Debattvilja saknas (uppdaterad)

Jag var inbjuden till ett direktsänt debattprogram i TV den här veckan. Tyvärr så blir det uppskjutet då programledaren ännu inte har hittat någon från Högkvarteret (HKV) som är villig att ställa upp och debattera den nya personalförsörjningspolitiken.

Förtydligande: Ledningen för programmet har tydligen bara varit i kontakt med Jan Otterström, som av förklariga skäl inte vill deltaga i debatt. Från informationssidan på HKV finns det ett intresse för att starta en offentlig diskussion. Dock så vill man nog väga sina ord på guldvåg, då det påverkar många i en liknande sits som jag själv.

I brist på en dubbelriktad debatt så får jag försöka att sprida även HKV:s syn på läget.

Ett antal läsare av denna blogg har varit i kontakt med HKV och frågat vad det är som händer. Följande är ett utdrag ur ett av dessa mail som jag fått som kopia.

Fråga till personaldirektör Per-Olof Stålesjö:

Under de senaste två åren har jag Rekryterat 14 personer varav 2 gått vidare, en som utbildas till specialist Officer och en som är i dagsläget i Afganistan som menig soldat och tänkt fortsätta som soldat. Båda dessa avser nu att lämna Försvaret med hänsyn till vad jag läser på bloggar och hör från yrkes officerare och nyheter så förstår jag fullständigt varför.
...
Jag och ett antal vänner inom Hemvärnet kommer från nu avråda från anställning i försvaret till alla som vi kommer i kontakt med som rekryterare, av dessa vänner så är det 8 st som tidigare tjänstgjort i olika utlands missioner under 90 och 00 talet. Vi kommer i kontakt med en ansenlig mängd soldat kandidater. Detta kommer vi att göra tills vi uppfattar att Försvarsmakten agerar som en god arbetsgivare inte bara till bokstaven utan även till Andan.

Börja med att be Major Björn om ursäkt och ta tillbaka uppsägningen, sedan ordna avtal med Fack. Gör om och gör rätt!

Försvaret har tappat otroligt mycket godwill minska skadan snabbt. Behandla medarberare som Människor och en värderad resurs.

Svar från Per-Olof, Stålesjö via Pressekreterare Philip Simon:

Jag tänker inte ta någon lång utläggning i ärendet, men vill bara förtydliga vad det var som major Björn ställde för krav. Hans krav var att försvarsmakten (FM) och officersförbundet skall teckna samråd avseende utlandsobligatoriet.

FM och Officersförbundet är överens om den internationella arbetsskyldigheten i sig, det är inget konstigt i det avseendet.

Då FM har valt en tydlig linje i ställningstagandet, dvs säger du nej så mister du jobbet, det är något som Officersförbundet aldrig kan skriva på. Vilket gör att Björns ultimatum ej kan efterlevas.

Jag vill också påtala att Björns historiebeskrivning förändras allt eftersom bloggandet utvecklas, vilket är lite tråkigt att se.

Att sedan blanda in övriga villkor för utlandsmission blir också lite konstigt då vi har ett gällande avtal kring det, ett avtal som nu är under översyn.

Jag hoppas att du och dina kollegor inte enbart agerar som du beskriver på en enskild persons uttalande / agerande utan är såpass klok att du tar reda på fakta i målet innan du råder blivande medarbetare i någon riktning.

Med vänliga hälsningar
Per-Olof

Per-Olof Stålesjö
Personaldirektör
Försvarsmakten

Adress: HKV
107 85 STOCKHOLM
Tel: +46 8 788 85 53
Mobil: +46 70 2959120
E-post: per-olof.stalesjo@mil.se

Kul att se att Per-Olof läser min blogg. Tråkigt att se att han fortfarande hävdar att Försvarsmaktsledningen (FML) och facket är överens. Mina argument som jag förde fram i måndags stöttades helt av mitt fackförbund som ansåg att det var precis de reservationer som man framfört i förhandlingarna med HKV. Bl.a. därför gav man inte samråd till avtalet. Man har dock köpt läget och fortsätter att förhandla om villkoren i det nya utlandsavtalet.

Förbundets ståndpunkt och bedömning

Officersförbundet är generellt positiva till internationell arbetsskyldighet. Men det finns mer att önska om sättet det infördes på. Förbundets fokus är nu att ge stöd till de som sagts upp och se till att de oklarheter som inte retts ut klaras upp.

Förbundet har nu påkallat tvisteförhandlingar med Försvarsmakten angående uppsägningarna. Om inte frågan löses i tvisteförhandling kan det bli aktuellt att lyfta något fall till Arbetsdomstolen för att få hanteringen prövad.

Jag ville i måndags att mötet skulle dokumenteras med ett mötesprotokoll. Då hade vi kunnat undvika skillnader på min och HKV uppfattning om vad som sagts eller inte sagts. Detta vägrade dock HKV att gå med på och menade att mötet enbart var till för att lämna över mitt uppsägningsbeslut och inte för att förhandla.

Per-Olof Stålesjö har dock rätt i en sak. Juridiskt sett så har FM rätt att behandla officerare som mig precis som de vill! Problemet blir att samtidigt bibehålla fasaden som en attraktiv arbetsgivare.

