrustningen. Något som krävs om det stora globala världskriget skulle uppstå igen och något billigare som används för internationella insatser? Det moraliska problemet är att under en internationell insats så är Sverige i "fred" och tål inga förluster, vilket gör att utrustningen måste vara i toppskick. Vid en eventuell krigssituation här hemma så får vi använda vad vi har.

Lean but Mean säger ett uttryck och det används ofta i samband med det insatta insatsförsvaret. En nålspets är rackarns smal, men räcker bara till att punktera ballonger.

Det man kan börja fundera på är vem som egentligen tjänar på denna utrustningshysteri. Våra soldater i Afghanistan kanske är i större behov av bättre kängor än en ny kustkorvett?

Se den här filmen för att börja tänka i rätt banor (det är även en mycket intressant iaktagelse om Irakkriget OBS: Flera delar!). Som jag har sagt tidigare. Vad är hotbilden och därmed vad behöver vi i försvaret? Det behöver nödvändigtvis inte vara samma sak som vad industrin kan leverera!

Uppdaterad 09-07-26, 23:15
Läs mer i detta inlägg från USAF magazine om åldrande flygplan. USAF behöver skaffa ca 200 flygplan per år för att omsätta sin gamla flotta (två svenska flygvapen per år med andra ord). Överklagandet av KC-X kontraktet gör att USAF får vänta ytterligare ett tag med nytt tankerflygplan. Detta lär ytterligare försvåra för även svenska piloter att få öva lufttankning då detta är en mycket trång resurs i Europa.

Med statistik går det att förvrida sanningen

Jag satt och surfade runt när jag hittade den här ryska informationssidan om irakkriget. Jag blev först chockad när jag läste 73.000 döda (amerikaner)! Därefter gick jag in på referensen och läste originaldokumentet. Det visade sig då att siffrorna rör sig från första Gulfkriget 90-91.

Majoriteten av dessa är dessutom efter hemkomsten. Om detta utfall är större eller lägre än normalbefolkningen säger rapporten vid en snabb genomläsning inget om. Ej heller om dödsfallen är relaterade till fysiska eller psykiska skador dom fått under sin tjänstgöring. Läs fotnot 2 i rapporten.

Alltså: Allt går att bevisa med statistik. Det gäller bara att presentera informationen ur sitt sammanhang. Även om en referens verkar trovärdig så gäller det att förstå syftet med rapporten för att kunna hänvisa till den, vilket våra ryska vänner inte har gjort. Annars så är den här ryska hemsidan ganska så intressant för att få en annan syn på den information som finns tillgänglig om irakkriget.

Motmedel eller bara tjockt pansar

I diskussionerna kring SEP så framförs avancerade elektroniska motmedel som ett bra argument. Hur ser då erfarenheterna ut från de länder som använder sin utrustning?

USA har efter insatserna i Irak insett att skjutavstånden i urban stridsmiljö är för korta. Ett aktivt motmedelssystem hinner helt enkelt inte reagera innan projektilen träffar. Alltså tillbaka med tjock bepansring, aktivt pansar och t.o.m en bur kring fordonen, s.k "slat armor" som liknar Sveriges gamla idé för Stridsvagn S. Löser ut stridsdelar baserade på RSV - Riktad Sprängverkan innan fordonet träffas så att pansaret inte slås igenom. I en rysk analys så visar det även att dessa typer av skydd har problem mot IED på grund av deras stora laddningar. Betydligt större än ett raketgevär eller en stridsvagnprojektil.

Det finns en anledning till att israelernas Merkava stridsvagn är en av de mest kraftigt bepansrade i världen. Dom har god erfarenhet från strid i urbana miljöer. Men till och med där finns det problem.

USA lägger nu också ner sitt program Future Combat Vehicle som en del i president Obamas omläggning av försvaret.

Fråga: Om nu hotmiljön skulle kraftigt öka nere i Afghanistan. Hur snabbt kan vi öka skyddet på till exempel de stridsfordon 90 som är på plats? Har vi någon typ av tornskydd för skytten på Galten?

Bibehålla flygskolan?

Nu tänker jag ge mig in i ett ilsket getingbo. Ska Flygvapnet fortsätta ha en egen flygskola? Jag har tidigare framfört en hel del åsikter om detta, men dom har inte fallit i god jord.

