lördag 5 september 2009

Bredd eller Djup, eller både och

Begreppen Förmågebredd (att försvaret klarar av många uppgifter) och Förmågedjup (att vi klarar av varje uppgift på ett bra sätt) borde förtydligas i det kommande försvarsbeslutet.

Hittills så har osthyvelsprincipen använts, d.v.s. vi drar ner lite allmänt över hela försvaret. Jag misstänker att det dels är velighet som ligger bakom det hela (man vet inte riktigt vad Försvarsmakten ska användas till) och dels internpolitik (varje försvarsgren har slagits för sina delar och lyckats ungefär lika bra).

Det finns en anledning till att vi har något enstaka luftvärnsförband kvar och en handfull haubitsar. Inte sjutton fyller dom någon roll i att försvara Sverige och vi lär knappast lyckas med att anskaffa fler den dagen kriget kommer. Nej begreppet förmågebredd har nyttjats till den grad att ordet förmåga helt har försvunnit. Oförmågebredd borde det heta i stället.

Sverie är inte del av NATO, men vi är trots allt del i EU. Om vi kunde lita på att våra vänner inom Europa skulle komma och hjälpa till om det skulle hetta till, så vore det mycket mer ekonomiskt att varje land specialiserade sig på olika förmågor, eller att vi satte upp gemensamma förband. På så sätt skulle vi få mer pang för pengarna.

Ta en titt på vilka förband som Sverige erbjuder till internationella insatser. Det är ta mig sjutton alla! Marinen, Armén och Flygvapnet har alla en bit av kakan och kan därför motivera sin egen existens. Nej, vi borde mer titta på förmågedjup. Använd Försvarsmaktens pengar på ett sätt som medför att de förband som sätts upp verkligen klarar av sin krigsroll.

För Flygvapnets del så blir det ännu tydligare då vår materiel är både dyr (att anskaffa och träna på) och är politiskt svårhanterlig. Gripen är ett systemflygplan som har många olika förmågor (jakt, attack och spaning). Dessa förmågor kan sedan sättas in både i den nationella och den internationella rollen. Problemet är att det krävs en massa träning för piloten att klara av alla dessa uppgifter = dyrt och med tanke på politikernas ovilja att skicka ut stridsflyg så är det frågan om det inte bara är ett spel för galleriet.

För internationella insatser borde Sverige göra som t.ex. Kanada. Fokusera inom ett par väl valda förmågor. Kanadensarna har för deras flygvapen valt transport, helikoptrar och UAV. Nu har Sverige varken helikoptrar eller UAV som är användbara, men våra transportförband håller hög kvalitet och är den förbandstyp inom svenska Försvarsmakten som har störst internationell erfarenhet. Dessutom har det hela tiden varit ett insatt insatsförband. Men våra Tp-84 herkules börjar bli åldersstigna. Det har i flera år diskuterats att genomföra en AMP - Avionics Modernisation Programme. Den har dock under ett antal år skjutits upp på grund av rättsliga problem i USA där Boeing vann USAF moderniseringsprogram. Lockheed Martin överklagade och till slut fick Pentagons upphandlare gå på grund av mutanklagelser. Nu står allt stilla och våra transportflygplan blir allt äldre. C-17 i all ära, men HAW är en gemensam resurs som vi inte alltid har tillgänglig och 550 timmar per år är inte tillräckligt för Försvarsmaktens behov. Köp därför in C-130J eller motsvarande flygplan snarast och basera dessa utomlands! A400 börjar snart också bli ett alternativ. Därefter bör vi ta en kraftig funderare på TUAV programmet.

Gripen borde i stället fokusera på invasionsförsvaret och incidentberedskap. Den utländska flygverksamheten i Östersjön har återigen börjat trappas upp. Flygvapnet borde därför satsa på att rusta upp ett antal krigsbaser för att ha någon som hellst möjlighet att vid ett osäkert läge sprida på resurserna. Incidentberedskapen är trots allt tillsammans med de internationella insatserna det skarpaste som vi gör i Försvarsmakten. Att träna med NATO förband fyller då funktionen att vid ett eventuellt anfall mot Sverige få stöd av EU (NATO) och inte för att göra en gemensam internationell insats.

