tisdag 11 augusti 2009

Det är svårt att förlåta

Cypern har länge haft en särställning bland svenska turistmål, men är också det land som haft längst och störst närvaro av svensk FN trupp. I UNFICYP har 28.000 svenskar tjänstgjort mellan 1964 och 1993.

Min syster bodde tidigare på Cypern och är gift med en RAF sergeant som då tjänstgjorde på den engelska flygbasen i Akrotiri. Det som förvånade mig när jag ibland besökte henne var att trots att det gått lång tid sedan kriget 1974 så finns känslorna, eller snarare avsaknade av känslorna för varandra fortfarande kvar.

* På ett berg vid gränsen mot den grek-cypriotiska sidan är det målat en stor turk-cypriotisk flagga samt texten "stolt över att vara turk".
* När man passerar gränsen i Nicosia från den grekiska sidan till den turkiska får man ingen stämpel i sitt pass, utan i stället stämpeln på ett separat papper i sitt pass. Anledningen är att den turkiska stämpeln gör att det kan i framtiden vara mycket svårt att komma in i Grekland.
* Mellan det turkiska och grekiska flygvapnet pågår det mer eller mindre dagligen luftstrider med ibland dödlig utgång. Flygvapenkollegor som var inblandad i försäljningen av Erieye till Grekland samt som instruktörer för de svenska FSR som lånades ut berättade att det ofta var kränkningar av varandras gränser.

Detta är alltså mellan två medlemmar i NATO! Varav en medlem i EU och en som önskar bli medlem.

Nu har man dock sedan ett par år påbörjat ett FN program för att utforska vad som hände de människor som försvann under striderna 1974. Bland annat så har ett antal massgravar öppnats och DNA testats. Ett par soldater som man via ett foto kunnat bevisa togs tillfånga av Turkiet och sedan försvann, har nu på så sätt identifierats.

Hur ska man få en varaktig fred i Afghanistan om man inte kan lyckas på Cypern? Är en sanningskommission motsvarande Sydafrika och Rwanda modellen? Hur lång tid kommer det i så fall att ta? Cypernkonflikten har nu pågått i 35 år utan att FN eller EU lyckas få till ett enat Cypern.

Om man jämför med västländska terrorgrupper som ETA och Rote Armee Fraktion så ser man att det krävs inte särskilt många terrorister för att sätta skräck i en hel kontinent. Om inte Spanien kan bevaka Mallorca tillräckligt väl för att undvika ETA bomber, hur ska ISAF kunna bevaka Afghanistan?

Jag tror att IED och självmordsbomber kommer att tillhöra normalbilden i Afghanistan under många år framöver. Al Qaida och talibanerna kommer nog om ett par år kunna stoppas från att vara ett samhällsstörtande hot, men dom kommer inte att på länge kunna utplånas.

Den 20 Augusti är det val i Afghanistan. Det är första steget mot att om 30-40 år avveckla den svenska insatsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar