Hemlighetsmakeri slår ofta fel

Varför har HKV så bråttom med att föra in det obligatoriska utlandsavtalet?

Jag ser två troliga anledningar till detta.

- Man vill bli av med personal. Som jag tidigare har beskrivit är detta en trestegsraket. Första steget var utlandsobligatoriet, andra steget är omgaloniseringen och tredje steget blir helt enkelt att antingen sparka personal, eller att omskola de som har fel utbildning för att passa i organisationen. Tyvärr så har steg ett redan inneburit att många som hade behövts i slutprodukten valt att säga "Nej".

- Man vill snabbt komma in i IO11 med aktiveringsdatum 1/1-2011. Detta är ett steg mot IO14 (Insatsorganisation 2014). Försvarsmakten har valt att bygga ihop så många olika steg i detta bygge till ett enda utan att ta hänsyn till friktion. Ja, Clausewitz teorier gäller inte bara krig. Införandet av PRIO, nytt personalsystem, slopandet av värnplikt m.m. Skulle man skjuta på en av dessa delar så faller de andra bitarna i korthuset sakta men säkert ihop. Varför då inte bara gå tillbaka till uppdragsgivaren i Regering och Riksdag och meddela att uppdraget är på väg att lösas, men att vi behöver mer tid och eventuellt mer pengar för att ge möjlighet till morätter i stället för piska?

Det man kan börja misstänka är att det ligger något djupare bakom dessa två anledningar.

IO14 är en expeditionär förmåga mycket i stil med övriga NATO-länder i Europa. Men Sverige är ju inte med i NATO? Allt mer tyder dock på att Sverige hela tiden fördjupar sitt NATO-samarbete, utan att vara helt öppen med detta inför svenska folket.

– Sverige har blivit en aktiv allianspartner, om än inte fullvärdig medlem så är vi en partner som USA kan räkna med. Vi är i praktiken djupt involverade i Natos operationer och svenska försvarsmakten står beredd att samarbeta med Nato, säger Magnus Christensson, forskare vid den strategiska avdelningen på Försvarshögskolan.

De senaste Wikileaksdokumenten visar att NATO och USA håller med om denna analys.

Vid ett möte, som även det skildras i ett telegram från ambassaden, ska Sten Tolgfors ha sagt att han har lätt att få politiskt stöd för svenskt deltagande under Natos paraply, men att driva svenskt medlems kap i militäralliansen är svårare. USA:s ambassad skriver i sina analyser att det är ett faktum att Sverige rört sig närmare USA och Nato. ”Ett genombrott” för Sveriges närmande till Nato, citeras Sten Tolgfors av ambassaden när Sverige gick med i samarbetet om Natos militära transportplan i Ungern.

”Sverige förpassar neutraliteten till historiens soptunna”, sammanfattar ambassaden en träff mellan den inreste biträdande försvarsministern för Europa James Townsend och försvarsministerns statssekretare Håkan Jevrell, i augusti 2009.

Hemligheter har dock en viss förmåga att förr eller senare komma ut.

Norge blåste Sverige i förhandlingarna om att köpa Gripen eller JSF/F-35. Engelsmännen gav snabbt upp och ansåg att affären var riggad, men vi blåögda svenskar försökte in i det längsta. Faktum är att jag tycker att norrmännen gjorde helt rätt. För deras del är inte det viktigaste hur mycket ett flygplan kostar, eller ens om det är det bästa flygplanet eller inte. Bara det är amerikanskt. Den s.k. transatlantiska länken är för Norge viktigare än för de flesta andra NATO-länder. Men hemlighetsmakeriet har nu kommit ut i det öppna, vilket riskerar att norska regeringen och försvarsmakten får det hett om öronen. Varför var man helt enkelt inte ärliga redan från början och sade som det var? Argumentet man hade var mycket starkt och säkerhetspolitik överrider alltid lagar om offentlig upphandling. Detta t.o.m. i EU, fast vissa svenska politiker inte verkar förstå detta!

I fallet med det nya anställningsavtalet så har hemlighetsmakeriet (och brådskan) fått en kraftig rekyl. Försvarsmaktsledningen har inte fått med sig stora delar av personalen (inklusive många på HKV) och kraftig kritik hörs i pressen och hos vissa politiker. Varför inte bara vara ärlig? Vi är beroende av NATO för försvaret av Sverige och därför så hänger vår säkerhetspolitik på att visa NATO att vi ställer upp. IO14 är ett sätt för Sverige att kunna deltaga i operationer såsom den i Afghanistan. Även om ISAF inte lyckas i Afghanistan så har Sverige lyckats i sin strategi mot NATO. Sveriges aktiva deltagande i Afghanistan har gett positiva effekter. Vi får teknik från bl.a. USA som i normala fall enbart exporteras till NATO-medlemmar.

Tyvärr så väljer Försvarsmakten och Regeringen att lägga locket på i stället för att ta en öppen debatt!

Sensmoral: Slutar Försvarsmakten och Regeringen upp med hemlighetsmakeriet kan de få med sig personalen och få en röd tråd mellan den politiska viljan och Försvarsmaktens transformeringsprocess. Fortsätter Försvarsmakten på den linje man påbörjat kan det sluta med en katastrof där många av de officerare och civila, som man kommer att behöva för att på ett säkert sätt gå över i den nya organisationen, slutar i förtid.