Frågan är om våra politiker vågar göra en sådan tydlig markering av vilka som är våra vänner (och då automatiskt vilka som är våra fiender)? Det är kanske därför dom idag låtsas om att vi ska ut på internationella insatser för att kunna motivera den träning som i själva verket innebär att vi ska vara beredda att försvara Sverige tillsammans? Utrikesdeklarationen 2009 pekar trots allt tydligt ut en västsida som vi ska fördjupa våra relationer med...

"Sverige verkar för att de transatlantiska relationerna stärks. I skapandet av en hållbar globalisering har USA en unik roll att spela. Med en ny administration i USA finns också nya förutsättningar att gå in i ett fördjupat skede i de transatlantiska relationerna. Det är en möjlighet som inte får gå förlorad."

... och en östsida som inte riktigt är helt att lita på.

"Den ryska aggressionen mot Georgien och erkännandet av Sydossetien och Abchazien som självständiga stater utgjorde inte bara en oacceptabel kränkning av en stats territoriella integritet, utan också ett slag mot den internationella rätt som utgör själva grunden för fredliga och stabila mellanstatliga relationer. "

Genom denna realistiska uppdelning av uppgifterna får vi både ett förmågedjup (vi är bra på de roller som vi ska ha i krig) och förmågebredd (vi bibehåller de resurser vi behöver i både fred och krig). Vi slänger heller inte bort pengar på att utbilda inför något som vi aldrig kommer att göra. Ett liknande tänk borde också göras för Armén och Marinen...

37 kommentarer:

  1. Stridsflyg råkar ju faktiskt vara den enda resursen som snabbt går att omgruppera från ett insatsområde utomlands tillbaka till Sverige. Att bassystemet måste återskapas håller jag med om så hårt att det vitnar om knogarna, men jag ser inte på något sätt att det skulle röra sig om en intressekonflikt mellan internationella insatser och försvaret av Sverige.

    Den markmålsförmåga som ni tror att politikerna inte skulle våga sända iväg togs fram till NBG 08 för att förbandet skulle kunna ha tillgänglighet till svenskt flygunderstöd istället för att förlita sig på någon annan precis som debatten är idag rörande svenska helikoptrar i Afghanistan. Till skillnad från en eventuell insats med NBG så vet vi att det finns kvalificerade helikoptrar att tillgå i Afghanistan.
    Med samma argumentation som används för att inte skicka stridsflyg på internationella insatser skulle jag vilja hävda att i så fall kan vi lika gärna strunta i NBG 11 eftersom det kommer att finnas noll politisk vilja att skicka iväg ett så slagkraftigt förband någonstans. Kommer politikerna i så fall godkänna användande av grk, artilleri osv.

    Faktum är ju att opinionen svänger, eller snarare media svänger och media är vad som är opinionen utåt, medan Svensson ofta kan sitta och ha en helt annan åsikt. Stödet för det svenska agerandet i Afghanistan blir bara högre trots att det i början framställdes som en katastrof liknande Ådalen att svenskar i självförsvar skjutit ihjäl motståndare vid ett eldöverfall.

    För övrigt köpte och använde Kanada samma typ av UAS i Afghanistan som Sverige har som större uas, nämligen Ugglan. Ingenting hindrar alltså att vi skickar Ugglan till Afghanistan förutom politisk vilja och ekonomi.

    SvaraRadera
  2. Wiseman: Jag är helt för att skicka ut stridsflyg internationellt, men frågan är vad pengarna räcker till samt framför allt vad politikerna vill. Om vi inte skickar iväg insatsförband utan att dom år in och år ut kommer att få stå i beredskap så är det dels bortslängda pengar och dels risk för kraftigt sänkt motivation för förbanden.