Det Försvarsmaktsledningen inte verkar förstå, hur ofta än budskapet levereras, är att just nu har man totalt tappat förtroendet från sin personal. Jag har pratat med många representanter från olika förband och budskapet är detsamma. Många har skrivit "Ja", men kommer att säga upp sig den dag de blir tvingade till insats mot sin vilja. Många håller dessutom på att söka nya jobb. Deras "Ja" är med andra ord bara ett sätt att skjuta upp beslutstidpunkten när de kommer att lämna Försvarsmakten.

En kollega (flygingenjör med flygtjänst på Gripen som sagt "Nej" och också fått sparken) berättade om sitt sista flygpass i oktober på flottilj X. Han kände ett stort vemod när han lämnade divisionen. Inte bara för att det var sista flygpasset, utan även för att stämningen på divisionen var i botten. Han hade inte varit med om något liknande under sina 20 år i Flygvapnet.

Utav ca 18 piloter på divisionen var 10 stycken intresserade av att söka nytt jobb. Märk väl att nu pratar vi om andra jobb än bara direkt till SAS eller andra flygbolag. Detta ibland en kategori officerare med mycket bra lön, världens roligaste arbete och möjlighet till pension vid 55. Allt detta är dessa officerare villiga att lämna åt sidan för att de inte längre tror på sin arbetsgivare och för att de har förlorat intresset för sitt jobb.

10 piloter bara på en av Flygvapnets divisioner är med andra ord villiga att säga upp sig. Det är ca 500 miljoner av skattebetalarnas pengar som kastas bort. Skulle samma sak gälla de övriga 6 divisionerna samt transportflyget och helikopterflottiljen så kan det vara upp till 80 piloter till ett investerat värde av ca 4 miljarder som är på väg att försvinna.

Tyvärr så hör jag liknande signaler från de andra divisionerna. Jag var uppe på F21 i slutet av förra veckan och träffade representanter från hela Flygvapnet. Piloter tar tjänstledigt för att studera till läkare m.m.

Försvarsmakten är därmed på väg mot en systemkollaps och varför? Jo, därför att man inte är villig att förhandla med eller ens lyssna på fackförbunden och medarbetarna.

Ett av de mest korkade argumenten som man ofta får som svar från Försvarsmaktens chefer, för att motivera varför man agerar som man gör, är att "juristerna hävdar att detta är sättet att lösa politikernas uppdrag". Detta är helt fel. Juristerna har bedömt att sättet man agerar på är OK och medger att uppdraget att nå IO11 i tid och inom ekonomisk ram uppfylls. Det finns dock många andra sätt att lösa IO11. Ett är t.ex. att gå tillbaka till uppdragsgivarna och begära mer tid och mer pengar.

Ekvationen ett insatt insatsförsvar med yrkessoldater och samma eller lägre ekonomi går inte ihop! Är Försvarsmaktsledningen för rädda att leverera detta budskap till våra politiker?

Det är heller inte bara officerarna som muttrar. Jag får signaler om att systemet med fast anställda soldaterna kommer att braka ihop ganska så snabbt. De flesta soldater är inte intresserade av 8 års tjänstgöring, utan kanske bara 1-2. Lönen är för dålig och löneutvecklingen ännu sämre. De utlovade bostäderna har det ännu inte blivit något av. Hur gör FM när Nordic Battle Group (NBG) går av sin beredskap och FS20 kommer hem? Där kommer det att finnas massor av välutbildade soldater som förbanden nog gärna vill ta hand om. Samtidigt så genomförs nu de första Grundläggande Militär Utbildning (GMU) omgångarna. Har förbanden kapacitet att ta hand om alla dessa soldater, eller blir det återigen en massa tomma löften som det blev till FS17?

Försvarsmakten befinner sig just nu i det man internationellt kallar "Window of opportunity". Lyckas man med övergången till ett insatsförsvar bestående av de bästa officerarna från förr som kan lära upp nya specialister och GSS så kommer det kanske att rulla på av sig själv. Misslyckas man de närmaste två åren så kommer allt att stanna upp.

Sammanfattning: Officerskåren är liksom jag själv helt för internationella insatser. De flesta är dessutom för ett obligatorium i någon form. Alla är dock helt emot sättet som det nu genomförts på. Att då som "bolagsledning" inte lyssna på kritiken och bara köra på i samma riktning kan leda till att förr eller senare så spårar tåget ur. Snälla Per-Olof Stålesjö, läs därför inte mina inlägg som en jurist och försök hitta vilka argument som är rätt eller fel. Försök förstå stämningen på förbanden. Känslor är inte bara svart eller vitt!

Se även Commander, Skipper och Borneo.

Uppdaterad 10-12-07, 09:59
Se Wiseman och Cynisk för två bra inlägg om de utmaningar som FM står inför när det gäller införandet av det nya personalsystemet och intagandet av IO11.

FM har just nu beslutsvånda. Ska den nya organisationen vara införd redan 1/1-2011? Detta samtidigt som alla vet att det bl.a. för Armén inte kommer att vara färdigt innan 2018 på grund av den tid det kommer att ta att bygga upp specialistkåren samt att anställa och utbilda GSS.

Borde FM inte inse att mållinjen ligger 2018 snarare än 2011 och anpassa hela tidplanen efter den faktor som tar längst tid? På så sätt vinner man tid för att avveckla den nuvarande personalen mer varsamt. 2018 kommer en hel del av det existerande "köttberget" att ha gått i pension eller slutat på egen hand.