måndag 7 mars 2011

Hetsjakt (uppdaterad)

Daniel Nybling, som tog över som plutonchef efter Johan Palmlöv och Gunnar Anderssons död, kommenterar på Newsmill TV4:s hetsjakt på att få soldaterna i plutonen att uttala sig i TV.

TV4 har genom mig gjort ett flertal försök att komma i kontakt med någon av soldaterna på plutonen för att få en intervju. Soldaterna vill inte bli intervjuade, av förklarliga skäl. Jag har försökt förklara för TV4:s Johan Fredriksson att det hela inte alls handlar om vi döljer något, bara att vi anser att det inte finns mer att säga. Svaret är enformigt; om ni inte gillar det vi rapporterar så ställ upp i en intervju och berätta er version. Gisslantagna och satta under utpressning, fy skäms TV4.

Hetsjakten går här för på tok för långt. Det reportrarna måste inse är att svenska soldater är i krig i Afghanistan. I krig så kommer tyvärr misstag att begås och i värsta fall soldater träffas av s.k. "friendly fire". Jag tillbringar just nu min tid i en av Försvarsmaktens simuleringsanläggningar. Blue-on-blue, d.v.s. att man bekämpar egen trupp, fordon eller flygplan inträffar i denna miljö då och då. Att då tro att det går att undvika i en kaotisk stridsmiljö när det inte går att undvika under övning är ganska så naivt. Statistik från USA pekar på att 24% av dödsfallen i Gulfkriget berodde på beskjutning från egna styrkor. Nu är svenska soldater betydligt mindre "trigger happy" än sina amerikanska kollegor, vilket minskar risken betydligt från egen trupp. Men risken är fortfarande stor för att bli beskjuten av andra nationer. ANA och ANP har mågna gånger råkat ut för detta. Hur skiljer man en beväpnad afghan från en annan?

En typisk situation där vi utsätter oss för stora risker för att bli beskjutna av egna styrkor är insats med CAS - Close Air Support. CAS är en bra "försäkring" att använda sig av, då enskilda plutoner vid behov kan få tillgång till stor vapenverkan, men man tar dessutom en stor risk att själva bli utsatta för insatsen. Nedanstående video är ett bra exempel på "friendly fire" från Irak 2003. Piloten är mycket tveksam till insatsen och frågar flera gånger om att få bekräftelse om att målen är fientliga. han får order om insats och först efteråt får han bekräftelse om att det är brittiska stridsfordon han bekämpat. Är det pilotens fel? Är det stridsledarens? Eller är det helt enkelt en konsekvens av att de befinner sig i en stridssituation?



Fler reportrar skulle behöva lära sig hur soldaternas vardag ser ut i Afghanistan. Johanne Hildbrandt har i ett reportage i SvD följt svenska OMLT-instruktörer när de tillsammans med ANA - Afghan National Army strider mot talibanerna.

"Då var jag fruktansvärt rädd och Galten kändes mysig att krypa ned i med sin bepansring, ungefär som när man var liten och var rädd för monstren under sängen och man kände sig säker under täcket och monstren försvann - fast här så visste man att de inte skulle försvinna. Men då skulle jag svika de andra och eftersom jag ändå skulle dö kunde jag lika gärna göra det när jag stod upp och kämpade, för mig handlade det om hur jag skulle bli ihågkommen av mina vänner. När jag väl hade fattat det beslutet blev jag helt lugn, faran spelade inte längre någon roll, jag skulle ju ändå dö.”

Vad man gör i en liknande situation går inte att förstå här hemma i fredliga Sverige och då är det också mycket märkligt med en polisiär utredning. En utredning i en stridszon skall i mina ögon bedrivas i militär regi där vid behov polisen stöttar med specialkunskaper. Huvudsyftet med den militära utredningen är att lära sig av misstagen och undvika att de återupprepas. Huvudsyftet med en polisiär utredning är att hitta en skyldig gärningsman. Att det nu blev två utredningar skapar redan från början en misstanke om att Försvarsmakten försöker dölja något.

Ulf Henricsson skrev på Newsmill att Sverige måste förstå den situation våra soldater befinner sig i och ta hand om våra veteraner.

Jag trodde det hänt något på 18 år - att vi lärt oss att det kostar att försvara de mänskliga rättigheterna men det kanske fortfarande är så att det är mycket prat och lite verkstad. Skall det som sker i en krigszon i Afghanistan bedömas med samma måttstock som gäller här hemma - i landet som enligt tisdagens Svenska Dagblad är näst ängsligast i världen?
...
Jag vill inte undanhålla sanningen - om det nu finns en absolut sanning. Men den måste hanteras på ett sätt som tar hänsyn till enskilda individer som skall leva med ett trauma resten av livet. Det är de och de anhöriga som betalar priset. Man kan inte väcka de döda - men ta hand de levande.


Vad är egentligen syftet med denna utredning? Vems kula som var den dödande är helt oväsentligt. Att gräva djupare i denna fråga innebär bara att fler personer kommer att få sina liv förstörda. Vill TV4 att någon ställa till svars? I så fall så är det inte soldaterna som sköt som är skyldiga, utan Försvarsmakten, Regering och Riksdag och i förlängningen svenska folket, då det är dessa som skickat soldaterna att genomföra det uppdrag som placerar dem i situationer där liknande händelser riskerar att inträffa igen. Stöd våra soldater, kritisera deras uppdragsgivare!

Se även Tolgfors, Wiseman och Cynisk.

Uppdaterad 11-03-07, 20:31
Jag rekommenderar det senaste Gästinlägget på Cynisk blogg där behovet av mentala förberedelser samt träning i närstrid analyseras. Det är just denna typ av analyser som vi behöver dra från dödsskjutningen.

Uppdaterad 11-03-09, 20:39
Kvaliteten på TV4 "utredning" kan man bl.a. se av detta pressmeddelande från SKL.

I TV4-nyheterna måndagen den 7 mars visades ett inslag gällande en dödskjutning av svenska soldater i Afghanistan. Inslaget kan uppfattas som att SKL ställer sig bakom påståendet att en specifik kula har orsakat Palmlöfs död. Så är inte fallet.

Intervjun med SKL-medarbetaren har enligt vår uppfattning klippts och vinklats på ett sätt som inte ger en rättvisande bild av våra undersökningsresultat och vad som meddelades under intervjun.

Från de fakta som finns redovisade i vårt sakkunnigutlåtande har SKL inte tagit ställning till om den aktuella kulan har förorsakat Palmlöfs död.


Uppdaterad 11-03-10, 18:42
Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten går ut med ett inlägg på Newsmill samt på Försvarsmaktens hemsida där han bemöter TV4:s anklagelser.

När detta är sagt så kvarstår den bittra smaken av TV 4:s nyhet. Jonas Gummesson vid TV 4 är i sin redaktionsblogg väldigt belåten med resultatet. TV 4 gör en stor sak av att Försvarsmakten och rättsväsendet inte berättat hela sanningen alternativt undanhållit den. Det Gummesson borde fråga sig är varför TV 4 utelämnar sådant som talar mot den egna rapporteringen. Från TV 4:s redaktionsblogg:

"(...) försvarsmakten - inte gav en rättvisande bild. Utan reservationer talades det då om en ren avrättning och en ensam afghansk gärningsman. Inte ett ord om det lika beklagliga som vanligt förekommande fenomenet "friendly fire"." (TV 4 8 mars 2011)

Vad sa arméinspektören den 25 mars?

"(...) Därefter följde en kaotisk stridssituation där det inte går att utesluta vådaskott. Men det är en uppgift som ingår i åklagarens förundersökning." (Försvarsmakten 25 mars 2010)


Bra svar! Det är skönt att se att Försvarsmakten sakta men säkert börjar lära sig att använda alla typer av mediakanaler för att nå ut med sina budskap.

Se även Wiseman och Cynisk kommentar på Lagerstens inlägg.