Krigsreparation en utdöende konstart

En gång i tiden kring bröderna Montgolfier när jag började i Flygvapnet fanns det en stor förmåga hos våra tekniker och ingenjörer att ta egna beslut. Höjden av denna yrkesskicklighet bestod i konsten att utföra krigsreparationer.

Vad är då en krigsreparation? Tänk silvertejp, tuggummi och kulhammare, fast brukat av en expert. När ett flygplan kom ner efter ett uppdrag med skador av t.ex. finkalibrig eld så kom gudarna fram i form av flygsystemingenjören och hans kära nissar systemingenjörerna och gjorde en skadebedömning. Därefter var det som på Colosseum tummen upp eller tummen ned.

* Tummen ned innebar slakt. Allt som kunde tas till vara återanvändes för att laga andra flygplan.
* Tummen upp var dock det mest intressanta. Det var då flygplanet skulle återställas i flygbart skick. Märk väl flygbart. Det är inte alls samma sak som att återställa i originalskick. Livslängden på Flygvapnet bedömdes vid fullt krig i Sverige vara cirka tre veckor. Tillsammans med Marinen skulle Flygvapnet skydda Arméns mobilisering. Därefter så fanns vi inte längre. Av den orsaken så behövde en reparation inte vara fulländad. Det var pop-nitning av plåtar, det var borrning av sprickor för att förhindra fortsatt tillväxt coh det var en kontinuerlig förflyttning av delar från ett flygplan till ett annat.

Idag så är denna konstart på utdöende. Inte bara för att Gripen är ett betydligt mer komplicerat flygplan än sina föregångare, utan mest för att det militära regelverket har blivit civilt och inte längre anpassat för krig.

Två nya begrepp har kommit in i Flygvapnet. RML och central teknisk ledning.

RML - Regler för Militär Luftfart är en anpassning av den militära flygverksamheten efter civila regelverk i form av JAR - Joint Aviation Requirement (som i sin tur är anpassad till FAR - Federal Aviation Regulations). Numera är det AESA som styr det civila regelverket. Det som är bra med RML är att det finns ett tydligt regelverk för vem som gör vad och krav på spårbarhet. Tyvärr så läggs nästan alla beslut över på den som äger designen av en produkt. För ett flygplan är det nästan alltid ursprungstillverkaren. Det innebär att alla typer av reparationsunderlag m.m. kommer därifrån. Då tillverkaren måste ta ansvar för dessa reparationsunderlag så är det mycket låg prioritet på att ta fram krigsreparationsunderlag. Ingen vet hur en sådan skada ser ut på förhand och en tillverkare kan inte ta ansvar för något dom inte känner till.

Central teknisk ledning innebär att den operativa driften av Flygvapnets flygplan numera sker centralt på Högkvarteret (CT - Central Teknisk Chef) med stöd av en ägareföreträdare i form av MSK (Materiel System Kontor) Flyg. Det lokala tekniska ansvaret har därför i stort sett upphört och därmed också behovet av CT - Teknisk Chef på en flygflottilj. Numera heter han/hon endast C FUE - Flygunderhållsenhetschef. Denna person är en personalchef, men har inte längre ett tekniskt ansvar förutom att övervaka att personalen har rätt kompetens och jobbar efter rätt underlag! Större reparationer och underhåll beställs från FMLOG som har verkstäder certifierade enligt RML.

Perfekt system för fred. Helt oanvändbart system för krig. Faran är att genom att ta bort flexibiliteten i fred så kommer vår personal inte kunna ta dessa beslut i krig.

För en insats i t.ex. Afghanistan är detta inget större problem då det går att skicka reservflygplan och byta ut flygplan som är allvarligt skadade. Underhållet under en internationell insats sker under samma premisser som i fred, bara i lite mer påfrestande omgivningar.

Förr i tiden med värnpliktssystemet så var detta heller inget problem. En certifierad tekniker/ingenjör med kunskap om komplexa system på t.ex. Saab eller Volvo Flygmotor krigsplacerades som en resurs i ett underhållskompani. Hur gör vi nu när värnplikten avskaffas?

Vi kan givetvis köpa in resurser från industrin. Skillnaden mellan en civil tekniker och en militär är dock att den militära kan försvara sig själv. Den civila behöver skydd. Jag är personligen helt emot civil inblandning i krigsorganisationen. Det börjar lukta lite Halliburton och Blackwater över det hela.

Det finns ett gammalt väl använt uttryck. "You fight as you train, therefore you must train as you fight". D.v.s. det går inte att hitta på något nytt den dag kriget kommer, vi måste ha tränat på den organisationen och det arbetssättet innan. Annars så får vi helt enkelt jobba på samma sätt i krig som vi gör i fred, vilket kan bli en smula oflexibelt.

Märk väl. Flygplan utan en fungerande underhållsorganisation flyger inte särskilt länge!