torsdag 27 augusti 2009

Förstärkningar till Afghanistan

Efter den senare tidens ökade antal incidenter i Afghanistan så har arméinspektören, generalmajor Berndt Grundvik beslutat om förstärkningar i den svenska styrkan i samband med att FS18 ersätter FS17.

- Extra skyttepluton på 30 man. Mycket bra då det ökar effekten av den svenska närvaron. Tidigare har det relativt lilla förbandet haft en stor ledningsdel och liten verkansdel. Nu ges förbättrad möjlighet att vara ute bland lokalbefolkningen.
- Antalet rådgivare och mentorer, s.k. OMLT ökar från 9 till 37. Detta är lysande då det bästa sättet att avveckla ISAF närvaro i Afghanistan är att bygga upp den afghanska armén, ANA.
- Antalet stridsfordon 90 fördubblas från nuvarande 3. Denna förstärkning kommer att verka avskräckande då talibanerna måste ha minne av vad som hände senast stridsfordon 9o sattes in under en eldstrid.

Ökar detta då säkerheten för den svenska styrkan? Delvis, då flexibiteten att besvara alla typer av hot ökar. Men det innebär även ökade risker:

- Fler svenskar är ute och rör sig på marken, vilket gör att fler exponeras för IED, krypskyttar och självmordsbombare. Sannolikheten att en svensk enhet råkar in i stridigheter ökar då givetvis.
- Den ökade svenska närvaron kan tvinga fram en respons från talibanerna för att politiskt skrämma hem våra trupper.

Nu gäller det för våra politiker att bita ihop. Vi ökar vår närvaro för att få ökad effekt av operationen, inte enbart för att skydda den svenska truppen. Om vi får förluster får detta inte innebära att vi drar oss tillbaka då det skulle innebära att talibanerna får segervittring och blir mer aktiva för då har syftet med förstärkningen helt och hållet förlorats.

10 kommentarer:

  1. En skyttepluton - som skall se till att afghanska flickor fàr gà i skolan? Men det vill ju inte papporna. Är det inte dags att acceptera att Afghanistan är litet annorlunda?

    SvaraRadera
  2. Anders, nu är det ju inte riktigt så enkelt i verkligheten. Exempelvis är det sällan så att man kan lösa ett problem med endast en åtgärd. Det är nästan alltid en kombination av åtgärder som krävs.

    För att baka pannkaka behövs både ägg, mjölk, vetemjöl och salt. Har man bara ägg så kan det bli äggröra, men inte pannkaka.

    Genom att Sverige bidrar i den multinationella militära insatsen i Afghanistan, så bidrar vi till att skapa den säkerhet, trygghet och stabilitet som krävs i Afghanistan, och för befolkningen, för att de politiska målen i Afghanistan ska kunna uppnås. Bland annat att förbättra livsvillkoren för kvinnorna i Afghanistan. Det svenska bidraget är en mycket liten del som bidrar till dessa mål. Det är hedrande för Sverige att vi engagerar oss. Vi gör dock inte allt. Vi gör det i samverkan med andra länder. Därmed behöver vi heller inte kunna allt själva, utan vi hjälper och tar hjälp av de andra länderna och deras bidrag. Detta är bra för Sverige och svensk säkerhet bland annat genom att det minskar klyftorna mellan nationer och ökar vår förståelse för varandra.

    Huvuduppgiften är inte militär, utan handlar om att upprätta en fungerande samhällsstruktur där Afghanistan själva kan garantera sin interna säkerhet och nationella stabilitet, både för den afghanska befolkningens skull, men också för att landet inte ska kunna utgöra en okontrollerad grogrund för säkerhetshot mot omvärlden. Problemet när sådana säkerhetshot inte kan kontrolleras genom dialog mellan stabila nationer, är att endast militära medel kvarstår - och det vill faktiskt de flesta nationer slippa.

    Alltså är ibland en militär insats paradoxalt nog den bästa garanten för fred och säkerhet i framtiden. En ordentlig insats i tid, istället för kontinuerligt våld under lång tid. Totalt sett blir våldsutövningen minimal.

    Motsvarande resonemang förde vi själva i den gamla säkerhetspolitiken, som gick ut på att vara tillräckligt starka så att priset för ett angrepp på Sverige skulle avskräcka en potentiell angripare. Ju starkare och farligare vi uppfattades av motståndaren, ju mindre risk för krig. Alltså blev investeringar i krigsmakt och krigsförmåga en investering i fred och säkerhet.

