Nu har Försvarsmakten äntligen släppt på utredningen om G4 haveriet i Afghanistan.
Utredningen konstaterar att den grundläggande orsaken till olyckan varit att Försvarsmakten använt ett förband på ett sätt som det inte var avsett eller utbildat för och att det funnits brister i samverkan mellan olika delar av Försvarsmakten. Till detta tillkommer ett antal bidragande faktorer som i varierande grad bidragit till händelseutvecklingen.
Anledningen till att rapporten dröjt var att man först ville ta fram en åtgärdsplan som finns redovisad i bilaga 2, samt kommentarer från Ansvarig Företrädare i bilaga 3. I och för sig bra, men risken är att viktiga kunskaper inte kommer ut snabbt till de som behöver dem.
I bilaga 2 kan man notera denna självkritik.
Organisationsutveckling inom Försvarsmakten genomförs inte alltid med traditionella ledarskapskrav i fokus. Viktiga parametrar såsom enkel organisation med tydliga chefer med ett tydligt ansvar och som finns nåbara (t.ex. geografiskt nära) är inte de grundfaktorer som alltid varit i centrum vid organisationsutveckling, utan det är ofta andra faktorer som väger tyngre såsom möjligheten till ekonomisk uppföljning och effektiviseringar. Kravet på lik-formighet mellan försvarsgrenarna som i grunden har olika ledningsfilosofi försvårar frågan ytterligare.
Det här är en av mina käpphästar för tillfället. Försvarsmakten får inte driva som ett företag med med huvudsaklig fokus på ekonomisk styrning. Försvarsmakten är inte till för att i första hand vara billig, utan för att få så mycket effekt som möjligt av en viss budget. Om man sparar pengar och samtidigt sänker effekten är detta mycket olyckligt.
En smula intressant är att Ansvarig Företrädare Anders Silwer i bilaga 3 kommenterar haveriet 10-04-27 i ett särskilt avsnitt, men inte flygningen 10-05-16. Den kommenteras dock i bilaga 2.
Analysgruppen har ingen åsikt i sakfrågan (d.v.s. om det var rätt eller inte att genomföra flygningen) men konstaterar att hanteringen av den uppkomna situationen är ett trendbrott och inte i linje med den grundsyn på ledarskap och flygsäkerhet som traditionellt tidigare funnits i flygvapnet.
Försvarsmakten befinner sig just nu mitt i en insatsverksamhet samtidigt som man håller på att arbeta fram rutiner för hur verksamheten skall bedrivas.
FM befinner sig i en omvandling till ett insatt insatsförsvar. Huvuddelen av omställningen är gjord avseende koncept och uppgiftsställningar men arbetet avseende kultur, regelverk och anvisningar för verksamhetens genomförande har bara börjat. Det går också att uttrycka att det är just så det är beställt av statsmakterna. En inriktning mot ett insatt insatsförsvar 2014 där målsättningar och bestämmelser utarbetas efterhand.
Det här är något som borde sända en varningssigal inom Högkvartert! Risken för misstag är stor om det inte finns tydliga dirketiv för hur verksamheten skall genomföras. Det normala brukar vara att ställa verksamheten när man upptäcker fel i rutinerna.
Jag håller inte med om analysgruppens åsikt att det skall vara den som är mest rutinerad som alltid skall vara befälhavare. Hur utbildar man då nya befälhavare? Jag tycker att det är nyttigt att någon gång då och då få flyga med någon som är mer erfaren som styrman.
Det är bra att man trycker på det faktum att flygtjänst är en mycket särskilda verksamhet som kräver tydliga rutiner. Bara för att man har högre grad så innebär det inte att man vet mer.
I Sverige är överbefälhavaren likställd med generaldirektörerna för de andra myndigheterna och därmed ansvarig för all verksamhet inom Försvarsmakten. Det är därför självklart att det ska finnas rutiner och beskrivningar för hur överbefälhavaren, och andra befattningshavare, delegerar respektive övertar ansvar och befogenheter i alla verksamheter.
Luftfartsområdet ställer särskilda krav eftersom FM är egen luftfartsmyndighet. FM behöver därför lägga särskild vikt vid hur ansvar och delegeringar regleras mellan chefer inom luftfartsområdet. Det finns härvid två principer som behöver balanseras mot varandra. Den ena är nödvändigheten av en kommandolinje i Försvarsmakten för att lösa uppgifterna inom väpnad strid och den andra principen är att rätt kunskap finns tillgänglig för att bereda och råda vid beslut.