    Flygvapnet har varit insatsberedda i en massa år nu, utan att få åka iväg. Jag är mycket kritisk till varför vi t.ex. inte skickade iväg SWAFRAP AJS37 på den tiden då det skreks internationellt efter spaningsflyg med våtfilmskapacitet. SK37E var aldrig ett insats eller krigsförband, men även det var en förmåga som var efterssökt (om vi hade klarat av de långa uppdragen).

    Det är lite intressant att vi kan skicka ut svenska soldater med FAC - Forward Air Controller utbildning för att leda stridsflyg mot markmål, men inte flygplanen i sig själv. Om en bomb som leds av en FAC träffar rätt eller fel mål och dödar civila, vad säger våra politiker då?

    Jag tror heller inte att någon BG någonsin kommer att sättas in i sin helhet. Det kommer att bli som för Sverige att delar skickas iväg. Varför skickade t.ex. inte Tyskland och England sina Battlegroups till stöd för Georgien? Därmed är också detta ett dyrt spel för galleriet. Enda vinsten med NBG var som reformmotor för Försvarsmakten.

    Ugglan (http://en.wikipedia.org/wiki/SAGEM_Sperwer) är tekniskt ett helt OK system, även om det börjar falla för åldersstrecket, vilket kanadensarna har insett och i stället köpt AIA Heron (även testad i Vidsel under maskering av EADS). Problemet är att här i Sverige har vi inte lyckats få det igenom certifieringsprocessen. Ugglan får i stort sett bara flyga i avlysta skjutområden. RML snarare än tekniken sätter stopp.

    Jag tycker att dessa större UAS system ska tillhöra Flygvapnet då en stor del av certifieringsprocessen är förståelsen för att operera i gemensamma luftrum. I många andra länder är det piloter som flyger UAS. Detta är dock ytterligare ett av problemen med den dåliga samordningen mellan försvarsgrenarna. Armén vill helt enkelt inte ta stöd av Flygvapnet när det gäller kunskapen om att opererera tyngre flygande system.

    SvaraRadera
  3. Swafrap JAS 39 var till skillnad från AJS 37 ett riktigt luftslott och det förvånade mig också att det inte blev något.

    Nu tror jag däremot att vi faktiskt är rätt nära att äntligen få iväg ett förband.

    Frågan om svenska FAC:ar är mycket berättigad. Förmodligen har man som tur är inte riktigt förstått var ansvaret ligger vid direkt flygunderstöd, precis som media inte riktigt verkar ha greppat OMLT-konceptet.

    Det ska bli roligt att se hur Sverige reagerar på McChrystals starka önskan att alla ISAF-länder släpper sina nationella förbehåll i syfte att stärka ISAF:s handlingsmöjligheter.

    SvaraRadera
  4. Wiseman: Jag hoppas att du har rätt och har också känt vibbarna i luften. Risken är bara att de senaste dagarnas händelser kan innebära ändringar i den politiska viljan. Det ska också bli intressant att få höra vad som har diskuterats under utrikesministermötet i Stockholm. Synd bara att Bildt verkar vilja lägga locket på...

    Jag hörde en diskussion på radio Studio Ett om EU ministermöte där bl.a. McChrystals önskemål om mer användbara trupper diskuterades . Bl.a. professor Jan Hallenberg från FHS deltog i debatten. Bristen på samarbete inom EU för att effektivisera insatsen i Afghanistan togs upp.

    http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=3075324

    Tyvärr så tror jag inte att Europeiska länder kommer att släppa sina styrkor fritt under ISAF ledning. Hallenbergs kommentar till detta var att risken blir att den transatlantiska länken försvagas. Om inte Europa ställer upp för USA så finns risken att USA inte ställer upp när Europa behöver det.

    Hallenber tror att USA får problem att använda samma strategi i Afghanistan som i Irak. Problemet är bl.a. Pakistan där talibanerna har möjlighet att omgruppera. Han framhäver också behovet av ökade civila insatser som samordnas med de militära.