    Tyvärr ses ofta militär makt som liktydigt med aggression, våld och elände. En mycket naiv och olycklig uppfattning. Ett vapen blir aldrig farligare än den som kontrollerar det och hur det används.

    Militär makt är politikens yttersta medel och därmed ett av många instrument i en bred politisk palett som innehåller t.ex. dialog, handelssanktioner, humanitär hjälp i olika former, räddningstjänst och katastrofhjälp, polisiära insatser, utbildningsinsatser, ekonomiskt bistånd, handelsutbyte, samarbetsprojekt m.fl.

    Militära och civila insatser ersätter inte varandra, de kompletterar varandra. Militär makt används när de andra verktygen inte räcker till, eller när tillräcklig säkerhet måste åstadkommas först, innan de andra verktygen kan användas och få effekt. Om man kan, väljer man helst billigare och mindre kontroversiella alternativ än en militär insats.

    Sverige bidrar inte enbart med militära resurser, utan med många verktyg från hela den politiska paletten. Uppgiften och målet i Afghanistan är komplext och kräver åtgärder inom många områden. Ingen åtgärd är tillräcklig som enskild åtgärd, utan kombinationen av åtgärder krävs. Det är kombinationen av Sveriges och de övriga nationernas bidrag inom olika områden, militära och civila, som totalt ger effekt.

    Militära verktyg blir bara effektiva om de är trovärdiga och kan verka. Därmed är det bra att man anpassar verktyget efterhand som situationen förändras. Annars blir det bara dyrt.

    Jag tror att alla som det berör, väl känner till att Afghanistan är litet annorlunda. Jag tror att varje svensk soldat som är i Afghanistan både känner till, och respekterar, det. Delvis för att han eller hon är svensk. Ska vi strunta i afghanerna för att de är annorlunda?

    SvaraRadera
  3. Fràgorna kvarstàr om en extra skyttepluton är bästa lösningen idag och om de svenska soldaterna inte bara är beredda att dö för kung och fosterland borta i Afghanistan utan är förberedda och utbildade för uppdraget. Visst, soldatens viktigaste uppgift är att dö för kung och fosterland ... men borta i Afghanistan? Det är inte trovärdigt. Det är ju ett inbördeskrig som pàgàr där som afghanerna själva màste fà slut pà. En svensk insats borde vara att fà parterna att förhandla, vilket är lättare sagt än gjort, men är den enda lösningen.

    SvaraRadera
  4. SKytteplutonens uppgift är inte att för kung och fosterland bekämpa afghaner. Dom är till för att säkra området och vid behov stötta OMLT. Dessutom får vi ut mer effekt av missionen då det blir fler indianer per hövding.

    Den viktigaste uppgiften i FS18 mission blir för OMLT att utbilda den afghanska armén så att vi i framtiden kan avveckla ISAF.

    ALternativet till att förstärka och göra ett bättre jobb är att dra svansen mellan benen och åka hem? Då är vi tillbaka till hur vi agerade under andra världskriget. Drog vi oss tillbaka i Kongo, Cypern, Bosnien eller Kosovo? Där stannade vi den tid det tog för att göra klar vår uppgift. Skillnaden är kanske att vi svenskar känner mer gemenskap med en cypriot än med en afghan?

    ISAF kommer inte att skapa fred i afghanistan. Det kommer fortfarande att vara oroligher med självmordsbomber och IED den dag vi åker, men vi har åtminstonde skapat förutsättningar för en afghansk regim och den afghanska armén att ta över.

    Alternativet är att låta talibanerna ta över igen. Det skulle i och för dig bli ett säkrare land då talibanerna utövar ett järngrepp, men det skulle ocskå bli samma förtryck som tidigare och samma skydd av förespråkare för en avart av Islam som bevisligen (New York, London och Madrid) är ett hot för omvärlden.

    SvaraRadera
  5. "soldatens viktigaste uppgift är att dö för kung och fosterland" ???

    Det verkar ju vara ett ganska korkat sätt att lösa uppgiften på. För att göra sitt jobb, t.ex. att dämpa de stridande parternas vilja att strida genom att vara närvarande och projicera våldsmakt, som en möjlig sanktion mot stridande parter, så måste man vara närvarande och uppfattas som ett trovärdigt hot mot våldsamma parter. Det blir svårt att göra från en bodybag.

