Förra ÖB gick ut och sade att han ville anställa civila specialister inom vissa positioner i Försvarsmakten. Det är nog en bra idé, men varför inte börja med att utnyttja de officerare som redan har en civil examen?Försvarsmakten har genom åren skickat massor av officerare på civila utbildningar, men många av dessa slutar snabbt efter erhållen examen. Ofta är anledningen att dom inte kan göra karriär i försvaret. Tyvärr har den militära graden stor betydelse för löneutveckling samt möjlighet att vara med och påverka. Det är inte den berömda muskeln som sitter strax ovanför axlarna som är det som avgör vem som får besluta i Försvarsmakten, utan vad som sitter på själva axlarna.
När en officer söker till militär vidareutbildning så är en civil examen oftast inte en merit. Tvärtom så har officeren "tappat" ett par års aktiv tjänstgöring. Han/hon har dessutom tappat möjligheten att söka till många tjänster då en civil examen innebär att man är utpekad endast för ett fåtal specialisttjänster. En av grundorsakerna till detta är att det inte längre finns några tjänster i insatsorganisationen för dessa kategorier. Trots gemensam officersutbildning så räknas t.ex. ingenjörer och meteorologer inte riktigt som officerare.
Exempel på officerare som har slutat kort efter examen:
- Viggenpilot. Utbildad till flygläkare. Slutade inom ett år efter examen då han fortfarande var fänrik och inte ville bli omstationerad till Göteborg.
- Mariningenjör. Doktorsexamen i datalogi. Blev befordrad till överstelöjtnant utan att ha gått militär kurs. Slutade inom två år efter examen på grund av okvalificerade arbetsuppgifter. Dessutom fanns det officerare på HKV som ansåg att han "fått sin grad i ett cornflakespaket".
- Viggenpilot. Utbildad civilekonom. Blev befordrad till kapten utan att ha gått militär kurs. Sökte stabsprogrammet, men hans ansökan blev ej godkänd då han saknade kaptensutbildning.
Om nu inte officerare med civil examen behövs i Försvarsmakten, varför fortsätter man att skicka iväg folk på utbildning? Nu på senare tid har ett antal officerare tagits ut för att doktorera. Det jag skulle vilja veta är vad Försvarsmakten anser att dom ska göra när dom kommer tillbaka från skolan? Bara i år har tre piloter börjat att studera till flygingenjörer i flygtjänst (förlåt, försvarsmaktsingenjör heter det ju...). Är dom medvetna om att detta med stor sannolikhet innebär att dom snart blir av med sin flygtjänst och att dom får svårare att göra karriär?
Det har gått så pass långt att vissa officerare har slutat bära sina tjänstetecken på uniformen som visar på en civil examen. I Flygvapnet står lila färg på axelklaffarna för flygingenjör (civilingenjörsutbildade), grön för meteorolog (masterexamen i fysik) och röd för flygläkare (doktorsexamen).
Exempel på att officerare inte längre vill skylta med en civil examen:
- F.d. C F21. Flygingenjör, men har slutat bära de lila strecken på sin gradbeteckning.
- C F7. Meteorolog, men har slutat bära de gröna strecken på sin gradbeteckning.
- Överstelöjtnant och Gripen pilot. Har civil examen som civilingenjör, men vill inte bli flygingenjör då han vet att detta innebär struken flygtjänst och sämre karriärsmöjligheter.
Jag vet att det finns vissa som anser att kårfärgerna inte behöver bäras av högre chefer, men enligt uniformsreglementet bärs de upp till det att man blir general. Dessutom har ovanstående exempel slutat med kårfärgerna långt innan dom blev flottiljchefer.
Jag skulle vara mycket intresserad av att se lite statistik på hur länge en officer stannar kvar efter sin examen. Hur många officerare har Försvarsmakten gett en civil utbildning och hur många har läst in en civil examen på egen bekostnad?
Tyvärr så är jantelagen stor i försvaret. När jag tar upp detta problem med en del av mina kollegor brukar svaret vara; "Du ska vara glad som fått en gratis utbildning". Ja, det kan jag helt klart hålla med om. Men om denna gratis utbildning innebär att jag inte följer med i löneutvecklingen jämfört med mina kurskamrater, så dröjer det inte länge innan det i själva verket visar sig att jag bekostat utbildningen själv. Vad är en utbildning värd om det innebär att jag måste sluta i försvaret för att få högre lön? All utbildning ska löna sig brukar det heta.
Frågeställningen i detta inlägg är alltså tvådelat:
- Hur utnyttjar vi de stora investeringar som Försvarsmakten gjort i att utbilda officerare civilt?
- Ska Försvarsmakten fortsätta att ge officerare en civil utbildning?
