onsdag 23 mars 2011

Konst eller vetenskap

I ett debattinlägg på SvD så anser Christian Uhr m.fl. att det inte bör inrättas en central ledning i Sverige för att hantera kriser.

Vidare skulle en strikt centralistisk kommandostruktur riskera att kväva handlingsfrihet och motverka nödvändigt beteende som självorganisering och improvisation. En central ledningsfunktion skulle ha svårt att ta hänsyn till den kraft det ligger i lokala kompetenser, som snabbt kan ta tag i en situation och påbörja viktiga åtgärder.

Vansinne. Det vore som att be hockeylagen i slutspelet att gå ut på banan och spela utan taktik, då den hämmar de individuella spelarnas talang och improvisation. Visst så kommer vi säkert att få en roligare match, men vårt lag kommer att förlora trots en massa fina soloräder och massor av skott på mål i stället för att passa.

Jag stöttar forskarnas tanke på att den taktiska ledningen måste ligga lokalt, då de har bäst överblick över situationen. Att sitta centralt i t.ex. Stockholm och besluta om hur sandsäckarna skall placeras är suboptimering.

Men vad händer om det är en stor katastrof? Låt säga att t.ex. Vänern svämmar över och många kommuner råkar illa ut. Är det då inte klokt att ha en central ledning som avgör var de extra sandsäckarna ska skickas för att göra bäst nytta? Efter stormen Gudrun så användes Flygvapnets Tp-84 för att skicka elaggregat och personal för att röja och bygga upp elnäten från norra Sverige ner till de drabbade områdena. Knappast något som en kommunpolitiker i Värnamo skulle kunna fixa genom ett samtal till sin kollega i Kalix.

Tyvärr är det också så att efter nedläggningen av många bygderegementen så saknas lokal militär närvaro i många områden. Vill man få hjälp med liknande resurser så måste det komma från central håll, stöttat av de nya militära regionala staberna och Hemvärnet Nationella Skyddsstyrkorna.

Samma sak gäller för långsiktig planering. För att de lokala räddningsfunktionerna skall fungera så måste de ha resurser. Om detta läggs på kommunal nivå att besluta om så kommer det tyvärr med dagens strutsmentalitet att inte bli något av det hela, då katastrofen aldrig inträffar i folks medvetande. En kommunpolitiker kan få det mycket svårt att motivera varför man har kö till dagis och en brandkår som inte har något att göra om dagarna.

Jag tor att debattörerna tänker på de dåliga egenskaperna hos militära organisationer med chefer som inte kan delegera ansvar. Försvarsmakten är inte någon bra förebild i dagens läge. Man glömmer då bort den princip som kallas för uppdragstaktik. D.v.s. ge de underlydande enheterna ett mål och medel, så löser de uppgiften på bästa sätt. Men för att denna princip skall fungera så krävs det trots allt en central chef som ger uppdraget!

Slutklämmen i artikeln håller jag helt med om. För att en räddningsorganisation skall fungera i en kris så måste man öva innan! Katastrofhantering är inte något som man hostar fram ur rockärmen, utan det måste finnas väl inövade strategier som klarar av de flesta situationer. Sedan kommer det givetvis att dyka upp oväntade händelser, de s.k. "Svarta Svanarna". I dessa fall är det enbart förmågan hos de som deltar i insatserna och de tillgängliga resurserna som sätter begränsningarna. Men som så ofta annars så finns det ingen som vågar (eller har råd) ha dessa resurser stående i berdskap, då man helt enkelt saknar fantasi för att räkna med "Svarta Svanar".

12 kommentarer:

  1. Instämmer. Även om det inte uttrycks direkt verkar deras artikel vara ett svar på min egen i Expressen den 18 mars, som bl.a. påstår att vi behöver en civil överbefälhavare.

    Tyvärr bygger en del av deras slutsatser på missförstånd.

    Jag har skrivit en replik som finns här: http://www.aldabergr.se/1456/replik-pa-”sverige-behover-ingen-krisgeneral”-i-svd.html/

    Kanske kommer det även en kortare version hos SvD.

    SvaraRadera
  2. En av de svagheter som finns inbyggd i det svenska samhället är en genomgående ovilja att ta ansvar för beslut och handlingar (vissa skulle säga rent ut feghet). En centraliserad kommandostruktur är något som skulle tvinga en eller flere personer att ta ansvar som ingen beslutsfattare i dagens lägen behöver befatta sig med just pga frånvaron av dylik struktur.

    SvaraRadera
  3. Palme avskaffade tjänstemanna ansvaret. Sedan dess lider Sverige av ansvarsfrihet vad det än gäller.

    De moderna svenskarna är ynkryggar, ingen vill eller behöver ta ansvar.

    There is something rotten in the state of Sweden!

    SvaraRadera
  4. I Sverige är det geografiskt områdesansvar som gäller vid all krisplanering. Varje aktör har kvar sitt normala ansvar så långt det är möjligt. Det fungerar väl så länge vi inte drabbas av en jättekatastrof.

    Jämförelsen med hockeylagen är faktiskt ett argument för regionalt områdesansvar. Det är ju inte Svenska Ishockeyförbundet som lägger upp taktiken och strategierna i ett slutspel, Det gör varje tränare för han kan sitt lag och deras förutsättningar bäst.