    Den övergripande militära, multinationella, insatsen som Sverige deltar i har inget annat syfte än att stabilisera det inrikespolitiska läget i Afghanistan, t.ex. genom att skapa förutsättningar för att få alla parter att förhandla.

    Jag kan garantera att ingen svensk politiker har skickat svenska soldater till Afghanistan för att de ska dö "för kung och fosterland". Döda soldater ger helt enkelt inget pang för pengarna. Uttrycket "för kung och fosterland" är dessutom något förlegat och schablonartat, vilket får mig att undra varför jag överhuvudtaget anstränger mig att föra denna dialog...

    Svenska soldater är beredda att strida (helst utan att dö) för en demokratiskt vald svensk regering och riksdag, på uppdrag av det svenska folket. Därmed inte nödvändigtvis för det svenska folket i konsensus, men det är heller inget krav i vår representativa demokrati.

    Oavsett vad man tycker om nedrustning av den nationella försvarsförmågan, så byggs inte svensk fred och säkerhet enbart i Sverige. Vi lever i en globaliserad värld med svenska intressen över hela världen. Få nationer och folk har kanske ett naturligt intresse av att värna (eller känna till) en obskyr utpost, med färre människor än i en större Europeisk huvudstad, nära Arktis i nordligaste Europa. Alltså kanske vi själva måste vara lite aktiva att skapa och vidmakthålla relationer som är bra för Sverige? Detta oavsett om vi har en stark nationell försvarsförmåga eller inte.

    SvaraRadera
  6. Skytteplutonens uppgift är att säkra omràdet och det är naturligtvis förenat med livsfara eftersom fi inte gillar vad hövdingarna planerar där. Skytteplutonen lyder naturligtvis under svensk lag och fàr enbart skjuta i självförsvar. Kastar fi vapnet och springer iväg fàr man inte skjuta. Tar skytteplutonen fàngar màste dessa sändas till Sverige eftersom de inte kan överlämnas till afghanska myndigheter som kan tortera dem. Det verkar vara ett fàfängt uppdrag. Jag undrar vad det kan vara för personer som ställer upp pà ett sàdant befängt uppdrag?

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Anders: Helt enkelt fler personer av samma typ som redan deltar i Afghanistan.

    Märk väl att dom inte är där för att bekämpa talibaner, bara säkra tillvaron för den afghanska befolkningen. Om talibanerna ger upp eller tillfångatas så är det också en seger.

    Hanteringen av fångar är dock ett stort problem som måste lösas. http://www.fhs.se/sv/Om-Forsvarshogskolan/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2009/Folkrattslig-problematik-i-Afghanistan/

    SvaraRadera
  9. Hm, skytteplutonens uppdrag i Afganistan är inte bekämpa talibaner ... utan bara säkra tillvaron för den afghanska befolkningen. Och omràdet med svenska hövdingar naturligtvis. Och om man fàngar en taliban är det en seger! Som man inte vet att hantera - ett stort problem. Det verkar som klara instruktioner saknas. Det kan bara sluta pà ett sätt!

    SvaraRadera
  10. Anders, du verkar ha fokuserat på förstärkningen av skytteplutonen. Den viktigaste förstärkningen ligger faktiskt på OMLT delen av förbandet.

    Förstärkningen av skytteplutonen och de extra stridsfordon 90 som skickas ner fyller egentligen bara två syften.
    - Mer folk på marken som kan möta den afghanska befolkningen samt underlätta för civila stödorganisationers möjligheter att röra sig i området.
    - Större flexibilitet för förbandschefen att kunna hantera olika hotsituationer.

    Sedan vad gäller den folkrättsliga frågan så tycker jag att du ska gå in på FHS länk ovan för mer information. Det som svenska folket ska vara glada över är vilken vikt Sverige lägger vid att uppfylla alla internationella konventioner. Dock så är det egentligen inte det svenska förbandets problem utan ISAF, eftersom dom är underställda den ledningen.

    För OMLT är det nog ännu lurigare då dom faktiskt samarbetar med afghanska förband och där är det chefen för det afghanska förbandet som bestämmer vad som ska hända med en fånge. Risken finns för en upprepning av tortyrdebatten kring SSG insats i Kongo under operation Arthemis 2003.

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2123565.ab

    SvaraRadera