En del av mina utländska kollegor brukar ställa frågan "Hur har ni i Sverige råd att utbilda flygande flygingenjörer?". Mitt svar brukar då vara "Inte nog med att vi har råd med att utbilda dom, vi har råd att göra oss av med dom också".
Inlägg
Jag känner igen mig i din beskrivning... Jag har som tur var lyckats hamna på en plats i organisationen som känns utmanande och stimulerade. Men det är inte med tillförsikt man ser fram mot nästa bemanningsbeslut. (Försvarsmaktingenjörer lever nämligen alltid under hotet att få en ny befattning, ev på annan ort, när deras treårs kommendering löper ut)
SvaraRaderaJa, suck. Kaka söker maka? Och istället för att värdera civila meriter försöker man akademisera den militära utbildningen? Jag har sett så många dåligt uppsatser komma från FHS, vars idé hade underkänts av handledaren på ett riktigt universitet innan de börjat, att jag tappat räkningen.
SvaraRaderaNej: den grundläggande officersutbildningen borde handla om ledarskap, taktik och operationell förmåga. Den högre borde vara teoretisk med en akademisk del som söktes i universitet och högskolor ("du skall ta en kandidatexamen från någon av följande fakulteter... för att det ska meritvärderas inom fack x"), en krigsvetenskaplig som kunde ges av FHS, och ledarskapsutbildning på lämplig instans. Däremellan borde tjänstgöringsdagar i befattning (insats eller övning) räknas dubbelt mot vanliga dagar (som i USA). Tjänstgöring som instruktör vid central skola eller utomlands borde också värderas högre, eller vid funktionscentra. (Ursäkta om jag svävar från ämnet till ett gammalt uttjatat.) Men innan vi får sådana kakor i ledande ställningar lär det inte hända. Idag är "förvaltningsmässighet" viktigare än resultat.
PS När får vi generaler som likt Petraeus kan referera till sina akademiska insatser? (http://www.fokus.se/2009/06/fienden-kommer-sla-tillbaka/) Efter stabskursen 1983 tog han sin masters-examen 1985 fortsatte på doktorandutbildningen till 1987 vid Princeton. Insats i Haiti som ACOS G3. Chef för U.S. Army Combined Arms Center (däribland skolan för stabsprogrammet) där han ledde arbetet med att ta fram en COIN-maunal, insats i Bosnien som generalmajor (ACOS CJ3), ledde 101 AB in i Irak, ja resten är väl känt.
SvaraRaderaNdorop: Jag skulle vilja säga aldrig. När du har tagit ut en akademisk examen är du i Försvarsmaktens ögon en akademiker och inte längre aktuell för stridande befattningar.
SvaraRaderaPetraeus är ett lysande exempel på hur Försvaret kan dra nytta av sina civilt utbildade officerare. Genmaj Staffan Näsström hade ett par favorituttryck om Flygingejörer på den tiden han var funktionsföreträdare. "Det kan ju inte vara en nackdel att en person har ett intyg på att han är smart?" samt "Flygingenjörer är som potatis, man kan använda dom till allt".
Symptomatiskt är att Flygingenjörskåren inte längre har en egen funktionsföreträdare. Jag och ett par andra gjorde ett försök att dra igång det årliga flygingenjörsmötet. Intresset att deltaga var stort, men inget gensvar från Försvarsmakten och ingen av de flygingenjörer som finns kvar i högre befattningar var intresserade av att ta rollen som funktionsföreträdare.
När jag senaste pratade med HKV PersBem (numera HRC) om det låga intresset för akademiker så fick jag svaret "Jag vet, men det sitter i väggarna". Tyvärr så är en av dom väggarna våran egen personalorganisation. Hur många nu för tiden har en karriärplan? Jag känner igen mig på anonym ovan. Man vet vilken 3-års kommendering man är på för tillfället, men därefter så är det ett svart hål. I värsta fall blir det Kvickjock nästa och därmed en fingervisning om att man bör sluta inom Försvarsmakten.
Tyvärr har man missuppfattat bakgrunden hos sina idoler. Även den för pansarofficerare så uppfattat stora krigaren Patton, jordnära och enkel med en rak och barsk ledarstil, hade i grunden en civil akademisk examen. Det ena utesluter inte det andra, om man inte tillhör den svart-vita svenska Försvarsmakten där man antingen är man (enkel av folket) eller fjolla (akademiker som anser sig förmer än andra). Jantelag och svensk mentalitet i ett nötskal gör att vi får de officerare vi förtjänar.