Lite fakta:

Flygvapnet har grovt räknat fyra flottiljer kvar. F17 och F21 som producerar insatsförband, F7 som utbildar Gripenpiloter för både sveriges och utländska kunders räkning samt Flygskolan på gamla F3 Malmslätt. Det vill säga 50% av Flygvapnets förband håller på med ren grundutbildning. Är detta rätt i en tid av ett "Insatt Insatsförsvar"?

Ett av problemen är att Flygvapnet anser att dom har en egen utbildningsfilosofi som dom inte vill släppa på. Det må så vara, men hur kan man då samtidigt delta i samarbetet om en Europeisk Flygskola? Ja, vi vill ha en Europeisk Flygskola, bara om den hamnar i Sverige?

Flygskolan har de senaste åren varit en flyttcirkus. Från att i många år legat på F5 i Ljungbyhed blev den flyttad till F10 Ängelholm och sedan F16 Uppsala och numera Malmslätt. Hela tiden har det varit ett politiskt debackel med många inblandade som inte har varit för en bra flygskoleverksamhet, bara att det ska finnas arbetsplatser lokalt. Underhållet av SK60 har numera tagits över av industrin.

Det finns en NATO flygskola i Kanada där Sverige har haft en instruktör under ett par år för att prova på verksamheten. Fördelen med den verksamheten är att eleverna direkt skolas i NATO terminologi, vilket är bra för framtida internationella insatser. Ungerska flygvapnet använder denna skola för sina blivande Gripen piloter.

Ett förslag som jag tycker borde studeras närmare är att ta fram en grundflygskola inom Gripen sfären. Det verkar vara svårt att få alla europeiska länder att samarbeta, men kanske de fåtal länder som flyger Gripen är intresserade av samarbete? Denna skola skulle kunna läggas i t.ex. Tjeckien och Ungern, eller varför inte Schweiz om dom säger jag till att köpa Gripen? Fördelen med detta är att våra utländska kunder blir mer knutna till Gripen och att dom känner att dom får en "del av kakan". Som motkrav skulle det landet kunna köpa ett antal extra Gripen flygplan, vilket lär göra en viss svensk flygindustri gladare.

Det ger också möjlighet för Sverige att fokusera på "High End" delen av flygverksamheten, d.v.s. taktik- och teknikutveckling av Gripen systemet.

Hur ska vi göra med själva Gripen omskolningen? Just nu bedrivs den på F7. Totalt utbildas ca 40 piloter per år, vilket med flottiljens budget på närmare en miljard blir en ganska så stor kostnad per elev. Låt industrin ta över själva grundutbildningen, d.v.s. att lära en Gripen pilot att starta och landa samt trycka på knapparna i kabinen. Den taktiska omskolningen görs sedan på insatsförbandet när det ligger i träningsfas. På så sätt skulle Flygvapnet bestå av två insatsförband, F17 och F21 med en division i insats, en division som förbereder insats och två divisioner under utbildning. Incdentverksamheten, d.v.s. övervaka och försvara sveriges gräns kan delas mellan dessa divisioner. F7 finns kvar, men med en betydligt mindre storlek. Detta gör det dessutom enklare vid export då utbildningen inte behövs köpas upp av Försvarsmakten utan ingår som en del i anskaffningen av flygplanen. Flygplanen som används under utbildningen lånas av de länder som köper utbildning på samma sätt som den gamla Tornado utbildningen gick till i England.

CAS att ha eller inte ha

CAS - Close Air Support är en hårdsatsning inom Flygvapnet. Jag är för tekniken och sättet att samarbeta med markstyrkor men är kraftigt emot anledningen till att det satsas så mycket.

Traditionellt sett har Flygvapnet satsat att slå mot strategiska mål på djupet, s.k. AI - Air Interdiction. Anledningen till detta är att stridsflyg är en begränsad resurs och i valet mellan att slå ut en stridsvagn under ett CAS uppdrag eller att slå ut en försörjningslinje till ett stridsvagnsregemente under ett AI uppdrag så var valet självklart. Detta är också helt i linjerna med vad traditionella flygstridsteoretiker som framför allt Mitchell och på senare tid Warden förespråkar. Dessa teorier är också införda i den svenska doktrinen för luftoperationer.

Under Viggen epoken så övades CAS över huvud taget inte. De enda flygstridskrafter som fanns var Lätt Attack som med hjälp av flygsamverkansgrupper kunde samarbeta med markförband. Dock så var det inte ren CAS utan mer att stoppa fordonskolonner så att marktrupperna kunde bekämpa stillastående mål.

