Studier har visat att ett visst mått av fritt användande av Internet på jobbet faktiskt leder till ökad effektivitet. Hjärnan behöver en viss avkoppling från arbetsuppgifterna, något som tidigare enbart kafferasterna har gett möjlighet till.
I studien har Brent Coker undersökt 300 människor på arbetstid. 70 procent av dessa använde internet till privata ärenden på arbetstid.
– Korta pauser som att surfa på internet under en kortare tid sätter igång hjärnaktiviteten och leder till en högre koncentration under en hel arbetsdag, säger Brent Coker.
De mest populära aktiviteterna bland personerna i undersökningen var att spela onlinespel, titta på video på Youtube, söka efter information om produkter och att läsa nyhetssajter.
– Företag spenderar miljoner på mjukvara som ska stoppa deras anställda från att använda sociala nätverk, shoppa eller titta på video i villfarelsen att produktionskostnaderna är ännu större. Men det är helt enkelt inte så, säger Brent Coker.
I det amerikanska försvaret har man nu tagit fram en policy för vad en anställd får göra på Internet i tjänsten och hör och häpna, det mesta är faktiskt tillåtet.
Many months behind schedule, the Department of Defense on Friday issued a new policy that, on the surface, seems likely to expand access to popular social networking sites like YouTube, Facebook and Twitter by troops using military computers.
The new policy, which can be found here, says that the default policy of the department will be to allow access to social networking sites from the military’s non-classified computer network, known by its acronym, NIPRNET (for Non-classified Internet Protocol Router Network.)
I Sverige så har vi i avsaknad av en policy lagt ribban olika högt. På FMV tillåter man användarna att surfa på Internet, men t.ex. Facebook är avstängt. Försvarsmakten stoppar det mesta och bygger i stället upp ett internt nätverk kallat EMIL. Det går att komma åt Internet, men detta sker via en särskild applikation kallad Charon som agerar som skydd/filter. Det intressanta är att FM nätverk som har största begränsningarna bara får hantera öppna data (från 1/3 ska detta tydligen vara OK, se diskussionen nedan?), medan FMV nätverk tillåter s.k. kommersiell sekretess. Röda nätverk, vilket behövs för en effektiv organisation är mycket svåra att få godkända. I brist på detta används ofta separata datorer som får hantera hemlig information. Tyvärr så är det oftast när man inför för många restriktioner som användare börjar hitta på genvägar och det är då som sekretessbrott sker. Tappade USB minnen som använts för att föra data mellan två hemliga datorer är typexempel på just detta. Tyvärr så brukar FM inte vara allt för snabb att anpassa verksamheten i områden där MUST kommer med synpunkter. Så till vidare får vi leva med sämre effektivitet och större risker bara för att vi inte erkänner behoven.
För tillfället sitter jag med min arbetsdator och svär. Jag fick en DVD skiva med inspelningar från den senaste övningen. Jag lade in dessa på min hårddisk och skickade vidare skivan. Nu upptäckte jag att filen var 1,6 GB stor och våra krypterade USB minnen med fingertrycksavläsare tar bara 1GB. Jag har endast en vanlig CD brännare på datorn. Hmm. Undrar om jag kan maila filmen till mitt hotmailkonto? :-)
Uppdaterad 10-03-04, 18:22
NATO uppdaterar nu sitt försvar mot eventuella angrepp i Cyberrymden. Hmm.. Börjar likna den utmärkta boken "Islands in the net" av Bruce Sterling.
I Cyberrymden kan ingen höra dig skrika...
Uppdaterad 10-02-05, 20:48
Även i USA verkar det vara svårt för nya regelverk att slå igenom.
What’s more, the source added, access to many web tools had become more, not less, restricted since the policy was put in place. “Any other browser other than Internet Explorer has been blocked over past 96 hours,” the source said. “The only Google tools we can access now are Google Reader and Google Voice.”
Part of it may be a top-down management style that creates information bottlenecks. The source said they found out about Pentagon’s recently lifted ban on USB drives through Danger Room, not through official channels: “This is very peculiar, given the position I have and the level of connectivity I have, that this is how I find out it’s official policy.”
Others have written in to complain that they are still being blocked from accessing social media like Facebook and Twitter. “No SNS (Social Networking Services) here yet,” wrote an NCO stationed in Europe. “In fact, USAREUR [U.S. Army Europe] just published a huge list of requirements for subordinate units to satisfy before even considering the request to open the pipes.”
söndag 28 februari 2010
Kärnverksamhet? (uppdaterad)
Just nu är Försvarsmakten insatt i Afghanistan och Kosovo. Vi förbereder oss på en ny insats i Adenviken. NBG 11 börjar byggas upp för att stå i beredskap 2011. Och dessutom skottar vi snö...
Soldater från Ing2 används för att skotta bangården i Nässjö i ett försök att få tågtrafiken att röra sig framåt.
Tolka mig rätt nu. Jag tycker att det är mycket bra att FM kan hjälpa till när det behövs. Det är också bra att FM visar att uppgiften "stöd till samhället" fortfarande kan nyttjas. Dock så tycker jag snöskottande är fel sätt att nyttja dyra resurser. Försvarsmaktens huvudförmåga är trots allt väpnad strid.
Det är dessutom en smula pinsamt att FM enbart kan ställa upp med grovarbetare. Vid tidigare snöstormar i bl.a. Skåne ställde vi upp med bandfordon och åkte ut med mat och mediciner till gamla och sjuka. Vi har ställt upp med elverk i samband med stormen Gudrun. Vi ställde upp med räddningshelikoptrar vid Estoniakatastrofen. Tyvärr så är grymma sanningen helt enkelt att dessa resurser inte längre finns kvar. Så därför får vi hjälpa till med den förmåga vi har kvar, d.v.s. att skotta snö. Vad blir nästa uppgift? Ta bort istappar från husen i Stockholm?
Förfrågningar har också kommit från andra håll, bland annat från länsstyrelsen i Halland, där det gällde snöskyfflar och takröjning. Där säger Försvarsmakten nej med hänvisning dels till konkurrenslagstiftningen och dels säkerheten för soldaterna. Liknande förfrågningar från Skaraborgs lasarett och Posten har fått avslag av samma skäl.
Stödet bygger på lagen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet (2002:375) och innebär att soldaterna frivilligt ställer upp och hjälper till. De lyder fortfarande under militärt befäl och Försvarsmakten behåller arbetsgivaransvaret.
Det man kan fråga sig är om det civila samhället just nu verkligen är i nöd? En miljökatastrof är det som inträffat i Chile och Haiti den senaste tiden, inte lite mer snö än vad vi haft de senaste 10 åren. Visst har det varit en jobbig period för många resenärer med Ryan Air, SJ och SL, men detta beror i grund och botten inte på kraftigt snöväder. Vi har haft snöstormar i Sverige förr i tiden och vi har rett ut dom på ett betydligt bättre sätt. Denna "katastrof" beror enbart på att Skavsta flygplats, Banverket och SL snålat med sina resurser. Allt för att tjäna pengar! Var har denna vinst tagit vägen? Ut i aktieägarnas fickor, till staten eller stoppats in i en fond för just liknande behov? Nu borde dom därmed få betala igen det dom sparat in under de senaste 10 åren. Jag hoppas därför att C Ing2 skickar en rejäl faktura till Banverkets VD, annars kommer dom aldrig att lära sig för framtiden. Det måste svida när man gör fel.
Bristen på resurser när det behövs för Banverket och SL är symptomatiskt även för Försvarsmakten. När en resurs inte behövs så är det lätt för styrelsen och ekonomer att börja kräva effektiviseringar och därmed nedskärningar. För Försvarsmakten har det varit svårt att motivera sin existens med att försvara Sverige. "Mot vem?" säger då ekonomerna. För att inte ekonomerna ska lägga ner FM helt och hållet har fokus ändrats från nationellt försvar till internationella insatser. Där är det betydligt lättare att peka på behovet. FM håller i linje med detta tänkande på med ytterligare effektiviserngar. Det finns snart inga värnpliktiga som kan användas att skotta snö. När det nya personalsystemet är fullt infört nästa år så är det ett stort frågetecken ocm vi ens kan ställa upp med snöröjare i Sverige. Dessa nya yrkessoldater kommer att vara under utbildning för t.ex. en insats i Afghanistan. Att avbryta en sådan träning kan i värsta fall leda till att förbanden åker iväg utan att vara helt förberedda på sin insats vilket kan leda till ett ökat risktagande.
SJ och SL varumärke har med den senaste tidens snöfall fått sig en rejäl törn. Nu försöker man med helsidesannonser i pressen be resenärerna om ursäkt. Tyvärr så kan inte FM be om ursäkt den dag dom inte finns tillgängliga när dom behövs. Konsekvenserna i det fallet blir en smula större än någtra timmars försening mellan Malmö och Stockholm. Wisemans försäkringsjämförelse är bra. Vi är villiga att betala 7000 kr/år för att försäkra vår bil för en parkeringsskada som inträffar då och då. Vi tar helt enkelt inte risken att stå utan försäkring. För tågbiljetter och billiga biljetter till London och Paris har vi tydligen inte varit beredda att betala tillräckligt bra. Nu får vi ta konsekvenserna för snöstormen som vi vet att inträffar var 10:e år. Hur stor risk är vi villiga att ta genom att inte betala in den försäkring som Försvarsmakten innebär för det krig som hållit sig borta från Sverige i snart 200 år?
I framtiden kommer därmed svenska företag som t.ex. Banverket och SL att få tvingas tänka om. Det finns inte längre någon som har beredskap att rycka ut och hjälpa till när ekonomerna, styrelsen och aktieägarna har i sin profithunger ställt till elände för Sverige. Försvarsmakten kommer att ha fullt upp med sina internationella insatser. Kanske vi ska införa en slags "värnplikt" där svenska ungdomar får vara beredda att vid behov åka ut och skotta snö?
Uppdaterad 10-02-28, 21:22
FOI har precis släppt en rapport kallad "Interorganisatorisk samverkan som nationell resurs i krishanteringen"
En tidigare studie vid FOI visar att myndigheternas attityd till samverkan i krishantering håller på att förändras mot en mer kollektiv syn. Snökaoset visar att det finns ett behov av gemensamma strukturer och mål för sektoröverskridande krishantering.
- Många av de analyser som sker i dag är inte tillräckliga. Många myndigheter väljer ett begränsat område när de analyserar sin sårbarhet. Problemet är att det i dag är för få som gör det ur ett samhällsperspektiv. För många undersöker detaljerna och för få tittar på helheten, säger Maria Bergstrand forskare vid FOI som genomför risk- och sårbarhetsanalyser.
Ansvaret ligger ytterst hos regeringen som beställare av myndigheternas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Alla myndigheter har ett uppdrag att göra risk- och sårbarhetsanalyser varje år och titta på extraordinära händelser. Men samverkan mellan myndigheter måste övas så att beredskap finns när det väl krävs.
- Samhället behöver i större utsträckning samarbeta och planera för större störningar i exempelvis transportsektorn, säger Maria Bergstrand.
Wiseman har i ett inlägg kommenterat samarbetet mellan uppdelade myndigheter som sker som kund/leverantör via interndebiteringar och hur detta förhindrar att någon tar det övergripande ansvaret vid t.ex. snökatastrofer.
Vore det inte på sin rätta plats att ta ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens budget? Det är trots allt kanske inte så dyrt med en Försvarsmakt som har värnpliktiga till hands för att stöda det civila samhället. Visst kostar det t.ex. resor, men detta är än så länge interndebiteringar då vi utnyttjar SJ och SAS för detta. Nu inför vi yrkessoldater för att det blir billigare att slippa utbilda om och om igen. Skillnaden var att den repeterade utbildningen trots allt var tull nytta för allmänheten som bl.a. lärde sig första hjälpen och att t.ex. överleva en snöstorm.
Att lägga ut verksamhet på entreprenad som t.ex. matlagning, vakthållning och underhåll av flygplan kan på papperet se ekonomiskt fördelaktigt ut. Det man glömmer är att detta är pengar ut från staten i stälelt för sådant som enbart cirkulerar.
Jag har ett bra exempel från min ungdom. Vi skulle åka hela divisionen från Ronneby till Luleå. Det gick en tom Tp-84 samma sträcka. Problemet var att kronflygs kostnad för att boka denna transport var högre än att köpa biljetter på civilt flyg för hela divisionen. Helt klart korkat, men vi optimerade vår lokala budget. Undrar just om PRIO får någon funktion för att se till att helheten blir så billig som möjligt?
Uppdaterad 10-03-05, 07:37
Att skotta snö på spåren var nog för farligt för FM personal som inte är utbildad på hur man agerar på en bangård. Därför så har personalen "degraderats" från snöskottare till snötransporterare.
Uppskattningsvis är ”snöhögen”, som ska transporteras bort, åttahundra meter lång och fem meter hög.
– Hitintills har plutonen lyckats få bort cirka 12 000 kubik, enligt maskinplutonchef Tomas Stålhammar.
Soldater från Ing2 används för att skotta bangården i Nässjö i ett försök att få tågtrafiken att röra sig framåt.
Tolka mig rätt nu. Jag tycker att det är mycket bra att FM kan hjälpa till när det behövs. Det är också bra att FM visar att uppgiften "stöd till samhället" fortfarande kan nyttjas. Dock så tycker jag snöskottande är fel sätt att nyttja dyra resurser. Försvarsmaktens huvudförmåga är trots allt väpnad strid.
Det är dessutom en smula pinsamt att FM enbart kan ställa upp med grovarbetare. Vid tidigare snöstormar i bl.a. Skåne ställde vi upp med bandfordon och åkte ut med mat och mediciner till gamla och sjuka. Vi har ställt upp med elverk i samband med stormen Gudrun. Vi ställde upp med räddningshelikoptrar vid Estoniakatastrofen. Tyvärr så är grymma sanningen helt enkelt att dessa resurser inte längre finns kvar. Så därför får vi hjälpa till med den förmåga vi har kvar, d.v.s. att skotta snö. Vad blir nästa uppgift? Ta bort istappar från husen i Stockholm?
Förfrågningar har också kommit från andra håll, bland annat från länsstyrelsen i Halland, där det gällde snöskyfflar och takröjning. Där säger Försvarsmakten nej med hänvisning dels till konkurrenslagstiftningen och dels säkerheten för soldaterna. Liknande förfrågningar från Skaraborgs lasarett och Posten har fått avslag av samma skäl.
Stödet bygger på lagen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet (2002:375) och innebär att soldaterna frivilligt ställer upp och hjälper till. De lyder fortfarande under militärt befäl och Försvarsmakten behåller arbetsgivaransvaret.
Det man kan fråga sig är om det civila samhället just nu verkligen är i nöd? En miljökatastrof är det som inträffat i Chile och Haiti den senaste tiden, inte lite mer snö än vad vi haft de senaste 10 åren. Visst har det varit en jobbig period för många resenärer med Ryan Air, SJ och SL, men detta beror i grund och botten inte på kraftigt snöväder. Vi har haft snöstormar i Sverige förr i tiden och vi har rett ut dom på ett betydligt bättre sätt. Denna "katastrof" beror enbart på att Skavsta flygplats, Banverket och SL snålat med sina resurser. Allt för att tjäna pengar! Var har denna vinst tagit vägen? Ut i aktieägarnas fickor, till staten eller stoppats in i en fond för just liknande behov? Nu borde dom därmed få betala igen det dom sparat in under de senaste 10 åren. Jag hoppas därför att C Ing2 skickar en rejäl faktura till Banverkets VD, annars kommer dom aldrig att lära sig för framtiden. Det måste svida när man gör fel.
Bristen på resurser när det behövs för Banverket och SL är symptomatiskt även för Försvarsmakten. När en resurs inte behövs så är det lätt för styrelsen och ekonomer att börja kräva effektiviseringar och därmed nedskärningar. För Försvarsmakten har det varit svårt att motivera sin existens med att försvara Sverige. "Mot vem?" säger då ekonomerna. För att inte ekonomerna ska lägga ner FM helt och hållet har fokus ändrats från nationellt försvar till internationella insatser. Där är det betydligt lättare att peka på behovet. FM håller i linje med detta tänkande på med ytterligare effektiviserngar. Det finns snart inga värnpliktiga som kan användas att skotta snö. När det nya personalsystemet är fullt infört nästa år så är det ett stort frågetecken ocm vi ens kan ställa upp med snöröjare i Sverige. Dessa nya yrkessoldater kommer att vara under utbildning för t.ex. en insats i Afghanistan. Att avbryta en sådan träning kan i värsta fall leda till att förbanden åker iväg utan att vara helt förberedda på sin insats vilket kan leda till ett ökat risktagande.
SJ och SL varumärke har med den senaste tidens snöfall fått sig en rejäl törn. Nu försöker man med helsidesannonser i pressen be resenärerna om ursäkt. Tyvärr så kan inte FM be om ursäkt den dag dom inte finns tillgängliga när dom behövs. Konsekvenserna i det fallet blir en smula större än någtra timmars försening mellan Malmö och Stockholm. Wisemans försäkringsjämförelse är bra. Vi är villiga att betala 7000 kr/år för att försäkra vår bil för en parkeringsskada som inträffar då och då. Vi tar helt enkelt inte risken att stå utan försäkring. För tågbiljetter och billiga biljetter till London och Paris har vi tydligen inte varit beredda att betala tillräckligt bra. Nu får vi ta konsekvenserna för snöstormen som vi vet att inträffar var 10:e år. Hur stor risk är vi villiga att ta genom att inte betala in den försäkring som Försvarsmakten innebär för det krig som hållit sig borta från Sverige i snart 200 år?
I framtiden kommer därmed svenska företag som t.ex. Banverket och SL att få tvingas tänka om. Det finns inte längre någon som har beredskap att rycka ut och hjälpa till när ekonomerna, styrelsen och aktieägarna har i sin profithunger ställt till elände för Sverige. Försvarsmakten kommer att ha fullt upp med sina internationella insatser. Kanske vi ska införa en slags "värnplikt" där svenska ungdomar får vara beredda att vid behov åka ut och skotta snö?
Uppdaterad 10-02-28, 21:22
FOI har precis släppt en rapport kallad "Interorganisatorisk samverkan som nationell resurs i krishanteringen"
En tidigare studie vid FOI visar att myndigheternas attityd till samverkan i krishantering håller på att förändras mot en mer kollektiv syn. Snökaoset visar att det finns ett behov av gemensamma strukturer och mål för sektoröverskridande krishantering.
- Många av de analyser som sker i dag är inte tillräckliga. Många myndigheter väljer ett begränsat område när de analyserar sin sårbarhet. Problemet är att det i dag är för få som gör det ur ett samhällsperspektiv. För många undersöker detaljerna och för få tittar på helheten, säger Maria Bergstrand forskare vid FOI som genomför risk- och sårbarhetsanalyser.
Ansvaret ligger ytterst hos regeringen som beställare av myndigheternas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Alla myndigheter har ett uppdrag att göra risk- och sårbarhetsanalyser varje år och titta på extraordinära händelser. Men samverkan mellan myndigheter måste övas så att beredskap finns när det väl krävs.
