I huvudet på Mulla Omar (uppdaterad)

Var är det som får en Taliban att "ticka"? BBC har en intressant intervju med en talibanledare som säger att han är villig att förhandla med Karzai om bara de utländska trupperna drar sig tillbaka. Al Qaida har med den senaste tidens attentat mot flygplan och CIA visat att dom är långt ifrån slagna. Vi måste därför öka vår förståelse för regionen, definiera vad Al Qaidas strategi går ut på och därefter anpassa vår egen.

Rekrytering av nya medlemmar sker via Internet och Al Qaida är särskilt ute efter muslimer i västvärlden som redan är integrerade i samhället och därför lättare kan röra sig fritt. Särskilt gäller detta konverterade muslimer med namn som inte har anknytning med islamistisk terrorism.

Vilka är det då som blir medlemmar i Al Qaida? Det finns många myter som det gäller att slå hål på.

- Det är inte som många tror enbart rika bortskämda ungdomar som blir terrorister. Många av de som utför grovjobben är ofta arbetslösa och ser ingen annan utväg än att ansluta sig till terroristerna.

- Terroristerna kommer inte från en specifik region. Dom kommer även från demokratiska länder som t.ex. Indien. Dock så är dom övervägande från stater som är i övergångsfasen att bli demokratier (som t.ex. Irak) eller från stater som har slutat fungera (som Somalia och Jemen).

- Al Qaida drivs inte av religion. Många av de som från västvärlden ansluter sig till terroristerna har mycket dåliga kunskaper om Islam. Den islamska "utbildning" dom har fått har kommit från islamistiska hemsidor på Internet och de religiösa skolorna i Pakistan. Snarare än att Islam driver ungdomar till terrorism så är det okunskap om Islam som skapar terrorister.

- Medlemmar i Al Qaida drivs inte av ett gemensamt mål. Ofta så skiftar målen med tiden. De flesta drivs snarare av ett hämdbegär för att dom känner sig förudmjukade.

- Terrorister är inte störda enstöringar, utan oftast så umgås dom i grupp och det är i dessa grupper som de radikala åsikterna byggs upp. Det är alltså inte avsaknad av vänner, utan fel vänner som är orsaken.

CNAS har gjort en analys av hur framtiden i Afghanistan kan se ut och kommit fram till tre scenarier:

- Återgång till läget innan talibanernas fall 2001. Mycket osannolikt scenario där regimen störtas igen och oroligheterna sprider sig till länder som Pakistan, Jemen och Somalia. Även om ett sådant scenario skulle kunna inträffa så skulle det föregås av ett långt och blodigt inbördeskrig där ANA/ANP stöds av USA.

- "Proxykrig". ISAF drar sig tillbaka om 18 månader då dom tröttnat på striderna och de mesta kan skötas av USA tillsammans med ANA/ANP. USA drar dock tillbaka de flesta av sina trupper förutom specialstyrkor och stöd i form av bombflyg. Ett inbördeskrig pågår mellan centralregimen i Kabul och de pashtunska områdena. Pakistanska säkerhetstjänsten fortsätter att stödja terroristerna, men den pakistanska staten får fortsatt stöd från USA. Ett fortsatt internationellt hot från terrorister som tränas i områdena mellan Pakistan och Afghanistan kvarstår. Om UAV kommer att fungera för att slå ut ledningen för gerillan är oklart, men beror framför allt på om underrättelsetjänsten fungerar bra. Detta är kanske det troligaste scenariot, men för den afghanska befolkningen också det värsta!

- En bas för fred skapas. En central regim som är accepterad av afghanerna och som stöds av en stark armé och polis finns i Kabul. Det civila stödet är fokuserat på lokal nivå för att lösa vardagliga problem som bevattning och och avgöra vem som äger odlingsbar mark. Dessa två frågor är viktigare än t.o.m. skolor och sjukvård. Tyvärr så finns även i detta scenario Pakistan kvar som ett fortsatt problem i området. USA borde därför sluta stödja den pakistanska försvarsmakten och i stället fokusera på den pakistanska polisen.

Hur går vi vidare i Afghanistan? CPS- Centre for Policy Studies har gett ut rapporten "In blood stepp´d in so far" som jag tycker är en utmärkt analys av situationen i Afghanistan och Pakistan. Klart värd att läsa! Här nedan har jag bara försökt sammanställa lösryckta tankar som framkom då jag läste rapporten.

