På Smithsonian Air&Space Museum i Washington finns det en enda utställning med svensk anknytning. Det är vår J29 "Tunnan" som jämförs med Mig-15 "Fagot" och F86 "Sabre".
Alla tre flygplan hade mycket liknande utseende, vilket inte var en slump då de byggde på samma tyska forskningsdata som blev tillgängligt efter andra världskrigets slut. Både ryssar och amerikaner finsög alla tyska fabriker på data och "anställde" de bästa tyska forskarna för att få fart på sin egen industri.
Vad som var anmärkningsvärt var att Saab som definitivt var den flygplanstillverkare som hade minst erfarenhet av jetflyg och heller inte lyckades få tag på många forskare nog var den tillverkare som lyckades bäst. Detta är dock lite svårt att praktiskt bevisa. Dock så finns det en hel del indikationer på detta.
Mig-15 och F-86 möttes i luftstrid i Korea. Initialt med mycket bra resultat för Mig-15, men efter det att amerikanarna lärt sig svagheter och styrkor (genom bl.a. hemliga utprovningsprogram där man använde Mig-15 i USA) så tog F-86 sig vinnande genom kriget. Jag skulle dock vilja hävda att det var mer pilotskickligheten än flygplanet som var avgörande i detta fall.
Mig-15, F-86 och J29 mötte nog varandra över Östersjön vid ett antal tillfällen, men då var det nog oftast spaningsvarianterna som mötte incidentjakten. Men när J29 var ute på bredden i FV så var Mig-17 på väg in Ryssland. F-86 användes dock länge av Norge och Västtyskland, vilket borde ha lett till regelbundna möten. Det skulle vara intressant att höra några historier om denna tid från medlemar i TTT - Tusen Timmar Tunnan.
J29 sattes in i strid i Kongo, men motståndarna hade inget mer avancerat än Fouga Magister att ställa upp med. Dock så hade ställde även Indien och Filippinerna upp med F-86 i FN-operationen, vilket kan ha inneburit ett och annat övningsuppdrag där man testat luftstrid mellan J29 och F-86.
The unit arrived at the Kamina airbase in Katanga on 19 January 1963. The airbase was surrounded by rebels and the crew could not leave the base for over a month. By this time there were two other UN fighter units at Kamina, the Swedish 22nd Squadron with 12 ship SAAB J29s and S29s, and the Philippine 9th Squadron with 6 ship Canadian built F-86Es. All three units were now formed into a UN Fighter Wing, with Swedish Colonel Sven Lampell as its first commander.
J29 hade mycket bra lågfart- och kurvstridsegenskaper tillsammans med ett kanonsikte som ett tag ansågs som ett av de bästa i världen. J29 satte dessutom ett antal hastighetsvärldsrekord (som dock inte höll sig särskilt lång tid). Tar man hänsyn till de mer hemliga programmen med Bell X-1 m.m. så är det nog tveksamt om J29 någonsin hade världsrekord (förutom för serietillverkade flygplan).
Den 6 maj 1954 satte en J 29B hastighetsrekord med en medelhastighet på 977 km/h på en 500 km lång bana. Tiden var 30 minuter och 42 sekunder. Därmed distanserades det tidigare amerikanska F-86 Sabre-rekordet med 27 km/h. Sverige fick behålla det rekordet i ett år. Den 3 mars 1955 var det dags igen. Två S 29C kom upp i hastigheten 900,6 km/h på en 1 000 km bana.
2006 fick flygfanatiker möjlighet att se F-86 flyga tillsammans med Mig-15 på flygshowen i Chino utanför Los Angeles. Men något saknades...
Min dröm skulle vara att vår egen flygande J29 skulle få tillfälle att i tre-grupp få flyga tillsammans med Mig-15 och F-86. Det är inte många timmars flygtid kvar i motorerna till vår J29, så det gäller att passa på de närmaste åren, för snart är det för sent.
Därför: "Snälla tomten, min önskelista är inte särskilt lång. En tregrupp J29, Mig-15 och F-86 skulle vara tillräcklligt". Om det inte funkar i år så vill jag ha en LEGO Dödsstjärna! (Egentligen vill jag ha LEGO Mindstorm NXT 2.0, men den är slutsåld... suck...)
Uppdaterad 10-12-23, 11:06
En av mina läsare skickade mig denna bild.
Stort tack René! Därmed så har jag fått halva min julklapp. Det är nästan så att jag hör bjällrorna på tomtens släde...
onsdag 22 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Ville bara säga att det var Iran och inte Indien som skickade 4st F-86F Sabres till Kongo. Indien bidrog med 6st Canberras och Filippinerna med 6st F-86E Sabres.
SvaraRaderaHoppas att du får din önskan. Det skulle verkligen vara kul att få se dessa tre flygplan tillsammans. :)
Även Etiopien flög F-86F i Kongo. De Sabre som Filippinarna flög var Canadair Sabre Mk.4 (licenstillverkad F-86E) från italienska flygvapnet, men som överförts till FN och alltså inte ägdes av Filippinerna (som hade F-86F hemma).
SvaraRaderaAlla dessa flygplan var inte där samtidigt, utan det var från början Sverige + Etiopien + Indien, för att senare bli Sverige + Filippinerna + Iran.
@Anonym 12.41 och 13.17: Tack för förtydligandena!
SvaraRaderaHmm.. en sak som jag inte har tänkt på, men som jag noterade när jag såg dessa två bilder är att F86 saknar eller har mycket små stallfenor. Dessa är till för att dels öka det kritiska Mach-talet (kom på J29E) samt för att förbättra landningsegenskaper. J29 var mycket känslig för oren flygning vid landning, något som många piloter fick känna på med dödligt resultat.
SvaraRaderaMin elementära flygplansbyggarkunskap säger att ju mer utskjutande detaljer som finns på ett flygplansskrov, ju mer sena "fixar" har tillverkaren fått ta till under utvecklingen.
Antingen var F86 redan från början en mycket lyckad konstruktion, eller så fokuserade man inte på dessa egenskaper.
Kan inte låta bli att lägga upp den här länken. Hmm...jag kanske byter Dödsstjärnan mot en radiostyrd Tunnan...
SvaraRaderahttp://www.svensktmodellflyg.se/forum1.asp?viewmode=1&msgid=102441&page=9&CurrentMainTopic=11
Vad jag förstått berodde framgången på att Sverige fick tag på svårtydd "rådata" från Tyskarnas tester. Dessa var förstås på tyska vilket gynnade de svenska forskarna jämfört med ryssar och amerikaner.
SvaraRaderaTyska var ju ett av den tidens vetenskapsspråk, och Sverige en del av den tyska kultursfären.
Andra intressanta detaljer är att F-86 har en liten radar för avståndsmätning till siktet och att MiG-15 i delen i mitten av luftintaget (som delar sig och går på var sida av föraren) finns ett hål täckt av tyglappar som är till för att dra en kätting/vajer igenom för att kunna dra loss den om den satt sig i leran.
SvaraRaderaJ 29 å sin sida hade ju en tidig form av EFIS med sin gyrohorisont som visades på ett katodstrålerör. Tyvärr funkade det inget vidare. Den var väl ett arv från J 21?
f-86 hade flera olika vingvarianter, dels med olika varianter av le slats men även helt utan slats. Så den var nog inte helt till belåtenhet från början den heller, därmed inte sagt att den inte var en lyckad design.
SvaraRaderamvh
/thestoff