- Samhället behöver i större utsträckning samarbeta och planera för större störningar i exempelvis transportsektorn, säger Maria Bergstrand.
Wiseman har i ett inlägg kommenterat samarbetet mellan uppdelade myndigheter som sker som kund/leverantör via interndebiteringar och hur detta förhindrar att någon tar det övergripande ansvaret vid t.ex. snökatastrofer.
Vore det inte på sin rätta plats att ta ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens budget? Det är trots allt kanske inte så dyrt med en Försvarsmakt som har värnpliktiga till hands för att stöda det civila samhället. Visst kostar det t.ex. resor, men detta är än så länge interndebiteringar då vi utnyttjar SJ och SAS för detta. Nu inför vi yrkessoldater för att det blir billigare att slippa utbilda om och om igen. Skillnaden var att den repeterade utbildningen trots allt var tull nytta för allmänheten som bl.a. lärde sig första hjälpen och att t.ex. överleva en snöstorm.
Att lägga ut verksamhet på entreprenad som t.ex. matlagning, vakthållning och underhåll av flygplan kan på papperet se ekonomiskt fördelaktigt ut. Det man glömmer är att detta är pengar ut från staten i stälelt för sådant som enbart cirkulerar.
Jag har ett bra exempel från min ungdom. Vi skulle åka hela divisionen från Ronneby till Luleå. Det gick en tom Tp-84 samma sträcka. Problemet var att kronflygs kostnad för att boka denna transport var högre än att köpa biljetter på civilt flyg för hela divisionen. Helt klart korkat, men vi optimerade vår lokala budget. Undrar just om PRIO får någon funktion för att se till att helheten blir så billig som möjligt?
Uppdaterad 10-03-05, 07:37
Att skotta snö på spåren var nog för farligt för FM personal som inte är utbildad på hur man agerar på en bangård. Därför så har personalen "degraderats" från snöskottare till snötransporterare.
Uppskattningsvis är ”snöhögen”, som ska transporteras bort, åttahundra meter lång och fem meter hög.
– Hitintills har plutonen lyckats få bort cirka 12 000 kubik, enligt maskinplutonchef Tomas Stålhammar.
lördag 27 februari 2010
Vem är den skyldige? (uppdaterad)
Försvarsmakten har varit drabbad av tre stora officiella spionfall. Stig Wennerström och Stig Bergling är allmänt kända och har erkänt sina brott, men Bertil Ströberg har många glömt bort. Nu vill riksåklagaren på nytt ta upp fallet Ströberg. Var Ströberg oskyldig? Fanns det någon annan bakom som var den egentliga spionen? Eller var det bara så att Sovjetunionen mitt under ubåtsjaktkrisen behövde något som tog åt sig strålkastarljuset?
Om man jämför Ströberg med Wennerström och Bergling så framkommer en bild av personer som är lätta att manipulera, samt att det i samtliga fall har funnits indikationer på fler inblandade.
Wennerström är död och den skada han ställde till har FM efter lång tid lyckats åtgärda. Eftersom Wennerström var aktiv över 10 år lyckades han skicka mängder med information till Sovjetunionen.
I över tio år hade han arbetat som spion för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten. Och han hade sålt allt till dem. ALLT. Inte som föregångarna i Enbomligan obetydliga småsmulor eller som efterträdaren Bergling i princip ett enda hyperhemligt aktstycke. Bara under de sex åren före avslöjandet beräknas han ha överlämnat runt 20.000 sidor hemliga dokument. En stor del av det svenska försvaret var lagt i blotta: organisation, mobiliseringsordningar, krigsplaner, stridsledningssystem, hemliga baser, flygplantyper, vapenprestanda. Han hade avslöjat Sveriges långtgående samarbete med NATO, exempelvis den topphemliga ombyggnaden av svenska flygfält så att de skulle kunna ta emot amerikanskt flyg; han hade tipsat ryssarna om den signalspanande DC-3:a som strax efteråt blev nedskjuten ute över Östersjön, varvid hela besättningen på åtta man dödades. På ett aggressivt och förslaget vis hade han dammsugit sin omgivning på allt som kunde tänkas intressera hans uppdragsgivare, och slängt med hött och mött: prestanda på ett amerikanskt bombplan, en holländsk försvarsplan, en beskrivning av en fransk radarstation, en rapport om kinesisk kärnkraft. ALLT. Och ryssarna hade svarat med pengar, tre höga ordnar och generalmajors grad.
Vi får därmed aldrig veta den egentliga orsaken till Wennerströms spioneri, men med stor sannolikhet var det ren fåfänga. Han ville känna sig mäktig och tyckte om pengarna han fick för spioneri. Men eftersom detta var mitt i den mest hysteriska kalla krigsperioden så fick det stora konsekvenser. Björn Hagberg beskriver i sin bok "DC-3:an, På jakt efter sanning" att Wennerström var direkt ansvarig för nedskjutningen av det svenska signalspaningsflygplanet. Fakta är i varje fall att Sovjetunionen hade tillgång till data om flygningarna.
Planet sköts ned den 13 juni. Den 13 februari hade Stig Wennerström fått en fullständig redogörelse för vad flygningarna syftade till av chefen för sjätte gruppen och generaldirektören vid Försvarets forskningsanstalt. När Wennerström berättade det för ryssarna fick han till svar att "då ska vi skjuta ned det när det kommer tillräckligt nära". Det erkände Wennerström 1963.
Därmed var han indirekt skyldig till minst åtta svenska Flygvapen- och FRA-anställdas död.
Med stor sannolikhet har det funnits andra större spioner i svenska försvaret som aldrig upptäckts. Det spekulerades att det vid samma tid som Wennerström fanns ytterligare en spion med kodnamnet "Getingen". Det intressanta med Wennerström är hur han kunde få dessa höga positioner med tanke på att spionmisstankarna fanns ett bra tag innan han åkte fast? Hade han någon som hjälpte till med hans karriär? Kanske svaret på vem "mannen i bilen" är ligger i de som deltog i befordringsnämnderna som placerade Wennerström på rätt ställe.
Stig Bergling var polis och reservofficer i kustartilleriet. Om skadan som Wennerström åstakom var mer av politisk tyngd, d.v.s. avslöjandet av samarbetet med NATO så var Berglings skada mer fysisk, d.v.s. positionerna på alla våra hemliga bergsanläggningar. Idag hade kanske inte denna information gjort särskilt stor skada då både USA och Ryssland har tillgång till spionsatelliter med bra kvalitet. Men på den tiden så ledde det till en stor ombyggnad av bl.a. Flygvapnets baser och ledningscentraler.
Precis som Wennerström så drevs Bergling till spionerandet inte av politisk övertygelse, utan av äventyrslust och fåfänga. Bergling skryter om sina kvinnoaffärer och fina middagar på ambassader runt omkring i världen och tycker att åren på flykt undan den svenska rättvisan var mycket spännande. Även i Berglings fall så finns det oklarheter hur han kunde få tillgång till den information som han senare läckte. Bergling hävdar själv att det fanns någon som skyddade honom. Problemet med Bergling är att han är urtypen för en mytoman. Det behövs mer fakta för att kunna avgöra vad som är sant eller inte. Att SÄPO inte lade särskilt stor vikt vid Bergling som person visar den usla bevakningen han hade i samband med sin flykt. Eller så ville SÄPO att Bergling skulle fly och därmed kunna spåra honom till hans uppdragsgivare? Hur som helst så lyckades det inte särskilt bra och affären resulterade mest till möjlighet för bl.a. Jan Guillou att kunna driva med SÄPO.
Jämför man Bergling och Wennerström så var Wennerström en mer utstuderad spion som sökte upp den information som han ville skicka vidare. Det kan i hans fall även ha funnits ett visst mått av vilja att dämpa det kalla kriget. Någon utnyttjade dock den önskan till att förmå Wennerström att bli spion. Denna någon beskyddade sedan Wennerström under sin tid som aktiv spion. Bergling verkar mer ha placerats på rätt ställe för att få tag på vissa intressanta data. På egen hand hade han inte kunnat göra särskilt mycket skada. Frågan är här vem det var som såg till att Bergling hamnade på rätt ställe?
Wennerström och Bergling har erkänt sitt spioneri. Ströberg är dock en helt annan sak. Han har hela tiden hävdat att han var oskyldig och det har funnnits stora frågetecken kring bevisen i fallet. Nu har Kalla Fakta börjat granska förloppet kring Ströbergs gripande. Jag får helt klart en känsla av "Wag the Dog". Någon har hamnat under press och beslutat sig för att offra en kanske inte helt oskyldig, men dock i sammanhanget betydelselös "bonde" för att skydda sig själv.
Se och hör själv och gör din egen analys.
- Kalla fakta del 1
- Kalla fakta del 2
- SR intervju del 1
- SR intervju del 2
- Columbicolumn
- Skalman.nu
Jag för min del skulle definitivt skrika "Maskirovka!!" när Polen av alla länder lämnar ut data som skulle fälla en svensk spion. Som gammal spaningsflygare så har jag många gånger stört polska signalspaningsfartyg vid Bornholm och vi piloter fick under kalla kriget lära oss att begreppen polska tavelförsäljare och bärplockare inte bara var en myt. Polen var definitivt en aktiv partner till Sovjetunionen under kalla kriget. Möjligtvis skulle det kunna vara en tredje part som använt polska ambassaden som bollplank. Om jag vore polack och fick ett liknande erbjudande i min näve så skulle jag misstänka att SÄPO försökte gillra en fälla och därför skicka tillbaka brevet. Varför SÄPO skulle falla för detta uppenbara falsarium verkar mycket märkligt. Vem var den okände Sven Roland Larsson? Varför var det så viktigt att fälla Ströberg att SÄPO inte grävde djupare i detta spår?
Jämför man personligheten på dessa tre så ser man att Wennerström och Bergling delar den självgode äventyrarens drag, medan Ströberg mer är en något godtrogen akademiker. Jag känner en del tidigare kollegor till Bertil Ströberg och alla har i alla år hävdat att han varit oskyldig. Tyvärr så är det inte bra för karriären för en militär att hävda att en dömd spion är oskyldig...
Hmm.. Detta kan vara värt ett separat inlägg i framtiden.
Som dömd officer så glömmer dina vänner bort dig, även om du kanske är oskyldig. I fallet Tony Stigsson kan jag förstå att alla vänner gömt sig trots att anklagelserna egentligen var betydligt mildare. Men i fallet Ströberg så tyder avsaknaden på offentligt ifrågasättande även på en viss feghet, vilket inte är särskilt smickrande för officerskåren. Läser man en del av kommentarerna på länkarna ovanför så är det många tidigare kollegor som betvivlat att Ströberg skulle varit skyldig, men ingen sade något. Tyvärr så är det så att vissa aktiviteter står över sunt förnuft och där slutar den svenska lagprincipen gälla att man är oskyldig tills dess att motsatsen bevisats. När ordet spioneri stämplas på någon så skapas även i Sverige en viss McCarthyhysteri och mediadrevet kräver att någon fälls. Idag så driver journalisterna på att Ströberg ska få en rättvis prövning. Tyvärr gällde inte riktigt samma sak när han dömdes första gången. Fakta är i varje fall att alla bevis inte lades fram vid rättegången.
Det ska bli mycket intressant att granska det som riksåklagaren lyckas komma över. Jag hoppas att man även passar på att titta över fallen Wennerström och Bergling. I samband med granskningen av DC 3 affären så kom mycket ny information ut som t.ex. att FRA inte bara fick begagnad utrustning från USA, utan även den allra senaste tekniken för signalspaning. Nu har ett antal år förflutit efter det att Wennerström, Bergling och Ströberg åkte fast. De flesta anläggningar som röjdes till ryssarna har lagts ner. Försvarsmakten är inte längre inriktad mot enbart försvar av Sverige. Vi samarbetar helt öppet med NATO och vi använder NATO kommunikationssystem i våra flygplan. Med andra ord borde riksåklagaren kunna ändra sekretessklassningen på ganska så mycket data i Försvarsmaktens register. Säkerhetspolisen har redan gjort så, vilket gav Kalla Fakta underlag för sitt inslag.
Kanske är det nu dags att granska de som skyddade Wennerström och Bergling och som dessutom kanske satte dit Ströberg?
Uppdaterad 10-02-28, 13:03
Johanna Hildebrandt skriver i ett inlägg idag att Sverige borde städa upp ur de gamla STASI arkiven. Jag håller helt med. Argument som ungdomens oförnuft m.m. håller inte.
Professor Birgitta Almgren har fått avslag i kammarrätten på sin begäran att ta del av dessa uppgifter.
Övriga länder har öppnat sina arkiv men i öppenhetens och demokratins högborg Sverige hålls namnen dolda vilket är märkligt. Gissningsleken om vilka personerna är och varför de inte avslöjas är redan i gång.
Frågan är varför SÄPO håller på dessa data? Är det för egen vinnings skull? Att bara vara snäll mot svenska medborgare köper jag inte som argument. På FHS håller man på med ett projekt om Sverige under det Kalla Kriget. Ett intervjuarbete med svenskar som arbetat för STASI vore en utmärkt del av detta projekt.
Om man jämför Ströberg med Wennerström och Bergling så framkommer en bild av personer som är lätta att manipulera, samt att det i samtliga fall har funnits indikationer på fler inblandade.
Wennerström är död och den skada han ställde till har FM efter lång tid lyckats åtgärda. Eftersom Wennerström var aktiv över 10 år lyckades han skicka mängder med information till Sovjetunionen.
I över tio år hade han arbetat som spion för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten. Och han hade sålt allt till dem. ALLT. Inte som föregångarna i Enbomligan obetydliga småsmulor eller som efterträdaren Bergling i princip ett enda hyperhemligt aktstycke. Bara under de sex åren före avslöjandet beräknas han ha överlämnat runt 20.000 sidor hemliga dokument. En stor del av det svenska försvaret var lagt i blotta: organisation, mobiliseringsordningar, krigsplaner, stridsledningssystem, hemliga baser, flygplantyper, vapenprestanda. Han hade avslöjat Sveriges långtgående samarbete med NATO, exempelvis den topphemliga ombyggnaden av svenska flygfält så att de skulle kunna ta emot amerikanskt flyg; han hade tipsat ryssarna om den signalspanande DC-3:a som strax efteråt blev nedskjuten ute över Östersjön, varvid hela besättningen på åtta man dödades. På ett aggressivt och förslaget vis hade han dammsugit sin omgivning på allt som kunde tänkas intressera hans uppdragsgivare, och slängt med hött och mött: prestanda på ett amerikanskt bombplan, en holländsk försvarsplan, en beskrivning av en fransk radarstation, en rapport om kinesisk kärnkraft. ALLT. Och ryssarna hade svarat med pengar, tre höga ordnar och generalmajors grad.
Vi får därmed aldrig veta den egentliga orsaken till Wennerströms spioneri, men med stor sannolikhet var det ren fåfänga. Han ville känna sig mäktig och tyckte om pengarna han fick för spioneri. Men eftersom detta var mitt i den mest hysteriska kalla krigsperioden så fick det stora konsekvenser. Björn Hagberg beskriver i sin bok "DC-3:an, På jakt efter sanning" att Wennerström var direkt ansvarig för nedskjutningen av det svenska signalspaningsflygplanet. Fakta är i varje fall att Sovjetunionen hade tillgång till data om flygningarna.
Planet sköts ned den 13 juni. Den 13 februari hade Stig Wennerström fått en fullständig redogörelse för vad flygningarna syftade till av chefen för sjätte gruppen och generaldirektören vid Försvarets forskningsanstalt. När Wennerström berättade det för ryssarna fick han till svar att "då ska vi skjuta ned det när det kommer tillräckligt nära". Det erkände Wennerström 1963.
Därmed var han indirekt skyldig till minst åtta svenska Flygvapen- och FRA-anställdas död.
Med stor sannolikhet har det funnits andra större spioner i svenska försvaret som aldrig upptäckts. Det spekulerades att det vid samma tid som Wennerström fanns ytterligare en spion med kodnamnet "Getingen". Det intressanta med Wennerström är hur han kunde få dessa höga positioner med tanke på att spionmisstankarna fanns ett bra tag innan han åkte fast? Hade han någon som hjälpte till med hans karriär? Kanske svaret på vem "mannen i bilen" är ligger i de som deltog i befordringsnämnderna som placerade Wennerström på rätt ställe.
Stig Bergling var polis och reservofficer i kustartilleriet. Om skadan som Wennerström åstakom var mer av politisk tyngd, d.v.s. avslöjandet av samarbetet med NATO så var Berglings skada mer fysisk, d.v.s. positionerna på alla våra hemliga bergsanläggningar. Idag hade kanske inte denna information gjort särskilt stor skada då både USA och Ryssland har tillgång till spionsatelliter med bra kvalitet. Men på den tiden så ledde det till en stor ombyggnad av bl.a. Flygvapnets baser och ledningscentraler.
Precis som Wennerström så drevs Bergling till spionerandet inte av politisk övertygelse, utan av äventyrslust och fåfänga. Bergling skryter om sina kvinnoaffärer och fina middagar på ambassader runt omkring i världen och tycker att åren på flykt undan den svenska rättvisan var mycket spännande. Även i Berglings fall så finns det oklarheter hur han kunde få tillgång till den information som han senare läckte. Bergling hävdar själv att det fanns någon som skyddade honom. Problemet med Bergling är att han är urtypen för en mytoman. Det behövs mer fakta för att kunna avgöra vad som är sant eller inte. Att SÄPO inte lade särskilt stor vikt vid Bergling som person visar den usla bevakningen han hade i samband med sin flykt. Eller så ville SÄPO att Bergling skulle fly och därmed kunna spåra honom till hans uppdragsgivare? Hur som helst så lyckades det inte särskilt bra och affären resulterade mest till möjlighet för bl.a. Jan Guillou att kunna driva med SÄPO.
Jämför man Bergling och Wennerström så var Wennerström en mer utstuderad spion som sökte upp den information som han ville skicka vidare. Det kan i hans fall även ha funnits ett visst mått av vilja att dämpa det kalla kriget. Någon utnyttjade dock den önskan till att förmå Wennerström att bli spion. Denna någon beskyddade sedan Wennerström under sin tid som aktiv spion. Bergling verkar mer ha placerats på rätt ställe för att få tag på vissa intressanta data. På egen hand hade han inte kunnat göra särskilt mycket skada. Frågan är här vem det var som såg till att Bergling hamnade på rätt ställe?
Wennerström och Bergling har erkänt sitt spioneri. Ströberg är dock en helt annan sak. Han har hela tiden hävdat att han var oskyldig och det har funnnits stora frågetecken kring bevisen i fallet. Nu har Kalla Fakta börjat granska förloppet kring Ströbergs gripande. Jag får helt klart en känsla av "Wag the Dog". Någon har hamnat under press och beslutat sig för att offra en kanske inte helt oskyldig, men dock i sammanhanget betydelselös "bonde" för att skydda sig själv.
Se och hör själv och gör din egen analys.