CAS är en av de absolut farligaste aktiviteterna att skicka in stridsflyg på. Det finns ofta gott om luftvärn, men framför allt stora mängder finkalibrig eld. Gripen är inte ett flygplan som är direkt designat för CAS. Bl.a. saknas bepansrat skydd för pilot och en del väsentliga systemfunktioner. Jämför rena CAS flygplan som USA:s A-10 och Rysslands Su-25. Därför sker CAS med Gripen oftast från högre höjder. Detta ställer krav på precisionsvapen samt bra väder (om inte GPS bomb används).

Nu har CAS blivit modernt igen då det ses som Flygvapnets möjlighet att stödja NBG-11. Det är också en av få möjligheter att använda luftstridskrafter i t.ex. Afghanistan på grund av avsaknad av strategiska mål att bekämpa. Därför så har ett s.k. accelerationsspår CAS genomförts för att träna piloter. Som vapen används automatkanon och laserstyrda bomber. I steg 2 kommer även GPS bomber att införas. Detta har tränats och använts under CCT/Red Flag i Alaska 2006 och Red Flag Nellis 2008.

Problemet med CAS är att identifiera målet. En FAC - Forward Air Controller kan hjälpa till och peka ut var målet befinner sig, men är det rätt mål? Tillåter ROE - Rules Of Engagement att målet kan anfallas? Detta är framför allt tveksamt vad gäller GPS bomb. För ett AI uppdrag så förbereds insatsen med underrättelseinhämtning för att tydligt kunna definiera målet. Detta för att minimera risken för att fel mål bekämpas. Även här kan det bli fel, som t.ex NATO bombning av kinsesiska ambassaden i Belgrad under Kosovo kriget.

Vid insats mot rörliga mål så är detta ännu tydligare. Laserstyrda bomber är inte helt klockrena att använda om inte målet pekas ut av marktrupp. Automatkanon är då att föredra, men risken finns att tredje person träffas. RB75/Maverick är inte ett val om inte målet är tydligt definierat som en stridsvagn i en öken. Möjligtvis kan den laserstyrda varianten som ungrarna använder vara att föredra då den ger andra typer av skjutavstånd än en laserbomb.

Jag tycker att metodiken, terminologin och vapensystemen som vi infört är helt rätt. Dock så är valet av mål tveksamt. Fokus borde i stället ligga på det som amerikanarna kallade för luftburet artilleri under de första delarna av insatsen i Afghanistan. Små rörliga markförband som kan leda insatser med stridsflyg och på så sätt göra stor verkan.

Frågan är bara: Kommer våra politiker någonsin att tillåta Gripen att åka ut på internationella uppdrag och bomba markmål? Jag tvivlar kraftigt på det. Kommer vi att använda CAS förmågan för det nationella försvaret. Ja, ibland. Dock så tror jag att AI fortfarande kommer att vara fokus vid försvar av Sverige.

Rekommendation av TV-serie

TV-serien Generation Kill med bl.a. Alexander Skarsgård i en av huvudrollerna har fått mycket bra kritik. Jag skulle vilja lyfta fram en annan TV-serie som gick mer obemärkt förbi.

Over There producerad av Stephen Bochco är en utmärkt serie som är mindre machobetonad. Det enda man möjligtvis kan klaga över är att gruppen är med om för mycket, men annars hade det nog inte blivit bra TV.

Serien lades ner efter en säsong. Anledningen var bl.a. att många tyckte den gav för negativ bild av kriget i Irak samt av den amerikanska försvarsmakten. Frågan är om den hade gått hem idag med de erfarenheter som sex års strid har gett? Är USA idag med Obama som predident mer villig att analysera insatserna Irak? Har man kommit över 9/11 traumat? Generation Kill fick ett betydligt bättre mottagande.

Ny eldstrid i Afghanistan (uppdaterad)

Återigen har den svenska-finska styrkan i Afghanistan varit inblandad i eldstrider. Detta har inte kommit upp på Försvarsmaktens hemsida som nyhet. Dock så finns en notis med om man letar sig fram till missionssidan om Afghanistan. Finnarna verkar vara betydligt mer alerta att lägga ut information. Dock enbart på finska så det är inte till så stor glädje för mig. Pressofficeren på FS17 gör ett bra jobb, men högkvarteret verkar ha tagit ledigt över helgen.