Jag kommer ihåg när jag för en massa år sedan träffade på dåvarande ÖB Owe Wiktorin som satt i incidentberedskap med en JA37 på Gotland. Trots att han var general så var det en löjtnant som var rotechef, då löjtnanten hade större aktuell kunskap om systemet. Som general har man koll på de stora skeendena och bör överlåta detaljplanerandet till de lägre nivåerna som har sakkunskaper.
Tyvärr så delar jag inte analysgruppens åsikt om att divisionschefen är den mest erfarna piloten på en division. Tyvärr är det så med dagens utbildnings- och karriärsystem att han mycket väl kan vara den pilot som är i sämst flygtrim och har minst koll på personalen. För att inte tala om att en hoper nya "hjälpmedel" som t.ex. PRIO resulterar i att divisionschefen lägger mer tid på administration än på själva verksamheten. Försvarsmaktens chefer riskerar att allt mer bli fredsförbandsadministratörer snarare än krigsförbandschefer.
En viss självinsikt finns hos analysgruppen...
I samband med hantering av denna utredning har analysgruppen förstått att det i FV finns ett stort intresse för utredningen samtidigt som det finns en misstänksamhet mot Högkvarteret vad gäller hanteringen av utredningen och mot Högkvarterets öppenhet.
Flygvapnet har en historik med många haverier och på tok för många dödsfall. Detta har genom ett kontinuerligt säkerhetsarbete förbättrats oerhört. Vi går nu mot ett insatsförsvar, men detta betyder inte att vi skall släppa på säkerhetsarbetet. Medvetna val där man balanserar uppdragets vikt mot risk måste givetvis finnas. Att skjutsa en utrikesminister är givetvis viktigt, men det är inte ett stridsuppdrag där man är beredd att ta ökade risker. Snarare tvärtom så är utrikesministern en person som inte ska utsättas för risker i onödan.
Jag hoppas att man nu tar tag i att styra upp ledningsorganisationen så att det är tydligt vem som bestämmer i olika lägen och att de som tar beslut också är ansvariga för sina beslut! HKV får i utredningen ett gult kort av utredningsgruppen. Nu har man en åtgärdsplan. Tyvärr så har man ännu ingen lösning på ledningsförhållandena av flygstridskrafter, men det måste lösas snart. Annars riskerar någon rött kort (vad det nu innebär med de ansvarsförhållanden som finns i dagens Försvarsmakt).
torsdag 31 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Värt att notera: När höga chefer inom Försvarsmaktens ledning gör "misstag" och bryter mot regelverket (enligt såväl utredningsnämnden som analysgruppen) så tar man fram "en åtgärdsplan".
SvaraRaderaNär däremot chefer på låg nivå (som exempelvis den avsatte divisionschefen som beskrivs i utredningen) gör misstag och bryter mot regelverket, då anmäls dom till PAN (Personalansvarsnämnden) av den Juridiska Staben inom HKV, och bestraffas följdriktigt med löneavdrag.
Åtgärdsplaner i all ära, men om det finns någon rättvisa i världen och någon slags courage inom försvarsmaktsledningen så måste väl ändå C JUR anmäla även detta brott till ansvarsnämnden. Eller skall slumpen få styra? Eller har man amnesti över majors grad?
Ur inlägget:
SvaraRadera"Det här är en av mina käpphästar för tillfället. Försvarsmakten får inte driva som ett företag med med huvudsaklig fokus på ekonomisk styrning. Försvarsmakten är inte till för att i första hand vara billig, utan för att få så mycket effkt som möjligt av en viss budget. Om man sparar pengar och samtidigt sänker effekten är detta mycket olyckligt."
Försvarsmaktens uppgift är INTE som antas i inlägget, att leverera försvarsförmåga.
Sverige är beläget under ett kärnvapenparaply vilket skyddar Sverige från Sovjetunionen. Försvarsmaktens uppgift är att agera som referenskund åt försvarsindustrin.
Dessa fakta är grundläggande för förståelsen av den så kallade Svenska Modellen, vilken det råder konsensus om att behålla.
Tobias Wallin
@ Tobias Wallin:
SvaraRaderaHar du just tinat upp eller missar jag någon subtil ironi?
/ Commander
Försvarsmaktens roll är inte ens i många fall att vara referenskund.
SvaraRadera- Knappast någon säljare eller köpare är nog särskilt intresserad av en referens för HKP 14, Visby eller SPK 39? Ingen vill väl höra vad en erfaren militär operatör tycker och tänker om något som inte fungerar?