- Kalla fakta del 1
- Kalla fakta del 2
- SR intervju del 1
- SR intervju del 2
- Columbicolumn
- Skalman.nu
Jag för min del skulle definitivt skrika "Maskirovka!!" när Polen av alla länder lämnar ut data som skulle fälla en svensk spion. Som gammal spaningsflygare så har jag många gånger stört polska signalspaningsfartyg vid Bornholm och vi piloter fick under kalla kriget lära oss att begreppen polska tavelförsäljare och bärplockare inte bara var en myt. Polen var definitivt en aktiv partner till Sovjetunionen under kalla kriget. Möjligtvis skulle det kunna vara en tredje part som använt polska ambassaden som bollplank. Om jag vore polack och fick ett liknande erbjudande i min näve så skulle jag misstänka att SÄPO försökte gillra en fälla och därför skicka tillbaka brevet. Varför SÄPO skulle falla för detta uppenbara falsarium verkar mycket märkligt. Vem var den okände Sven Roland Larsson? Varför var det så viktigt att fälla Ströberg att SÄPO inte grävde djupare i detta spår?
Jämför man personligheten på dessa tre så ser man att Wennerström och Bergling delar den självgode äventyrarens drag, medan Ströberg mer är en något godtrogen akademiker. Jag känner en del tidigare kollegor till Bertil Ströberg och alla har i alla år hävdat att han varit oskyldig. Tyvärr så är det inte bra för karriären för en militär att hävda att en dömd spion är oskyldig...
Hmm.. Detta kan vara värt ett separat inlägg i framtiden.
Som dömd officer så glömmer dina vänner bort dig, även om du kanske är oskyldig. I fallet Tony Stigsson kan jag förstå att alla vänner gömt sig trots att anklagelserna egentligen var betydligt mildare. Men i fallet Ströberg så tyder avsaknaden på offentligt ifrågasättande även på en viss feghet, vilket inte är särskilt smickrande för officerskåren. Läser man en del av kommentarerna på länkarna ovanför så är det många tidigare kollegor som betvivlat att Ströberg skulle varit skyldig, men ingen sade något. Tyvärr så är det så att vissa aktiviteter står över sunt förnuft och där slutar den svenska lagprincipen gälla att man är oskyldig tills dess att motsatsen bevisats. När ordet spioneri stämplas på någon så skapas även i Sverige en viss McCarthyhysteri och mediadrevet kräver att någon fälls. Idag så driver journalisterna på att Ströberg ska få en rättvis prövning. Tyvärr gällde inte riktigt samma sak när han dömdes första gången. Fakta är i varje fall att alla bevis inte lades fram vid rättegången.
Det ska bli mycket intressant att granska det som riksåklagaren lyckas komma över. Jag hoppas att man även passar på att titta över fallen Wennerström och Bergling. I samband med granskningen av DC 3 affären så kom mycket ny information ut som t.ex. att FRA inte bara fick begagnad utrustning från USA, utan även den allra senaste tekniken för signalspaning. Nu har ett antal år förflutit efter det att Wennerström, Bergling och Ströberg åkte fast. De flesta anläggningar som röjdes till ryssarna har lagts ner. Försvarsmakten är inte längre inriktad mot enbart försvar av Sverige. Vi samarbetar helt öppet med NATO och vi använder NATO kommunikationssystem i våra flygplan. Med andra ord borde riksåklagaren kunna ändra sekretessklassningen på ganska så mycket data i Försvarsmaktens register. Säkerhetspolisen har redan gjort så, vilket gav Kalla Fakta underlag för sitt inslag.
Kanske är det nu dags att granska de som skyddade Wennerström och Bergling och som dessutom kanske satte dit Ströberg?
Uppdaterad 10-02-28, 13:03
Johanna Hildebrandt skriver i ett inlägg idag att Sverige borde städa upp ur de gamla STASI arkiven. Jag håller helt med. Argument som ungdomens oförnuft m.m. håller inte.
Professor Birgitta Almgren har fått avslag i kammarrätten på sin begäran att ta del av dessa uppgifter.
Övriga länder har öppnat sina arkiv men i öppenhetens och demokratins högborg Sverige hålls namnen dolda vilket är märkligt. Gissningsleken om vilka personerna är och varför de inte avslöjas är redan i gång.
Frågan är varför SÄPO håller på dessa data? Är det för egen vinnings skull? Att bara vara snäll mot svenska medborgare köper jag inte som argument. På FHS håller man på med ett projekt om Sverige under det Kalla Kriget. Ett intervjuarbete med svenskar som arbetat för STASI vore en utmärkt del av detta projekt.
torsdag 25 februari 2010
Ytterligare "svenska" framgångar (uppdaterad)
Det börjar ljusna för "svensk" försvarsindustri. Kockums, eller snarare tyska Thyssen Krupp Marine Systems får order från FMV att bygga nästa generations ubåtar. Det är långköraren A26 som nu fått officiellt OK. Detta tycker jag är ypperligt då vi kan fortsätta att sätta skräck i bl.a. USA:s marin med våra tysta ubåtar.
Hägglunds, eller snarare BAE i Örnsköldsvik ligger bra till att vinna det engelska FRES programmet och leverera 600 Stridsfordon 90 i en första delserie med option på 700 till. Den 26 mars kommer resultatet från Englands utvärdering. Lysande! Nu kanske dom får fullt upp och slipper att gnälla över förlusten mot AMV i den svenska upphandlingen av terrängfordon. Dessutom får dom in pengar så att dom kan egenfinansiera SEP att bli nästa generations vinnare.
Så här i OS-guldtider så passar det bra med en smula framgångar för svensk försvarsindustri, även om den inte är särskilt svensk längre. Men å andra sidan är varken allsvenskan eller elitserien det heller.
Uppdaterad 10-02-28, 20:04
Defence Forum meddelar nu om det nya "svenska" ubåtsprojektet.
The Supreme Commander of the Swedish Armed Forces has emphasized the importance of acquiring the next-generation submarine on a number of different occasions.
The next-generation submarine features several advances in the development of underwater technology and marks the adaptation of submarines to meet current and future threats and to conduct the international mission now required. This refers particularly to the submarine’s role as an information gatherer.
Next-generation also refers to further refinements in terms of stealth technology. The submarine will be able to see and hear everything over a wide area, while itself remaining undetected. It will be designed to be efficient in the Baltic and other littoral waters.
Uppdaterad 10-03-03, 21:51
Svensk vapenindustri ökar sin export med 7% under 2009 jämfört med 2008.
De fem länder som Sverige exporterade mest till under 2009 var Nederländerna (2,5 miljarder kronor), Sydafrika (1,7 miljarder), Pakistan (1,4 miljarder), Finland (1 miljard) och Storbritannien (900 miljoner).
Enskilda affärer, som kan löpa över flera år, syns tydligt i siffrorna. Under fjolåret märks det på försäljningen av stridsfordon 90 till Nederländerna och Danmark, stridsplanet Jas 39 Gripen till Sydafrika, den luftburna spaningsradarn Erieye till Pakistan och pansarvärnsvapnet NLAW till Finland och Storbritannien.
Hägglunds, eller snarare BAE i Örnsköldsvik ligger bra till att vinna det engelska FRES programmet och leverera 600 Stridsfordon 90 i en första delserie med option på 700 till. Den 26 mars kommer resultatet från Englands utvärdering. Lysande! Nu kanske dom får fullt upp och slipper att gnälla över förlusten mot AMV i den svenska upphandlingen av terrängfordon. Dessutom får dom in pengar så att dom kan egenfinansiera SEP att bli nästa generations vinnare.
Så här i OS-guldtider så passar det bra med en smula framgångar för svensk försvarsindustri, även om den inte är särskilt svensk längre. Men å andra sidan är varken allsvenskan eller elitserien det heller.
Uppdaterad 10-02-28, 20:04
Defence Forum meddelar nu om det nya "svenska" ubåtsprojektet.
The Supreme Commander of the Swedish Armed Forces has emphasized the importance of acquiring the next-generation submarine on a number of different occasions.
The next-generation submarine features several advances in the development of underwater technology and marks the adaptation of submarines to meet current and future threats and to conduct the international mission now required. This refers particularly to the submarine’s role as an information gatherer.
Next-generation also refers to further refinements in terms of stealth technology. The submarine will be able to see and hear everything over a wide area, while itself remaining undetected. It will be designed to be efficient in the Baltic and other littoral waters.
Uppdaterad 10-03-03, 21:51
Svensk vapenindustri ökar sin export med 7% under 2009 jämfört med 2008.
De fem länder som Sverige exporterade mest till under 2009 var Nederländerna (2,5 miljarder kronor), Sydafrika (1,7 miljarder), Pakistan (1,4 miljarder), Finland (1 miljard) och Storbritannien (900 miljoner).
Enskilda affärer, som kan löpa över flera år, syns tydligt i siffrorna. Under fjolåret märks det på försäljningen av stridsfordon 90 till Nederländerna och Danmark, stridsplanet Jas 39 Gripen till Sydafrika, den luftburna spaningsradarn Erieye till Pakistan och pansarvärnsvapnet NLAW till Finland och Storbritannien.
Etiketter:
England,
Försvarsindustri,
Sverige,
U-båt
tisdag 23 februari 2010
Brasiliansk industri stödjer Gripen (uppdaterad)
Den brasilianska industrin skriver nu ett öppet brev till president Lula där dom förordar Gripen framför Rafale. Det innebär att Gripen nu leder med 2-0 efter att även brasilianska flygvapnet rankat Gripen som nummer ett och där även F-18 fick bättre resultat än Rafale. Därmed så är det "enda" som står mellan Gripen och en brasiliansk affär vad som sagts mellan Sarkozy och Lula.
Fortsättning kommer. Dock så måste Lula snart komma med ett vinnande slag för att ta hem det sista och avgörande setet.
Uppdaterad 10-02-24, 07:16
På egen hand väger nog Sverige för tunt. Men till skillnad från Rafale som i stort sett bara innehåller franska delar så är Gripen ett internationellt projekt. Till och med USA får en del av kakan då motorn tillverkas där. England stöttar Sverige då radarsamarbetet bedöms som mycket viktigt för engelsk industri.
Fortsättning kommer. Dock så måste Lula snart komma med ett vinnande slag för att ta hem det sista och avgörande setet.
Uppdaterad 10-02-24, 07:16
På egen hand väger nog Sverige för tunt. Men till skillnad från Rafale som i stort sett bara innehåller franska delar så är Gripen ett internationellt projekt. Till och med USA får en del av kakan då motorn tillverkas där. England stöttar Sverige då radarsamarbetet bedöms som mycket viktigt för engelsk industri.
Bara vatten i utblåset (uppdaterad)
Wiseman hade för ett tag sedan ett inlägg om Peak Oil och vilka säkerhetspolitiska konsekvenser som en minskning av tillgången på bränsle i världen skulle kunna få. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att certifiera Gripen för miljöbränsle och skulle vilja dyka ner lite djupare i den här tankebanan. Fokus i debatten kring biobränsle har legat lite för mycket på enbart miljöaspekter och att få ner kostnaderna för bränslet, men det finns även säkerhetspolitiska aspekter. I de blindas värld är den enögde kung och i en värld utan bensin är den som kan driva sina fordon på något annat den som kan ställa villkoren.
I tidningen "Ingenjören" nr 1, 2010 så finns ett långt reportage om Angelica Hull som står som en av grundarna till företaget Swedish Biofuels. Wiseman hade ett inlägg om henne och Swedish Biofuels efter det att den amerikanske attachén Michael Wood hade intresserat sig för deras teknik. Innan det amerikanska intresset hade det varit mycket ljumt intresse från svenska bolag, men nu fick även Tolgfors upp ögonen och begärde att FMV skulle studera möjligheterna för att använda miljöbränsle i F414 motorn som används i nästa generation Gripen E/F.
Det svenska försvaret vill nu samarbeta med det amerikanska försvaret om nästa steg – att certifiera bränslet för användning i militära flygmotorer.
Det krävs då att Swedish Biofuels kan tillverka så mycket som 60 000 liter av SB JP-8 för att kunna genomföra experimenten med den nya, starkare Gripenmotorn GE 414 från General Electric.
Förutsättningen för att projektet ska kunna ros i hamn är att man får med sig det amerikanska flygvapnet på 50/50-basis.
- US Air Force tycker att det är en bra idé. Huvudtanken är att det ska gå att flyga på biobränslen och traditionella bränslen utan några modifieringar i flygmotorer, säger Rickard Nordenberg, strategisk rådgivare på FMV.
Intresset är kanske stort i FoT - Forskning och Teknik området på FMV, men från Gripenprojektet och Försvarsmakten har det varit ganska så ljumt. Det är nämligen inte helt lätt att certifiera en motor för nytt bränsle, vilket man insåg i förra försöket att ta fram ett försvarsmaktsgemensamt bränsle. Först måste man garantera att så enkla saker som packningar, bränsleledningar och tankar håller för en annan typ av kemisk blandning. I en vanlig bilmotor fräter Etanol betydligt mer än bensin. Risken är stor att SB JP-8 har liknande egenskaper. Därefter måste man garantera att motorn fortfarande fungerar lika bra i alla lägen. Gripen har bara en motor, så driftsäkerheten måste vara 100%. Detta måste dessutom fungera i allt från subarktisk till tropisk miljö. Det får inte bildas isproppar eller att bränslet kokar och därmed kaveterar vid fel temperatur eller tryck. Datorernas bränsleberäkningar måste omprogrammeras. Sedan gäller det att få samma uthållighet i luften. För bilar som går på etanol så krävs det mer bränsle per kilometer, vilket inte ett flygplan har råd med då räckvidden och uthålligheten påverkas.
Skulle vi få det att fungera i flygplanet så gäller det samtidigt att vara bakåtkompatibel då vi vid basering utomlands åtminstone initialt skulle få nöja oss med vanligt bränsle.
Vad som kanske är ännu viktigare är att få ner bränsleförbrukningen i flygplanen. I t.ex. Afghanistan och Irak är bränsletransporterna som för det mesta går på marken mycket utsatta för attentat av IED. Ju mindre bränsle som går åt för att bedriva flygoperationer, desto mindre transportbehov. Om detta är möjligt med biobränsle är det givetvis en kraftig bonus. Om samma bränsle sedan kan användas i alla typer av markfordon så underlättas den logistiska kedjan.
Trots alla utmaningar så gäller det nu att våga. Det är inte en slump att USA är intresserad av denna teknik. Det land som först lyckas få ett alternativ till bensin eller diesel att praktiskt fungera har ett stort strategiskt överläge den dag vi når Peak Oil.
Uppdaterad 10-02-25, 21:03
VK1 och VK2 innebar kraftiga framsteg på teknikområdet. Ett lands överlevnad och oändligt med finansiering leder till att teknikutvecklingen gör stora språng. Den dag säkerhetspolitiken kraftigt påverkas av bristen på olja så kommer både bränslesnåla fordon och alternativa bränslen att finnas framme omedelbart.
Förutom ren säkerhetspolitik så handlar det om ekonomi. Den som först har en användbar produkt kommer att tjäna en massa pengar. En Gripen som går på alternativt bränsle kommer att vara mycket attraktiv på den internationella marknaden.
I dagens DI finns en artikel kallad "Krigets pris". Där redovisas att USA:s krig i Afghanistan och Irak kostar 10 800 000 miljoner. Angelica Hull behöver 50 miljoner för att starat en eperimentell storskalig produktion av sitt bränsle. Pengarna finns alltså, det är bara frågan om vad dom används till. Eftesom DARPA visar intresse så innebär det nog att Angelica kommer att få sina pengar om inte USA själva hittar ett bättre alternativ.
I tidningen "Ingenjören" nr 1, 2010 så finns ett långt reportage om Angelica Hull som står som en av grundarna till företaget Swedish Biofuels. Wiseman hade ett inlägg om henne och Swedish Biofuels efter det att den amerikanske attachén Michael Wood hade intresserat sig för deras teknik. Innan det amerikanska intresset hade det varit mycket ljumt intresse från svenska bolag, men nu fick även Tolgfors upp ögonen och begärde att FMV skulle studera möjligheterna för att använda miljöbränsle i F414 motorn som används i nästa generation Gripen E/F.
Det svenska försvaret vill nu samarbeta med det amerikanska försvaret om nästa steg – att certifiera bränslet för användning i militära flygmotorer.
Det krävs då att Swedish Biofuels kan tillverka så mycket som 60 000 liter av SB JP-8 för att kunna genomföra experimenten med den nya, starkare Gripenmotorn GE 414 från General Electric.
Förutsättningen för att projektet ska kunna ros i hamn är att man får med sig det amerikanska flygvapnet på 50/50-basis.
- US Air Force tycker att det är en bra idé. Huvudtanken är att det ska gå att flyga på biobränslen och traditionella bränslen utan några modifieringar i flygmotorer, säger Rickard Nordenberg, strategisk rådgivare på FMV.
Intresset är kanske stort i FoT - Forskning och Teknik området på FMV, men från Gripenprojektet och Försvarsmakten har det varit ganska så ljumt. Det är nämligen inte helt lätt att certifiera en motor för nytt bränsle, vilket man insåg i förra försöket att ta fram ett försvarsmaktsgemensamt bränsle. Först måste man garantera att så enkla saker som packningar, bränsleledningar och tankar håller för en annan typ av kemisk blandning. I en vanlig bilmotor fräter Etanol betydligt mer än bensin. Risken är stor att SB JP-8 har liknande egenskaper. Därefter måste man garantera att motorn fortfarande fungerar lika bra i alla lägen. Gripen har bara en motor, så driftsäkerheten måste vara 100%. Detta måste dessutom fungera i allt från subarktisk till tropisk miljö. Det får inte bildas isproppar eller att bränslet kokar och därmed kaveterar vid fel temperatur eller tryck. Datorernas bränsleberäkningar måste omprogrammeras. Sedan gäller det att få samma uthållighet i luften. För bilar som går på etanol så krävs det mer bränsle per kilometer, vilket inte ett flygplan har råd med då räckvidden och uthålligheten påverkas.
Skulle vi få det att fungera i flygplanet så gäller det samtidigt att vara bakåtkompatibel då vi vid basering utomlands åtminstone initialt skulle få nöja oss med vanligt bränsle.
Vad som kanske är ännu viktigare är att få ner bränsleförbrukningen i flygplanen. I t.ex. Afghanistan och Irak är bränsletransporterna som för det mesta går på marken mycket utsatta för attentat av IED. Ju mindre bränsle som går åt för att bedriva flygoperationer, desto mindre transportbehov. Om detta är möjligt med biobränsle är det givetvis en kraftig bonus. Om samma bränsle sedan kan användas i alla typer av markfordon så underlättas den logistiska kedjan.
Trots alla utmaningar så gäller det nu att våga. Det är inte en slump att USA är intresserad av denna teknik. Det land som först lyckas få ett alternativ till bensin eller diesel att praktiskt fungera har ett stort strategiskt överläge den dag vi når Peak Oil.
Uppdaterad 10-02-25, 21:03
VK1 och VK2 innebar kraftiga framsteg på teknikområdet. Ett lands överlevnad och oändligt med finansiering leder till att teknikutvecklingen gör stora språng. Den dag säkerhetspolitiken kraftigt påverkas av bristen på olja så kommer både bränslesnåla fordon och alternativa bränslen att finnas framme omedelbart.