Det som är lite oroväckande är att dom hade svårt att ta sig hem beroende på mörker och svårframkomlig terräng? Det verkar tyda på att dom har fel utrustning för sitt jobb.

Frågan är dock varför oroligheterna ökat så mycket den senaste tiden.

- Talibanoffensiv inför valet?

- En sista dödsryckning innan USA förstärker?

- En förflyttning av aktiviterna till norra delen eftersom USA förstärker i söder?

Baserat på svaret på dessa frågor ska FS17 ges lämpliga uppgifter. Dessa uppgifter ska sedan ställa krav på vilka fordon som ska användas. Stridsfordon 90 är kanske bra på att bekämpa fientlig trupp, men kanske inte det bästa att ta med upp i bergen. Dels beroende på framkomlighet, dels för att befolkningen i byarna kommer att tro att vi är där för att slåss och inte att hjälpa.

Med tanke på debatten kring terrängbilar så kanske vi ska be killarna och tjejerna i FS17 att rösta för vad dom vill ha: Obepansrad jeep, Galt, Stridsfordon 90 eller Patria? Som en joker kan vi lägga in SEP om dom klarar av att vänta 10 år...

Uppdaterad 09-07-27, 21:20
Lite bra länkar för att läsa mer om SEP och AMV.
BAE
Patria
FMV

Nytt personalsystem

Det är lustigt hur vissa nyheter lyfts fram av alla tidningar när drevet går, medan andra nästan faller bort i det dolda. En av dom som fått mycket få kommentarer är Försvarsmaktens nya personalsystem.

Syftet är att på ett bättre sätt kunna försörja de internationella insatserna med välutbildade soldater. Jag må vara lite gammal (42), men det fokus som vi hela tiden har på internationella insatser som om det vore sättet för Försvarsmakten att överleva har här gått på tok för långt.

USA:s försvarsminister Robert Gates berömde det nya systemet vid ett möte med försvarsminister Sten Tolgfors. Givetvis! Genom att Sverige bättre kan försörja internationella insatser så lättar vi på trycket för USA. Desutom ger vår närvaro mer legitimitet för insatserna. Men är det verkligen bra för Sverige?

Det går lätt att peka ut ett par stora brister i systemet som kommer att märkas om några år:

- Tappad folkförankring. Tidigare när alla (män åtminstone) gjorde lumpen innebar det att alla visste var skattepengarna gick. Både bra och dåligt givetvis. Det viktigaste var dock att våra politiker också till stor del gjort lumpen och därmed fått egna erfarenheter. Nu får vi införa något utbildningsystem så att nya folkvalda ska förstå vad det handlar om. Risken är annars att Försvarsmakten enbart kommer att ses som en utgift och inget som Sverige har nytta av.

- Begränsad rekryteringsunderlag. Jag tvivlar på att vi kommer att få samma utbud av potentiella officerare som prövar på livet i Försvarsmakten som de som gjort lumpen. Lite risk för MÖP - Militärt Överintresserade Personer och personal med sämre social bakgrund (ungefär som i USA och England). I stället för fängelse kanske man erbjuds att bli soldat?

- Inga civila erfarenheter. En av de goda egenskaper som svenska soldater har på utlandsmissioner är sin civila bakgrund. Dom kan allt från att dra el till att laga ett läckande rör. Amerikanska soldater står oftast och väntar till ett underhållsteam kommer och fixar problemen. Dessutom tror jag att de civila erfarenheterna gör att de svenska soldaterna har mer förståelse för de civila som kommer i kläm under stridigheter och inte blir lika "Trigger Happy" som framför allt amerikanska soldater.

Till sist. Hur många soldater har vi tillgängliga vid ett eventuellt krig i Sverige? Värnpliktsarmén kanske inte hade högsta utbildningsnivån, men den var stor och kunde därmed täcka sveriges yta. Bristerna i utbildning kompenserades väl med kunskap om stridsområdet.

Fylleskjutning

Det är inte bara i sydliga länder som det skjuts på fyllan. Även i Norrland så går det hett till.

Att dom berörda har haft tillgång till vapen kan jag förstå, men hur sjutton kan dom privat få tag på så mycket ammunition? När jag själv tävlingssköt med K-pist och Mauser så var det ett halvt elände att få ut ammunition att träna med.

Hmm. Inget nämns om detta på vare sig Försvarsmaktens eller I19 hemsida...

