I Marie Hafströms utredning får FHS - Försvarshögskolan en hel del kritik. Kritiken riktar sig framför allt mot dom stora kostnaderna per elev (fem gånger dyrare per elev än läkarutbildning och 25 gånger dyrare per elev än samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning). Till detta tillkommer Försvarsmaktens löne- och pendlingskostnader. Fortfarande utbildas dessutom för många högre officerare. Utredningens förslag är att lägga den akademiska delen av utbildningen på civil högskola och dessutom stoppa antagningen under ett par år.Alltså har vi i Försvarsmakten en utbildning som är för dyr och vi utbildar på tok för många. Detta är i och för sig intressant, men fokus borde i stället ligga på om FHS utbildning verkligen är vad Försvarsmakten behöver?
Problemet som jag ser det uppstod när Försvarsmakten ville akademisera utbildningen. Officerare skulle få en civil examen och en titel på visitkortet, för det har ju utländska officerare. Det man inte förstod var att denna civila titel hade dessa officerare fått på en civil högskola. Men varför inte göra bägge sakerna samtidigt, slå två flugor i en smäll?
Vad är det då som saknas i FHS utbildning som en blivande major/överstelöjtnant behöver?
* Ekonomi. Det är inte att undra på att dom svarta hålen uppstår när de flesta av Försvarsmaktens höga officerare inte har studerat ekonomi för fem öre.
* Management. Försvaret har alltid slagit sig för bröstet för sin ledarskapsutbildning. Ja, den var mycket bra för 20 år sedan. Men sedan dessa så har omvärlden kommit ifatt och förbi. Det finns många utmärkta civila ledarskapsutbildningar. Dessutom är dom mer anpassade till fredsmässig verksamhet. En hög militär som t.ex. blir projektledare på FMV borde väl ha fått någon typ av projektledarutbildning?
I Östersund hålls en högre förvaltningskurs för civila chefer inom försvaret. Denna kurs är egentligen mer lämpad för att inneha fredsbefattningar i Försvarsmakten.
Det intressanta är att Försvarsmakten egentligen underkänner sin egen utbildning. Höga betyg från FHS är definitivt inte en garant för att göra karriär i Försvarsmakten. Det enda som krävs är att man har tagit examen. Faktum är att fler officerare har nekats examen från FHS för att deras kondition inte är tillräckligt bra än för att dom misslyckats på proven.
För övrigt så är det tveksamt om FHS kan kallas för högskola med tanke på antagningsförfarandet. Till en civil högskola så söker elever på tidigare akademiska meriter samt arbetslivserfarenhet. Till FHS så får sökande göra en test (för att se om man är mentalt stabil. En erfarenhet från Tony Stigsson affären). Därefter så är det slutna överläggningar. Försvarsmakten kan inte visa upp protokoll från antagningsnämder som säger varför en elev blev antagen eller inte. Dom kan inte heller visa upp vilka krav som önskades vara uppfyllda. Nej, antagningen bygger mer på personkännedom, d.v.s. är man kompis med försvarsledningen så gör man karriär.
När ska försvaret acceptera att bli officer är till stor del en praktisk utbildning. FHS krigsvetenskapliga instution har samma devis som KTH - Vetenskap och Konst. Det är också frågan. Är förmågan att leda ett förband i krig en vetenskap eller en konst? Teoretiska kunskaper är alltid bra att grunda sina beslut på, men till syvende och sist så är det det praktiska ledarskapet och kunskapet om hur förbandet fungerar som avgör. Och när ska officerarna få den utbildningen med tanke på alla neddragna övningstillfällen, flygtid m.m? Försvarsmakten håller sakta men säkert på att bli teoretiker.
Inlägg
Jag håller med dig om mycket av det du säger.
SvaraRaderaDock, FHS är idag en helt civil högskola under Utbildningsdepartementet. Visserligen har Försvarsmakten en hel del att säga till om men jag uppfattar att det till stor del ändå sker på FHS villkor. Är det inte märkligt att vi har sålt bort en så viktig del som officersutbildning till an aktör utanför Försvarsmakten.