Förutom ren säkerhetspolitik så handlar det om ekonomi. Den som först har en användbar produkt kommer att tjäna en massa pengar. En Gripen som går på alternativt bränsle kommer att vara mycket attraktiv på den internationella marknaden.
I dagens DI finns en artikel kallad "Krigets pris". Där redovisas att USA:s krig i Afghanistan och Irak kostar 10 800 000 miljoner. Angelica Hull behöver 50 miljoner för att starat en eperimentell storskalig produktion av sitt bränsle. Pengarna finns alltså, det är bara frågan om vad dom används till. Eftesom DARPA visar intresse så innebär det nog att Angelica kommer att få sina pengar om inte USA själva hittar ett bättre alternativ.
måndag 22 februari 2010
Carlskrona redo för Adenviken (uppdaterad)
Det börjar närma sig den andra insatsen för Sverige i Adenviken. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Försvarsmaktens träning av bl.a. helikopterbesättningarna som ska användas under insatsen. FMV meddelar nu på sin hemsida att Carlskrona är färdig efter modifieringsarbetet för att klara av att användas som ledningsfartyg.
I sin nya roll som stöd- och ledningsfartyg krävs utökad kommunikationsförmåga samt förmåga att leda andra fartyg.
Under en del av sin tid i operationsområdet kommer HMS Carlskrona att härbärgera det lokala högkvarteret för insatsen, som leds från London. Som en följd av detta har fartyget försetts med flera lösningar för satellitkommunikation samt nationell och internationell ledning. Fartyget har även fått ny brygglayout och ett modernt navigationssystem.
Det har säkert byggts in ledningssystem som medger datakommunikation mellan Carlskrona och HKP 15 samt de övriga fartygen i flottstyrkan. Frågan är bara om man han få till en möjlighet att tanka ner data från Kustbevakningens flygplan? Med tanke på att beslutet om deras insats kom ganska så sent så är det nog inte så sannolikt. Men till nästa gång? En sådan kommunikationslösning skulle vara utmärkt att integrera i marinens fartyg även för att underlätta samarbetet i Östersjön. Nu när vi öppnat på Pandoras ask så måste vi fortsätta detta samarbete över det som tidigare var helt slutna skott.
Jag tycker att detta är en bra insats för Marinen, men att den långsiktiga lösningen inte ligger till havs. Vi måste skapa stabilitet i Somalia för att undvika att piraterna växer till sig. Sedan kommer det givetvis finnas en hel del som fått smak för den inkomstbringande verksamheten. Där gäller enbart en sak och det är att ta i med hårdhandskarna. Den dag vi får möjlighet att dra oss ur Afghanistan så vore Somalia en välbehövd insats.
Uppdaterad 10-02-23, 07:40
Jag funderade en smula på M&C inlägg nedan och kom fram till att en stor skillnad mellan flyg och sjötrafiken och de hot som de behöver leva med just nu är att för flyget drabbar det när var som helst, medan för sjöfarten är det koncentrerat till ett par områden där infrastrukturen passar piraterna.
Det finns möjligheter för den civila sjöfarten att kontra dessa hot. Men här väger kostnadsökningarna mot riskerna.
- Man skulle kunna gå längre ut från land. I och för sig har piraterna med hjälp av s.k. moderskepp slagit till långt ute på Indiska oceanen. Men dessa moderskepp är lättare att hålla koll på än alla små piratbåtar.
- Man skulle även kunna gå i konvojtrafik där de militära fartygen lättare skulle kunna skydda. Problemet är att det skulle uppstå samma problem som för konvojerna under VK2 att de snabbaste fartygen skulle få anpassa sig efter de långsammaste med fördyrningar som följd.
- Man skulle även kunna undvika rutten helt och hållet. Då kan t.ex. den norra rutten över nordostpassagen få ökad betydelse.
De civila bolagen tar medvetet risker för att tjäna pengar på samma sätt som man gjort i alla tider med ibland undermåliga fartyg och otränade filipinska besättningar. Vi kanske ska ta betalt för våra militära insatser i form av en "konvojskatt"? De som inte följer regelverket lämnas utan skydd?
I sin nya roll som stöd- och ledningsfartyg krävs utökad kommunikationsförmåga samt förmåga att leda andra fartyg.
Under en del av sin tid i operationsområdet kommer HMS Carlskrona att härbärgera det lokala högkvarteret för insatsen, som leds från London. Som en följd av detta har fartyget försetts med flera lösningar för satellitkommunikation samt nationell och internationell ledning. Fartyget har även fått ny brygglayout och ett modernt navigationssystem.
Det har säkert byggts in ledningssystem som medger datakommunikation mellan Carlskrona och HKP 15 samt de övriga fartygen i flottstyrkan. Frågan är bara om man han få till en möjlighet att tanka ner data från Kustbevakningens flygplan? Med tanke på att beslutet om deras insats kom ganska så sent så är det nog inte så sannolikt. Men till nästa gång? En sådan kommunikationslösning skulle vara utmärkt att integrera i marinens fartyg även för att underlätta samarbetet i Östersjön. Nu när vi öppnat på Pandoras ask så måste vi fortsätta detta samarbete över det som tidigare var helt slutna skott.
Jag tycker att detta är en bra insats för Marinen, men att den långsiktiga lösningen inte ligger till havs. Vi måste skapa stabilitet i Somalia för att undvika att piraterna växer till sig. Sedan kommer det givetvis finnas en hel del som fått smak för den inkomstbringande verksamheten. Där gäller enbart en sak och det är att ta i med hårdhandskarna. Den dag vi får möjlighet att dra oss ur Afghanistan så vore Somalia en välbehövd insats.
Uppdaterad 10-02-23, 07:40
Jag funderade en smula på M&C inlägg nedan och kom fram till att en stor skillnad mellan flyg och sjötrafiken och de hot som de behöver leva med just nu är att för flyget drabbar det när var som helst, medan för sjöfarten är det koncentrerat till ett par områden där infrastrukturen passar piraterna.
Det finns möjligheter för den civila sjöfarten att kontra dessa hot. Men här väger kostnadsökningarna mot riskerna.
- Man skulle kunna gå längre ut från land. I och för sig har piraterna med hjälp av s.k. moderskepp slagit till långt ute på Indiska oceanen. Men dessa moderskepp är lättare att hålla koll på än alla små piratbåtar.
- Man skulle även kunna gå i konvojtrafik där de militära fartygen lättare skulle kunna skydda. Problemet är att det skulle uppstå samma problem som för konvojerna under VK2 att de snabbaste fartygen skulle få anpassa sig efter de långsammaste med fördyrningar som följd.
- Man skulle även kunna undvika rutten helt och hållet. Då kan t.ex. den norra rutten över nordostpassagen få ökad betydelse.
De civila bolagen tar medvetet risker för att tjäna pengar på samma sätt som man gjort i alla tider med ibland undermåliga fartyg och otränade filipinska besättningar. Vi kanske ska ta betalt för våra militära insatser i form av en "konvojskatt"? De som inte följer regelverket lämnas utan skydd?
Etiketter:
Aden,
Afghanistan,
HKP 15,
Kustbevakning,
Pirat,
Somalia
Skvaller från ÖB chefsmöte (uppdaterad)
I veckan mötte ÖB samtliga förbandschefer och informerade om vad som händer i närtid. I FRA:s anda så smyglyssnade givetvis undertecknad.
Först ut var en presentation av insatsen i Afghanistan som jag inte tänkte kommentera just nu.
Därefter höll C LEDS en presentation om försvarsmaktsplaneringen. I resultatredovisningen för 2009 så var det mesta genomfört (grönt) med några undantag där FV tyvärr hade en del gula inslag.
- Större avvikelser i flygtidsproduktion för Tp-84, HKP 10B, HKP 14 och HKP 15.
- Avvikelse i flygtidsproduktion för Hkp medför att uppbyggnad av förband till ISAF och NBG släpar
- Brist UE/RD och Role-change equipment JAS 39C/D
- Mtrl till HV förbanden brister i varierande omfattning.
Problemen för helikoptersystemen i Sverige är knappast okända vid det här laget. Brister i driften av JAS39C/D är desto värre. Detta visar på det klassiska misstaget att vi köper funktion i stället för förmåga. Förmågan kommer först när alla delar finns på plats, inklusive utbildning och underhåll. Att Hv inte prioriteras är också en katastrof då det är dom som kommer att stå för bl.a. territoriellt försvar, stöd till det civila samhället och folkförankringen nu när Försvarsmakten fortfarande fokuserar på internationella insatser.
Presentationen visade också på att FM sparat 2,5 miljarder i anslag under 2009, av dessa var 1,2 miljard från förbandsverksamhet och 865 miljoner från fredsfrämjande insatser. Tyvärr så innebär denna "besparing" att vi fått ut mindre effekt av FM än vad som annars hade kunnat vara fallet. När man vill spara i FM verksamhet så är det de rörliga kostnaderna som drabbas, d.v.s. övningar och drivmedel. Trots detta är FM ganska så nöjda med årsredovisningen. Och visst jämfört med katastrofåret 2008 var 2009 ett stort steg framåt.
Oroväckande var besparingsmålen de närmaste åren. 2011 -34 MSEK, 2012 -387 MSEK, 2013 - 765 MSEK och 2014 -843 MSEK.
Under 2012 inleds en omstrukturering av basorganisationen samt skolor och centrum anpassad till en ny insatsorganisation. Denna omstrukturering är i huvudsak genomförd 2014 och omfattar t.ex. att något verksamhetsställe omlokaliseras och samordnas i en befintlig garnision; en reducering motsvarande ett arméregemente samt en flygflottilj; reducering med ca 10 utbildningsgrupper och sammanslagning av organisationsenheter.
Intressant var att tre STRIL ledningsplatser listades i stället för dagens två! Frågan är bara var? Diskussionen avseende GLC/NOC och Hästveda är nog inte avslutad. 6 stycken Tp-84 gångtidsförlängs. För marinen sker anskaffning av två stridsstödsfartyg och patrullfartyg. Arbetet går vidare med att samordna de nordiska försvarsmakterna under namnet NORDEFCO.
Därefter var det C INSATS tur. Viljan är att under 2010 återuppta samarverkan med myndigheter och övriga intressenter inom ramen för bl.a. Försvarsplaneringen. Detta är utmärkt då FM i mina ögon de senaste åren har kört ett eget race. Erfarenheterna från Dagny II skall användas för att bygga upp vår beredskap igen. Det nationella försvaret har fått ett nytt fokus vilket kommer att speglas i FMUP - Försvarsmaktens Utvecklings Plan och sedan ner till TOEM. Det här tycker jag låter mycket bra, även om jag inte ser spårbarheten från denna vilja till materielanskaffning, övningsverksamhet m.m. Dagny övningarna är i dagsläget mer av ett lackmustest som vi tyvärr oftast får negativt utslag på.
Därefter var det ytterligare genomgång av ME02 (Aden) och ISAF som jag tänkte redovisa separat.
Den i mina ögon intressantaste genomgången i dagsläget hölls av PERSS om det nya personalsystemet och rekrytering. Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp det faktum att det kvarstår en hel del arbete och att det börjar bli ont om tid.
Pliktpropositionen beräknas vara klar senast 23 mars med riksdagsbeslut i maj. Den riksdagsdebatten ser jag fram emot. 4200 rekryter ska utbildas under 2011 med uttagning i sep-okt. I mars/april kommer de nuvarande värnpliktiga att få välja om dom vill fortsätta sin plikt efter 1 juli. Det intressanta är att dessa frivilliga när som helst kan avsluta sin utbildning. Detta är bra då det kommer ställa stora krav på befälen att motivera sina soldater! Lönen kommer under utbildningen kommer att bestå av fri kost/logi/resor + 4500.-/mån och en ersättning vid "muck" på 10500.- D.v.s. inga revolutionerande skillnader mot villkoren för dagens värnpliktiga. Vi kommer knappast att få några frivilliga som är där för att tjäna pengar med andra ord.
Sammanfattningsvis fortfarande en hel del frågetecken.
FM Infodirektör visde sedan på behovet av att marknadsföra sig. Enligt Caratstudien så finns inte FM med i unga människors medvetande som arbetsgivare över huvud taget. Detta är lite oroväckande då vi trots allt lagt ner stora summor på marknadsföring de senaste åren som dessutom vunnit en hel del priser. Resultatet har med andra ord blivit att folk vet att vi finns, men inte hur det är att jobba där. Inte helt oväntat då vår reklam varit en smula för flashig i stället för att fokusera på det mer jordnära arbetet.
För att öka rekryteringen ska man stärka tilltron på vår militära förmåga. Hallå! Detta görs inte med reklam utan genom att praktiskt visa att vi har ett försvar som går att använda och som inte är en papperstiger. Våra ungdomar är inga idioter utan kan läsa mellan raderna. Vi ska därför inte fokusera på reklam utan på att få bra artiklar skrivna i pressen som visar att FM fyller en roll i samhället. Våra räddningshelikoptrars insats vid Estoniahaveriet var ett tydligt sådant exempel. Nu har vi tyvärr gjort oss av med denna förmåga, men mer av den varan.
Sammanfattning: Jag blir matt! Sluta upp med att försöka sminka en gris. Satsa mer på FM verksamhet i stället för reklam så kommer resultatet att bli som i "Field of Dreams" med Kevin Costner. I stället för "If You build it, he will come" så kommer det att vara "Om vi har ett starkt fungerande försvar som ses som en framtida arbetsplats kommer ungdomar att söka utan onödig reklam". Först en fungerande försvarsmakt och sedan reklam med andra ord! Tänk om vi hade en halvgalen Ray Kinsella som drev på arbetet med att bygga ett fungerande svenskt försvar på samma sätt som sin basebollplan.
Genomgången avslutades med en briefing om verksamhetssäkerhet som jag också sparar till en bättre dag när jag är mindre upprörd på reklamfjantarnas makt över FM ledning.
Uppdaterad 10-02-25, 21:20
Tolgfors går nu ut och slår sig på bröstet att FM sparat in 2,5 miljarder under 2009. Det ser bra ut på papperet. Men det jag skulle vilja se är en beräkning på vad det är vi egentligen sparat in pengar på. Är det operativ verksamhet som strukits så har vi inte sparat 2,5 miljarder. Vi har fått mindre effekt för de resterande 40 miljarderna.
En stor del av den miljard vi får använda under 2010 kommer att gå åt för att rekrytera nya anställda. Väl investerade pengar? Den som lever får se...
Uppdaterad 10-02-27, 22:58
SvD skriver nu om neddragningar trots att soldater inte längre får ut den utrustning dom behöver. Knappast motiverande för att locka en blivande kvinnlig soldat?
Hur mycket är då svenskarna villiga att betala för Försvarsmakten? Man kan titta på vad det svenska folket betalar för försvarsmakten, d.v.s. 4000 per svensk medborgare och år. Det är ungefär på samma nivå som det genomsnittliga inköpet av godis. Tyvärr så när svenskarna ser att FM inte ger någon effekt för skattepengarna så kommer dom nog vilja betala ännu mindre i framtiden. Enda sättet att bryta denna dödsspiral är att återigen visa att vi har ett försvar som inte bara används i NATO ledband, utan har en förmåga att i första hand försvara Sverige.
Uppdaterad 10-03-06, 12:05
Nu har även pressen fått nys om nedläggningstankarna.
Försvarsmakten föreslår nedläggning av ytterligare en flygflottilj, ett regemente och kring hälften av hemvärnets utbildningsgrupper. Allt för att spara 800 miljoner kronor och därmed kunna ställa om från värnpliktsförsvar till frivilligförsvar, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Ekot uppger att det är troligast att regementet P4 i Skövde eller P7 i Revingehed läggs ner. Tidigare har försvarsledningen diskuterat nedläggning av flygflottiljen i Ronneby.
Först ut var en presentation av insatsen i Afghanistan som jag inte tänkte kommentera just nu.
Därefter höll C LEDS en presentation om försvarsmaktsplaneringen. I resultatredovisningen för 2009 så var det mesta genomfört (grönt) med några undantag där FV tyvärr hade en del gula inslag.
- Större avvikelser i flygtidsproduktion för Tp-84, HKP 10B, HKP 14 och HKP 15.
- Avvikelse i flygtidsproduktion för Hkp medför att uppbyggnad av förband till ISAF och NBG släpar
- Brist UE/RD och Role-change equipment JAS 39C/D
- Mtrl till HV förbanden brister i varierande omfattning.
Problemen för helikoptersystemen i Sverige är knappast okända vid det här laget. Brister i driften av JAS39C/D är desto värre. Detta visar på det klassiska misstaget att vi köper funktion i stället för förmåga. Förmågan kommer först när alla delar finns på plats, inklusive utbildning och underhåll. Att Hv inte prioriteras är också en katastrof då det är dom som kommer att stå för bl.a. territoriellt försvar, stöd till det civila samhället och folkförankringen nu när Försvarsmakten fortfarande fokuserar på internationella insatser.
Presentationen visade också på att FM sparat 2,5 miljarder i anslag under 2009, av dessa var 1,2 miljard från förbandsverksamhet och 865 miljoner från fredsfrämjande insatser. Tyvärr så innebär denna "besparing" att vi fått ut mindre effekt av FM än vad som annars hade kunnat vara fallet. När man vill spara i FM verksamhet så är det de rörliga kostnaderna som drabbas, d.v.s. övningar och drivmedel. Trots detta är FM ganska så nöjda med årsredovisningen. Och visst jämfört med katastrofåret 2008 var 2009 ett stort steg framåt.
Oroväckande var besparingsmålen de närmaste åren. 2011 -34 MSEK, 2012 -387 MSEK, 2013 - 765 MSEK och 2014 -843 MSEK.
Under 2012 inleds en omstrukturering av basorganisationen samt skolor och centrum anpassad till en ny insatsorganisation. Denna omstrukturering är i huvudsak genomförd 2014 och omfattar t.ex. att något verksamhetsställe omlokaliseras och samordnas i en befintlig garnision; en reducering motsvarande ett arméregemente samt en flygflottilj; reducering med ca 10 utbildningsgrupper och sammanslagning av organisationsenheter.
Intressant var att tre STRIL ledningsplatser listades i stället för dagens två! Frågan är bara var? Diskussionen avseende GLC/NOC och Hästveda är nog inte avslutad. 6 stycken Tp-84 gångtidsförlängs. För marinen sker anskaffning av två stridsstödsfartyg och patrullfartyg. Arbetet går vidare med att samordna de nordiska försvarsmakterna under namnet NORDEFCO.
Därefter var det C INSATS tur. Viljan är att under 2010 återuppta samarverkan med myndigheter och övriga intressenter inom ramen för bl.a. Försvarsplaneringen. Detta är utmärkt då FM i mina ögon de senaste åren har kört ett eget race. Erfarenheterna från Dagny II skall användas för att bygga upp vår beredskap igen. Det nationella försvaret har fått ett nytt fokus vilket kommer att speglas i FMUP - Försvarsmaktens Utvecklings Plan och sedan ner till TOEM. Det här tycker jag låter mycket bra, även om jag inte ser spårbarheten från denna vilja till materielanskaffning, övningsverksamhet m.m. Dagny övningarna är i dagsläget mer av ett lackmustest som vi tyvärr oftast får negativt utslag på.