SvaraRaderaFörsvarsmakten har i grunden en värdegrund som premierar yta betydligt mer än substans. Det finns det många konkreta exempel på, t.ex. kravet att officerare som arbetar inomhus med stabstjänst ska bära fältuniform för att uppfattas som kompetenta ledare, vilket strider mot den sundare normen (och föregångsmanna-aktiga beteendet) att anpassa klädsel efter verksamhet. Informationstjänstens praktiska genomförande är ett annat exempel. Det är viktigare hur FM uppfattas än hur FM är. Vissa befattningshavare verkar tydligen anpassa sig genom att frisera ytan så att den stämmer med normen, dvs. dölj alla bevis på att du är en fjolla och inte en riktig man. För arméofficerare är alla flygvapenofficerare fjollor eftersom de oftast bär lågskor. En riktig man bär kängor. (Raljerar jag eller resoneras det faktiskt inte så på allvar?) Fyll gärna på listan...
Här är ett konkret exempel på en värdegrundsfråga som kanske skulle vara värd att diskutera, men istället talar vi om frågor som ser bra ut att tala om - oavsett om vi sedan gör något åt dem i praktiken (t.ex. ÖRA).
Själv fann jag efter 6 år som akademiker i FM att mina karriärmöjligheter lokalt (dvs. utan att flytta till huvudstaden) slog i taket. För att kunna satsa på mitt hem och min familj, så valde jag att byta arbetsgivare. Lönemässigt status quo. Karriärmässigt, tre steg bakåt. Var det värt det? Absolut!
Tack för detta bloginlägg och kommentarer.
SvaraRaderaHåller på att slutföra min kandidatexamen och ska snart börja min teknologie masterutbildning. Har länge haft ett intresse för militärverksamhet. Men då det inte skedde något intag till OP efter värnplikten bestämde jag mig för att skaffa en teknisk utbildning istället. Nyligen såg jag att FHS ska börja med en anpassad officersutbildning för civila akademiker vilket väckte mitt intresse och hopp om en militär karriär.
Jag misstänkte dock att både lönen, ansvarsuppgifterna och befodringsmöjligheterna för en fänrik är klart lägre än de för en nyexad ingenjör i industrin. Det verkar som mina farhågor var i det mildaste laget. Tack för denna varning!
Ska inte övervärdera mig själv men tror att jag liksom många andra med civil kompetens kunde tillföra försvarsmakten värdefulla kunskaper. Men försvarmakten vill verkar inte värdesätta detta.
Har länge förundrats över hur i hellvete som kostnaden för försvaret är i stort sätt oförändrad medan Sveriges militära förmåga mer och mer framstår som ett skämt.
Ryssarna ska ha en övning i östersjön med fler soldater än 3-4 värnpliktskullar. Fast det är väl bara gamla öststater som Georgien som behöver oroa sig. Konstigt att NATO-landet Islands luftrum kränkts vid flertalet tillfälle, sedan USA övergett sin flygbas där bara. Men Island har väl mer likheter med Georgien än Sverige?
Nu klagar vi ganska mycket på FM och dess personalpolitik, men jag undrar vilken syn facken har på saken och hur de stödjer sina medlemmar med dubbla kompetenser. Fram till för några år sen var tjänsterna indelade i militära, civila och oberoende, där de oberoende tillsattes efter tillgång och kompetens. Denna kategori försvann efter vad jag förstår efter påtryckningar från fackligt håll.
SvaraRaderaMitt intryck är att facken fronderar mot varann för att bevaka "sina" tjänster och meriter. Och kanske därför lyfter inte de militära facken fram de medlemmar som har civila meriter, och de civila facken lyfter inte fram de civila som också har militära meriter.
Ndrop: Tummen mitt i ögat! Personal med dubbla kompetenser är inte i majoritet i något av fackförbunden. Därför har fackförbunden visat lågt intresse. Med det nya personalsystemet och som David ovan nämnde akademikerspåret så måste detta intresse ändras.
SvaraRaderaTyvärr så får man ändra fackförbund efter yrkesroll i försvaret. En gång i tiden när jag staratde som flygtekniker var jag med i ORF. När jag blev pilot gick jag över till SOF då ORF visade lågt intresse för piloter (piloterna har numera själva brutit sig ur och bildat FPI). Som ingenjör är jag med i Sveriges Ingenjörer som det så vackert heter (CF var ett bättre namn tycker jag personligen). Där finns åtminstonde bra försäkringar vid t.ex. sjukdom och arbetslöshet.
Jag tycker i grund och botten bra om OF, men upplever att dom i många fall slåss för kvantitet i stället för kvalitet.
Det mest korkade jag hört är: "Du ska vara glad som fått en gratis utbildning".
SvaraRaderaSåna vill jag slå på käften (ohh, va omoraliskt!).
