Jag har i ett tidigare inlägg varit mycket kritisk till Försvarsmaktens nya krav att elever som genomgår nivåhöjande utbildning tvingas skriva på kontrakt, att dom i framtiden kommer att deltaga i internationella insatser.
Hur hanteras då denna nya situation av hemmaförbanden?
- Vissa förband har ändrat kompetenskraven på befattningar för att officerare ska "slippa" gå nivåhöjande utbildning.
- Löjtnanter som påbörjat kaptensutbildningen i Halmstad hoppar av utbildningen i stället för att skriva på kontrakten. Resultat för deras del blir i framtiden stoppade karriärer och löneutveckling.
- Kaptener som blivit skulle starta på stabsprogrammet och därför skrev på kontraktet har blivit lurade eftersom utbildningen blev inställt, men kontraktet gäller.
- Majorer från F21 som skriver C-uppsats för att eventuellt bli antagna till HSU har fått lägga sina påskrivna kontrakt i ett kassaskåp hos C F21. Kommer dom inte in på utbildningen rivs kontrakten.
- Piloter från F7 som läser kaptensprogrammet behöver inte skriva på kontraktet då C F7 ansåg att dom påbörjat utbildningen innan kravet på kontraktskrivning blev till.
Slutsats: Ett tveksamt tilltag från Försvarsmakten har lett till helt godtycklig behandling av olika officerskategorier beroende på vilket förband dom tillhör. Tyvärr så är det Flygvapnet som sticker ut med mild behandling, trots att dom minst av alla officerare "riskerar" att bli ivägskickade.
Mitt förslag från det tidigare inlägget borde införas i stället för detta system. Kravet för att få gå nivåhöjande utbildning ska vara att man genomfört internationell tjänst. Då är det fortfarande frivilligt, men man får tänka igenom vad man vill göra med sin karriär i Försvarsmakten.
Ett stort problem finns dock för de yrkesfack där det inte erbjuds lämpliga internationella tjänster. Där borde t.ex. deltagande i ett insatsförband som aldrig blev ivägskickat räcka till som merit (läs flygvapnets piloter och tekniker). För högre befäl finns det stabstjänster i överflöd. Men då gäller det också att alla ges chansen, även om man som i mitt fall råkar vara ingenjör och inte kan se skillnad på fram eller bak på en AK-5 (ironi, jag har tävlingsskjutit för F17 flottiljlag).
Inlägg
Russia Launches ‘New’ Ballistic Missile At Ukraine – Reports
10 timmar sedan
Att delta i ett "insatsförband" är heller inte helt görligt för alla personalkategorier.
SvaraRaderaGörligt är det nog för alla, även om det inte alltid är praktiskt och givetvis påverkar tjänsten inom de kvarvarande resterna av invasionsförsvaret. Frågan är vid vilken utbildningsnivå kravet ska komma?
SvaraRaderaProblemet är att hitta en tjänst som passar det man är utbildad för. Men i värsta fallet så får man göra en neutral stabstjänstgöring och möjliggör då för arméofficerare att tjänstgöra ute i fält.
Valet blir ju trots allt fritt. Vill du göra karriär måste du ha gjort utlandstjänst.
Har man när det är dags för nivåhöjande utbildning, exempelvis till överstelöjtnant inte hittat någon möjlig befattning i skarp insats utomlands måste man ha prioriterat fel med dagens referenser. Det vore som att ha tjänstgjort hela 80-talet utan att ha gjort en enda KFÖ eller sjukskrivit sig vid alla ubåtsjaktsinsatser. Att referensramen förändrats under tiden vi varit anställda kan man faktiskt inte gråta över, FM är väl inget mausoleum?
SvaraRaderaKravet för att antas till vidareutbildning på FHS borde vara så högt att bara det antal vi behöver utbilda kan antas, med ett överskott på hundratals OF-4 i organisationen borde konsekvensen bli solklar.
Nej, ställ inte mindre krav, ställ högre. Kräv tuffare kontrakt, intill dess att bara en handfull elever är kvar. Annars finns det inga vakanser att placera eleverna i när de är klara. För de examinerade från SU är detta inte löst till 100% vilket visar hur viktigt det är.