Därefter var det ytterligare genomgång av ME02 (Aden) och ISAF som jag tänkte redovisa separat.
Den i mina ögon intressantaste genomgången i dagsläget hölls av PERSS om det nya personalsystemet och rekrytering. Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp det faktum att det kvarstår en hel del arbete och att det börjar bli ont om tid.
Pliktpropositionen beräknas vara klar senast 23 mars med riksdagsbeslut i maj. Den riksdagsdebatten ser jag fram emot. 4200 rekryter ska utbildas under 2011 med uttagning i sep-okt. I mars/april kommer de nuvarande värnpliktiga att få välja om dom vill fortsätta sin plikt efter 1 juli. Det intressanta är att dessa frivilliga när som helst kan avsluta sin utbildning. Detta är bra då det kommer ställa stora krav på befälen att motivera sina soldater! Lönen kommer under utbildningen kommer att bestå av fri kost/logi/resor + 4500.-/mån och en ersättning vid "muck" på 10500.- D.v.s. inga revolutionerande skillnader mot villkoren för dagens värnpliktiga. Vi kommer knappast att få några frivilliga som är där för att tjäna pengar med andra ord.
Sammanfattningsvis fortfarande en hel del frågetecken.
FM Infodirektör visde sedan på behovet av att marknadsföra sig. Enligt Caratstudien så finns inte FM med i unga människors medvetande som arbetsgivare över huvud taget. Detta är lite oroväckande då vi trots allt lagt ner stora summor på marknadsföring de senaste åren som dessutom vunnit en hel del priser. Resultatet har med andra ord blivit att folk vet att vi finns, men inte hur det är att jobba där. Inte helt oväntat då vår reklam varit en smula för flashig i stället för att fokusera på det mer jordnära arbetet.
För att öka rekryteringen ska man stärka tilltron på vår militära förmåga. Hallå! Detta görs inte med reklam utan genom att praktiskt visa att vi har ett försvar som går att använda och som inte är en papperstiger. Våra ungdomar är inga idioter utan kan läsa mellan raderna. Vi ska därför inte fokusera på reklam utan på att få bra artiklar skrivna i pressen som visar att FM fyller en roll i samhället. Våra räddningshelikoptrars insats vid Estoniahaveriet var ett tydligt sådant exempel. Nu har vi tyvärr gjort oss av med denna förmåga, men mer av den varan.
Sammanfattning: Jag blir matt! Sluta upp med att försöka sminka en gris. Satsa mer på FM verksamhet i stället för reklam så kommer resultatet att bli som i "Field of Dreams" med Kevin Costner. I stället för "If You build it, he will come" så kommer det att vara "Om vi har ett starkt fungerande försvar som ses som en framtida arbetsplats kommer ungdomar att söka utan onödig reklam". Först en fungerande försvarsmakt och sedan reklam med andra ord! Tänk om vi hade en halvgalen Ray Kinsella som drev på arbetet med att bygga ett fungerande svenskt försvar på samma sätt som sin basebollplan.
Genomgången avslutades med en briefing om verksamhetssäkerhet som jag också sparar till en bättre dag när jag är mindre upprörd på reklamfjantarnas makt över FM ledning.
Uppdaterad 10-02-25, 21:20
Tolgfors går nu ut och slår sig på bröstet att FM sparat in 2,5 miljarder under 2009. Det ser bra ut på papperet. Men det jag skulle vilja se är en beräkning på vad det är vi egentligen sparat in pengar på. Är det operativ verksamhet som strukits så har vi inte sparat 2,5 miljarder. Vi har fått mindre effekt för de resterande 40 miljarderna.
En stor del av den miljard vi får använda under 2010 kommer att gå åt för att rekrytera nya anställda. Väl investerade pengar? Den som lever får se...
Uppdaterad 10-02-27, 22:58
SvD skriver nu om neddragningar trots att soldater inte längre får ut den utrustning dom behöver. Knappast motiverande för att locka en blivande kvinnlig soldat?
Hur mycket är då svenskarna villiga att betala för Försvarsmakten? Man kan titta på vad det svenska folket betalar för försvarsmakten, d.v.s. 4000 per svensk medborgare och år. Det är ungefär på samma nivå som det genomsnittliga inköpet av godis. Tyvärr så när svenskarna ser att FM inte ger någon effekt för skattepengarna så kommer dom nog vilja betala ännu mindre i framtiden. Enda sättet att bryta denna dödsspiral är att återigen visa att vi har ett försvar som inte bara används i NATO ledband, utan har en förmåga att i första hand försvara Sverige.
Uppdaterad 10-03-06, 12:05
Nu har även pressen fått nys om nedläggningstankarna.
Försvarsmakten föreslår nedläggning av ytterligare en flygflottilj, ett regemente och kring hälften av hemvärnets utbildningsgrupper. Allt för att spara 800 miljoner kronor och därmed kunna ställa om från värnpliktsförsvar till frivilligförsvar, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Ekot uppger att det är troligast att regementet P4 i Skövde eller P7 i Revingehed läggs ner. Tidigare har försvarsledningen diskuterat nedläggning av flygflottiljen i Ronneby.
Etiketter:
Internationella Insatser,
Rekrytering,
Sverige,
Säkerhet
söndag 21 februari 2010
Gästinlägg: Dra i snöret (uppdaterad)
Biltillverkaren Toyota är känd som tillverkare av bilar av högsta kvalitet. Nu har det emellertid gått troll i verksamheten och vd för företaget kommer att infinna sig i Washington för senatsförhör avseende upptäckta kvalitetsbrister.
I näringslivsdelen av söndagens SvD står att läsa: ”Den 55-årige trotjänaren Katzuo Akatsuka är en av alla de anställda som enligt Toyotas berömda tillverkningsfilosofi alltid uppmuntrats att dra i det gula snöret för att hejda bandet och kalla på hjälp när de bedömer att något inte är som det ska”.
Ofta hör man, inte minst här på försvarsbloggarna, åsikten att Försvaret och Afganistaninsatsen är för små och obetydliga frågor för att kunna bli aktuella i svensk valrörelse.
Kanske har frågan större sprängkraft än som framgår vid ett första påseende. Läser i söndagsmorgonens SvD rubriken "Regeringen föll på Afghanistaninsats" med följande text till: "Nederländernas koalitionsregering föll igår på grund av oenighet om den militära insatsen i Afghanistan". Holland har omkring 1950 man i provinsen Uruzgan i mellersta Afghanistan. Tyvärr fann inte heller SvD nyheten stor nog för att lägga ut den på sin hemsida, varför ingen länk bifogas.
DN däremot har med nyheten.
Det är dags att dra i det gula snöret och följa Wisemans uppmaning om Lfu Ny och önskemål i dithörande kommentarer om en partipolitisk obunden försvarsutredning. Det är även dags att bli tydligare med målsättningen för Afghanistansinsatsen. En så viktig målsättning får inte vara en dagsnotering av vad politikerna anser gångbart just för stunden. Det är ett anständighetskrav visavi trupperna på plats, att få en hållbar och trovärdig målsättning. Annars kommer vi förr eller senare att följa det holländska exemplet.
Jag drar i snöret.
/Sumatra
Uppdaterad 10-02-22, 23:30
De politiska avgångarna kopplat till misstag på den internationella militära arenan fortsätter. Tysklands arméchef avgick efter misstaget då civila dödades i samband med en insats av stridsflyg. Danmarks ÖB avgick i samband med bråket kring boken om de danska insatserna i bl.a. Afghanistan och nu får även danska försvarsministern avgå.
Bäva månde svenska politiker och höga militärer. Vem vågar ta avgörande beslut med dessa internationella prejudikat? Det börjar likna tränaravgångarna i Elitserien och Allsvenskan.
/CI
I näringslivsdelen av söndagens SvD står att läsa: ”Den 55-årige trotjänaren Katzuo Akatsuka är en av alla de anställda som enligt Toyotas berömda tillverkningsfilosofi alltid uppmuntrats att dra i det gula snöret för att hejda bandet och kalla på hjälp när de bedömer att något inte är som det ska”.
Ofta hör man, inte minst här på försvarsbloggarna, åsikten att Försvaret och Afganistaninsatsen är för små och obetydliga frågor för att kunna bli aktuella i svensk valrörelse.
Kanske har frågan större sprängkraft än som framgår vid ett första påseende. Läser i söndagsmorgonens SvD rubriken "Regeringen föll på Afghanistaninsats" med följande text till: "Nederländernas koalitionsregering föll igår på grund av oenighet om den militära insatsen i Afghanistan". Holland har omkring 1950 man i provinsen Uruzgan i mellersta Afghanistan. Tyvärr fann inte heller SvD nyheten stor nog för att lägga ut den på sin hemsida, varför ingen länk bifogas.
DN däremot har med nyheten.
Det är dags att dra i det gula snöret och följa Wisemans uppmaning om Lfu Ny och önskemål i dithörande kommentarer om en partipolitisk obunden försvarsutredning. Det är även dags att bli tydligare med målsättningen för Afghanistansinsatsen. En så viktig målsättning får inte vara en dagsnotering av vad politikerna anser gångbart just för stunden. Det är ett anständighetskrav visavi trupperna på plats, att få en hållbar och trovärdig målsättning. Annars kommer vi förr eller senare att följa det holländska exemplet.
Jag drar i snöret.
/Sumatra
Uppdaterad 10-02-22, 23:30
De politiska avgångarna kopplat till misstag på den internationella militära arenan fortsätter. Tysklands arméchef avgick efter misstaget då civila dödades i samband med en insats av stridsflyg. Danmarks ÖB avgick i samband med bråket kring boken om de danska insatserna i bl.a. Afghanistan och nu får även danska försvarsministern avgå.
Bäva månde svenska politiker och höga militärer. Vem vågar ta avgörande beslut med dessa internationella prejudikat? Det börjar likna tränaravgångarna i Elitserien och Allsvenskan.
/CI
Etiketter:
Afghanistan,
Politik,
Säkerhet
Fem små grisar (uppdaterad)
Gris brukar i de flesta sammanhang vara en förolämpning och förkortningen PIIGS som står för Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien måste nog klassas som om inte som en förolämpning, så åtminstone som en kraftigt nedlåtande kommentar. Dessa länder har av olika skäl satt sig i en dålig ekonomisk sits där Grekland för tillfället ligger sämst till. EU ställer nu hårda krav på budgetsanering, men vår finansminsiter verkar inte särskilt imponerad av Greklands sparplaner. Jag har varit för ett införande av Euro i Sverige, men nu när vi får dras med en hoper blyvikter då vi försöker att hålla ekonomin över ytan efter kraschen på bostadsmarknaden i USA, så vette sjutton om jag inte är ganska så glad för att vi har väntat ett tag.
Men nog nu om ekonomin. Jag är ingenjör och inte ekonom. Hur kan denna ekonomiska kris påverka oss säkerhetspolitiskt?
När länder ska spara så är det ofta försvaret som får ta stryk. Möjligt undantag i detta fall är Grekland som fortfarande inte helt litar på sin granne och NATO-kollega Turkiet.
- NBG 11. Irland tänker ställa upp precis som för NBG 08. Frågan är nu om dom får råd? Det innebär att Sverige eller något av de övriga nordiska länderna får dra en större del av lasset. Givetvis med tillhörande risk för "Svarta hål" i budgeten.
- Afghanistan. Alla dessa länder bidrar med trupp till ISAF. Greklands, Portugal och Irlands bidrag är inte särskilt stora, men Spanien och Italien bidrar tillsammans med över 4000 man. McChrystal bad om 40.000 extra man under 2010 och fick 30.000 av Obama. USA har förhoppningar på att NATO och EU ställer upp med resterande 10.000. Italien har lovat att ställa upp med 1000 extra man. Om budgeten sviktar så kan bidraget minska i stället för att öka. Det innebär att bördan ökar för övriga europeiska länder. Inom EU så klassas Sverige som klassens ljus i ekonomi då vi tillsammans med Bulgarien var de enda länder som förra året lyckades hålla oss inom ramarna för stabilitetspakten. Det innebär att många inom EU kanske anser att vi som trots allt har en hyffsad ekonomi ska öka vårt bidrag till Afghanistan.
- JSF. Italien är ett av de länder som räknas som "Partner Country" i JSF projektet. Det innebär att dom redan investerat $1 miljard i utvecklingen av JSF. Spanien och Grekland har visat intresse för JSF, men ännu inte beslutat att gå in i projektet. För Spaniens del så behövs det en ersättare till Harrier om dom inte ska lägga ner sina ambitioner om att ha hangarfartyg som Principe de Asturias eller den nyare Juan Carlos I. Där är JSF i dagsläget det enda alternativet. Troligtvis är Spanien och Grekland en smula mer förnuftiga och väntar tills det finns en färdig produkt och ser vad priset blir. Italien har dock redan tidigare hotat att dra sig ur JSF-samarbetet. Om dom nu får problem med ekonomin så finns det två lösningar för fortsatt deltagande. Antingen tillåter USA en större del av utvecklingen i Italien som ett motköp, eller så kommer Italien att minska det antal JSF dom planerar att anskaffa från 131 till något betydligt lägre. För Sveriges del är givetvis alla fördyrningar för JSF bra, då det ger Gripen bättre möjligheter. För Norge så kan det bli värre. Minskar Italien sin anskaffning så blir styckepriset per JSF större för alla kunder. Blir Italien en tillverkare av delar till JSF så säger jag bara att; titta på de övriga sameuropeiska flygprojekten som Airbus och Eurofighter. Ju fler kockar, desto sämre soppa. Får Norge problem med JSF kan det givetvis innebära att dom i stället backar och köper Gripen, men det kan även innebära att dom drar ner på andra områden för att få råd. Se NBG 11 ovan.
Den ekonomiska krisen påverkar alltså Sverige säkerhetspolitiskt både positivt och negativt. Tyvärr så är de länder som kanske är mest intresserade av Gripen i gamla östblocket också mycket panka. Där handlar det inte om JSF mot Gripen, utan Gripen mot ingenting. Ska vi få till mer försäljningar i dessa länder så krävs det motköp.
Uppdaterad 10-02-21, 23:03
Jokern i leken, eller kanske den största grisen måste vara USA. Precis som många länder i Europa hanterar dom sin budget som om det inte fanns någon morgondag. Obamas löfte om att dra ner på insatsen i Afghanistan om 18 månader bygger inte lika mycket på att USA verkligen tror att det är tillräckligt säker vid den tidpunkten som att man helt enkel inte har råd längre och vill lugna inrikesdebatten inför nästa val.
Hittills har Obama visat kurage och stått på sig även då väljarna i USA blivit missnöjda, men allt eftersom vi närmar oss nästa val i USA så kommer realpolitikern Obama att strama åt budgeten och det innebär även den militära. Alltså neddragningar i Afghanistan och eventuellt neddragningar på JSF.
Vad gör vi i Europa om USA drar sig ur? Fortsätter på den inriktning vi valt de senaste åren eller bildar igelkotteförsvar kring EU:s gränser? Vi får göra som dom tre små grisarna och se om våra hus. Frågan vem det är som är storebror gris som byggt det stabila huset som vi kan gömma oss i när vargen kommer?
Men nog nu om ekonomin. Jag är ingenjör och inte ekonom. Hur kan denna ekonomiska kris påverka oss säkerhetspolitiskt?
När länder ska spara så är det ofta försvaret som får ta stryk. Möjligt undantag i detta fall är Grekland som fortfarande inte helt litar på sin granne och NATO-kollega Turkiet.
- NBG 11. Irland tänker ställa upp precis som för NBG 08. Frågan är nu om dom får råd? Det innebär att Sverige eller något av de övriga nordiska länderna får dra en större del av lasset. Givetvis med tillhörande risk för "Svarta hål" i budgeten.
- Afghanistan. Alla dessa länder bidrar med trupp till ISAF. Greklands, Portugal och Irlands bidrag är inte särskilt stora, men Spanien och Italien bidrar tillsammans med över 4000 man. McChrystal bad om 40.000 extra man under 2010 och fick 30.000 av Obama. USA har förhoppningar på att NATO och EU ställer upp med resterande 10.000. Italien har lovat att ställa upp med 1000 extra man. Om budgeten sviktar så kan bidraget minska i stället för att öka. Det innebär att bördan ökar för övriga europeiska länder. Inom EU så klassas Sverige som klassens ljus i ekonomi då vi tillsammans med Bulgarien var de enda länder som förra året lyckades hålla oss inom ramarna för stabilitetspakten. Det innebär att många inom EU kanske anser att vi som trots allt har en hyffsad ekonomi ska öka vårt bidrag till Afghanistan.
- JSF. Italien är ett av de länder som räknas som "Partner Country" i JSF projektet. Det innebär att dom redan investerat $1 miljard i utvecklingen av JSF. Spanien och Grekland har visat intresse för JSF, men ännu inte beslutat att gå in i projektet. För Spaniens del så behövs det en ersättare till Harrier om dom inte ska lägga ner sina ambitioner om att ha hangarfartyg som Principe de Asturias eller den nyare Juan Carlos I. Där är JSF i dagsläget det enda alternativet. Troligtvis är Spanien och Grekland en smula mer förnuftiga och väntar tills det finns en färdig produkt och ser vad priset blir. Italien har dock redan tidigare hotat att dra sig ur JSF-samarbetet. Om dom nu får problem med ekonomin så finns det två lösningar för fortsatt deltagande. Antingen tillåter USA en större del av utvecklingen i Italien som ett motköp, eller så kommer Italien att minska det antal JSF dom planerar att anskaffa från 131 till något betydligt lägre. För Sveriges del är givetvis alla fördyrningar för JSF bra, då det ger Gripen bättre möjligheter. För Norge så kan det bli värre. Minskar Italien sin anskaffning så blir styckepriset per JSF större för alla kunder. Blir Italien en tillverkare av delar till JSF så säger jag bara att; titta på de övriga sameuropeiska flygprojekten som Airbus och Eurofighter. Ju fler kockar, desto sämre soppa. Får Norge problem med JSF kan det givetvis innebära att dom i stället backar och köper Gripen, men det kan även innebära att dom drar ner på andra områden för att få råd. Se NBG 11 ovan.
Den ekonomiska krisen påverkar alltså Sverige säkerhetspolitiskt både positivt och negativt. Tyvärr så är de länder som kanske är mest intresserade av Gripen i gamla östblocket också mycket panka. Där handlar det inte om JSF mot Gripen, utan Gripen mot ingenting. Ska vi få till mer försäljningar i dessa länder så krävs det motköp.
Uppdaterad 10-02-21, 23:03
Jokern i leken, eller kanske den största grisen måste vara USA. Precis som många länder i Europa hanterar dom sin budget som om det inte fanns någon morgondag. Obamas löfte om att dra ner på insatsen i Afghanistan om 18 månader bygger inte lika mycket på att USA verkligen tror att det är tillräckligt säker vid den tidpunkten som att man helt enkel inte har råd längre och vill lugna inrikesdebatten inför nästa val.