Misstaget vi hela tiden gör i dessa områden är att vi försöker på oss ett nationsbyggande som vi modellerar efter väst-strukturer. Vi måste anpassa oss mer till de lokala förutsättningarna.

Många tror att valet står mellan att en total seger eller ett totalt nederlag (CNAS scenarier ovan kan ses som lite väl spritt ut åt de olika kanterna). Ett mellanting där det fortfarande finns ett visst hot från Al Qaida och Talibanerna, men där Afghanistan trots allt fungerar som stat är ett mer realistiskt nåbart scenario.

I Sverige har vi kritiserat avsaknaden av helikoptrar för att transportera skadade. Jag tycker att det är viktigare att fokusera på avsaknade av helikoptrar för att frakta soldater. På så sätt undviker man transporter längs med vägarna och att därmed också IED. I Nordirland lärde sig britterna den hårda vägen att helikoptrar var enda sättet att undvika IRA:s bomber. Frågan är bara varför denna kunskap fallit i graven? Varför fokuserar vi i Sverige på MEDEVAC helikoptrar när trupptransporthelikoptrar skulle duga minst lika bra för att undvika skador och då verkligen kunna användas specifikt för svenska truppers behov.

En mycket viktig aspekt som tas upp i rapporten och som många missar när man jämför Afghanistan och Irak med tidigare krig, är de mycket effektiva kroppsskydd som soldaterna har samt den effektiva vård som finns tillgänglig gör att många allvarligt skadade överlever. Detta även fast det ibland är brist på helikoptrar. En rapport som jag läste för något år sedan jämförde Irakkriget med Vietnamkriget.

- I Vietnamkriget dog 1957 - 1973 47.424 amerikanska soldater. Över 150.00 skadades. D.v.s. förhållandet mellan skadade och döda var ca 3:1. I genomsnitt dog alltså 2800 soldater per år.
- USA har Irak mellan 2003-2009 förlorat 4373 soldater. Över 30.000 har skadats. D.v.s. förhållandet mellan skadade och döda är ca 7:1. Detta trots att i Irak så har många av de skadade utsatts för kraftiga bomber jämfört med i många fall minor, finkalibrig eld och splitter under Vietnam. Skillnaden ligger i bättre skydd och bättre vård. I Vietnam hade soldaterna ofta mycket snabba transporter till vården vilket gör att den faktorn kan uteslutas.

Hade USA haft samma skyddsnivå och vård i Irak som under Vietnam hade antalet döda legat på ca 10.000, d.v.s. ca 1700 döda per år. Hur hade detta påverkat moralen hemma i USA? Det innebär också att alla länder som deltar i moderna insatser måste vara förberedda på att i stället för dödsfall vara beredda att ta hand om kraftigt skadade soldater. Då det inte är lika publikt som dödsfall så är det lätt att journalisterna glömmer bort detta faktum.

Vilka slutsatser drar rapporten?

- Om NATO drar sig ur Afghanistan, men lämnar kvar ett stöd till den nya regimen finns det inga möjligheter till ett inbördeskrig, eller att det återuppstår en militant islamistisk stat. Skulle vi dock dra oss helt och hållet ur Afghanistan på samma sätt som Sovjetunionen så kommer det med stor sannolikhet att bli inbördeskrig.

- "Äktenskapet" mellan talibanerna och Al Qaida fungerar så länge dom har en gemensam fiende, men talibanerna har på hög nivå ångrat att dom lät Al Qaida få skydd i Afghansistan. Talibanerna har stöd i vissa Pashtunska regioner, men långt ifrån hela Afghanistan. Det kommer därför när NATO drar sig ur att förekomma fortsatt terrorism inom landet, men på en "accepterbar" nivå.

För att kunna acceptera en afghansk lösning måste vi kunna fortsätta att förneka terroristerna möjlighet till internationella våldsdåd:

- Vi har förmågan att slå ut mål på långa avstånd, men behöver bra underrättelser. Därför måste ett lokalt afghanskt underrättelsenät finnas kvar.