    SvaraRadera
  5. Ang. förmågedjup. En mycket användbar förmåga i de här fallen verkar vara sk. COIN-plan. Dels kostar de mindre att driva, kräver mindre landningbana, kan användas på sämre underlag och mycket annat.

    Därtill är de bra mycket långsammare vilket underlättar spaning och CAS och har, tack vare propellern (om man väljer en sådan lösning), bättre bränsleekonomi och billigare reservdelar.

    Sverige har ju ett antal skolplan som börjar bli ganska åldersstigna. Borde inte dessa kunna bytas ut mot något COIN-aktigt? Som jag ser det vore dessa en kritiskt resurs och ett alternativ till markpatruller.

    Med lite fantasi skulle de kanske t.o.m. kunna användas som en sorts alternativ till helikoptrars M-EVAC med en modulär lösning (som inte finns på marknaden förstås, men det är väl därför vi har SAAB...)

    SvaraRadera
  6. Upandaway: Jag skrev ett inlägg om just COIN flyg för ett par veckor sedan.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/08/coin-flyg-var-kan-dom-verka.html

    Jag är alltså lite tveksam till COIN flygplan i rena militära insatser. I anti-drog operationer som de USA förbereder i Colombia ser jag däremot stor nytta av liknande flygplanstyper. Brasilien genomför övervakning av Amazonas med hjälp av TUCANO som skulle kunna klassas som ett COIN flygplan.

    SvaraRadera
  7. Instämmer i skepsisen. Det vore verkligen en anpassning till Afghanistandoktrinen och en resurs som är näst intill oanvändbar i det nationella försvaret.

    SvaraRadera
  8. I Afghanistan så är det taktisk UAV som är det som man valt att använda. Jag betvivlar att det är något som skulle bli bättre av att ansvaret hamnade på FV i stället för Armén. Möjligtvis så skulle PROD-verksamheten med framtagning och utbildning bli bättre eftersom FV har större plånbok men när det kommer till insats så bedömer jag att det blir bäst när Arméns UND-förband ska genomföra verksamheten.

    Faktum är att FV ses med ganska misstänksamma ögon från Armén pga ohemula villkorskrav för tjänstgöring och oviljan till internationell tjänst.
    Detta på låg nivå det vill säga.

    SvaraRadera
  9. Cynisk: Du visar en viss misstro mot dina flygvapenkollegor, vilket jag tycker är synd. Jag har allra största respekt för både mina armé och marinkollegor efter att ha utbildats tillsammans på FHS. Jag vill inte påstå att jag kan köra en u-båt eller stridsvagn lika bra som dom, men jag kan åtminstone se skillnaden på bak och fram på en Gripen.

    Jag förstår inte riktigt det där med oviljan bland FV personal att tjänstgöra utomlands. FV transportflyg har i många år tjänstgjort i diverse insatsområden. FV har dessutom haft ett antal insatsdivisioner i beredskap (just nu har F17 SE02), men där är det mest pengar och politisk vilja som stoppat. En av de skarpaste utlandsmissioner som försvaret haft var F22 i Kongo, även om det nu var ett par år sedan. Sedan har vi vår senare i och för sig mer fredsaktiga mission i Kongo (FK01 och FK02) för att driva en flygplats åt FN. FS19 sätts för närvarande upp av F21 år 2010. År 2007 sattes FS13 också upp av F21.

    I övrigt så är det ofta svårt att hitta tjänster för en FV utbildad om man inte är utbildad bilmekaniker, skyttesoldat eller kock. Jag som flygingenjör har sökt stabstjänster i Afghanistan tre gånger, men inte blivit uttagen. Ofta tas det hellre ut en reservofficer från armén än en Gripenpilot. Jag misstänker att vi i vissa kretsar anses vara okunniga om hur man leder markförband?