    Det man kan och bör fundera på är (minst)två saker.

    1 Hur man centralt kan frigöra/aktivera resurser. Så länge vi är i ett akut läge, och verksamheten bedöms som räddningstjänst kan räddningsledaren t ex begära hjälp från FM. Men när vi övergår till sanering/återuppbyggnad försvinner det lagstödet. Det vi behöver är bra möjligheter att aktivera ett nationellt stöd för de lokala aktörer som hanterar situationen.

    2 Idag är det Länsstyrelserna som ska vara första samordningsinstans när den kommunala räddningstjänsten inte räcker till. Länsstyrelserna har inlett marschen mot regionalisering vilket gör att många små länsstyrelser idag är dränerade på kompetens/antal tjänstemän inom krishaneringsområdet. Här kanske en finns utrymme för regionala komptenscentra som kan stötta vid större katastrofer.

    /Monitor

    SvaraRadera
  5. Ett bra exempel på ledning kunde man se i filmen om Tango Lima i Bosnien "Tango Lima - Mellan krig och fred". När incidenten där två svenska pbv:er skjuts bort (och bloggaren Morgonsur satt i den ena) så råkar filmteamet vara hos bataljonsstaben och filma. Bataljonschefen (Henricsson?) står med armarna i kors och lyssnar. Inga beslut, inga order, inget viftande med armarna.

    Han tar inga åtgärder, utan är väl medveten om att det finns en lokal organisation på kompaninivå som skall kunna hantera situationen, men han skaffar sig överblick är är därmed beredd att om det behövs stötta upp den lägre organisationen.

    En bra ledare delegerar och lägger sig inte i när det inte behövs utan litar på att underordnade är kompetenta och kan lösa uppgiften tills annat sägs. Däremot kan ledningen förbereda ytterligare åtgärder och stöd om den lägre organisationen inte mäktar med uppgiften.

    Problemet är att vi idag inte ens har möjligheten till någon ledning som kan styra, förbereda och prioritera när det väl behövs. Och förr eller senare kommer det behövas.

    SvaraRadera
  6. Vågar en Svensk med tjänstemanna ansvar ta de svåra besluten? Det måste väll vara nackdelen med att ha tjänstemanna ansvar jämfört med tjänstemän som tar dåliga beslut utan tjänstemanna ansvar...
    //musse

    SvaraRadera
  7. Artikelni SvD bygger ju tå ett alldeles elementärt tankefel. Det går utmärkt att centralisera och decentralisera samtidigt. Krisgeneralens riksomfattandeorganisation kan mycket väl premiera ett decentraliserat beslutsfattande och uppmuntra lokala initiativ. Paradexemplet är gamla Wehrmacht, som fungerade just så, och gjorde det ypperligt.

    Ack dess ackakademicker! Fina titlar har de, men inte stort förstånd.

    SvaraRadera
  8. Musse:

    Är man anställd och avlönad ska man fan kunna ta ansvar för det man gör. Allt annat är bansligt beteende.

    Svenskar är såna pussies när det kommer till ansvar. Dags att vi växer upp!

    SvaraRadera
  9. Det är ju detta gäng m fl likasinnade som har "kommandot" i Sverige idag. Landet utan tjänstemannaansvar.
    Resultat:
    Minst antal vårdplatser per invånare i hela Europa.
    UD som i en rapport mer eller mindre rekommenderas läggas ner och byggas upp igen.
    Ett mer eller mindre utraderat försvar.
    En polis som löser minst antal brott/polis i västvärlden.
    Det är detta vi får för världens högsta skatter.

    Dags att återinföra tjänstemannaansvaret och kasta ut alla politiskt tillsatta tjänstemän i statsförvaltningen och åter bygga upp en välutbildad, erfaren och kompetent organisation igen.
    Troligtvis skulle vi behöva stärka konstitutionen också så inte maktfullkomliga politiker löper amok hur som helst.
    Slutligen så vill jag bara säga att den här typen av uttalande från intelligentian gör att det känns en smula tröstlöst att vi skall få ordning på detta land igen.

    Ursäkta frustrationen men är det så förbenat svårt att inse att det är viktigt med en central stab som samlar in info och har helhetsbilden klar för sig och vid behov omfördelar och kraftsamlar resurser där de behövs bättre. Speciellt när det händer större allvarligare katastrofer där kaos utbreder sig. Helt oförståeligt att välutbildade människor dessutom inom ledarskap kan göra så rent ut dumma uttalanden.

    SvaraRadera
  10. Ansvarskänsla trodde jag var naturligt, men inte i Sovjet-Sverige. Man kan ju bli ansvarig om något går fel, fy vad läskigt.

    Svenskar har bara rättigheter och inga skyldigheter!

    Finns det några män kvar i samhället? Eller är det bara feminina kycklingar kvar? Statsministern dammsuger ju helst på fritiden, ingen bra förebild kanske..

    SvaraRadera
  11. musse:

    Nu använder du svensk logik dvs man behöver bara ta ansvar om man gör något men riktigt ansvar handlar om att lösa uppgiften. Det innebär att uraktlåtenhet att handla också är oansvarigt.

    Så nu var nyheten spridd i Sverige eller historia före 1960 talet om man så vill.

    SvaraRadera