tisdag 12 januari 2010

Ökat våld = Rätt väg framåt?

Small Wars Journal länkar till en New York Times artikel som pekar på det faktum att våldet i Afghanistan detta år för första gången inte tagit vinterledigt. I normala fall så är det tufft för talibanerna att ta sig fram i de snöiga bergen och våldet brukar därför av naturliga skäl avta, men inte i år.

Though the trend has been building, in past years, the Taliban generally slipped off to sanctuaries in Pakistan, or just stayed home, while NATO forces enjoyed a drop in attacks and a steep decline in the body count from December through March.

A combination of factors has changed that. American troop levels nearly doubled in 2009, meaning more missions against the Taliban — and more potential targets for them. Military crackdowns by Pakistan along the border have in some places made it harder for insurgents to flee there.


ISAF och USA:s ökade tryck på talibanerna i Helmand provinsen i kombination med den pakistanska arméns offensiv gör att talibanerna är pressade. Dom vet å andra sidan att kan dom bara hålla ut i några år till så kommer ISAF att förr eller senare tröttna. Det är med andra ord nu eller aldrig som gäller för bägge sidorna.

Det som är bra är att talibanerna och Al Qaida börjar göra misstag. Det ökade antalet bombattentat i Pakistan är nog det sämsta dom gjort. Det enda stöd som talibanerna har haft har kommit från den pakistanska säkerhetspolisen ISI. Men om Pakistan börjar inse att talibanerna och Al Qaida är ett större hot mot säkerheten än ett potentiellt krig mot Indien, så kan det bli helt ändrade metoder och betydligt tuffare för alla klaner på pakistanskt territorium.

Tyvärr så innebär den ökade offensiven också större förluster för ISAF. Ytterligare en dansk soldat dödades i veckan i Afghanistan.

En liten fundering. Sverige slår sig för bröstet för vår världsledande kunskap i strid i subarktisk miljö. Borde vi inte ha något att tillföra i jakten på talibaner i bergen nu när det är vinter?

Det ökade våldet är trots allt en signal om att förändring är på väg. Men frågan är om det är till det bättre, eller till det sämre?

8 kommentarer:

  1. Längre perioder med mer våld än vanligt är väl ytterst sällan ett gott tecken om man är på regeringssidan i ett gerillakrig?

    SvaraRadera
  2. @Per A:Om det är ett tecken på att talibanerna och Al Qaida börjar bli desperata kan det vara en signal på att det är på väg åt rätt håll.

    I kombination med siffror som pekar på att afghanerna börjar tröttna på talibanerna så är det positivt.

    http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/Afghanistan/article6984257.ece

    Sedan är det bara en fråga om hur länge dom och vi orkar hålla ut...

    SvaraRadera
  3. Tack för en intressant och givande blogg.

    I inlägget frågas efter vad den svenska FM, som säger sig vara världsledande i strid i subarktisk miljö, har att tillföra till striderna i de Afghaniska bergen. Årligen genomför FM ett antal internationella kurser avseende strid i vintermiljö. Huvuddelen av de nationer som idag är verksamma inom ISAF har haft deltagare vid någon av dessa kurser.

    Min uppfattning är att i det norra området här i Aghanistan är en klar skillnad mellan de olika nationernas förmåga att verka. Trots att det just nu, enligt svenska normer, inte är varken kallt eller mycket snö så finns det ändå likheter med subarkiskt miljö.

    Min erfarenhet är också att både officerare och soldater från de nordiska länderna hanterar rådande förutsättningar i Afghanistan bättre än andra, vilket kan hänföras till förmågan och erfarenheten att verka i subarktisk miljö. Vilket för övrigt Sverige, enligt mitt förmenande, är världsledande inom.

    Stefan
    FS 18

    SvaraRadera
  4. @Per A
    Det beror på vad som orsakar våldet och vilket resultatet blir.

    Om man nekar motståndaren möjlighet att göra det han vill och behöver så kommer det att resultera i våld; men det är så man vinner.

    Det knepiga är effekten på opinionen; både här och där.

    Tet-offensiven utplånade FNL och resten av Vietnamkriget utkämpades av den Nordvietnamesiska armén, men överoptimistisk retorik hade lagt grunden för att Tet i USA sågs som ett förgörande nederlag.

    Så om allmänheten i väst uppfattar allt våld som ett nederlag så blir det det.

    Den som inte behöver ta hänsyn till västlig opinion kan koncentrera sig på en rent militär seger. Ett bra exempel på det är de Tamilska tigrarnas nederlag förra året, vilket uppnåddes genom en enorm upptrappning av våldsnivån.

    SvaraRadera
  5. Jag själv tycker att sverige har en så stor kunskap i vinterkrigsföring att det vore dumt att inte använda den eller lära ut till allierade. Sverige har ju också en bergspluton som skulle kunna komma till hands i dom afghanska bergen :D

    SvaraRadera
  6. Jämfört med 2007 dog 4 ggr och skadades 7 grr fler ISAF-soldater 2009. 2009 utsattes ISAF/ANA för 17 bombattentat per dag medan 2003 det var ett attentat var fjärde dag! Sà motstàndet hàrdnar i Afghanistan oh MacChrystal har inte aning hur han skall hantera läget. I veckans Der Spiegel säger MacChrystal att ISAF/NATO borde skydda befolkningen bättre. Kanske litet sent pàtänkt?

    SvaraRadera
  7. Kan instämma med Stefan FS 18.
    Under FS 14: tid (vintern 07-08) var delar av PRT MeS operativa. Vintern, som var den värsta på 30-40 år enl. afghanerna själva, var med dryga halvmetern snö och temperaturer på -15 till - 30.
    Varken jänkarna eller tyskarna hade förmåga att verka överhuvudtaget. Endast delar ur PRT MeS hade full operativ förmåga, företrädesvis med personal ur de i norra Sverige grupperade förbanden.

    /Owe

    SvaraRadera
  8. @Stefan: Tack och kul att höra att de svenska kunskaperna nyttjas.

    Jag tycker att vi måste börja fundera mer i banorna av "Vad är vi bra på och vad har vi att erbjuda" och inte bara "Vad vill andra att vi ska vara bra på".

    Man kan dra paralleller med Amfibieregementets tid i Tchad och att åka omkring i skyttefordon. I och för sig en bra signal utåt att vi kan anpassa våra förband till ändrade situationer. Men något år tidigare tackade vi nej till en insats med Stridsbåt 90 att övervaka en livligt trafikerad passage där det smugglades bl.a. vapen som ökade intensiteten i en lokal konflikt. Den insatsen hade gett Sverige mycket bra PR och en profil inför framtida insatser.

    Lycka till där nere!

    SvaraRadera