söndag 27 mars 2011

Gästinlägg: Krigets förluster

Att Sverige som nation skall gå in med stridskrafter i det pågående kriget i Libyen, den linjen driver vi inte. Inte heller driver vi linjen att EU med sina båda insatsklara bataljoner skall ingripa i den växande humanitära katastrofen i Elfenbenskusten.

Med stort buller och bång har Försvarsmakten drivit igenom ett nytt anställningsavtal för anställda som innebär skyldighet att delta i internationella insatser och hela försvarsmakten har ominriktats mot just detta mål. Värnplikten har offrats till förmån för ett system med anställda och insatsklara soldater och sjömän. Omställningen har inte skett utan förluster, både personellt och avseende förbandsmassans volym. Officerare har valt att lämna Försvarsmakten, sagts upp eller satts i karantän i en övergångsorganisation. Varför är svårt att begripa, mot bakgrund av hur nationen agerar Här och Nu.

Kanske är vi vid en brytpunkt i historien, i stort och smått. Har vi sett USA som Leading Nation för sista gången? Har EU lagt ner sina ambitioner att vara en global maktfaktor, beredd att ingripa militärt varhelst en humanitär katastrof seglar upp på lagom avstånd från Bryssel? Den gemensamma utrikespolitiken har lyst med sin frånvaro under hela den korta processen med oroligheter i Mellanöstern.

Ett område där vi lidit nationella förluster är nog inom Försvars- och säkerhetspolitikens område. Hur ser Solidaritetsförklaringen ut i den nya kontexten, kan man fråga sig. Själva grundbulten i den nya doktrinen för rikets försvar! Dog den, efter att ha legat i sotsäng sedan lanseringen, är en annan fråga.

Hur kommer den nya retoriken att se ut, nu när begrepp som Omedelbart, Här och Nu, Insatta Insatsförband och Användbara fallit offer för omild kontakt med verkligheten. Själv tror jag att begreppen efter detta måste bytas ut mot nya, fräscha begrepp, för försvarsministern, ÖB och reklambyråer att använda.

Största möjliga tystnad från försvarsministern kontrasterar skarpt mot tidigare. Kanske tar det tid att ta fram en ny floskelsamling som är Användbar Här och Nu och som kan sättas in Omedelbart.

Jag ser med spänning fram emot nästa utgåva av Perspektivplanen. När vi valt att passa i två konsekutiva och pågående konflikter, så blir det nog inte lätt att få historien att gå ihop efter all ominriktning.

Kanske dags att skapa en övergångsorganisation för vankelmodiga politiker? Kanske kan de uppträdda på Gröna Lund som desillusionister. Folk kommer att gå därifrån jävligt besvikna, för att nu citera ett gammalt skämt ur Blandaren.

/Sumatra

10 kommentarer:

  1. Splittringen inom både NATO och EU har varit illa nog, men stämningen i USA är värre.

    De är så finansiellt, politiskt och kulturellt utmattade av tio års krig att även, en i sammanhanget, mycket begränsad insats för att bibehålla de transatlantiska banden kommer att stå Obama väldigt dyrt.

    Om vår säkerhetspolitik vore baserad på reella överväganden så skulle det leda till att vi under de kommande åren utvärderade vad det här behöver få för konsekvenser för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.

    Om

    SvaraRadera
  2. Tack Wiseman.

    @ Forsno. "Om" sa Bull.

    Jag tror att du åstadkommit något så unikt som en kontrafaktisk framtidsbeskrivning.

    SvaraRadera
  3. Måste vi verkligen vara med i alla konflikthärdar på klotet? Det verkar som att det finns resurser så det räcker i Libyen. Vi kanske kan spara på krutet litet. Elfenbenskusten kanske är en god idé. Eller inte.
    Det hade varit intressant att få lite fler sakliga argument för deltagande i en konflikt än bara att vi har en samling vapensystem med tillhörande operatörer som behöver sysselsättas.

    SvaraRadera
  4. Kejsaren är verkligen naken!

    SvaraRadera
  5. @Nicke Lilltroll...

    Vill vi vara västvärldens motsvarighet till Ove Sundberg i säkerhetspolitiska sammanhang, då skall vi absolut tänka som du gör.

    Om vi däremot räknar med hjälp när vi behöver den, då finns det inget annat sätt än att hjälpa andra och vara på plats lika fort som de snabbaste.

    Det finns tyvärr ingen möjlighet i universum att man kan resonera sig fram till att Sverige idag tar en rättmätig andel av ansvaret för egen och Europeisk säkerhet.

    SvaraRadera
  6. Försvarsministern måhända ha haft en låg profil men han har uttalats sig i Riksmedia om en eventuell insats över Libyen.

    Jag vet inte vad mer som begärs när detta ännu är en fråga på UD:s bord.

    Försvarsministern driver inte, och skall inte driva Svensk utrikespolitik.

    SvaraRadera
  7. I morgon får vi se om Sverige nappar på NATO:s erbjudande. EU lär inte göra något.

    Att övriga länder i Europa sätter liten vikt vid EUMC och Battlegroups visar bara det faktum att vår gamle ÖB numera sitter som chef. Hade det varit en tung post som motsvarande nivå inom NATO hade det aldrig blivit en svensk. För att nå¨den nivå som Anders Fogh Rasmussen gjort inom NATO har Danmark offrat många soldater i Afhganistan.

    Nu börjar ryktena om EUMC död att florera även i Bryssel.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/libyen-krossar-forsvarsdrom_6043945.svd

    EUMC är död, länge leve .... ?

    SvaraRadera
  8. @ Anonym 03:03

    USA har en linje, även om den kan vara svår att förhålla sig till och ännu svårare att bedöma vad den innebär för framtiden. Tyskland har en linje, även om den betyder nej till deltagande.

    Just nu är det inte lätt att se att Sverige har en linje, vilket jag beklagar. Ett eventuellt Ja har dröjt obegripligt länge och ett eventuellt Nej får konsekvenser, vilket jag försökte peka på i mitt gästinlägg. Kriget har som sagt potential för förluster långt utanför det uppenbara.

    Att en utrikesminister och en försvarsminister har olika eller lika uppfattningar är inget konstigt. Gates och Clinton klarar detta:

    http://www.nytimes.com/2011/03/28/world/africa/28policy.html?_r=1

    Det konstiga är försvarsministerns tystnad, även om det är UD som under utrikesministern och statsministern fäller det slutgiltiga avgörandet.

    Vad krävs för en insats? FN-mandat och Lars Ohly och övriga partier i ryggen och ett pågående övergrepp på civila. Vad saknas för att vår proklamerade utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik skall omsättas i handling? Vår självpålagda svaghet, vilka alternativ ger det oss?

    Nu tror jag att vi kommer att ansluta, rätt eller fel, när allt är sagt och gjort. Detta kan man ha synpunkter på.

    SvaraRadera
  9. Ryktet säger att regeringen kommer fatta beslut om insats på ett extra regeringssammanträde imorgon. Därefter är det upp till riksdagen.

    Förband här och nu känns lite löjligt med den politiska beslutsprocess som vi nu sett.

    //Diane

    SvaraRadera