Hittills har Obama visat kurage och stått på sig även då väljarna i USA blivit missnöjda, men allt eftersom vi närmar oss nästa val i USA så kommer realpolitikern Obama att strama åt budgeten och det innebär även den militära. Alltså neddragningar i Afghanistan och eventuellt neddragningar på JSF.
Vad gör vi i Europa om USA drar sig ur? Fortsätter på den inriktning vi valt de senaste åren eller bildar igelkotteförsvar kring EU:s gränser? Vi får göra som dom tre små grisarna och se om våra hus. Frågan vem det är som är storebror gris som byggt det stabila huset som vi kan gömma oss i när vargen kommer?
lördag 20 februari 2010
Kyligt i norr (uppdaterad)
På måndag startar övningen Cold Response. Det är till största delen en markövning med deltagande från ett antal länder inklusive Sverige. Informationen på mil.se och mil.no har varit en smula tunn med redogörelse för FV insatser i övningen. Men i den norska pressen har man gått ut och upplyst allmänheten om att det kommer att bullra i luften den närmaste tiden.
Den luftoperative delen av øvelsen vil ha base i Bodø. Her vil de norske F-16 skvadronene både fra Bodø og Ørlandet være samlet sammen med to norske Hercules og DA-20 Jet Falcon fly. De svenske styrkene vil også ha fly basert i Bodø. Syv JAS-Gripen vil også ha sin base der.
I og rundt Bodø vil det være jagerflyaktivitet døgnet rundt i perioden 22. februar til og med 3.mars. For å begrense belastningen for Bodø-befolkningen vil det være fastsatte tider for flygningen. Dessuten vil det være begrensninger i aktiviteten i helgen.
Man har även i tidigare artiklar gått ut med att Gripen kommer att deltaga i övningen.
Sverige och Norge har genom åren alltid haft ett mycket bra samarbete mellan respektive flygvapen. Det tidigare SVENORDA samarbetet har de senaste åren utvecklats i Cross Border Training där divisionerna på Bodö, Luleå och Rovaniemi kan anordna samövningar mer eller mindre dagligen.
Det ska bli intressant att se vad befolkningen i Bodö tycker om övningen. Det kan bli sista gången på många år som övningen hålls runt Bodö. Som jag tidigare har skrivit så kommer införandet av JSF att tvinga norska flygvapnet att bygga om Bodöbasen då JSF bullrar betydligt mer än både F-16 och Gripen. Detta är ytterligare en kostnadsökning för norska flygvapnet som införandet av JSF medför.
Det ska också bli intressant att se vilket scenario som används i övningen. Är det ett scenario byggt på en ändrat hotbild kring nordkalotten, eller är det bara en i raden av övningar för att testa att vi kan jacka in i internationella stridsenheter? Svenska politiker vill införa en nordisk dimension i försvarssamarbetet och Cold Response är en bra övning för att närma sig det målet. Enligt övningsbeskrivningen så verkar dock fokus ligga på internationella insatser.
Deployering og bruk av reaksjonsstyrker i et kriseområde for åøve hele spekteret av situasjoner innenfor internasjonal krisehåndtering med høy intensitet.
...
Selve scenario er en NATO ledet, multinasjonal operasjon for krisehåndtering
Få se nu om de svenska piloterna får tillfälle att träna på sin senaste förmåga, d.v.s. lufttankning. Att nyttja Länk 16 för att kommunicera mellan norska och svenska flygplan är nog en smula för tidigt av både politiska och tekniska skäl, men då de norska F-16 redan har Länk 16 så kan det bli en intressant del av kommande övningar.
Uppdaterad 10-02-21, 08:12
Uppdragstyperna under övningen verkar bli OCA - Offensive Counter Air och AI - Air Interdiction. Det är bra. Fokus har i mina ögon legat för mycket på CAS de senaste åren. Tyvärr så har Gripen inte alla typer av vapen som behövs för denna typ av uppdrag.
- Signalsökande robot. Denna typ av vapen används för att slå ut luftvärn innan anfallet mot huvudmålet inleds. Gripens attackvapen GBU-12 och GBU-49 går utmärkt att slå ut fasta mål med. Men om det finns LV i målet så exponerar man sig en smula för mycket vid fällning av laserbomb, om det inte finns marktrupper som leder insatsen alternativt att man har lyckats bra med störning. Att räkna med marktrupper är inte alltid realistiskt eftersom dom i så fall måste skickas in i målet i god tid innan. Om JSF får till sin Stealthförmåga är det just uppdrag mot kraftigt LV skyddade områden som är dess främsta förmåga.
- Långräckviddigt attackvapen. Gripen har testat bl.a. KEPD 350, men inget vapen av denna typ har ännu integrerats.
Vad är då syftet för Gripen att deltaga i denna typ av övning?
- Givetvis så är det bra träning att deltaga i stora övningart med många flygplan inblandade. På den gamla "goda" tiden kunde Sverige själv sätta ihop stora övningar med 100-tals flygplan. Numera så måste vi samla ihop ett par länder, typ Loyal Arrow för att få till tillräckligt antal.
- Nordkalotten är ett intressant strategiskt område som kommer att få ökad betydelse. Om vi som Tolgfors visionerar ska ha ett gemensamt nordiskt luftförsvar är detta ett mycket troligt baseringsområde.
- Att arbeta i kallt väder är en utmaning. Bara en sådan sak som att tanka ett flygplan i kyla är ett risktagande då bränsle kan leda till kraftiga kylskador.
- Då uppdragen består av OCA och AI kommer fokus att ligga på störning. Det innebär att vår underrättelsefuktion kommer att få arbeta med att analysera hotbilden och tillverka hotbibliotek till Gripens störutrustning EWS 39.
Om inte annat så kan de svenska och norska trupperna samlas i någon lämplig hangar och titta på när Sverige slår Norge ytterligare en gång i OS! :-)
Uppdaterad 10-02-21, 12:57
Tittar man på C F21 inriktningsdokument "Mål och Vision 2010-15" så läggs stor vikt vid utbytet med Norge och Finland.
Av central betydelse för utvecklingen av våra förband är att vi fortsätter utveckla vår samverkan med våra systerförband i Norge och Finland. Verksamheten ska vidmakthållas på veckobasis och som lägst motsvara 2009 års nivå. Målbilden är att även utveckla samverkan med 48 Fighter Wing i ett årligen återkommande utbyte inom flera tjänstegrenar.
...
Det nordiska samarbetet har ytterligare utvecklats och omfattar regelmässig samverkan med finska och norska luftstridskrafter. Daglig samverkan och täta, återkommande utbyten är en del av den ordinarie verksamheten, exempliferad av det gemensamma användandet av alternativbaser. Tillsammans med Finland och Norge genomförs gemensam tränings- och övningsverksamhet i allt från enkla till komplexa scenarier och miljöer.
...
Mål 2010:
- Stridsfygenhet 03, SE 03, står i beredskap från 1:a januari
- Producerar 4 350 säkra flygtimmar för att säkerställa stridsflygdivisionernas behov
- Värd för två till fyra lufttankningskampanjer och genomför i egen regi två mörkerfygningskampanjer för att möta insatsförbandens behov
Tja, Rovaniemi och Bodö är faktiskt närmare än F21 än närmaste svenska flottilj, så samarbetet behövs inte enbart av strategiska skäl.
Uppdaterad 10-02-22, 18:45
F17 har nu påbörjat sitt deltagande i Cold Response.
10-02-16...Av totalt 9000 soldater och sjömän är det omkring 1000 deltagare från Sverige och 115 av dessa från F 17. Av dem som åker idag finns 16 spända värnpliktiga och två befäl från 92 insatsplutonen.
- Detta ska bli spännande, jag trodde aldrig att jag skulle få vara med i en övning i ett annat land, säger Mikael Fors som tillsammans med Rebecka Nilsson vaktar sina och kamraternas packning som skall med planet till Norge.
En Hercules C-130 tar 70 av dessa från F 17 idag. En flygresa på ca 3 timmar innan äventyret med övningen Cold Respons 2010 börjar.
Den luftoperative delen av øvelsen vil ha base i Bodø. Her vil de norske F-16 skvadronene både fra Bodø og Ørlandet være samlet sammen med to norske Hercules og DA-20 Jet Falcon fly. De svenske styrkene vil også ha fly basert i Bodø. Syv JAS-Gripen vil også ha sin base der.
I og rundt Bodø vil det være jagerflyaktivitet døgnet rundt i perioden 22. februar til og med 3.mars. For å begrense belastningen for Bodø-befolkningen vil det være fastsatte tider for flygningen. Dessuten vil det være begrensninger i aktiviteten i helgen.
Man har även i tidigare artiklar gått ut med att Gripen kommer att deltaga i övningen.
Sverige och Norge har genom åren alltid haft ett mycket bra samarbete mellan respektive flygvapen. Det tidigare SVENORDA samarbetet har de senaste åren utvecklats i Cross Border Training där divisionerna på Bodö, Luleå och Rovaniemi kan anordna samövningar mer eller mindre dagligen.
Det ska bli intressant att se vad befolkningen i Bodö tycker om övningen. Det kan bli sista gången på många år som övningen hålls runt Bodö. Som jag tidigare har skrivit så kommer införandet av JSF att tvinga norska flygvapnet att bygga om Bodöbasen då JSF bullrar betydligt mer än både F-16 och Gripen. Detta är ytterligare en kostnadsökning för norska flygvapnet som införandet av JSF medför.
Det ska också bli intressant att se vilket scenario som används i övningen. Är det ett scenario byggt på en ändrat hotbild kring nordkalotten, eller är det bara en i raden av övningar för att testa att vi kan jacka in i internationella stridsenheter? Svenska politiker vill införa en nordisk dimension i försvarssamarbetet och Cold Response är en bra övning för att närma sig det målet. Enligt övningsbeskrivningen så verkar dock fokus ligga på internationella insatser.
Deployering og bruk av reaksjonsstyrker i et kriseområde for åøve hele spekteret av situasjoner innenfor internasjonal krisehåndtering med høy intensitet.
...
Selve scenario er en NATO ledet, multinasjonal operasjon for krisehåndtering
Få se nu om de svenska piloterna får tillfälle att träna på sin senaste förmåga, d.v.s. lufttankning. Att nyttja Länk 16 för att kommunicera mellan norska och svenska flygplan är nog en smula för tidigt av både politiska och tekniska skäl, men då de norska F-16 redan har Länk 16 så kan det bli en intressant del av kommande övningar.
Uppdaterad 10-02-21, 08:12
Uppdragstyperna under övningen verkar bli OCA - Offensive Counter Air och AI - Air Interdiction. Det är bra. Fokus har i mina ögon legat för mycket på CAS de senaste åren. Tyvärr så har Gripen inte alla typer av vapen som behövs för denna typ av uppdrag.
- Signalsökande robot. Denna typ av vapen används för att slå ut luftvärn innan anfallet mot huvudmålet inleds. Gripens attackvapen GBU-12 och GBU-49 går utmärkt att slå ut fasta mål med. Men om det finns LV i målet så exponerar man sig en smula för mycket vid fällning av laserbomb, om det inte finns marktrupper som leder insatsen alternativt att man har lyckats bra med störning. Att räkna med marktrupper är inte alltid realistiskt eftersom dom i så fall måste skickas in i målet i god tid innan. Om JSF får till sin Stealthförmåga är det just uppdrag mot kraftigt LV skyddade områden som är dess främsta förmåga.
- Långräckviddigt attackvapen. Gripen har testat bl.a. KEPD 350, men inget vapen av denna typ har ännu integrerats.
Vad är då syftet för Gripen att deltaga i denna typ av övning?
- Givetvis så är det bra träning att deltaga i stora övningart med många flygplan inblandade. På den gamla "goda" tiden kunde Sverige själv sätta ihop stora övningar med 100-tals flygplan. Numera så måste vi samla ihop ett par länder, typ Loyal Arrow för att få till tillräckligt antal.
- Nordkalotten är ett intressant strategiskt område som kommer att få ökad betydelse. Om vi som Tolgfors visionerar ska ha ett gemensamt nordiskt luftförsvar är detta ett mycket troligt baseringsområde.
- Att arbeta i kallt väder är en utmaning. Bara en sådan sak som att tanka ett flygplan i kyla är ett risktagande då bränsle kan leda till kraftiga kylskador.
- Då uppdragen består av OCA och AI kommer fokus att ligga på störning. Det innebär att vår underrättelsefuktion kommer att få arbeta med att analysera hotbilden och tillverka hotbibliotek till Gripens störutrustning EWS 39.
Om inte annat så kan de svenska och norska trupperna samlas i någon lämplig hangar och titta på när Sverige slår Norge ytterligare en gång i OS! :-)
Uppdaterad 10-02-21, 12:57
Tittar man på C F21 inriktningsdokument "Mål och Vision 2010-15" så läggs stor vikt vid utbytet med Norge och Finland.
Av central betydelse för utvecklingen av våra förband är att vi fortsätter utveckla vår samverkan med våra systerförband i Norge och Finland. Verksamheten ska vidmakthållas på veckobasis och som lägst motsvara 2009 års nivå. Målbilden är att även utveckla samverkan med 48 Fighter Wing i ett årligen återkommande utbyte inom flera tjänstegrenar.
...
Det nordiska samarbetet har ytterligare utvecklats och omfattar regelmässig samverkan med finska och norska luftstridskrafter. Daglig samverkan och täta, återkommande utbyten är en del av den ordinarie verksamheten, exempliferad av det gemensamma användandet av alternativbaser. Tillsammans med Finland och Norge genomförs gemensam tränings- och övningsverksamhet i allt från enkla till komplexa scenarier och miljöer.
...
Mål 2010:
- Stridsfygenhet 03, SE 03, står i beredskap från 1:a januari
- Producerar 4 350 säkra flygtimmar för att säkerställa stridsflygdivisionernas behov
- Värd för två till fyra lufttankningskampanjer och genomför i egen regi två mörkerfygningskampanjer för att möta insatsförbandens behov
Tja, Rovaniemi och Bodö är faktiskt närmare än F21 än närmaste svenska flottilj, så samarbetet behövs inte enbart av strategiska skäl.
Uppdaterad 10-02-22, 18:45
F17 har nu påbörjat sitt deltagande i Cold Response.
10-02-16...Av totalt 9000 soldater och sjömän är det omkring 1000 deltagare från Sverige och 115 av dessa från F 17. Av dem som åker idag finns 16 spända värnpliktiga och två befäl från 92 insatsplutonen.
- Detta ska bli spännande, jag trodde aldrig att jag skulle få vara med i en övning i ett annat land, säger Mikael Fors som tillsammans med Rebecka Nilsson vaktar sina och kamraternas packning som skall med planet till Norge.
En Hercules C-130 tar 70 av dessa från F 17 idag. En flygresa på ca 3 timmar innan äventyret med övningen Cold Respons 2010 börjar.
Etiketter:
F-16,
Gripen,
Lufttankning,
Norge,
Sverige
I väntan på JSF...
När Finland en gång i tiden valde F-18 i stället för Gripen så ansåg jag att dom gjorde ett klokt val. Gripen var vid den tidpunkten ganska så oprövad. Första Gripenförbandet var operativet först 1997. Finland hade precis lämnat VSB pakten bakom sig i samband med Sovjetunionens fall 1991 och behövde ett stridsflygplan här och nu för att visa Ryssland att dom numera var oberoende. Eftersom VSB pakten inte längre tvingade dom till att anskaffa en mix av neutrala länders flygplan (som tidigare svenska Draken) och ryska (som Mig-21) så valde dom som en markering leverans från USA. Den finska flygindustrin fick dessutom stora motköp i form av sluttillverkning av de sista levererade flygplanen. På grund av politiska skäl valde Finland att köpa en ren F-18 utan attackförmåga. Man ville inte att omvärlden (läs Ryssland) skulle anse att Finland planerade för offensiva operationer. Dock så har de finska F-18 efter de senaste två stora uppgraderingarna 2004 och 2007 återfått mycket bra attackegenskaper. Detta beror precis som Sveriges satsning på CAS för Gripen på de internationella trenderna med fokus på Afghanistan. Mycket har dock hänt sedan 1992 och numera så flyger de svenska Griparna i cirklar kring de prestandamässigt något föråldrade finska F/A-18. Men Finland har i varje fall sitt flygvapen säkrat fram till 2030.
Norges val av JSF/F-35 är dock allt annat än här och nu. I utvärderingen mot Gripen pratades det om IOC - Initial Operational Capability kring 2020. JSF programmet går dock för närvarande en smula ryckigt framåt. Norge har precis som de flesta exportkunder förutom England valt F-35A, d.v.s. USAF variant.
Alla har säkert läst om de ekonomiska problemen för JSF (45% fördyrning) där chefen för programmet, generalmajor David Heinz tvingades att avgå. För att kvalitetssäkra den fortsatta utvecklingen tillsatte man i stället en generallöjtnant! Norge har dock gott om pengar och lär inte oroa sig för fördyrningar.
Men hur går det rent tekniskt för utprovningen av JSF? Endast ca 10% av de planerade utprovningspassen under 2009 genomfördes. Fokus har hittills legat på utprovningen av F-35B, då den bedömts som den svåraste att få till. Modellen har stora problem med vikt som krafigt reducerar möjligheten till att ta yttre last i samband med VTOL starter.
England har precis beställt sin tredje F-35B för utprovning (Air International februari 2010). Men precis som USA har England stora ekonomiska problem och budgeten för de två hangarfartyg som var tänkta att basera F-35 är oklar. Även antalet F-35 för engelsmännen är oklart. I det engelska luftfartsregistret finns endast 66 serienummer allokerade för F-35 att jämföra med de ursprungliga planerade 138. Ett minskat antal såda JSF innebär att utvecklingskostnaderna kommer att slås ut på färre enheter med ökat styckepris som resultat.
Den första omkonfigurerade F-35A flög den 14 November 2009 (Air Forces Monthly januari 2010). För att få bättre prestanda (lägre vikt) på F-35A har man 2004 infört produktionsändringar där vissa lösningar från F-35C har införts. Detta gör att hela serien totalt sett blir billigare, men att F-35A blir dyrare per styck. Första flygningen var inte särskilt imponerande.
Lockheed Martin test pilot David Nelson remained airborne for 89 minutes. This allowed several extra test points to be cecked, which included cycling the undercarriage, 360 deg rolls and raising the nose to 20 deg angle of attack.
F-35A är därmed i ungefär samma utprovningsläge som Gripen var 1989. Nu har USA dock mer pengar och kan driva igenom utprovningstakten med betydligt högre tempo än vad Sverige lyckades med i Gripenprogrammet., men tidslinjalen ser skakig ut
Till råga på allt så har de senaste produktionsförändringarna på F-35 påverkat flygplanets stealthegenskaper negativt. JSF goda stealthegenskaper var en mycket avgörande faktor i den tekniska utvärderingen mot Gripen.