Det du säger om antagningsförfarandet håller jag med om även om jag inte känner igen något mentalt test. Militärt "högskoleprov, visst, men...) Jag tror dock inte på att anamma högskoleantaging fullt ut. Med tanke på yrkets särart bör vi förbehålla oss rätten att ta in de som vi anser lämpliga, inga andra. Där har det ju också örts en hel del diskussioner avseende antagningen till Officersprogrammet och där man faktiskt fått bakslag på att använda lämplighet som antagningskriterium.
Numera blir du inte untämnd efter skola om du inte har en befattning som på rätt nivå. Det borde lösa problemet med för många officerare i en viss nivå, men kan dock skapa problem om vi får en massa utbildade officerare som får vänta för länge på sin befodran. Det som är svårt att säga är hur allt det här faktiskt kommer att fungera i framtiden eftersom vi har bestämt oss för att göra om hela Försvarsmakten på en gång utan att ha en riktigt ordentlig målbild. Lycka till!
Till de kurser som allmänheten får söka, nämligen grundläggande officersutbildningen så är det ju ändrat så att det urval du beskriver inte längre tillämpas. När det gäller kurser som redan försvarsmaktsanställda genomgår så är det ju uppdragsutbildnign som FHS genomför, då gäller ju inte de klassiska akademiska reglerna för högskolan.
SvaraRaderaProblemet är snarare att man för att kunna bestrida en befattning så måste man gå ett fackprogram som du så förtjänstfullt beskriver men man måste också genföra en nivåhöjande utbildning så att man kan klara krigsuppgiften i sin nya grad också. Det har ju varit antingen eller iställer för både och.
J.K Nilsson
Vetenskap eller konst? Vetenskap handlar enbart om bevis. Konst handlar om uttrycket. Resultatets användbarhet är en i bästa fall lycklig biprodukt. Jag föreslår "konsthantverk".
SvaraRaderaI övrigt kan jag tyvärr bara hålla med i det lämpliga att låta universitet utbilda akademiskt. Liksom att fyskraven i de flesta avseenden är högre och tillämpas hårdare än de intellektuella i Försvarsmakten. När ska praktiken bli meriterande på riktigt och man räknar fullgjorda dagar i relevant befattning?
Greasemonkey !
SvaraRaderaDu har helt rätt. Akademiseringen av officersutbildningen var förmodligen helt rätt när den startades för 15-20 år sedan - men spårade ur på vägen.
Hafström har helt rätt när hon, på regeringens uppdrag, ifrågasätter nuvarande myndighetesstruktur - inklusive FHS existensberättigande för den minskande numerär av högre officerare som vi ser framför oss.
Vad gäller FM:s ledarskap har Du oxå rätt. FM:s ledarskap "på trupp" bedömer jag fortfarande håller hög nivå. Det är över bataljonsnivå det brister - och det är inte så konstigt. 85-90 % av FM:s dagliga verksamhet är "vanlig" fredmässig förvaltningsverksamhet. 5 % är incident & bevakningsvht & kanske 10 % nationellt stöd till de förband vi ställt till multinationellt befäls förfogande.
Kruxet är att det är dessa 10-15 % som dimensionerat kompetenskravet på ALLA officerare under sin utbildning. Förmodligen helt rätt för 20 år sedan under kalla kriget då vi hade ett mobiliseringsförsvar & alla var krigsplacerade. Helt säkert "exakt fel" idag !
Jag hoppas regeringen har modet att följa Hafströms rekommendationer och inte visar undfallenhet för militärkomplexet vid FHS som ser sin trygga & lugna tillvaro hotad...
Problemet med att ställa nivåhöjande utbildning och grundläggande officersutbildning i 5 år som Hafström vill är att vi kommer helt att första någon som helst struktur på lägre nivå i organisationerna. Vi har ju bestämmt att vi skall ha ett tvåbefälssystem men inte vad det egentiligen skall innehålla. Vissa organisationer har i dag brist på grader över löjtnantsnivån, i en byggnad saknas det 4 kaptener och 2 majorer. Dessutom är det en viss morot för vissa medarbetare att sikta mot nivåhöjande utbildning när det ändå finns plats för det. Fokusera inte på massan överstelöjtnanter när det saknas kaptener. Problemet är rätt utbildning, inte graderna.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Glöm inte bort specialistofficerarna som är de som skall utgöra en stor del av strukturen på den lägre nivån, även om det råder en mycket stor osäkerhet om bodelningen mellan dessa och de nya akademiska officerarna.
