Finns ondska i svenska Försvarsmakten?

William Calley ber efter 40 år om ursäkt för vad han gjorde i Son My 1968. 504 obeväpnade människor dödades i två småbyar, Tu Cung och My Hoy. De flesta av dem barn, kvinnor och åldringar. I amerikansk press blev händelsen känd som My Lai massakern.

"Om ni undrar varför jag inte opponerade mig när jag fick ordern, så måste jag påpeka att jag var en löjtnant som fick order från min befälhavare och jag lydde dem - dumt nog, antar jag."

Givetvis så är det försent att bli förlåten, men det väcker ändå en hel del tankar. Skulle en svensk soldat givet att han placeras i en liknande situation kunna göra likadant?

Det fanns ett antal faktorer som kan ha drivit Calley och hans män till vad dom gjorde:

- Det dåliga stödet från USA. Hemmaopinionen började 1968 att svikta ordentligt och soldaterna fick ofta skulden för det som politikerna inlett.
- Dåligt ledarskap. William Calley säger att han bara lydde order. I så fall varför gavs ordern och vem gav den? Varför ifrågasatte han inte ordern? Att lyda en felaktig order har sedan Nurnbergrättegångarna varit en mycket dålig ursäkt.
- Dålig moral hos truppen. Soldaterna hade tidigare blivit beskjutna utan möjlighet att besvara elden. Svårigheterna med ett krig som i Vietnam är att skilja de skyldiga från de oskyldiga. Viljan att hämnas var nog en stor anledning till att soldaterna själva inte ifrågasatte William Calleys order.

Tyvärr så finns det mängder med liknande händelser genom historien. Massakern som utfördes av reservbataljon 101 är en känd händelse under VK2. Tyska poliser inkallade i armén mördade ca 1500 judar i närheten av staden Józefów. Det som var förvånande med denna händelse var att nästan ingen ifrågasatte vad dom sysslade med, trots att dom inte var tvingade att göra vad dom gjorde. Tvärtom så frågade deras chefer innan massakern om det var någon som inte ville deltaga och den som anmälde detta slapp vara med.

Tendenser till liknande händelser finns även idag i Irak och Afghanistan där frustrerade soldater inte gör sitt bästa för att skydda civilbefolkningen, utan skjuter först och frågar sen.

Morgonsur hade ett utmärkt inlägg på sin blogg där han jämförde insatsen i Afghanistan med den i Bosnien. Han tillhörde själv det svenska FN förband som var först på plats i Stupni Do. Det är ett antal saker som slår mig med hans inlägg.

- Vid vissa tillfällen måste våld användas för att bekämpa de "onda". Folkmord stoppas inte av tyckare i TV soffan. Tyvärr så innebär det också att oskyldiga hamnar mitt i mellan.
- Ibland är FN regelverk ett hinder för att utföra ett bra jobb. Det krävs i dessa fall en god portion sunt förnuft för att inse vad som behöver göras samt mod för att göra det. Ta Rwanda som exempel där endast Belgien från början ville ha starka mandat för UNAMIR och där de första förlusterna resulterade i att politikerna i Belgien tappade modet och förbjöd sina soldater att ingripa.
- De soldater som utförde denna strålande insats i Bosnien var grundutbildade som värnpliktiga, vilket visar på att det dagens diskussion att slopa värnplikten till förmån för heltidsanställda insatssoldater inte enbart är för att dom ska bli bättre soldater under internationella insatser, utan mest för att det är billigare.
- Ulf Henriksson sade efteråt att det var de svenska soldaternas goda moral som avgjorde att en liten styrka svenskar kunde klara av uppdraget trots att dom var numerärt underlägsna.
- Vi är inte i Afghanistan för att skydda Sverige eller visa vårt internationella deltagande. Vi är där så att vi som svenskar ska kunna se oss själva i spegeln på morgonen.

Finns då risken att svenska soldater skulle kunna utföra något liknande massakern i Son My? Givetvis är svaret JA på den frågan. Om svenska politiker och svenska militärer lämnar våra soldater utomlands utan stöd och låter dom utföra en uppgift utan mål och utan rätt resurser så finns alltid en sådan risk. Afghanistan har stora likheter med Vietnam, framför allt svårigheten att se skillnaden på vän och fiende. Råkar våra soldater ut för förluster kan viljan att hämnas väckas bland deras kamrater och då även risken för att fel personer drabbas av den hämnden. Vi är inte bättre än alla andra!

För att motverka detta krävs god moral hos våra soldater. Denna goda moral får dom genom att veta att det dom gör är det rätta och att dom har stöd hemifrån. Den dagen våra soldater tappar sympatin med civilbefolkningen i Afghanistan, eller våra politiker inte ger dom tillräckligt med stöd så måste trupperna dras hem. Tyvärr så innebär ett sådant beslut inte att livet blir bättre för afghanerna.