Med stor sannolikhet kommer JSF till slut att bli en bra produkt. Eftersom USA har lagt alla sina ägg i samma korg så har dom helt enkelt inte råd med att detta projekt misslyckas. Dom vill säkert heller inte att deras NATO-kollegor tröttnar och köper något annat. Norska JSF kommer därför med stor sannolikhet att flyga i cirklar kring Gripen, men knappast innan 2025.
Vad ska Norge göra under tiden? Deras F-16AM/BM börjar att bli till åren. Det är 30 år sedan dom togs i drift och på den tiden så köptes dom i konkurrens med Mirage och Viggen som är system som för länge sedan tagits ur drift av omvärlden. Sedan 1995 genomgår de norska F16 ett MLU - Mid Life Update program där den fjärde uppgraderingen M4 är genomförd. Det har förbättrat flygplanens elektronik och tekniska förmåga, men i grund och botten är det samma flygplanstrukturer som används och dom bör vara ganska så slitna. Redan 2003 sökte man att ersätta vissa F-16 med mer moderna varianter på grund av att dom var slutkörda. Om nu JSF blir försenat ytterligare så kan man prata om ett kraftigt förmågeglapp där Norge troligtvis måste gå ner i flygtid per år på sina flygplan för att få dom att hålla tiden ut. Alternativt blir det att anskaffa någon typ av "Gap-filler" i form av t.ex. extra F-16.
Men om det ser illa ut för Norge så finns det faktiskt dom som har det värre. Holland har redan börjat sälja ut sina gamla F-16 till bl.a. Chile. De holländska F-16 hade år 2005 flugit ca 3500 timmar per styck. Det innebär att de norska borde ligga kring 4000 timmar idag. Som jämförelse låg Viggen på mellan 2-3000 timmar per flygplan då dom skrotades. I jämförelse med USA så är dessa siffror låga, men USA har också börjat tappa bl.a. F-15 på grund av metallutmattning i vingarna. Liknande problem har uppstått med gamla Mig-29. Allt handlar om vilka risker man vill ta och USA har för tillfället med alla insatser i Afghanistan inte råd att ställa sina gamla flygplan. Att flyga med gamla flygplan är också mycket dyrt, då dom kräver regelbundna inspektioner för att bl.a. bedöma sprickbildning.
Norge har alltså stora fördyringar att vänta i sin budget för flygvapnet.
- Ökat styckepris för JSF
- Ökade underhållskostnader för F-16AM/BM
- Eventuell extraanskaffning av F-16 för att hålla ut tills leverans av JSF
Likt Vladimir and Estragon i Samuel Beckets pjäs "I väntan på Godot" kommer Norge att få vänta länge på JSF. Frågan är bara om historien kommer att upprepa sig och att JSF likt Godot aldrig dyker upp?
Norges val av JSF/F-35 är dock allt annat än här och nu. I utvärderingen mot Gripen pratades det om IOC - Initial Operational Capability kring 2020. JSF programmet går dock för närvarande en smula ryckigt framåt. Norge har precis som de flesta exportkunder förutom England valt F-35A, d.v.s. USAF variant.
Alla har säkert läst om de ekonomiska problemen för JSF (45% fördyrning) där chefen för programmet, generalmajor David Heinz tvingades att avgå. För att kvalitetssäkra den fortsatta utvecklingen tillsatte man i stället en generallöjtnant! Norge har dock gott om pengar och lär inte oroa sig för fördyrningar.
Men hur går det rent tekniskt för utprovningen av JSF? Endast ca 10% av de planerade utprovningspassen under 2009 genomfördes. Fokus har hittills legat på utprovningen av F-35B, då den bedömts som den svåraste att få till. Modellen har stora problem med vikt som krafigt reducerar möjligheten till att ta yttre last i samband med VTOL starter.
England har precis beställt sin tredje F-35B för utprovning (Air International februari 2010). Men precis som USA har England stora ekonomiska problem och budgeten för de två hangarfartyg som var tänkta att basera F-35 är oklar. Även antalet F-35 för engelsmännen är oklart. I det engelska luftfartsregistret finns endast 66 serienummer allokerade för F-35 att jämföra med de ursprungliga planerade 138. Ett minskat antal såda JSF innebär att utvecklingskostnaderna kommer att slås ut på färre enheter med ökat styckepris som resultat.
Den första omkonfigurerade F-35A flög den 14 November 2009 (Air Forces Monthly januari 2010). För att få bättre prestanda (lägre vikt) på F-35A har man 2004 infört produktionsändringar där vissa lösningar från F-35C har införts. Detta gör att hela serien totalt sett blir billigare, men att F-35A blir dyrare per styck. Första flygningen var inte särskilt imponerande.
Lockheed Martin test pilot David Nelson remained airborne for 89 minutes. This allowed several extra test points to be cecked, which included cycling the undercarriage, 360 deg rolls and raising the nose to 20 deg angle of attack.
F-35A är därmed i ungefär samma utprovningsläge som Gripen var 1989. Nu har USA dock mer pengar och kan driva igenom utprovningstakten med betydligt högre tempo än vad Sverige lyckades med i Gripenprogrammet., men tidslinjalen ser skakig ut
Till råga på allt så har de senaste produktionsförändringarna på F-35 påverkat flygplanets stealthegenskaper negativt. JSF goda stealthegenskaper var en mycket avgörande faktor i den tekniska utvärderingen mot Gripen.
Med stor sannolikhet kommer JSF till slut att bli en bra produkt. Eftersom USA har lagt alla sina ägg i samma korg så har dom helt enkelt inte råd med att detta projekt misslyckas. Dom vill säkert heller inte att deras NATO-kollegor tröttnar och köper något annat. Norska JSF kommer därför med stor sannolikhet att flyga i cirklar kring Gripen, men knappast innan 2025.
Vad ska Norge göra under tiden? Deras F-16AM/BM börjar att bli till åren. Det är 30 år sedan dom togs i drift och på den tiden så köptes dom i konkurrens med Mirage och Viggen som är system som för länge sedan tagits ur drift av omvärlden. Sedan 1995 genomgår de norska F16 ett MLU - Mid Life Update program där den fjärde uppgraderingen M4 är genomförd. Det har förbättrat flygplanens elektronik och tekniska förmåga, men i grund och botten är det samma flygplanstrukturer som används och dom bör vara ganska så slitna. Redan 2003 sökte man att ersätta vissa F-16 med mer moderna varianter på grund av att dom var slutkörda. Om nu JSF blir försenat ytterligare så kan man prata om ett kraftigt förmågeglapp där Norge troligtvis måste gå ner i flygtid per år på sina flygplan för att få dom att hålla tiden ut. Alternativt blir det att anskaffa någon typ av "Gap-filler" i form av t.ex. extra F-16.
Men om det ser illa ut för Norge så finns det faktiskt dom som har det värre. Holland har redan börjat sälja ut sina gamla F-16 till bl.a. Chile. De holländska F-16 hade år 2005 flugit ca 3500 timmar per styck. Det innebär att de norska borde ligga kring 4000 timmar idag. Som jämförelse låg Viggen på mellan 2-3000 timmar per flygplan då dom skrotades. I jämförelse med USA så är dessa siffror låga, men USA har också börjat tappa bl.a. F-15 på grund av metallutmattning i vingarna. Liknande problem har uppstått med gamla Mig-29. Allt handlar om vilka risker man vill ta och USA har för tillfället med alla insatser i Afghanistan inte råd att ställa sina gamla flygplan. Att flyga med gamla flygplan är också mycket dyrt, då dom kräver regelbundna inspektioner för att bl.a. bedöma sprickbildning.
Norge har alltså stora fördyringar att vänta i sin budget för flygvapnet.
- Ökat styckepris för JSF
- Ökade underhållskostnader för F-16AM/BM
- Eventuell extraanskaffning av F-16 för att hålla ut tills leverans av JSF
Likt Vladimir and Estragon i Samuel Beckets pjäs "I väntan på Godot" kommer Norge att få vänta länge på JSF. Frågan är bara om historien kommer att upprepa sig och att JSF likt Godot aldrig dyker upp?
fredag 19 februari 2010
(Nästan) full koll på verksamheten (uppdaterad)
Läste just på C F21 nyhetsblad 10-02-01 att man har gjort en materielinventering och nått toppresultat för hela FM. F21 har koll på var hela 96,5% av materielen är vilket har gett C F21 grattistelegram från när och fjärran inklusive från HKV PROD MTRL och HKV PROD FV.
Stort Grattis till F21 även från CI!
Hmm... jag hoppas att det inte finns allt för många Gripar bland de där 3,5% som saknas. :-)
Det påminner mig om en del skrönor jag har fått höra i samband med utrensningen av vårt gamla invasionsförsvar. Exempel på materiel som ska ha hittats i hörnorna:
- Boden. Sju meter lång vevaxel till pansarskeppet Sverige. Följde antagligen med i samband med att kanonerna integrerades i Bodens fästning.
- Vid utstädningen av F15 gamla förråd hittades i ett hörn en stridsvagn av märket Landsverk.
- Någonstans i Norrland ska även ett IB-59 hittats i ett förråd komplett med traktorer och en massa cyklar.
Grunden till samlingen på Flygvapenmuseum i Linköping ska en gång i tiden lagts tack vare att en del sparsamma människor gömde undan ett antal gamla flygplan från generalen Nordenskiöld. Han var så ivrig att införa reaepoken i Flygvapnet att allt gammalt skulle eldas upp eller som i många fall användas som markfyllning när flygflottiljerna fick asfalterade banor. Det finns en anledning till att vissa flottiljer kräver deviering av kompassen efter start...
Därför C F21. Var ej ledsen över de där futtiga saknade 3,5%. De lär göra morgondagens historiker lyriska! Annars kanske den här sidan kan vara till hjälp...
Uppdaterad 10-02-28, 09:42
Inte bara Sverige verkar ha svårt att hålla koll på sina prylar. DN rapporterar om att Ryssland tappat bort ett hundratal T-80 stridsvagnar under en transport.
De stod fridfullt inbäddade i snö mellan järnvägsstationen och träden, avslöjar en video som en lokal nyhetssajt lagt ut på nätet. ”Det finns stridsvagnar överallt i skogen, övergivna. Om du behöver en, kom och hämta den”, skriver den okände fotografen.
Stort Grattis till F21 även från CI!
Hmm... jag hoppas att det inte finns allt för många Gripar bland de där 3,5% som saknas. :-)
Det påminner mig om en del skrönor jag har fått höra i samband med utrensningen av vårt gamla invasionsförsvar. Exempel på materiel som ska ha hittats i hörnorna:
- Boden. Sju meter lång vevaxel till pansarskeppet Sverige. Följde antagligen med i samband med att kanonerna integrerades i Bodens fästning.
- Vid utstädningen av F15 gamla förråd hittades i ett hörn en stridsvagn av märket Landsverk.
- Någonstans i Norrland ska även ett IB-59 hittats i ett förråd komplett med traktorer och en massa cyklar.
Grunden till samlingen på Flygvapenmuseum i Linköping ska en gång i tiden lagts tack vare att en del sparsamma människor gömde undan ett antal gamla flygplan från generalen Nordenskiöld. Han var så ivrig att införa reaepoken i Flygvapnet att allt gammalt skulle eldas upp eller som i många fall användas som markfyllning när flygflottiljerna fick asfalterade banor. Det finns en anledning till att vissa flottiljer kräver deviering av kompassen efter start...
Därför C F21. Var ej ledsen över de där futtiga saknade 3,5%. De lär göra morgondagens historiker lyriska! Annars kanske den här sidan kan vara till hjälp...
Uppdaterad 10-02-28, 09:42
Inte bara Sverige verkar ha svårt att hålla koll på sina prylar. DN rapporterar om att Ryssland tappat bort ett hundratal T-80 stridsvagnar under en transport.
De stod fridfullt inbäddade i snö mellan järnvägsstationen och träden, avslöjar en video som en lokal nyhetssajt lagt ut på nätet. ”Det finns stridsvagnar överallt i skogen, övergivna. Om du behöver en, kom och hämta den”, skriver den okände fotografen.
Etiketter:
Humor,
Invasionsförsvar
För sent för Gripen, eller kanske inte? (uppdaterad)
Insatsen i Afghanistan börjar ändra sitt fokus. Numer så är det Hearts and Minds som gäller, vilket har minskat betydelsen av stöd från stridsflyg. Risken att vid CAS-insatser skada civila bedöms av McChrystal som för hög. Nackdelen blir givetvis att ISAF soldater får ta högre risker samt att den nya Helmandoffensiven går långsamt framåt.
Den alternativa rollen som NTISR har mer och mer övertagits av UAV. Faktiskt så till den grad att underrättelsepersonal inte hinner ta hand om all information som kommer ner från himmelen. En TUAV för FS19 skulle ändock ge mycket stöd då den skulle kunna styras till att fokusera på de områden och operationer som svenska soldater deltar i.
Detta innebär att skulle Sverige i dagsläget välja att skicka Gripen till Afghanistan så skulle dom mest stå på backen. Det ironiska i sammanhanget är att detta kanske är just det argument som mest av allt skulle kunna få Svenska politiker att skicka Gripen på CAS insats. Då har vi visat att vi deltar, men politikerna behöver inte riskera att svenska piloter bombar civila.
Uppdaterad 10-02-22, 17:37
Nu har det hänt igen. NATO har av misstag bombat "civila" bilar och 27 personer inklusive barn har dödats. McChrystal ber om ursäkt, något jag själv knappast skulle acceptera om jag vore afghan. Det finns säker flera förklaringar bakom händelsen inklusive att man kan misstänka att talibanerna provocerar fram händelser liknande denna. Men det pekar ändå på problembilden med flyginsatser i Afghanistan. Hur skiljer du en civil bil packad med sprängmedel från en annan fylld med barn från 3000 meters höjd? Förhoppningsvis så har marktrupperna tolkat målet på rätt sätt. Men i en COIN taktik så har vi inte råd med liknande händelser om vi ska vinna över lokalbefolkningen på vår sida.
Vi har om man ska vara helt cynisk råd med fler egna förluster än civila afghaner.
Uppdaterad 10-02-22, 17:37
Nu har det hänt igen. NATO har av misstag bombat "civila" bilar och 27 personer inklusive barn har dödats. McChrystal ber om ursäkt, något jag själv knappast skulle acceptera om jag vore afghan. Det finns säker flera förklaringar bakom händelsen inklusive att man kan misstänka att talibanerna provocerar fram händelser liknande denna. Men det pekar ändå på problembilden med flyginsatser i Afghanistan. Hur skiljer du en civil bil packad med sprängmedel från en annan fylld med barn från 3000 meters höjd? Förhoppningsvis så har marktrupperna tolkat målet på rätt sätt. Men i en COIN taktik så har vi inte råd med liknande händelser om vi ska vinna över lokalbefolkningen på vår sida.
Vi har om man ska vara helt cynisk råd med fler egna förluster än civila afghaner.
Etiketter:
Afghanistan,
CAS,
Gripen,
ISAF
måndag 15 februari 2010
Riskanalys 101 - Afghanistan
En av fördelarna med att vara skrivbordsgeneral är att man lär sig att räkna fram risker i stället för att själv behöva ta dessa. Hur räknar man då ut hur stor en risk är i en given situation? Enkelt sammanfattat så är risk = sannolikhet * konsekvens. För att minimera risken måste man antingen minimera sannolikheten eller konsekvensen. Det är oftast inte så svårt. Det svåra är att väga risken mot verkan. Vi kan t.ex. inte motivera att lägga en miljard per år på vår närvaro i Afghanistan utan att få någon verkan. Där ligger därmed de svåra chefsbesluten.
Hur gör man då en riskanalys i praktiken?
Låt mig exemplifiera med våra trupper i Afghanistan.
Det enklaste metoden att minimera risken är den som bl.a. (v) förespråkar, d.v.s. att ta hem trupperna från Afghanistan. Men då gör dom inte särskilt mycket verkan. Varken för det afghanska folket eller för att upprätthålla syftet och målsättningen med svensk säkerhetspolitik. Ett alternativ för svensk säkerhetspolitik kan vara att fokusera mer på fredsbevarande insatser som t.ex. i Kongo och helt lämna insatser som t.ex. Afghanistan åt USA och NATO. Men dessa insatser väger nog inte lika tungt i den internationella politiken. Ska vår statsminister kunna hävda sig i EU samarbetet så måste vi nog dra vårt strå till stacken, även i insatser som inte alltid är särskilt trevliga och defintivt inte ofarliga.
Nästa steg på riskskalan är att närvara i Afghanistan, men att inte exponera sig. Det kan man göra genom att låsa in sig på Campen (lägre sannolikhet) eller använda minsäkra tunga fordon när man är ute och besöker omgivningen (lägre konsekvens). Problemet är att då tappar vi helt kontakten med lokalbefolkningen, vilket är A och O i en COIN strategi där målet är att vinna "Hearts and Minds". D.v.s. liten risk, men verkan blir heller inte så stor. Tvärt om kan det genom att inte få befolkningen på vår sida lämnas utrymme för talibanerna att styra området. Därmed så ökar vi sannolikheten för att något inträffar. COIN strategi förutsätter goda kontakter med lokalbefolkningen. Fotpatruller är därför mycket effektiva, d.v.s verkan blir större. Men både sannolikheten och framför allt konsekvensen av ett anfall ökar.
Att öka de medicinska resurserna i missionen minskar givetvis på konsekvensen. Att ha tillgång till MEDEVAC helikoptrar gör att soldater kommer under behandling snabbare och därmed överlever en skada. Dessa helikoptrar behöver gietvis inte vara svenska som många debattörer framhåller. Det är betydligt bättre med en avancerad tysk eller amerikansk helikopter i området än en svensk nödlösning med otränade piloter. Ännu bättre är att ha tillgång till svenska trupptransporthelikoptrar. Genom att flytta soldater i luften undviks möjligheten för talibaner att ligga i bakhåll (minskad sannolikhet). Å andra sidan är helikoptrar ganska så farliga i sig själva och operationsmiljön i Afghanistan är inte helt enkel (ökad konsekvens). Många ISAF soldater har de senaste åren omkommit i just helikopterolyckor.
En TUAV skulle öka informationsinhämtningen inför uppdrag samt övervaka soldater under uppdrag. Underrättelseinformationen skulle kunna leda till att bakhåll undviks (minskad sannolikhet), men även då soldater råkar ut för bakhåll så kan den ökade realtidsinformationen leda till att dom har större chans att klara sig (minskad konsekvens). Verkan av förbandet ökar då insatserna kan riktas där dom verkligen behövs i stället för att famla omkring i blindo. Vi gör dessutom större verkan inom ISAF då underrättelseinformationen kan spridas till omgivande PRT.
(fp) förespråkar nu att vi ska utöka styrkan i Afghanistan för att dels skydda oss själva bättre och dels få mer verkan i enheten. Jag kan inte annat än hålla med. Just nu är missionen ganska baktung på lednings- och stödfunktioner. Verkansdelarna med skyttesoldater och OMLT är en smula för liten i förhållande till storleken på förbandet. Vad händer då om vi ökar dessa delar? Givetvis så ökar vi verkan då vi kan vara mer ute bland befolkningen. Detta ger effekt i form av ökad informationsinhämtning och bättre kontakt med befolkningen som i sin tur gör att vi kan undvika bakhåll i form av IED (lägre sannolikhet). Dock så får vi mer trupper ute på landsbygden, vilket ökar vår exponering för överfall (högre sannolikhet). Man kan sammanfatta att en ökning av styrkan minskar risken för varje enskild person, men kan öka risken att någon i missionen råkar ut för något under missionsperioden.