SvaraRaderaJag tror att vi måste låta utbildningssystemet som det är idag verka under 5 kanske 10 år. Tvåbefälssystemet är helt nytt och vi vet inte hur det kommer att fungera. Det Nilsson skriver om kapten/major vakanser kanske egentligen är vakanser på fanjunkare/förvaltarnivå?
Om vi inte väntar gör vi som vanligt, dvs ändrar något utan att veta hur systemet efter den senaste ändringen faktiskt blev.
Peter, som du sägerbör vi inte klåfingrat ska ändra systemet, men vi borde kunna utveckla dess utformning så det svarar mot behoven (som i sin tur också behöver utvecklas). Införandet av ett tvåbefälssystem tillsammans med övergivandet av värnpliktsförsörjningen kommer att ställa helt nya krav för att locka rekryter och hålla de i organisationen stimulerade och motiverade att fortsätta. Hur? Det bör vi försöka utveckla nu, inte hitta problemen genom att gå på dom.
SvaraRaderaDet stora problemet som jag ser det är att vi kopplar mer eller mindre löneutvecklingen till graden. Det gör att många motiveras att gå kurs för att få högre lön. Låt I-lönesättningen utvecklas mer i stället. En duktig löjtnant som t.ex. är specialist på stridsvagn 122 ska kunna tjäna mer än en 30 årig major som är hans chef.
SvaraRaderaEtt annat problem är de långa tider som många tvingas att vara på kommendering för att gå utbildning. Många av de som jag tycker är mest lämpade för att bi befäl har därför av familjeskäl valt att stanna på kaptens eller majorsnivå. Tyvärr blir det att Försvarsmakten inte får de bästa befälen till chefer utan ofta karriärister.
Det slutna uttagningssystemet riskerar dels medföra svågerpolitik och dels att officerare inte vågar säga sin sak då dom vet att dom samtidigt riskerar sin karriär. Även detta gör att de som kanske skulle bli de bästa cheferna inte gör karriär. De slutar i stället och söker sig till civila yrken.
När jag i slutet på 90-talet tjänstgjorde på FMV så genomfördes Athena. Vi brukade då skämtsamt säga att vi som blev kvar var de som var för kassa för att få ett nytt jobb, eller hade för dålig initiativförmåga för att söka ett nytt.
Tyvärr så tror jag att karriärs- och utbildningssystemet i FM leder till utarmning av officerarkompetensen.
Peter: Med mental test menar jag det webbaserade test som ligger som grund för intervjuerna med psykolog.
SvaraRaderaHögskoleprovdelen är också intressant. Varför gör inte officerare samma högskoleprov som alla andra? I det civila så rankas man dessutom efter högskoleprovet, militärt är det en godkänd nivå som gäller.
Sedan så är jag mycket intresserad av hur vi kommer att behandla våra specialister med tanke på hur vi behandlar våra löjtnanter. Risken är att det blir en slit och släng vara och att det därför kommer att bli oerhört svårt att bibehålla de specialister som ska utbilda nästa generation (fanjunkare eller förvaltare = Master Sergeant utomlands).
Ndorop.
SvaraRaderaJag håller med. Vi måste justera systemet så att det blir så bra som möjligt. Rekryteringsförmågan är livsviktig samtidigt som vi måste hitta sätt att få de som är inne i systemet att vara stimulerade så att de stannar kvar. Något som vi generellt varit kassa på hittills.
Tyvärr har ju officersutbildningssystem inte fått leva särskilt länge innan man ändrat dem. NBO levde i 15 år och hade väl nått så långt att man kunde se hur det funkade. Efter NBO har vi haft tre (?) system på 10 år. Vad kan man dra för lärdomar av det.
chefsingenjören.
Specialistofficerarna kommer nog inte att bli så åsidosatta. I framtiden kommer de att utgöra ungefär 75% av officerskåren. Det ger dem en hel del tyngd. Det kommer att bli mycket intressant att se hur samspelet mellan specialister och övriga officerare kommer att utvecklas.
Jag tror att FM tittar för mycket på de militära spetsutbildningarna i USA och då framför allt West Point. Men i ett system där officerare utgör en mindre del så kanske detta kan fungera och som Peter säger så får vi se vad framtiden visar.