Ja det vore naturligare att man ska ha skaffat sig erfarenhet före nivåhöjande utbildning. Som Bkan belyser så skiftar verkligheten. Det är dumt att fokusera på utlandstjänst, när det relevanta är att ha verkat i befattning. Sen blir väl inte insatsen mindre för att den gjordes som FRÄD över Estonia?
SvaraRaderaSätt kravet på att ha tjänstgjort i befattning si eller så många dagar (20 dagar?), och räkna överskjutande dagar som meriterande. Räkna med förbandsövningar, basväxlingar och allt, då kommer ändå utlandstjänsten att väga tungt för insatserna är så långa.
Svenska kyrkans officianter har erfarit i vart fall två genomgripande förändringar under modern tid - kvinnliga kollegor och skiljande av kyrka och stat.
SvaraRaderaMånga valde inte bara ett yrke. De kände vid sin karriärstart liksom säkerligen en hel del militära officersaspiranter ett kall till en livslång gärning i den svenska statens tjänst.
Kyrkans tjänare kan ur årtusenden av bekännelselitteratur härleda ståndpunkter om kvinnliga präster och huruvida kyrkan ska vara fri från staten. Det är därför både en intellektuell och existentiell prövning när dessa förhållanden förändras.
En institution kan ha plats för många olika personligheter och profiler. Alldeles särskilt en som vill vara allmännelig, om än inte i alla delar folklig. Men någonstans går en gräns mellan privatpersonen och yrkesrollen.
Vad ska svenska kyrkan göra med dem som inte hänger med i förändringarna, ska det:
- skapas frizoner för det gamla inom den i övrigt förändrade kyrkan?
- tillåtas att parallella organisationer uppstår, men med band till den vanliga kyrkan?
- pekas på möjligheten att helt efter sina egna önskemål grunda den eller de organisationer man önskar utanför svenska kyrkan?
I själva begreppet "statlig institution" ligger att det finns en för medborgarna någorlunda lättidentifierad kärna av statsnytta i botten.
När svenska kyrkan inte längre levererar statsnytta i form av grundläggande utbildning och social kontroll, så har den mist sin legitimitet som statlig institution. Rollen som från staten fritt trossamfund är en helt annan sak. Sådana kan finnas av mer allmän eller högt specialiserad typ. Deras respektive personalpolitik är i allt väsentligt en angelägenhet för de närmast berörda.
Myndigheten Försvarsmaktens legitimitet som statlig institution skadas om dess anställda inte används i av riksdagen beslutade internationella insatser. Statliga institutioners personalpolitik är av allmänt intresse.
Det får inte framstå som att försvaret har sina egna "kvinnoprästmotståndare" som klamrar sig fast vid de löften som en gång i tiden gavs när de motsvarande "prästvigdes".
Ndorop:
SvaraRaderaDet är skarp insats som är avgörande, FRÄD över Estonia är säkerligen minst lika skarp som mycket vi gör i insatser idag, men förbandsövningar är inte samma sak.
Med en verklig motståndare, inget ENDEX-datum om två veckor och avsaknad av information från övningsledningen om hur planen för nästa vecka ser ut blir den önskade profilen hos officeren en helt annan.
För de som är mer hemma i luftarenan vill jag från mitt leriga markperspektiv påstå att förbandsövning är som att flyga simulator. Vem vill ha en pilot som är erfaren på låtsas men utan flygtimmar i verkligheten de senaste 10 åren? Störta i simulatorn går bra, precis som misstag under förbandsövning med lös ammunition.
OK Bkan jag håller personligen med dig, men det är ju så få som får göra något KFÖ-liknande att jag ville vara storsint.
SvaraRaderaSom du säger är det få övningar som sträcker sig längre än 12 dagar, så sätt kravet på sammanlagt tre månader i befattning: en ½ utlandstjänst, en minröjningsinsats i baltikum eller sju övningar? För att få ihop så många övningsdagar att det motsvarar en beredskapsperiod i ett registerförband kanske? Tjänstgöring i skarp insatsledning och insatsstöd borde också plocka några poäng. (Ett alternativ är kanske att räkna insatstid dubbelt i befordringshänseende som de amerikanska styrkorna lär göra, men tid är inte avgörande i vårt befordringssystem.)