    Att Armén vet bäst hur en UAS ska användas tror jag är en myt i Sverige. Titta bara internationellt. Där hanteras alla större system (I Ugglanklass) av Flygvapenpersonal. Dock så är jag helt för att mindre system som Falken ska tillhöra det förband som är i en insatszon. Dock så klassar jag inte Falken som en taktisk UAS utan en Over-the-hill UAS på truppnivå. Den tillför ingen taktisk information till chefen för ett insatsområde utan ger information till en pluton om vad som ligger bakom nästa sväng eller bakom krönet på kullen.

    Det som Armén har haft svårigheter med är att certifiera Ugglan. Mer pengar skulle knappast ha hjälp till. Där tror jag vi i Flygvapnet har mycket att bidraga med. Vi sysslar trots allt dagligen med just användning och certifiering av flygande system. En taktisk UAV styrs på samma sätt som ett flygplan med en uppdragsorder från Force Commander i form av en ATO - Air Task Order. Sedan utförs uppdraget på precis samma sätt som med t.ex. en F-16. Om en UAS t.ex. får motorproblem så hanteras alla nödrutiner med att beställa upp en reservlandningsplats på samma sätt som för ett flygplan. Visst kan en arméofficer lära sig detta, men då är han inte längre en vanlig arméofficer utan har i det närmaste blivit en pilot.

    SvaraRadera
  10. Jag misstror inte mina kollegor i FV utan FV som organisation. Det bygger jag på blandade erfarenheter av FV.

    Om vi betraktar FV:s bidrag till den internationella strävan i ett större perspektiv så är det inte mycket att yvas över, tyvärr. Det är inte gemene FV-officers fel utan HKV/FTS och statsmaktens. F22 i all ära men det var 40 år sedan.
    FK01 och 02 var bra uppdrag, mera sånt. TPFE är ute och snurrar jämt, all heder för det.
    Det sägs att F21 har ansvar för FS19 men i själva verket så är det väldigt lite F21 i enheten. I19 och AJB drar det största lasset och CO är ur I19.

    Det mest "graverande" är att FV:s syn på militär (internationell) tjänst har börjat tränga ner till lägre nivåer och många motsätter sig internationell tjänst, till skillnad mot "bröderna" i Armén och Marinen där det är en naturlig självklarhet.
    Det är ett antal flygväpnare som inte accepterat internationell tjänstgöringsskyldighet.
    HKP-flottiljen har enligt uppgift skickat in till en konsekvensbeskrivning till HKV som beskriver vad som händer om de som inte skrivit på hemkommenderas från skolorna. I klartext så hotar man med indragen HKP-kompetens för internationella insatser, ett märkligt beteende från förbandet. Förhoppningsvis så sänker HKV/FTS nivåerna på tjänsterna såsom ATS gjorde så att de som ska bemanna tjänsterna inte behöver gå nivåhöjande utbildning. Trots allt finns kompetenserna i orgen, dock med "fel" grad.
    Sånt skapar misstro från oss som ligger och roterar på internationella insatser.

    När det gäller taktisk UAV så är det inte mitt gebit men jag kan dock konstatera att kunden nog vill ha förmågan nära sig och inte samordnad av annan organisation. Det handlar om kortdistans och combat information, precis som du skriver. Men även den förädlas till taktisk und. Jag förmodar att du vet vad G2 på PRT:t vill ha?
    Viss koordinering av luftrummet behövs absolut, precis som om man ska skjuta indirekt eld.

    Jag ser gärna mer av FV på internationella insatser och det finns tjänster att söka. Dock så är orgen FV i många avseenden för civilanpassad, något som ligger FV i fatet. FV behöver återta det "krigiska", är min uppfattning, och bygga upp krigsmans-tänk och -förmåga, mer än förvaltarskap i organisationen.
    Av det jag sett av FV-officerare så är det för många som inte har kunnat hantera sig själva och än mindre trupp i sammanstöt, något som är grunden för att kunna åka till exemepelvis Afghanistan. Eftersom det är många som upplevt det så dras även duktiga FV-officerare med i den synen.
    Jag redogör här för en generell syn som många delar. Det behöver inte vara så här men tyvärr är det så som det uppfattas.