SvaraRaderaÄndå så kan jag bara inte sluta fundera på om utbildningen verkligen styrs av kravbilden på vad en officer ska kunna, eller om den styrs av kravet på att nå en akademisk examen. Jag tror Hasfström har rätt i en del av sin utredning, d.v.s. att för spetsutbildningarna i krigsvetenskap kanske vi borde fundera på att använda de utländska skolorna enbart då i framtiden elevunderlaget kommer att vara för litet. D.v.s. i Sverige bibehåller vi en ren officersutbildning med fokus på det praktiska, varvat med civila utbildningsmoment på civil högskola och för blivande generaler så är det utländska utbildningar som gäller.
Den utbildning som jag skulle vilja se i framtiden är nivån ovanför den militära. Vi har idag Solbacka kursen för politiker, höga företagsledare m.m. Men jag skulle vilja se en kurs för en FN representant där man lär sig utnyttja alla medel från militära resurser via civila hjälpprogram till politisk påtryckning. En chef som gått en liknande kurs vore idealisk som t.ex. Force COmmander i Afghanistan. Idag bygger denna typ av befattning mer på politiska mandat och då får vi tyvärr ibland personer som Paul Bremer som skapar friktion mellan de militära och civila delarna i en insats.
Jag var i Danmark för ett antal år sedan och deltog i en internationell stabsövning på deras försvarshögskola. Inriktningen på den övningen var att skapa FN resolutionen och utifrån den skriva Force Commanders order. Mycket intressant då man lär sig att det är det politiska målet som är det viktiga för en insats. Och att man dessutom ofta begränsas av de politiska mandaten från de länder som deltar i en operation.
Jag har tjänstgjort på militära skolor de senaste 3 åren. En sak är säker. Vi måste förändra det nuvarande systemet. Sämre officerare än de som snart examineras i det senaste systemet får man leta efter. Grundläggande kunskaper och färdigheter kommer att saknas men de kommer med stor inlevelse kunna sitta på mässen och diskutera Clausewitz eller asymmetrisk krigföring med majorer och överstar.
SvaraRaderaVarför är det så? Varför kan inte jag som lärare se till att de får denna kunskap och dessa saknade färdigheter? Jo, jag som lärare förutsätter att eftersom de är antagna till officersutbildning så har de passerat ett antal nålsögon bl a antagningskraven. Detta innebär att jag förväntar mig kunna starta utbildningen på en nivå som är högre än enskild soldat eller till och med stridspar. Helst skulle jag vilja slippa lägga tid på gruppchefsutbildning också men det har jag nu insett att jag inte kan. Det finns ju inga antagningskrav som säger att våra blivande officerare har haft någon som helst befattning under sin värnplikt som kräver det minsta lilla ledarskap. Många har dessutom inte fått möjlighet att genomföra hela FSS eftersom deras utbildningsbefäl inte tyckte det var nödvändigt.
När jag och mina kollegor upptäcker att det saknas grundläggande kunskaper, vad gör vi då?
Ska vi börja på en lägre nivå än vad vi har godkända kursplaner för och därmed inte uppnå målen eftersom tiden till det vi borde göra minskar pga detta? Eller ska vi följa de kursplaner och kursbeskrivningar som FHS har kontrollerat och godkänt med följden att de studerande inte kommer att klara examinationerna eftersom utbildiningen är för svår med hänsyn till deras utbildningsståndpunkt? På en civil högskola kan lärarna strunta i om de studerande inte blir godkända vid examinationen eftersom det inte påverkar lärarens tjänst. Men om jag underkänner en student så kommer det att saknas en man i mitt förband eller på mitt utbildningskompani. En man hit eller dit kanske inte spelar någon roll men när huvuddelen av de studerande har samma utbildningsståndpunkt så blir saken värre.
Nu kanske jag verkar något negativ och det är rätt. Som jag ser det är det FHS och FM försök att anpassa vår militära utbildning med stora behov av praktiska övningar efter en civil högskolevärld som nästan enbart bygger på en teoretisk utbildning som gör att våra blivande officerskollegor har ett enormt utbildningsbehov efter 3 år på skola innan de kan fungera i sin befattning.
