Om inte pappa säger ja, går jag till mamma

På SvD opinion uttalar sig Isabella Jernbeck (m) om behovet av att stödja svensk försvarsindustri och tar framför allt upp behovet av att köpa nya ubåtar för att industrin ska fortsätta att vara världsledande i undervattensteknologi.

Hallå Isabella, är du medlem i samma regeringsparti som Anders Borg (m)? Jag blir tillräckligt förvirrad när oppositionen går ut och gör uttalanden som går stick i stäv med vad som är på väg att beslutas. Men när de dubbla budskapen kommer inifrån samma parti, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro längre.

I ena stunden så pekar regeringen på att Försvarsmakten ska fokusera sig på internationella insatser. Vi ska ha NATO kompatibel teknik. Vi ska ha heltidsanställd insatssoldater m.m. I andra stunden så är det helt plötsligt så att vi ska ha en inhemsk försvarsindustri för att den dag fienden anfaller Sverige så kan vi klara oss på egen hand. Vad är det som gäller?

Försvarspropositionen 2008/09:140 - Ett användbart Försvar pekar tydligt och klart på internationella samarbeten för materiel och logistik. Fokus ska ligga på operativ användning, d.v.s. inte slänga alla pengar på att köpa prylar och sedan inte ha råd och öva. Som det gamla uttrycket säger, "Det är inte storleken som är avgörande, utan hur väl man hanterar den". I propositionen står det att undervattensförmågan ska vidmakthållas, dock inget om det innebär nyanskaffning eller livstidsförlängning. I propositionen står det också att friheten att beställa försvarsmateriel har ökat genom att minska andelen långsiktiga åtaganden. Rätta mig om jag har fel, men en nyutveckling av ett U-båtssystem låter som ett ganska så långsiktigt åtagande?

"Försvarsberedningen har anfört att gårdagens materielförsörjningsprocess karaktäriseras av långa utvecklings- och leveranstider, vilket bl.a. sägs ha fått till följd att Försvarsmaktens långsiktiga investeringsplan, materielplanen, innefattar liten flexibilitet, långa ekonomiska bindningar samt ett långsamt inflöde av nya materielsystem till insatsorganisationen. "

"Följande principer bör tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås, väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses enligt ovan."

Jag får nog bläddra tillbaka till sidan 1 och se där! Maud Olofsson (c) och Sten Tolgfors (m) har minsann skrivit på propositionen. Men det var ju i maj 2009. Läget kan ha förändrats. Och minnet är kort.

Om vi nu ska se till att bevara svensk försvarsindustri (vilket jag alls inte är emot), så ska vi köpa produkter som verkligen är efterfrågade av Försvarsmakten. Det ska finnas ett taktiskt behov. Annars ska ta mig sjutton regeringen plocka fram ett annat konto. Försvarsmaktens budgetdirektiv borde i så fall kanske vara indelat i fyra delar:

- Förbands och insatsverksamhet
- Materielanskaffning
- Forskning och teknikutveckling
- Stöd till svensk försvarsindustri.

Den sista raden ska dock inte tas av Försvarsmaktens surt ihopsparade miljarder utan komma separat. Om det nu är för att bevara jobb i Sverige, så skulle det kunna tas från arbetslöshetsersättningar eller socialbidrag? Att köpa produkter enbart för att stödja arbetsplatser inom försvarsindustrin är dock att lägga ut hemskt mycket pengar per arbetsplats.

SvD länkar dessutom på sin hemsida ihop detta inlägg med den överklagade upphandlingen av SEP. Jag har i och för sig kommenterat den tidigare, men repetition är kunskapens moder.

SEP var från början ett utvecklingsprojekt där FMV kraftigt stödde svensk försvarsindustri (brott mot anskaffningsprincipen enligt propositionen ovan). Dessutom är det korkat att sätta för hårda krav då den produkt som uppfyller dessa krav kan bli på tok för dyr och ta på tok för lång tid att köpa upp. Jämför HKP 14 och den 20 cm extra höga kabinen som vi svenskar av någon anledning skulle ha. Var är våra helikoptrar nu?

Vid utvärderingen 2007 så kom FMV fram till att det var för dyrt att fortsätta utvecklingen om det inte dök upp någon utländsk kund som ville vara med och dela på kostnaderna. Att vara ensam kund till ett system är mycket dyrt då man inte bara får betala alla utvecklingskostnader, utan även fortsätta och hålla ett företag under armarna i många år för att bibehålla teknisk kompetens. Någon sådan dök som ni säkert kommer ihåg inte upp.

Därför så gjorde FMV helt rätt som gick ut med en ny upphandling. Denna gång med en enklare kravspecifikation då samma gamla kravspecifikation återigen hade pekat på SEP som ju var för dyr. Nu vann 2009 Patria med en produkt som var tillräckligt bra, fanns färdig på marknaden och var billigare. SEP var som design bättre, finns ej som serieprodukt och blir kanske billigare om dom lyckas sälja 2000 st. Hur den färdiga produkten blir är det ingen som kan säga. Då tjurar Hägglunds ur och säger att man förlorade tack vare en enklare kravspecifikation! Hägglunds kräver att det måste vara den svårare kravspecifikationen, som enbart pekar ut SEP som vi fortfarande inte har råd med...

Försvarsmakten måste lära sig att definiera en kravspecifikation som är kostnadseffektiv (Cost - Benefit). Det går alltid att få någonting som är bättre genom att pumpa in oändligt med pengar. Det svåra är att skriva en kravspecifikation som pekar ut en produkt som är tillräckligt bra.

Svensk försvarsindustri borde lära sig att skapa lite mer internationella samarbetsprojekt (inte bara bli uppköpta). Det går inte att överleva själv eller förlita sig på att hela tiden få stöd av staten. Ta Saab Automobil som ett lysande exempel. Här har staten tröttnat på att hålla ett företag under armarna som i och för sig gjorde trevliga bilar, men som hela tiden trodde att dom var bättre än dom var. I själva verket är det ganska så dyra bilar som inte riktigt når upp till de bilar som dom försökte konkurrera med.

Svensk försvarsindustri borde dessutom lära sig att satsa egna riskpengar. Det är rätt så intressant att titta i t.ex. Ny Teknik när svenska bolag skryter om hur mycket dom satsar på forskning och utveckling. För svensk försvarsindustri så bekostas denna forskning och utveckling nästan enbart av FMV. Egensatsningar är sällsynta.