    FTS behöver rannsaka sig och finna en väg till fält- och luftduglighet för att Flygvapnet ska både kunna leverera och vara efterfrågat.
    Vi på marken vill ha CAS och Casevac och bli avlastade i stabsbefattningar. Vi vill ha kvalitet på detta understöd.
    Låt inte skrivbordskrigarna vinna!

    SvaraRadera
  11. Cynisk: Bra svar. Jag hade inte hört talas om helikopterflottiljens agerande mot FHS.

    När det gäller att hantera trupp så håller jag med om att många (inklusive mig själv) inte är klippor på det i FV. Men det har faktiskt aldrig varit vår roll, även i den gamla krigsorganisationen.

    Problemet är när man börjar ställa krav på att ha lett skyttegrupper även för att inneha en stabsbefattning i Afghanistan. Då har tyvärr de flesta FV officerare inget att komma med.

    SvaraRadera
  12. Men du cyniker, i flygvapnets spetsnosbransch så är ju internationell tjänstgöring för markpersonalen (läs tekniker) mer att jämföra med en basväxling och det är mer besvär att åka ut under sådana villkor än det är att åka till Afghanistan i sin tjänst som truppförande officer. Det krävs gott chefsskap att hålla god anda i personalstocken om det blir en resa som är längre än tre veckor. Vad jag vet så är det inga tveksamheter på kompaninivå att åka om ersättningen kan betala den uteblivna marktjänst hemma det innebär att den ena åker, i Luleå kan det ju komma en och en halv meter snö på en par dagar och en heltidsarbetande med två, tre barn att se efter får då svårt att hinna röja snö, arbeta och passa barn. Fixa växeltjänstgöring med generös ersättning så vet då inte jag om några problem.

    Men jag tror inte att det efterfrågas några JAS-smörjare som patrullchefer och repplutonchefer finns det gott om att konkurera med. Mig veterligen har flygvapenofficerare sökt tjänster men som ingenjörn säger så tar man hellre ut en reservare än en aktiv flygvapneofficer.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  13. Jag glömde att säga att majoriteten av flygvapenofficerare inte är tränade eller förväntats kunna göra en urdragning ur ett eldöverfall på flygbas, har det inte gått att köra frammåt så ligg still och håll motståndaren sysselsatt. Skall vi göra arméjobb så måste vi träna, träna och åter träna vilket det inte finns tid för.

    Krigsmans tänkande har varit att framrycka till beredskapsplats Helge syd, strax innan landning framrycka till Helge 1-2 klargöra ett dubbelskott, beredskapssätta roten, rycka tillbaka med troppen, byta drivmedelbilen, äta med bössa, mössa, mask, byta amsläpen och klargöra en ny rote/företag. Det som efterfrågas i Afghanistan har FV aldrig kunnat och har inte tid nu att lära sig.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  14. Som jag har förstått det har ett antal personer valt att avbryta sin nivåhöjande utbildning med anledning av utlandstjänstobligatoriet då de insett att de utgör ett fåtal där det svårligen kan bli tal om 1:6, utan att de med sina specialkunskaper kommer att tvingas åka betydligt oftare än alla andra.

    Det får mig återigen att reflektera att den metod man från centralt håll valt för att införa utlandsobligatorium är ytterst kontraproduktiv, framförallt ur ledarskapssynvinkel.

    Därefter hamnar vi i det som jag alltid förundras över. Varför ska flygvapenförband sätt upp förband av en typ som är en renodlad arméuppgift istället för att se till att vara duktiga på det som verkligen är deras uppgift? Flygvapenförband ska sätta upp förband i Afghanistan och Kosovo, medan man i framtiden på hemmaplan kommer tvingas ta arméförband till hjälp för att sköta markförsvaret runt flygbaser. Alla ska lösa någon annans uppgift istället för att lösa sin egen. Ja, det är ytterst en ekonomisk fråga, men det är en fråga för vilken man skulle ha redogjort konsekvenserna tydligare långt tidigare. För att lappa ihop brister blir vi istället ännu sämre än i utgångsläget. Klarar inte vår markorganisation att lösa de ändå rätt begränsade åtagandena i Afghanistan och Kosovo är Försvarsmakten mycket, mycket illa ute.