Fakta om Försvarsmakten

Nu har den äntligen kommit ut, rykande färsk från pressarna. Försvarsmakten i fickformat. Passa på och läs innan nya försvarsbeslut och omstruktureringar hinner att ändra på allt för mycket.

Positiv kvartalsrapport från Saab

Saab visar bättre ekonomi än vad analytikerna förväntat sig.

Analytikerna fokuserar ofta för mycket på ekonomi och inte vad som ligger bakom. Den ekonomiska analysen är dessutom mycket kortsiktig och bygger mest på årets vinst och utdelning. Det som borde vara intressant är hur framtiden ser ut.

Vilka faror utsätter Saab sig för när dom försöker att göra aktieägarna glada?

Framför allt nedskärningar i personal. Saabs förluster kommer framför allt från den civila flygplanssidan där problemen för Airbus 380 och Boeing 787 Dreamliner påverkar alla underleverantörer. Men neddragningar på den civila produktionen gör att Saab blir mycket beroende av militära kunder. Det kommer att bli mycket intressant att se vad som händer under det närmaste året med eventuella affärer i framför allt Brasilien och Schweiz.

Saab bör lära av Volvo flygmotor som har lyckats mycket bättre med sin civila produktion.

P.S. Lite synd om Göte Strindberg på Saab som fick Thulinmedaljen för just den typ av produktion som nu gör att Saab förlorar pengar...

Terrängfordon vs helikoptrar

Det har de senaste veckorna varit mycket debatt kring upphandling av terrängfordon och helikoptrar till Försvarsmakten. I denna debatt får FMV - Försvarets Materielverk ofta skulden till varför läget är som det är. Man bör dock vara medveten om ett antal faktorer innan man kastar den första stenen.

FMV är inte helt fria att köpa vad som helst. Det finns ett antal aktörer inblandade som påverkar valet av produkt:

- Försvarsmaktens kravspecifikation. Det finns ett uttryck som passar bra in här: "Man får inte alltid vad man vill ha, utan vad man beställt". Försvarsmaktens krav är i många fall för luddiga och i andra fall på tok för tekniskt definierade, vilket kan tvinga urvalet mot någon särskild produkt. En kravspecifikation från Försvarsmakten ska ligga på operativa taktiska krav. Därefter ska FMV utvärdera marknade för att se vad som finns inom ramen för den budget uppdraget har.

- Offentlig upphandling. Efter att Sverige gått med i EU har detta försvårats ytterligare eftersom många upphandlingar måste göras utomlands bara av den anledningen. Ett av få skäl att frångå detta är sekretess, d.v.s. Sverige vill inte att specifikationen på en viss typ av materiel ska vara känd.

- Regeringens styrning. Alla större upphandlingar kräver godkännande från regering och riksdag. Här kan det i många fall bli partipolitik utav det hela och t.o.m. kommunala påtryckningar om det är en arbetsplats på en liten ort som ligger illa till. Svenska företag som missat en affär, t.ex. Hägglunds går ofta den här vägen.

Dessutom missar man i allt teknikpratet den viktiga logistiken. Hur mycket underhåll behöver ett fordon? Detta ställer krav på hur mycket extra utrustning och personal som behöver tas med på en mission. Hur mycket bränsle drar det per mil? Det visar också vilken operativ effekt fordonet kommer att få, räckvidd m.m.

Ta då de bägge exemplena terrängfordon och helikoptrar.

- Terrängfordon. SEP var från början ett utvecklingsprojekt för ny teknik, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att produkten sedan väl köps in. Jämför t.ex. anskaffningen av Stridsvagn 121/122 - Leopard som slog ut det svenska förslaget Strv 2000. Det här var typiskt för utveckling under det kalla kriget och kan delvis kallas för dolt industristöd. Gränserna mellan forskning som bedrivs av FOI, teknikutveckling som drivs inom FoT - Forskning och Teknik av FMV och rent industristöd är smala. SEP är tekniskt avancerad, men inte en färdig produkt. Det var anledningen till att engelsmännen strök SEP, trots att BAE är ett engelsk företag! I debatten kring Afghanistan så framförs ofta behovet av stridsfordon. Ska dom behöva vänta på att SEP ska utvecklas? Finnarna som arbetar tillsammans med det svenska förbandet använder Patria och om mitt minne inte är helt fel är det i dessa fordon som våra svenska politiker brukar bli skjutsade när dom vill ha extra skydd. Jämför även finnarnas val en gång i tiden av F-18 före Gripen. Dom gjorde rätt då Gripen på den tiden inte var ett färdigutvecklat flygplan. Det är dessutom stora frågetecken kring logistiska behov då SEP ännu inte har använts operativt. I denna affär har FMV gjort helt rätt, då man har valt något som finns och kan levereras. Men då kommer givetvis lokalpolitiken in. Ska bli mycket intressant att se hur överklagan hanteras...