Tror vederbörande att det bara är att knata in på KTH, signa upp sig på ett program och sedan knata ut 5 år senare med ett diplom i guld. Nä, fy faan, jag fick kämpa som ett djur och är inihelvete stolt över min examen. Det var svett, blod och tårar hela tiden, till skillnad från pajas-OHS som mest var fest.
För övrigt är all högskoleutbildning gratis i Sverige.
Obs! Jag försöker normalt att inte svära men nu blev jag upprörd. Förlåt! Jag är något mer dämpad IRL.
Några fler tankar om FMing-konceptet.
SvaraRaderaEfter ett "uppvaknande" samtal med skrå-kollegor, roade jag mig med att räkna hur mycket jag hamnat efter i nettolön under åren på den civila högskolan. Det var inte så roligt... Jag har under utbildningen haft ett år med så låg löneförhöjning att det var en reallönesänkning. Inte för att de andra åren var någon lönefest heller. Så nästa som påstår att den är gratis bevisar bara sin egen inkompetens.
Att det dessutom kallas för turbokaptenskursen understryker ju detta.
Fan, vi skulle starta bemanningsföretag och hyra ut oss till FM, konsulter verkar ju tjäna bra. Senaste lönerevisionen (som skulle jämna ut skillnader) på HKV gav enligt lite skvaller de civila ingenjörerna ännu högre löner medan de militära stod still.
Jag har dock förmånen att jobba med det jag utbildats till och det känns bra, tyvärr har flera av mina väldigt kompetenta kursare lämnat skeppet, i huvudsak på grund av att de fick så understimulerande jobb, (läs: med PRIO).
Jag visste inte att man bara fick kommenderingar på tre-år. Det känns lite svettigt eftersom jag trodde att det förlängdes om man ville. Det hade man ju hoppats att någon meddelat mig.
En annan grej jag kan ta upp är att HKVs handläggare för oss sa att det var ju bara att sluta om jag inte accepterade villkoren. "Det gör ni ju ändå nästan aldrig..." Vilken jäkla inställning!!
Lite ostrukturerat men jag bubblar av känslor inför FMs slöseri med kompetens, skattemedel, resurser, möjligheter och annat.
FM CIO (chief information officer), flottiljamiral Thomas Engevall, bär sina röda mariningenjörsfärger även som amiral.
SvaraRaderaAnonym: Jag hoppas att det är lila, annars är Thomas läkare... :-)
SvaraRaderaJodå dom är lila.
SvaraRaderaNdorop
SvaraRaderaKan bekräfta det du sade. Jag satt och gick igenom några c-uppsatser som kadetter vid Karlskrona hade gjort. Det var stavfel redan i inledningen. Det var grammatiska fel lite varstans och deras "Frågeställningar" hade verkligen inte blivit godkända av en lektor vid ett universitet. Det var så dåligt att jag kände mig provocerad. Hur är det möjligt att dom får räkna sådana uppsatser som akademiska?
Ibland så är det ju så att man kan bli förbannad för mindre än ovanstående. Från min verksamhet har jag två bra exempel på hur FM "ser snett" på kunksaper, färdigheter och meriter som man anskaffat utanför FM.
SvaraRaderaExempel 1: En kollega till mig studerade under flera år på fritiden och läste in en magistersexamen i ett naturvetenskapligt ämne. Pers-chefen och förbandschefen tycket det var jättebra men när han anhöll om att få göra sitt examensarbete på arbetstid som skulle ta 20 veckor, tyckte man att det fick räcka med 10 veckor. Det var viktigare att han var instruktör på GU-kompaniet. I dag är han doktorand och lär inte komma tillbaka till FM.
Exempel 2: En annan kollega, som är mycket driven i det han gör hade varit tjänstledig och fördjupat sig i sin funktion så långt som det går att göra. Detta skedde utomlands och den utbildning och de erfarenheter han åskaffade sig går inte att få i Sverige. När han kommer tillbaka till förbandet har man tillsatt en handläggare som skall "döda funktionen" på förbandet. När kollegan går till sin högre chef och förklarar att han utan dröjsmål kan hoppa in på sin gamla befattning och rycka upp funktionen som har gått i träda får han order om att han inte får syssla med sina förutvarande uppgifter med motivet att han ör överkvalificerad och om han höjde sin funktion så skulle alla andra se dåliga ut. Naturligtvis så är kollegan en invasionsofficer som vet att lyda order, men hans chefers beteende är hårresande.
Det ska bli intressant att se vilka egenskaper man programmerat PRIO med att våra medarbetare ska ha.
SvaraRaderaKräver Internationella Insatser en Civilingenjörsexamen i Datateknik eller en Doktorstitel i Säkerhetspolitik och Militärhistoria?