/M
Då liknelsen med West-Point nämns vill jag bara inflika det att en stor mängd av dem som antas där får sin akademiska utbildning just där. Merit "Godkänt" från High-school. Övriga med en eventuell college utbildning får då sin akademiska utbildning värd namnet. Så att de utländska officerarna fått sin merit på civila skolor, är en sanning med modifikation. Det finns olika sätt att lösa det, lika många som länder. Om jag inte minns fel är har ex. amerikanska officerare en annan väg in till högskolor, efter viss tid iyrket, än de som kommer direkt från High-school eller i vissa fall college.
SvaraRaderaMåsknuv
M: Intressant åsikt. Kanske det nya befälssystemet rättar till det hela. Våra yrkesskickliga soldater kommer i framtiden att vara de kontraktsanställda insatssoldaterna samt specialisterna. Officerarna kommer mer att vara som West Point examinerade, d.v.s. mer akademiker.
SvaraRaderaRisken är bara att vi i Sverige kommer att få uppleva samma klasskillnad mellan de olika kategorierna som USA under Vietnamkriget. Där försökte soldater t.o.m. i vissa fall ta livet av sina befäl då dom ansåg att dom var så ulsa soldater att dom utsatte sina underställda för extra faror, s.k. "fragging" (http://en.wikipedia.org/wiki/Fragging)
Jag kanske har missuppfattat men är det inte så att amerikanska officerare ska ha en civil kandidatexamen innan de kan bli antagna till officersutbildningen som då är ett år. Om man redan har en civil utbildning så har man ju redan någon form av kompetens och då skulle kunna officersutbildningen kunna fokuseras på de strikt militära kunskaperna och vid behov fördjupade kunskaper inom det civila ämnesområdet externt.
SvaraRaderaVarför gör man inte det vanliga högskoleprovet? För att det militära högskoleprovet är ett generellt begåvningstest av modell svårare än inskrivningsprovet. Det civila högskoleprovet är inte det och har väldigt lågt samband med den generalla begåvning så där har du svaret. Dessutom rankas man inom det militära högskoleprovet eftersom det är konkurrans till platserna.
SvaraRadera@Pontus: Det militära högskoleprovet och intervjuerna skapar en sållning inför nomineringsnämnden. Är du godkänd så är det bra. Den har ingenting med ranking till platser att göra.
SvaraRaderaSedan rankar varje flottilj/regemente sina sökande. Detta är inte baserat på provet utan på en lokal antagningsnämnds granskning av vem du är, vad du kan (vitsord från tidigare befattningar) och framför allt vad du kan tillföra flottiljen/regementet på den kommande befattningen. En person som t.ex. är planerad att ta över som flygchef på en flottilj är oftast rankad högre än en person som tillhör förbandet, men som inte tjänstgör där och i framtiden ska ha en central befattning.
Därefter så skickas din ansökan in centralt. De som tas ut till de centrala proven får åka till stockholm och genomföra framför allt diskussioner med psykologer. Det man här i första hand är ute efter är att förhindra eventuella Tony Stigsson att göra karriär.
Den sammanfattade mängden dokumentation över varje ansökande skickas sedan till en central uttagningsnämd. Här förs inga protokoll och inga resultat skickas ut t ill varje sökande. Antingen antas man eller inte. Framför allt är det företrädare fårn FTS, ATS och MTS som ska diskutera de sökande. Först så är det ett visst alagsmål mellan vapengrenarna. Ingen vapengren vill släppa från sig sin kvot, vilket innebär att om det finns många mycket kvalificerade i en vapengren kan dom slås ut av betydligt mindre kvalificerade i en annan. Oftast frångår man heller inte rankingen från den lokala flottiljen som alltså INTE bygger på resultatet från högskoleprovet! Detta beroende på att de centrala cheferna i många fall inte har någon personlig kännedom om de sökande.
Men varför menar du på att det civlia högskoleprovet skulle användas till militär rekrytering. Då det gäller t.ex. piloter är det en rad andra viktiga egenskaper som inte mäts i ett civilit högskoleprov på lång vägar. T.ex. stresstålighet, snabbhet, generell begåvning, osv. Det civilia högskoleprovet fungerar dåligt för t.ex. tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.
SvaraRadera@Pontus: Uttagningen till pilot sker i början av karriären och visar hur sannolikt det är att du klarar av din utbildning. Därefter i karriären så är det dina vitsord som visar om denna uttagning var rätt eller inte.