Så därför kära politiker som gärna förespråkar den ena eller den andra lösningen. Tänk på begreppen verkan, risk, sannolikhet och konsekvens. Var dessutom medveten om att en COIN strategi inte är ofarlig. Vare sig för de egna trupperna, som måste exponera sig för både lokalbefolkningen och motståndaren, eller för civila som riskerar att skadas då motståndaren bekämpas. Om motståndaren ska bekämpas med metoder som är säkra för egen trupp (UCAV, CAS eller artilleri) så är det stor risk för att civila skadas. D.v.s. riskminimering för civila innebär ökad risk för egen trupp. De svåra besluten för politiker och militära chefer att ta är att väga verkan mot risk. Då gäller det att ta dessa beslut baserat på rätt ingångsvärden och väga dom mot varandra.
Hur gör man då en riskanalys i praktiken?
Låt mig exemplifiera med våra trupper i Afghanistan.
Det enklaste metoden att minimera risken är den som bl.a. (v) förespråkar, d.v.s. att ta hem trupperna från Afghanistan. Men då gör dom inte särskilt mycket verkan. Varken för det afghanska folket eller för att upprätthålla syftet och målsättningen med svensk säkerhetspolitik. Ett alternativ för svensk säkerhetspolitik kan vara att fokusera mer på fredsbevarande insatser som t.ex. i Kongo och helt lämna insatser som t.ex. Afghanistan åt USA och NATO. Men dessa insatser väger nog inte lika tungt i den internationella politiken. Ska vår statsminister kunna hävda sig i EU samarbetet så måste vi nog dra vårt strå till stacken, även i insatser som inte alltid är särskilt trevliga och defintivt inte ofarliga.
Nästa steg på riskskalan är att närvara i Afghanistan, men att inte exponera sig. Det kan man göra genom att låsa in sig på Campen (lägre sannolikhet) eller använda minsäkra tunga fordon när man är ute och besöker omgivningen (lägre konsekvens). Problemet är att då tappar vi helt kontakten med lokalbefolkningen, vilket är A och O i en COIN strategi där målet är att vinna "Hearts and Minds". D.v.s. liten risk, men verkan blir heller inte så stor. Tvärt om kan det genom att inte få befolkningen på vår sida lämnas utrymme för talibanerna att styra området. Därmed så ökar vi sannolikheten för att något inträffar. COIN strategi förutsätter goda kontakter med lokalbefolkningen. Fotpatruller är därför mycket effektiva, d.v.s verkan blir större. Men både sannolikheten och framför allt konsekvensen av ett anfall ökar.
Att öka de medicinska resurserna i missionen minskar givetvis på konsekvensen. Att ha tillgång till MEDEVAC helikoptrar gör att soldater kommer under behandling snabbare och därmed överlever en skada. Dessa helikoptrar behöver gietvis inte vara svenska som många debattörer framhåller. Det är betydligt bättre med en avancerad tysk eller amerikansk helikopter i området än en svensk nödlösning med otränade piloter. Ännu bättre är att ha tillgång till svenska trupptransporthelikoptrar. Genom att flytta soldater i luften undviks möjligheten för talibaner att ligga i bakhåll (minskad sannolikhet). Å andra sidan är helikoptrar ganska så farliga i sig själva och operationsmiljön i Afghanistan är inte helt enkel (ökad konsekvens). Många ISAF soldater har de senaste åren omkommit i just helikopterolyckor.
En TUAV skulle öka informationsinhämtningen inför uppdrag samt övervaka soldater under uppdrag. Underrättelseinformationen skulle kunna leda till att bakhåll undviks (minskad sannolikhet), men även då soldater råkar ut för bakhåll så kan den ökade realtidsinformationen leda till att dom har större chans att klara sig (minskad konsekvens). Verkan av förbandet ökar då insatserna kan riktas där dom verkligen behövs i stället för att famla omkring i blindo. Vi gör dessutom större verkan inom ISAF då underrättelseinformationen kan spridas till omgivande PRT.
(fp) förespråkar nu att vi ska utöka styrkan i Afghanistan för att dels skydda oss själva bättre och dels få mer verkan i enheten. Jag kan inte annat än hålla med. Just nu är missionen ganska baktung på lednings- och stödfunktioner. Verkansdelarna med skyttesoldater och OMLT är en smula för liten i förhållande till storleken på förbandet. Vad händer då om vi ökar dessa delar? Givetvis så ökar vi verkan då vi kan vara mer ute bland befolkningen. Detta ger effekt i form av ökad informationsinhämtning och bättre kontakt med befolkningen som i sin tur gör att vi kan undvika bakhåll i form av IED (lägre sannolikhet). Dock så får vi mer trupper ute på landsbygden, vilket ökar vår exponering för överfall (högre sannolikhet). Man kan sammanfatta att en ökning av styrkan minskar risken för varje enskild person, men kan öka risken att någon i missionen råkar ut för något under missionsperioden.
Så därför kära politiker som gärna förespråkar den ena eller den andra lösningen. Tänk på begreppen verkan, risk, sannolikhet och konsekvens. Var dessutom medveten om att en COIN strategi inte är ofarlig. Vare sig för de egna trupperna, som måste exponera sig för både lokalbefolkningen och motståndaren, eller för civila som riskerar att skadas då motståndaren bekämpas. Om motståndaren ska bekämpas med metoder som är säkra för egen trupp (UCAV, CAS eller artilleri) så är det stor risk för att civila skadas. D.v.s. riskminimering för civila innebär ökad risk för egen trupp. De svåra besluten för politiker och militära chefer att ta är att väga verkan mot risk. Då gäller det att ta dessa beslut baserat på rätt ingångsvärden och väga dom mot varandra.
Etiketter:
Afghanistan,
ISAF,
Risk,
Sverige
söndag 14 februari 2010
Klockan tickar (uppdaterad)
Det börjar närma sig uppstarten av det nya personalförsörjningssystemet. Sista värnpliktskullen ligger nu inne och 1 juli i år kommer de som har tid kvar att välja om dom vill stanna kvar eller inte. Detta datum kommer att vara en mycket intressant test på hur hågade svenska ungdomar är på att tjänstgöra i FM. Rekrytering till Specialister och Officerare tror jag inte kommer att vara några större problem i framtiden, men soldater kan bli en helt annan fråga.
Den årsklass som ”ligger inne” den 1 juli 2010 kommer att erbjudas att göra klart sin utbildning.
De rekryter som är planerade att rycka in till grundutbildning andra halvåret 2010 kommer att erbjudas att fullgöra den utbildning de är uttagna till.
Rekryter som är planerade att rycka in från och med den 1 januari 2011 kommer att erbjudas att genomföra den nya kortare frivilliga grundutbildningen om tre månader.
Ungefär 4000 soldater ska årligen göra GMU, d.v.s. 3-månaders frivillig Grundläggande Militär Utbildning, varav ca 2800 går vidare till KMU - Kompletterande Militär Utbildning. Utöver detta behöver Hemvärnet ungefär lika många. Detta ska tas utöver de som söker till Officer och Specialist. Frågan är hur många som vi måste testa och intervjua för att få ihop till detta antal? Den fysiska styrkan på dagens ungdomar är mycket varierande. Allt från mycket bra till rena soffliggare. Tyvärr allt för många av den senare kategorin. Pliktverket har inte gått ut officiellt med testresultaten de senaste åren, men sist jag fick se dom var dom inte särskilt upplyftande.
Mycket nära införandedatumet, men många saker hänger fortfarande i luften.
- Viktigast av allt är att få till ett formellt riksdagsbeslut. Ur demokratisk synpunkt kan det te sig som en smula märkvärdigt att inget beslut finns ännu. Försvarsmakten går in i en av de största förändringarna på 100 år och det har inte beslutats av de folkvalda. Vad händer om förslaget inte klubbas igenom i riksdagen? Försvarsmakten bygger nu omställningsarbetet på följande inriktningar: Försvarsmaktens eget 30-januariunderlag, Försvarsberedningens rapport, Pliktutredningens betänkande och Inriktningspropositionen med följande riksdagsbeslut.
- Anställningslagarna måste ruckas på. Anledningen till detta är att regeringen vill inte ha ett "Yrkesförsvar". Genom att omsätta förbanden så undviker man denna benämning, vilket måste anses som ett rent spel för galleriet. En tidsbegränsad anställning får i dagsläget vara i max 2 år, sedan ska man bli tillsvidareanställd. FM vill få godkänt med 6-8 års tidsbegränsad anställning. Vad händer efter dessa 6-8 år? Hur attraktiv är en 35 åring med en "udda" utbildning på den civila marknaden? Finns det dessutom någon möjlighet för fortsatt tjänst för intresserade? Skulle inte lämpade kontraktssoldater kunna gå över till en karriär som Specialist eller Officer? I t.ex. England så ges soldaterna civil utbildning den sista tiden av sin anställning i försvaret så att dom ska vara attraktiva på den civila marknaden. Många andra länder ger ut en markant premie vid kontraktstidens slut som skall ligga som grund för en civil utbildning. USA har infört ett stort program för att ge ex-soldater särskilda vägar in på högskolorna, dock inte alltid uppskattat av de vanliga skolorna. I England läggs det fram förslag att utbilda soldater till lärare. Finns något liknande klart i sommar eller ens 2011? Nix!
- Ett tjänstgöringsavtal måste tas fram. Avsikten är att det ska tas fram under April. Men hur ska det lyda? Vilka åtaganden gäller t.ex. för utlandstjänst? Ekonomiska ersättningsnivåer, insatsfrekvens (2-3 gånger per 8 år), boende (billigt boende ska erbjudas, men var finns dessa lägenheter och med stor sannolikhet innebär det även skattetekniska problem) m.m.
- De civila företagen måste ge soldater som är kontraktsanställda möjlighet till ledighet den tid dom behöver öva samt åka ut på insats. Vilka företag är intresserade av detta? En lag liknande mammaledighet måste därför tas fram. Regeringen har tillsatt en utredning om personalförsörjningen som ska titta på framför allt lagfrågor. Den ska komma med en rapport i slutet av året. EFTER att vi gått in i det nya systemet alltså...
Alla är inte lika imponerade över den snabba omställningen. Faktum är att inte ens
pliktverket verkar helt hålla med pliktutredningens resultat.
Pliktverket är inte lika övertygad som kommittén bakom utredningen om att ett frivilligt system löser alla problem. Även med ett frivilligt system blir det svårt att öka andelen kvinnor. Det kan dessutom bli svårt att hitta lämpliga personer till vissa befattningar.
HKV Perss IFP har 2010-02-03 gett ut en skrivelse med frågor och svar om det nya personalsystemet. Den visar på hur många frågor och hur få svar det finns så här kvart i tolv.
Upphör Pliktlagen att gälla nästa år?
Nej. Det som aviserats är endast att värnplikten (som omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänst och krigstjänst) endast ska nyttjas om regeringen särskilt föreskriver om det.
Pliktlagens bestämmelser om militär krigsplacering kommer sannolikt att gälla även efter den 1 juli 2010.
Skulle vi om några år ångra oss och vilja återinföra värnplikten så kommer det att bli mycket svårt. Dels med att åter få acceptans hos svenska folket, men även att bygga upp utbildningsfunktionerna. Utbilda kontraktssoldater må likna att utbilda värnpliktiga, men det finns ändå stora skillnader i t.ex. kvantitet och kvalitet på utrustning.
Det jag är oerhört förvånad över är hur tyst det har varit i den allmänna debatten. Jag var beredd på två reaktioner. Jubel från de som inte vill göra lumpen eller protester från de som är rädda för att folkförankringen försvinner. Men tystnad var inte riktigt det jag väntat på.
Klockan tickar vidare. Ett antal kontrollstationer med tillhörande lackmustest väntar. Första resultatet kommer i april då tjänstgöringsavtalet förhoppningsvis finns framme. Sedan har vi övergångsdatumet den 1 juli, då vi får se hur stort intresset är bland svenska ungdomar. Till hösten utredningen om personalförsörjning och svaret på frågan om svenska lagar kan ändras hur som helst.
Till sist så måste vi nu börja nämna saker vid deras rätta benämning. Vi kommer att 2011 att gå in i ett yrkesförsvar, punkt slut.
Uppdaterad 10-02-19, 22:21
En läsare gjorde mig uppmärksammad på den här jobbannonsen...
Om det är denna person som ska förhandla fram det nya avtalet innan april så lär han eller hon få ett par tuffa första dagar på jobbet!
Den årsklass som ”ligger inne” den 1 juli 2010 kommer att erbjudas att göra klart sin utbildning.
De rekryter som är planerade att rycka in till grundutbildning andra halvåret 2010 kommer att erbjudas att fullgöra den utbildning de är uttagna till.
Rekryter som är planerade att rycka in från och med den 1 januari 2011 kommer att erbjudas att genomföra den nya kortare frivilliga grundutbildningen om tre månader.
Ungefär 4000 soldater ska årligen göra GMU, d.v.s. 3-månaders frivillig Grundläggande Militär Utbildning, varav ca 2800 går vidare till KMU - Kompletterande Militär Utbildning. Utöver detta behöver Hemvärnet ungefär lika många. Detta ska tas utöver de som söker till Officer och Specialist. Frågan är hur många som vi måste testa och intervjua för att få ihop till detta antal? Den fysiska styrkan på dagens ungdomar är mycket varierande. Allt från mycket bra till rena soffliggare. Tyvärr allt för många av den senare kategorin. Pliktverket har inte gått ut officiellt med testresultaten de senaste åren, men sist jag fick se dom var dom inte särskilt upplyftande.
Mycket nära införandedatumet, men många saker hänger fortfarande i luften.
- Viktigast av allt är att få till ett formellt riksdagsbeslut. Ur demokratisk synpunkt kan det te sig som en smula märkvärdigt att inget beslut finns ännu. Försvarsmakten går in i en av de största förändringarna på 100 år och det har inte beslutats av de folkvalda. Vad händer om förslaget inte klubbas igenom i riksdagen? Försvarsmakten bygger nu omställningsarbetet på följande inriktningar: Försvarsmaktens eget 30-januariunderlag, Försvarsberedningens rapport, Pliktutredningens betänkande och Inriktningspropositionen med följande riksdagsbeslut.
- Anställningslagarna måste ruckas på. Anledningen till detta är att regeringen vill inte ha ett "Yrkesförsvar". Genom att omsätta förbanden så undviker man denna benämning, vilket måste anses som ett rent spel för galleriet. En tidsbegränsad anställning får i dagsläget vara i max 2 år, sedan ska man bli tillsvidareanställd. FM vill få godkänt med 6-8 års tidsbegränsad anställning. Vad händer efter dessa 6-8 år? Hur attraktiv är en 35 åring med en "udda" utbildning på den civila marknaden? Finns det dessutom någon möjlighet för fortsatt tjänst för intresserade? Skulle inte lämpade kontraktssoldater kunna gå över till en karriär som Specialist eller Officer? I t.ex. England så ges soldaterna civil utbildning den sista tiden av sin anställning i försvaret så att dom ska vara attraktiva på den civila marknaden. Många andra länder ger ut en markant premie vid kontraktstidens slut som skall ligga som grund för en civil utbildning. USA har infört ett stort program för att ge ex-soldater särskilda vägar in på högskolorna, dock inte alltid uppskattat av de vanliga skolorna. I England läggs det fram förslag att utbilda soldater till lärare. Finns något liknande klart i sommar eller ens 2011? Nix!
- Ett tjänstgöringsavtal måste tas fram. Avsikten är att det ska tas fram under April. Men hur ska det lyda? Vilka åtaganden gäller t.ex. för utlandstjänst? Ekonomiska ersättningsnivåer, insatsfrekvens (2-3 gånger per 8 år), boende (billigt boende ska erbjudas, men var finns dessa lägenheter och med stor sannolikhet innebär det även skattetekniska problem) m.m.
- De civila företagen måste ge soldater som är kontraktsanställda möjlighet till ledighet den tid dom behöver öva samt åka ut på insats. Vilka företag är intresserade av detta? En lag liknande mammaledighet måste därför tas fram. Regeringen har tillsatt en utredning om personalförsörjningen som ska titta på framför allt lagfrågor. Den ska komma med en rapport i slutet av året. EFTER att vi gått in i det nya systemet alltså...
Alla är inte lika imponerade över den snabba omställningen. Faktum är att inte ens
pliktverket verkar helt hålla med pliktutredningens resultat.
Pliktverket är inte lika övertygad som kommittén bakom utredningen om att ett frivilligt system löser alla problem. Även med ett frivilligt system blir det svårt att öka andelen kvinnor. Det kan dessutom bli svårt att hitta lämpliga personer till vissa befattningar.
HKV Perss IFP har 2010-02-03 gett ut en skrivelse med frågor och svar om det nya personalsystemet. Den visar på hur många frågor och hur få svar det finns så här kvart i tolv.
Upphör Pliktlagen att gälla nästa år?
Nej. Det som aviserats är endast att värnplikten (som omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänst och krigstjänst) endast ska nyttjas om regeringen särskilt föreskriver om det.
Pliktlagens bestämmelser om militär krigsplacering kommer sannolikt att gälla även efter den 1 juli 2010.
Skulle vi om några år ångra oss och vilja återinföra värnplikten så kommer det att bli mycket svårt. Dels med att åter få acceptans hos svenska folket, men även att bygga upp utbildningsfunktionerna. Utbilda kontraktssoldater må likna att utbilda värnpliktiga, men det finns ändå stora skillnader i t.ex. kvantitet och kvalitet på utrustning.
Det jag är oerhört förvånad över är hur tyst det har varit i den allmänna debatten. Jag var beredd på två reaktioner. Jubel från de som inte vill göra lumpen eller protester från de som är rädda för att folkförankringen försvinner. Men tystnad var inte riktigt det jag väntat på.
Klockan tickar vidare. Ett antal kontrollstationer med tillhörande lackmustest väntar. Första resultatet kommer i april då tjänstgöringsavtalet förhoppningsvis finns framme. Sedan har vi övergångsdatumet den 1 juli, då vi får se hur stort intresset är bland svenska ungdomar. Till hösten utredningen om personalförsörjning och svaret på frågan om svenska lagar kan ändras hur som helst.
Till sist så måste vi nu börja nämna saker vid deras rätta benämning. Vi kommer att 2011 att gå in i ett yrkesförsvar, punkt slut.
Uppdaterad 10-02-19, 22:21
En läsare gjorde mig uppmärksammad på den här jobbannonsen...
Om det är denna person som ska förhandla fram det nya avtalet innan april så lär han eller hon få ett par tuffa första dagar på jobbet!
Etiketter:
Personalsystem,
Sverige,
Värnplikt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)