Hur ser framtidens förband ut? (uppdaterad)

Allan Widman, Ulrika Häggroth (Chefsredaktör Värnpliktsnytt) och Martina Hansson (värnpliktig från Ledningsregementet) deltog i en diskussion på TV4 morgonnyheter om att värnplikten nu läggs ner efter 108 år.

Ulrika Häggroth tog upp samma argument som jag tidigare nämnt i denna blogg:
* Hur bibehåller vi folkförankringen?
* Hur bibehåller vi bredden på de personer som tjänstgör och som sedan går vidare och blir officerare? Särskilt om det uppstår en högkonjuktur och Försvarsmakten måste konkurrera med lön? Rötägg måste sorteras ut även bland de frivilliga.

Allan Widman argumenterade för det nya systemet:
* Män som inte vill göra lumpen slipper sitta i fängelse.
* Samma förband som används för det nationella försvaret kan användas internationellt. Idag så återkommer 3 av 4 inte till någon mer militär tjänstgöring efter lumpen då repetitionsövningar inte längre genomförs. De pengar som vi invisterar på att utbilda soldater måste innebära att de är möjliga att skicka utomlands.

Allan Widman kan dock inte svara på hur lätt/svårt det kommer att bli att rekrytera i framtiden. Samma volymer människor kommer fortsättningsvis att rekryteras till det frivilliga försvaret som dagens värnpliktiga, vilket enligt honom bibehåller folkförankringen. Han undvek också frågan om hur försvar av Sverige ska gå till genom att motargumentera att det är en globaliserad värld och att det inte är någon skillnad på nationellt och internationellt försvar.

Som vanligt är det i grund och botten ett ekonomiskt behov som driver förändringsarbetet i Försvarsmakten och inte som det borde vara det som är bäst för försvaret av Sverige.

Jag tvivlar på att morgondagens frivilliga soldater kommer att ha lika blandad bakgrund som dagens värnpliktiga, vilket kommer att innebära att t.ex. framtidens politiker inte kommer att ha samma förståelse om Försvaret. Att man fortfarande dömer folk till fängelse för att dom inte vill göra lumpen tycker jag är befängt och det borde vi kunna undvika genom lagändring snarare än genom att göra om personalsystemet.

Mitt förslag i stället är:
* Allmän värnplikt även för kvinnor i ca tre-fyra månader. Där får dom lära sig "Civil överlevnad", d.v.s. sjukvård, hur man bor i tält, lagar mat och samarbetar i grupp. Visst, det är en kostnad för staten att utbilda alla, men jag tror att vi indirekt får tillbaka den genom att dom helt enkelt blir bättre människor. Det kan i framtiden innebära att staten sparar pengar i andra ändan. Vi kommer också att få en hel del killar och tjejer som söker den fortsatta utbildningen som annars aldrig hade gjort det.
* Frivillig fortsatt utbildning i ca 1 år för att utbilda soldater till ett insatsförband, samt reservofficerare.
* Kontraktskrivning för internationell beredskap, ca 2 år.
* Missionsutbildning ca tre-fyra månader för de insatsförband som ska ut.

Framför allt så är det oerhört viktigt med allmän värnplikt för att bibehålla folkförankringen. Annars tror jag att man om några år definitivt kommer att tappa förståelsen för varför internationella insatser behövs. Om vi då har skapat ett försvar vars enda verksamhet är internationella insatser, då kommer vi lika gärna kunna bomma igen dörren och gå hem.

Allan Widman bar som lovat det gula bandet för Stöd Våra Soldater, men kom tyvärr inte in på hur vi hanterar våra veteraner.

Uppdaterad 09-08-11, 20:04
Hemvärnet, Lottakåren och FVRF har faktiskt grundläggande soldatutbildningar som mycket väl skulle kunna motsvara den första 3-4 månaders utbildningen som jag funderade på ovan. Problemet är att den är frivillig. Gör den obligatorisk i stället för både killar och tjejer och tillför statsmedel från arbetslöshetskassan. Borde dessutom vara ett krav för invandrare i rätt ålder efter att dom passerat svenska för invandrare utbildning. På så sätt tror jag att dom snabbare skulle känna gemenskap med övriga svenskar.

Om man tittar på Claes Sundins tankar om DNS - Det Nya Samhällsförsvaret så passar denna typ av utbildning in i både hörnsten 1 och 2, samt som en grund för hörnsten 3-6.