SvaraRaderaUttagningen till pilot bygger heller inte på det militära högskoleprovet, utan på uttagningskommissionens speciella psykologiska tester som DMT m.m. Nu har man fått för sig att köra liknande prov för alla officerare. T.ex. DMT är ett intressant test. Den visar på försvarsmekanismer. Vilket resultat vill man ha på en chef? En pilot ska vara villig att ta risker (farligt yrke), men inte för mycket, då blir han en fara för sig själv eller omgivningen. Tyvärr har denna tro på tester accelererat. Även FMV använder tester som en del av rekryteringen. Men vilket resultat vill man ha? En personlig intervju samt referenser till tidigare arbetsbefattningar inklusive vitsord väger i min värld tyngre. Men chefer som ska anställa har blivit en smula för fega för att göra denna bedömning själva och vill därför lägga över ansvaret på någon annan (som dessutom får bra betalt).
Som jag skrev i min förra kommentar så är det dessutom inte det militära högskoleprovet som är avgörande för att bli antagen till FHS. Där är det de personliga kontakterna med uttagningsnämnden som är betydligt viktigare.
Uttagning till pilot bygger visst på det militära högskoleprovet, efter detta tillkommer andra psykologiska tester. När man gör militära högskoleprovet så tillkommer dessutom sex stycken tester samt att man gör tester vid en dator.
SvaraRadera@Pontus: Det militära högskoleprovet gör piloterna eftersom alla andra officerare numera gör det och det görs av praktiska skäl samtidigt som de övriga pilotspecifika testerna. Men dessa pilottester har gjorts i många år innan man kom på tanken att göra ett militärt högskoleprov och har därför inget med varandra att göra.
SvaraRaderaNär jag en gång i tiden sökte som officer så gjorde jag inget militärt högskoleprov. När jag bytte fack och blev pilot så gjorde jag Flygvapnets uttagningsprov för flygförare.
Vad bestod de testen av? När jag gjorde de pilotspecifika testen var momenten: simultanförmåga (rita med röd och blå färg), stroop/stress (lägg kulor), minne (kom ihåg siffror), modellflygplan (hur ska man dra i spaken för att åka i en viss riktning),eldledningen (hur ska man leda in flygplanet), stävhänger (räkna ut hur en massa gångjärn rör sig).
SvaraRaderaResten var MHS-provet.
@Pontus: Precis de praktiska tester som du räknar upp (med lite olika innehåll från år till år. Själv fick jag blanda kortlekar och köra den lilla banan i maskinen som lät "pip" om man gjorde fel) och dessutom djupintervjuer med psykologer och fackföreträdare. Samt inte minst de medicinska testerna på slutet (jag är lite osäker på när man kör DFS första gången om det är innan uttagning eller bara före inflygning till 39). Allt som allt består testerna av tre delar:
SvaraRadera- Skriftliga tester. "MHS-prov". Ca 1/2 dag
- Praktiska tester och intervjuer. Ca 1/2-1 dag
- Fysiska tester (rygg/magstyrka m.m.) inklusive läkarundersökning. Ca 1/2 - 1 dag.
Ibland slås dagarna ihop. Själv så fick jag åka upp tre gånger när jag blev uttagen.
MHS provet är i detta fall en mycket liten del av uttagningsresultatet för piloter och ligger mer som grund för sållningen till de senare praktiska proven och intervjuerna. När MHS-provet inte fanns tidigare så fanns skriftliga tester som var mycket lika de tidigare värnpliktstesterna, men med kortare tid för att lösa varje delmoment.
Men min stora kritik mot MHS-provet är inte vid antagningen till officer, utan vid antagning till vidareutbildningar som FHS. De utbildningarna ska räknas som civil högskola och vad är det av en sökandes officerskunskaper som man inte redan borde känna till? Där borde meriter och vitsord väga tyngre.
Om nu MHS-provet vore en uttagningsprocess för att säkerställa att alla behandlas likadant så vore det utmärkt, men alla vet att vid uttagning till högreutbildningar så räknas kontaktnätverket och vad som sägs på uttagningsnämdernas slutna möten högre.
Är det inte så här testerna ser ut?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=VDu0TGQd5Z4
Eller ljuger reklammakarna?
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/farre-slogs-om-aggen-i-ar_4573567.svd