För övrigt anser jag att ÖB:s medalj för internationella insatser borde bytas till en medalj för (skarpa) insatser.
En hel del vettiga förslag ovan. Att ställa krav på internationella meriter alternativ skarpa insatser för att t.ex. utbildas till överstelöjtnant tycker jag är skäligt.
SvaraRaderaDet som är bra i denna affär är att det har börjat tänkas på om att karriär eller inte karriär bara är till för lönens skull. Man borde se över nivån på en hel del positioner i Försvarsmakten. T.ex. divisionchef på en Gripen division var tidigare major och borde bli så igen. Då slipper vi skicka iväg piloter på två års teoretisk utbildning när dom borde fokusera på flygningen.
Hur har du tänkt dig att få med exempelvis piloter på F 7 och flyglärare på Malmen i insatsförbanden?
SvaraRaderaMed en trovärdig individuell personalplanering tror jag det vore lättare att få folk att ställa upp på utlandstjänst, särskilt om den därigenom kan få ett verkligt meritvärde; "om du tar den här tjänsten, så följer du med det förbandet ut i din befattning, och sedan får du gå kursen si, och därefter har du kompetensen att få tjänsten så någonstans." Den bör även värdera och skapa möjligheter för annat än hierarkiska karriärer (alltså att man ska kunna utvecklas utan att klättra i grader). Självfallet menar jag det borde vara kopplat till löneutveckling.
SvaraRaderaMed planering kan man manövrera och ordna saker så det går att vara hemifrån. Med delaktighet i planeringen kan man skapa förutsättningar för att själv påverka när man vill ut, och när man kanske väljer instruktörs- eller stabstjänster.
Det känns bakvänt att kräva att man ska göra utlandstjänst för att få gå en utbildning, när det borde vara krav som ställs för att få en viss befattning ("Om du ska få den här tjänsten, så måste du också följa med ut i den befattningen när vi ska åka till Långtbortistan."). Däremot borde det vara meriterande i uttagningskomissionerna till utbildningen att man tjänstgöring i insatser (liksom i befordringskomissioner). Har vi en major som inte gjort någon utlandstjänst, så kanske det är lämpligt att denne gör det, innan befordran till ÖvLt så denne inte hamnar som stabschef (el. likn.) utan tidigare insatserfarenhet. Personalplanering!
Wiseman: Man kanske inte behöver få med flyglärarna i insatsförbanden, men då ska de också veta att de blir passerade av andra löne- och karriärsmässigt. Piloterna på transportflyg är ute så mycket att de kanske skulle räknas till insatsförbanden?
Kanske skapar upprättandet av HRC möjligheter till det? Jag sätter inte mina pengar på att det händer.
Wiseman: Flyglärare på Malmen respektive instruktör på F7 är inget man bör göra direkt efter GFSU. Anledningen till dagens system är mer det äldre systemet att man stannade kvar livet ut på den flottilj man startade sin karriär på. Nu bör man som nybakad fänrik och pilot tjänstgöra ett par år på en insatsdivision. Därefter kan man falla tillbaka och bli instruktör respektive flyglärare.
SvaraRaderaFör något år sen så kom dekret från L24 att förbanden (Armén åtminstone) endast skulle nominera folk som genomfört internationell tjänst för nivåhöjande utbildning.
SvaraRaderaFörbanden följde inte det utan skickade de som utmärkt sig hemma på förbandet. Det som hände i Utlandsstyrkan hände ju där.
Effekten av att förbanden inte handlade i chefens anda kan vi nu se med avtalskrav på internationell tjänstgöring.
@Cynisk: Ja, suck. Lägg ned förbanden. Låt Utlandsstyrkan sätta upp nya. Det är dessa maktstrukturer som hindrar effektivitet i FM.
SvaraRaderaJag ställde så sent som för två år till HKV PERS BEM (Numera HRC) frågan. Är det meriterande med utlandstjänst? Och sedan, om jag söker kommer ni att stödja min ansökan som en del av min karriärsplanering?
SvaraRaderaGissa vilken reaktion jag fick?
Fågelholk!