- Pakistan måste vara med på vår sida och inse att ett stabilt Afghanistan även skyddar befolkningen i Pakistan. Anledningen till att Pakistan stöttar talibanerna är att dom behöver ett stöd vid ett eventullt krig mot Indien. Pakistan är livrädda för ett pro-indiskt Afghanistan som skulle kunna ge dom en dolkstöt i ryggen i samband med en eventuell konflikt med Indien. Här spelar USA en mycket viktig roll då dom skulle kunna sätta press på Indien för att få till en mer stabil lösning för hela regionen. Pashtunerna ser Afghanistan och Pakistan som ett land och accepterar inte den s.k. Durand-linjen som en gång i tiden delade det gamla Persien.

- Ett program för att avväpna talibaner och återintegrera dom i samhället måste tas fram. Här är det viktigt att talibanerna inte känner att dom vinner striden, då det i så fall inte finns några förhandlingsmöjligheter. USA har på senare tid börjat inse att "De äldre" i byarna förlorat sin maktposition till ungdomarna som utgör basen för talibanerna. Om vi kan använda oss av dessa äldre män och se till att dom får tillbaka makten i byarna så kommer vi att få stora delar av befolkningen med oss. Detta kommer givetvis att kräva att stora mängder te dricks för att skapa ett förtroende mellan ISAF och de äldre. Det gäller också att få ut ett religiöst budskap till den muslimska världen att talibanerna bryter mot Islam och att de talibaner som hoppar av följer den sanna läran.

- Den centrala regimen måste ha acceptans av befolkningen. Här finns det mycket kvar att göra då Karzai av många afghaner anses som korrupt. Dock så har den senaste tidens arbete med att tillsätta en regering indikerat att Karzai är villig att anpassa sig till USA:s önskemål. han förstår mycket väl att han är beroende av USA:s stöd och att om USA lämnar landet utan att stabilitet uppnåtts så innebär det en dödsdom för honom och hans närmaste män.

- En lokal samhällsstruktur måste byggas upp som skapar säkerhet för befolkningen. En central regim kommer aldrig att kunna styra över hela landet.

- ISAF sätter stor tillit på att bygga upp en afghansk polis och armé. Problemet är att Pashtunerna inte nappar. Traditionellt sett anses det som "omanligt" att vara en del av en arme. I pashtunska områden måste vi därför bygga upp nerifrån med en milisliknande struktur som sköter den lokal säkerheten i kombination med ANA/ANP.

- Utveckling för det afghanska folket. Det måste finnas ett sätt för afghanerna att försörja sig själva så att dom inte blir beroende av internationell hjälp.

Man kan se "The Afghan Surge" som ett sätt att knäcka talibanernas framgång och ge utrymme för förhandlingar med de mer moderata talibanerna. Därefter så är det dags att dra oss ur Afghanistan och lämna kvar en liten kader med soldater som kan kalla på tunga förstärkningar i form av UAV och bombflyg om så skulle behövas. Viktigt är dock att det vid den tidpunkten byggts upp en tillräckligt stor armé och polis som själva kan ta ansvaret för säkerheteten samt att det finns en fungerande administration på framför allt lokal nivå. Lokala sjukhus kan byggas upp integrerat med de lokala utländska soldatläger som kommer att finnas kvar i landet.

I alla analyser som framkommer hela tiden Pakistan som ett osäkert kort. Tommy Jepsson har skrivit två bra inlägg om Afghanistan/Pakistan på "Strategi och Krigskonst". I det första analyserar han USA:s mål i Afghanistan efter åtta års strider. I den andra har i stort sett samma innehåll, men han utvecklar sin analys och fokuserar den mer på problemen i Pakistan.

CPS rapport är skriven innan Obamas nya "surge" i Afghanistan började, så vi får se om några av förutsättningarna ändrats tillräckligt mycket för att ändra på slutsatserna. Men viktigast av allt är att börja förstå hur talibanerna och Al Qaida fungerar. Först med en fungerande underrättelsetjänst så kan vi bekämpa terroristerna på ett effektivt sätt.

Uppdaterad 10-01-12, 20:47
Att det är svårt att rehabilitera Al Qaida och den hårda kärnan i talibanrörelsen visar detta CNN reportage som pekar på 14% återfall från de fångar som släpps från Guantanamo. Som LWJ tidigare pekat på så stiger återfallssiffrorna mer och mer på de fångar som släpps nu jämför med de som släpptes tidigt. Det beror med stor sannolikhet att dessa fångar är de som USA haft mest farhågor om och som nu visar sig besannas.