Har någonsin stats- eller försvarsminister uppmanats att resa runt i världen och försöka sälja in någon av dessa unikt svenskprofilerade produkter? Om det inte varit läge att marknadsföra dem efter något decenniums utveckling, så blir det mest sannolikt heller aldrig aktuellt.
Försvarsmaktens roll är nog snarare att allt som oftast helt rått bara utgöra ett typfall av den svenska modellen för tranfereringsekonomi. Så länge som projekten förbrukar resurser och sysselsätter en skön mix av byråkrater och verkstadsarbetare, så är allt som det ska och ingen svensk vid sin sunda vätskor ser någon större anledning till alltför drastiska ingripanden.
Om alla tre projekten ovan brukar det heta att de kommer att ta tid och måste få ta tid, men att när väl HKP 14, Visby och SPK 39 är färdiga, så kommer de att bli världsledande. Och medan de håller på som bäst med att någon gång i framtiden bli världsledande, så genererar de hela tiden så kallade "teknikmoln" till fromma för civila företag som Ericsson, Scania och Astra-Zeneca.
Ju längre utvecklingstid för militära projekt, ju längre tid med teknisk nytta för den civila industrin!
Commander och G Wasa:
SvaraRaderaNej jag har varken nyss tinat uppp eller givit uttryck för ironi. Däremot har jag ägnat flera år nu åt att idogt göra gällande att den svenska modellen inte längre fungerar, eftersom priset för att endast prioritera lönebildning som överordnat statligt mål, fått för stora konsekvenser.
Att Försvarsmakten inte längre existerar i någon meningsfull betydelse är EN konsekvens.
Däremot tycker jag personligen att det är långtifrån självklart hur ställa sig till det i princip ofrånkomliga uppror som nog redan är på god väg att växa fram.
Jag VET eftersom jag kan den frågan att "Folkets" krav skapat mycket av dagens situation. Jag tillskriver inte detta abstrakta "folket" insikter om någonting alls. Det är bara en kravmaskin utan ansvar för de krav man ställt i går.
Men missnöje med statsledning finns det. På många olika politikområden, vilket också för mitt resonemang tillbaka dit där jag började. Om bara en sak får vara viktig och prioriteras, så faller allt annat tillbaka. Och just detta bär egentligen inte den nuvarande regeringen skuld till. Men det är den som sitter just nu, och om inte den mycket impopulära invandringen driver fram ett kuppförsök, så kommer inom en snar framtid energikriser och annat att leda dit.
Och detta är alltså det omedelbara hotet mot Sverige som organiserad stat, Ett sönderfall likt Jugoslavien.
Det är klart att Sverige kommer att behöva omorganisera en försvarsmakt, men jag tror starkt på kuppförsök innan detta genomförts.
Tobias Wallin
I Ansvarig Företrädares (AF) synpunkter och reflektioner kopplade till utredning av händelsen med TP 102 på Marmal 2010-04-27 resoneras en del under rubriken ledning om principen att "order bryter uppdrag".
SvaraRaderaHär brister det en del i AF resonemang då han i sin skrift utelämnar det faktum att order på intet sätt bryter författning.
Bestämmelser, regler och krav meddelade genom lagar, förordningar och föreskrifter äger chefer i försvarsmakten inte att åsidosätta genom order om så inte särskilt meddelas av dessa.
Dessvärre är det inte givet att kunskap om detta förhållande är allmän bland chefer på olika nivåer inom försvaret.
Och då går det som det går ibland...
/Lex Luthor
Enligt http://icasualties.org/OEF/Index.aspx har 2 388 utländska soldater (US/NATO/ISAF) stupat i Afghanistan varav 1 521 skulle vara US.
SvaraRaderaAntalet US svårt sårade är 10 468, dvs proportionen stupade/sårade är 1/ 6.88, så vi kan nog anta att 5 965 andra, utländska soldater sårats (svårt) i Afghanistan. Det innebär att totalt 18 821 utländska soldater dödats/sårats i Afghanistan sedan 11/2001. Och vad är resultatet hittills?
Och varför bry sig om ett liten olycka där ingen skadades?
@ Carl Bildt (?):
SvaraRadera"Och varför bry sig om ett liten olycka där ingen skadades?"
Kort och gott därför att den hade kunnat undvikas och därför att kompetenta och lärande organisationer undviker att upprepa egna och av andra begångna misstag.
Nåt mer du ville veta?