- Helikoptrar. Både HKP14 och HKP15 dröjer. Här är det två faktorer som helt bidragit till misslyckandet. Dålig kravbild från försvarsmakten som lett till unika dyra svenska lösningar som t.ex. en 20 cm högre kabin i HKP14. Helikoptrarnas användningsområden verkar också vara tveksamt då både HKP14 och HKP15 har tveksam sjöoperativ effekt. Jag saknar dessutom förmågan CSAR, d.v.s. räddning i en krigszon. Sedan lade sig politikerna i urvalet. Från början låg fokus på Sikorsky S-92 och eventuell H-60 Blackhawk, men svenska politiker ville ha en europeisk lösning, därav valet av NHI för HKP14!

Om det blir en politisk styrning så borde Försvarsmaktens budget för materiel delas upp i två delar. En del för anskaffning av den materiel man vill ha och en del för att täcka extra kostnader för att tvingas köpa en lokal produkt. Detta kan även inkludera en "Gap filler" om det inte finns en svensk färdig produkt.

Svenska politiker har mycket kort minne då dom glömmer bort deras styrning i HKP14 affären och vilka konsekvenser det fått för dagens akuta läge. En liknande situation kommer mycket väl att uppstå om vi väljer SEP före något som finns färdigt för leverans.

Gripen till Afghanistan

I den militära debatten förekommer ofta åsikten att skicka Gripen till Afghanistan för att skydda svensk trupp. Jag är i och för sig för att skicka ut Gripen på internationella uppdrag. Dock så är det ett antal faktorer som man måste ta i beaktande.

- Gripen kommer inte enbart att skydda svensk trupp. Det är en resurs som tilldelas ISAF på samma sätt som våra Tp-84/C-130. Det innebär att om andra länders trupp begär flygunderstöd så kan det ges av ett svenskt flygplan. Fällning av laserstyrda bomber sker då med stöd av en Forward Air Controller och antingen utpekning med laser från Gripens Laserpekare, eller från mark/annat flygplan. I sådana fall finns viss osäkerhet om typ av mål samt eventuella risker för tredje person.

- Insatser med stridsflyg har en brant kurva på våldseskaleringen. Det börjar med att visa närvaro i form av överflygningar, fackelfällning och eventuellt överljudsbang även om detta är mycket farligt för egen trupp och svårt att få lokal effekt. Risken finns dock att motståndaren på marken inte blir allt för imponerad om han inte samtidigt vet att vi har mandat till steg två. Där ingår fällning av övningsbomb visa att vi har möjlighet till precisionsinsats , samt skjuta varningsskott med automatkanon i närheten av målet (med risk för skada på tredje person). Steg 3 innebär skarp vapeninsats i målet. Verkan av 27 mm spränggranater från automatkanon är stor och det finns alltid en risk att piloten engagerar fel mål samt också en viss spridning av träffbilden. De laserbomber som används på Gripen har stor effekt, vilket försvårar/förhindrar insats i närheten av egen trupp samt civila. Frågan är hur den politiska viljan i Sverige ser ut den dag ett svenskt flygplan fäller en bomb på ett civilt mål?

- Vad är syftet med insatsen? Är det att Sverige för en gångs skull ska bidra med stridsflyg och inte som vanligt enbart lita på andra länders resurser?

- Insatser med stridsflyg är dyrt och kommer att äta ekonomiska resurser från andra möjliga insatser.

Det får alltså inte bara vara ett självändamål med att skicka Gripen till Afghanistan. Det får heller inte enbart vara en politisk markering att Sverige också bidrar med stridsflyg. I sådana fall måste Försvarsmakten få extra ekonomiska resurser.

Mer trupp till Afghanistan

Allan Widman (fp) och Isabella Jernbeck (m) vill utöka den svenska styrkan i Afghanistan efter den senaste tidens upptrappning i oroligheterna. Se SvD artikel.

Det man då kan fråga sig är: Till vilken nytta?

