Oklar framtid

Just nu befinner sig en svensk Tp-84 Herkules över Medelhavet för att stötta UNHCR i deras hjälpinsatser för att stötta flyktingar från Libyen.

På söndagsmorgonen kl 10 lyfte Försvarsmaktens transportplan från Malta för att flyga till Djerba i Tunisien på uppdrag av FN:s flyktingkommissariat, UNHCR.

Första delen av uppdraget bestod av att leverera de filtar som fraktats åt MSB - myndigheten för samhällsskydd och beredskap, från Sverige till Djerba.

I Djerba tog man sedan ombord ett 60-tal nödställda som flytt från Libyen med destination Kairo, där planet landade framåt kvällen.

Framför allt är det 1350 medborgare från Bangladesh som kommer att transporteras hem.

I alla diskussioner kring ny inriktning på Försvarsmakten, så glömmer vi ofta bort vad vi redan är bra på. Transportflyget är en av få riktiga snabbinsatsenheter som Försvarsmakten har i dagsläget (SOG och strategiska reserven de övriga). På fredag för en vecka sedan kom förfrågan och på söndag så var flygplanet på väg ner till Malta.

Denna beredskap har transportflyget haft under alla år med sina Tp-84. Även innan Tp-84 så var transportflyget ute runt hela jorden. 1951 landade man med Tp 4, Beech 18R, flygambulans på Sydpolen (dock med med civilreg. SE-BTX). Ett antal Tp-84 är märkta med diverse minnen från sina resor runt jorden. Det finns en karta inne på transportens planeringsrum med knappar för alla flygplatser man besökt. Behöver jag förtydliga att det är gott om knappar på den kartan?

Men hur ser framtiden ut för transporten? Faktum är att Flygvapnet opererar Europas äldsta Herkulesflotta! En del av flygplanen har varit inne på stora översyner då den taktiska typ av flygning man började med efter insatserna i forna Jugoslavien sliter hårt. baserat på den nya hotbilden installerade man motmedelssystem och tränade besättningarna i taktiska landningar och flygning på låg höjd på Maple Flag i Kanada(långt innan våra Gripar fick besöka Red Flag i Alaska och Nellis).

Det har under många år planerats för en uppgradering av vår transportflotta. En avlastning kom i form av det avtal Sverige skrev på för att köpa in flygtid på C-17 i den gemensamma flotta om tre flygplan som står på Papa-basen i Ungern. C-17 flyger majoriteten av de svenska flygningarna för att stötta ISAF i Afghanistan, men har även skickats till Haiti förra året. Men trots C-17 så är det fortfarande Tp-84 som drar det tunga lasset.

Diskussioner har förts om att köpa in nya Herkules, t.ex. C-130J som finns i Danmark och Norge, att köpa in A400M som en del av det gemensamma Europeiska projektet (tur att vi inte hoppade på med tanke på alla förseningar det projektet råkat ut för) eller att uppgradera de existerande flygplanen. Från början var det tänkt att alla åtta flygplanen skulle uppgraderas, men just nu finns pengar för så vitt jag vet enbart fem. Det första planet går in för modd redan detta år. Detta innebär givetvis att det kommer att finnas en mycket beränsad mängd Tp-84 tillgängliga de närmaste åren.

Om dessa få Tp-84 kommer att användas enbart i t.ex. Afghanistan i nya SAE (Sedish Air Elemenet)-insatser är oklart, men tittar man på BU12 och planerna för internationella insatser de närmaste åren (bilaga 1, sid 23-24) så pekar allt på att våra Tp-84 kommer att vara utomlands stora delar av året. Detta kommer givetvis att ställa till en del praktiska problem för att rotera besättningar i Flygvapnet. Ska flygplan fokuseras på insatser eller ska de användas för att utbilda och hålla besättningar i flygtrim? Vad som händer med de Tp-84 som inte moddas är oklart, men det finns säkert en del utländska kunder som är sugna på begagnade flygplan som de själva kan uppgradera.

Men även med en modifiering så måste transportflygplanen bytas ut inom ett antal år. En smula oroväckande är då den text man kan läsa i FMUP 2012.

Försvarsmakten har de senaste åren föreslagit och genomfört en omfördelning av medel från anskaffning av materiel och anläggningar, anslag 1:3, till förbandsverksamhet, anslag 1:1 och vidmakthållande, avveckling m.m., anslag 1:4. Detta är i linje med gällande materielförsörjningsstrategi och har varit en förutsättning för att kunna realisera IO 14. Omfördelningen har dock medfört att behov av omsättning av materiel har skjutits till den bortre delen av planeringsperioden men också utanför den.

Det finns ett antal alternativa vägar i framtiden:

- Köp in C-130J och samordna underhåll m.m. med Danmark och Norge. Just nu kan det vara köpläge då britterna har signalerat att man tänker skära ner kraftigt på sitt Flygvapen och också göra sig av med ett antal C-130J, då man inte har råd att operera alla sina C-17 samtidigt med C-130.

- Kombinera Gripenaffärerna i Indien/Brasilien med anskaffning av transportflygplan. I den brasilianska offerten finns en rad där man pekar på ett visst svenskt intresse för Embraers nya transportflygplan KC-390. Detta lär givetvis ställa till elände med Sveriges hårda syn på offentlig upphandling och att köpa inom EU, men det går ju alltid att hävda nationella säkerhetsintressen...

- Utöka deltagandet i SAC/HAW med ytterligare en C-17 och lägg helt ner den medeltunga transporten.

Givetvis så kommer detta att kosta en hel del pengar som kommer att öka ÖB:s svarta hål efter 2015. Men som det har sett ut de senaste åren så har Sverige haft betydligt mer nytta av sitt transportflyg än av t.ex. NBG.