Sverige blåsta av Norge?

Eller är det den norska befolkningen som är blåsta av den norska staten?

Den Norske försvarsanalytikern John Berg anser att Sverige inte tillräckligt väl har kritiserat varför Norge lade fram falska siffror för vad JSF respektive Gripen skulle kosta i anskaffning och drift, till fördel för beslutet att gå vidare med JSF anskaffningen.

Vid utvärderingen av JSF den 20 november 2008 angavs anskaffningspriset till 18 miljarder. Vid propositionen inför stortinget den 19 december 2008 var JSF anskaffningspris helt plötsligt 42 miljarder! Mycket kan hända på en månad...

"I en debatt med mig i tidningarna Aftenposten och Klassekampen har statssekreteraren i försvarsdepartementet, Espen Barth Eide, ofrivilligt avslöjat att inköpspriset på 18 miljarder, som angavs den 20 november på Joint Strike Fighter, inte inkluderade stödfunktioner (logistik, utbildning och så vidare) under införingsfasen. I det svenska erbjudandet på 24 miljarder för 48 Gripen med vapen ingick ett mycket omfattande stödpaket."

Endast i vaga formuleringar har Sverige kommenterat att norrmännen inte räknade riktigt rätt. I stället så har den officiella svenska analysen varit att Gripen inte riktigt passade det norska försvaret.

Vilka var då det stora tekniska fördelarna som JSF vann på? Stealth är framför allt den faktor som lyfts fram i diskussionen. Visst är Stealth en viktig egenskap, men i all debatt så har två viktiga fakta inte lyfts fram.

- Gripen har goda stealth egenskaper. Inte för att den ursprungligen är designad för det, men för att den helt enkelt är mycket liten och till stora delar i komposit.
- JSF har bra stealth egenskaper så länge som den bara bär last innuti skrovet (mest avsett för jaktlast). Så fort som det hänger bomber utanpå så ökar radarmålytan kraftigt.

JSF är i grund och botten ett attackflygplan och kommer därför nästan alltid att bära bomber på utsidan av skrovet. Därmed är det enda tekniska försprånget som JSF hade över Gripen utraderat. I det amerikanska flygvapnet är det F-22 som kommer att sköta luftförsvaret och F-35/JSF som kommer att deltaga i internationella insatser. Kampanjchefen för Eurofighter, som i ett tidigt skede gav upp då han tyckte att norrmännen inte var helt ärliga, hade en bra kommentar angående JSF. "We have a fighter that can bomb, they've got a bomber that can't fight".

Varför har då Sverige valt denna låga profil mot Norge i sina kommentarer kring Gripen affären?

- Det nordiska försvarssamarbetet. Vår försvarsminister Sten Tolgfors har vid upprepade tillfällen nämnt planerna på ett utökat militärt nordiskt samarbete. Det har även föreslagits av den norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg.
- De gemensamma materielanskaffningarna. Logistiken och underhållet för HKP14 sker i samarbete med Norge. Anskaffningen och utvecklingen av Archer sker i samarbete med Norge.

Försämrade relationer till följd av Gripen affären var helt enkelt inte accepterbara och därför så har Sverige valt att inte kommentera utgången med särskilt hög röst. Mellan stater är det helt enkelt inte möjligt att göra som Hägglunds i SEP affären.

Varken priset eller tekniken är egentligen till fördel för JSF. Hade Norge varit ärliga så hade denna utvärdering inte genomförts. I stället så borde dom redan från början lagt fram det viktigaste argumentet, d.v.s. vikten av det transatlantiska bandet mellan USA och Norge. Norge är för sitt försvar helt beroende av NATO och vill därför fortsätta att bygga på relationerna med USA som framför allt det norska flygvapnet haft sedan andra världskriget.

Det som är lite intressant med tanke på fortsatt export av Gripen är att Norge har sina statliga oljeinkomster och därför har råd att göra dåliga affärer för att köpa sin trygghet. Danmark och Holland är inte riktigt lika rika. Har dom verkligen råd att välja JSF, eller har Gripen fortfarande en chans i dessa länder? Till och med USA och England har fått dragit ner på sin anskaffning av JSF på grund av det höga priset. I Holland har det varit stora diskussioner om deltagande i utvecklingsprogrammet då bara en prototyp visade sig kosta en bit över en miljard per styck.

Vad händer då för Norges del om dom blir en av få kunder av JSF i Europa? Det gör att dom kommer att knytas hårdare mot England och USA, i stället för mot övriga NATO länder som Danmark och Holland. Norge kommer att på samma sätt som England få visa sitt deltagande i amerikanska insatser som den i Irak. Då Norge står även står utanför EU är dom i behov av europeiska export-/importsamarbeten. Nu riskerar det i stället att ytterligare öka levnadskostnaderna för den norska befolkningen.

Frågan är om Sverige trots allt är den stora förloraren i denna affär? JSF kan mycket väl i framtiden bli den gökunge för Norge som Gripen tidigare ansågs vara i Sverige.