Är det för att öka säkerheten för Afghanerna eller för de svenska soldaterna? ISAF har i dagsläget gott om personal, så några få svenska mer eller mindre lär inte göra någon större skillnad. Då är det viktigare att fokusera på vilka uppgifter dom har att lösa, samt vilken utrustning dom har för att få stopp på våldet.

Då har Gunilla Wahlén (v) mer rätt i att fokus borde vara på att få igång de humanitära insatserna. Någon som kommer ihåg debacklet kring färgen på våra fordon i Afghanistan? Dom är i och för sig ommålade nu. De svenska trupperna har nog gjort mer nytta genom att spela fotboll med ungdomar än att bekämpa talibaner. Det viktigaste är att få befolkningen att känna sig säkra samt att ge möjlighet till humanitära insatser.

Ta lärdom av britters och ryssars tidigare erfarenheter från Afghanistan. Det går inte att med enbart militära medel få stopp på denna typ av gerillarörelse. "Hearts and Minds" måste vara vara nyckeln till framgång, d.v.s. vinn över civilbefolkningen. Enligt de erfarenheter som britterna hade på Malaya (dagens Malaysia) 1950-54 så är framgångskonceptet:

"isolera MRLA (gerillan) från befolkningen. Det bästa vore om den kinesiska landsbyggdsbefolkningen började uppfatta det brittiska styret som synonymt med lag och ordning och möjligheter till ett bättre liv och att den förmåddes att självmant stödja kampen mot MRLA. Att besegra gerillan var med andra ord lika mycket ett politiskt och socialt projekt som ett militärt.", se Slagfälten efter 1945, del 1, Gunnar Åselius, sid 69.

Två andra faktorer som kommer in vid bekämpning av en Gerilla är:

- Ekonomiska förutsättningar. Att slå ut drogtillverkningen i Afghanistan måste vara en prioriterad uppgift då pengar från denna handel går till anskaffning av vapen och försörjning av soldater. Detta skulle i och för sig öka hotet mot de svenska soldaterna, men Sverige som nation skulle ha mycket att vinna, då det skulle minska mängden narkotika i omlopp i världen.

- Skyddade basområden. Samarbetet med framför allt Pakistan måste förbättras så att det inte finns några områden där gerillan kan vila ut, träna och rekrytera nya medlemmar. Nu är detta en uppgift som USA tar stor del utav. Risken med att USA leder detta arbete är att Talibanerna kan vinna PR poäng att det är den store satan som dom slåss mot, inte den internationella insatsen som drivs med FN mandat.

Första inlägget i debatten

Jag har länge varit tveksam till att börja blogga. Många bloggar speglar inga egna tankar eller åsikter, utan är bara länkar till nyheter, artiklar m.m. som andra skrivit. I bästa fall finns det en kommentar, men oftast inte. Jag vill inte säga att jag kommer att göra det bättre än andra, men jag vill åtminstonde sprida mina kunskaper och åsikter för att bredda den allmänna debatten.

Jag är officer och kommer att försöka fokusera på det jag kan bäst, d.v.s. Försvarsmakten (tidigare även känd som Krigsmakten). Eftersom jag nått min s.k. "inkompetensnivå" = ej befordringsbar, så har jag inte mycket att förlora på att basunera ut mina ibland kanske obekväma åsikter. Det utesluter dock inte att jag ibland kommer att tycka till om andra saker som jag för tillfället tycker är intressanta.

Försvarsmakten är för tillfället under upplösning. Det saknas en övergripande vilja från framför allt politisk sida om hur försvaret ska användas. Från politiskt håll verkar man följa alla intenationella trender, utan att ha belyst vad Sverige egentligen behöver. Detta tycker jag återspeglas när man besöker många förband. Dom som inte är direkt utpekade för insatser är mycket håglösa och många anställda arbetar kvar mest för att det i dagsläget inte är enkelt att byta jobb. Tidningen Fokus hade för ett par nummer sedan en artikel som belyser den grå vardagen på många flottiljer och regementen.

Hur ska vi komma ur denna svacka? Till och börja med så måste vi få spårbarhet i det vi gör. Det ska inte vara ekonomin som styr vår verksamhet. Det måste vara den politiska viljan med försvaret som styr verksamheten och som i sin tur ställer ett krav på ekonomin.

Personalen måste återigen bli stolta över vad dom gör. Under det kalla kriget så var svenska Försvarsmakten utav hög kvalitet. Vi kanske inte alltid gjorde rätta saker, men det vi gjorde var vi bra på!