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  16. Wiseman, läs senaste officersnytt. Där man talar med Dahle som "tonar ner" obligatoriet

    "Även om man har skrivit in internationell
    arbetsskyldighet i anställningsavtalet innebär
    det inte fritt fram för rovdrift. Det finns ju ett
    liv vid sidan av tjänsten för de anställda som
    vi måste ta hänsyn till också. Vi måste vara
    goda chefer som använder ett gott ledarskap,
    säger Patrik Dahle.


    Avslutningsvis så försvarar Dahle obligatoriet med:
    "Jag anser att det är rimligt att ställa kravet
    om internationell arbetsskyldighet på dem
    som nu ska påbörja kompetenshöjande utbildning.
    Att kompetensutveckla medarbetare
    som vi sedan inte kan nyttja för lösande av
    våra uppgifter är inte rätt resursutnyttjande,
    säger han."

    http://www.officersforbundet.se/Global/Officerstidningen/nr6_09.pdf sid: 4

    Kan någon förklara hur hur Dahles två uttalanden går att tolka?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  17. Jag tror att man ska tolka Dahles uttalanden som att om man vill att FM ska satsa på ens utveckling så får man vara beredd att satsa själv men att man inte ska vara rädd att fastna i Utlandsstyrkan.

    Markstridsförbanden är hårt ansträngda idag så det är så illa som Wiseman befarar. I vissa skrån på markarenan så är rotationsfrekvensen 1:3-1:4. Det är för mycket och det jobbas för att få till 1:5 eftersom det är görligt.

    Om "alla ska med" så får man öka förmågan för den enskilde att klara sig i fientlig miljö. Den miljön är en realitet för alla i Afghanistan, även för stabsofficerare och slika.

    "...i flygvapnets spetsnosbransch så är ju internationell tjänstgöring för markpersonalen (läs tekniker) mer att jämföra med en basväxling och det är mer besvär att åka ut under sådana villkor än det är att åka till Afghanistan i sin tjänst som truppförande officer." Ska det vara mer besvärligt att byta flygbas än det är för en truppofficer att byta övningsfält mot "Rälsmålsbanan" som Route 5 kallas?
    JK Nilssons inlägg visar på skillnaderna mellan FV och Armén.

    Jag tror att alla skulle vinna på en uppdateringskurs i markstrid för hugade FV-officerare som vill åka ut. På så sätt skulle de få upp kompetensen och FM skulle öka sin totala förmåga. För just nu är det markprofil på insatserna.

    När FV behöver någon med min kompetens så får jag lära mig FV-fu, så att jag kan bidra där jag behövs.

    "Bredd eller djup" var diskussionen och jag förordar just nu större bredd på personalvolymen och dess kompetens.

    Snart ska jag ut på min femte insats.

    SvaraRadera
  18. Jag kände att jag måste bidra med en liten kommentar avseende FV's marksstridsförmåga. Under min tid som RO i FV under början av 2000-talet såg jag hur man avvecklade den "gråa" arbetskraften och ersätte med värnpliktiga i insatsorganistationen. Den nya profilen var att man var soldat först och främst och specialist i andra hand. I mitt skrå gjorde detta att ingen kunde något tillräckligt bra. Min poäng är att våra armébröder, med vissa undantag, glömmer bort hur mycket tid det går åt till att vara tillräckligt bra på sin huvudtjänst, om det nu är som flygtekniker, väderbiträde, räddningssoldat eller vad det nu månde vara. Dessutom så glöms det bort att våran huvudtjänst faktiskt är att hålla planen i luften, på ett säkert sätt. Visst är vi soldater och ska kunna klara oss själva med allt vad det innebär men livet är fullt av kompromisser och för FV-förbanden är detta en sådan kompromiss - hellre hålla flygplanen i luften än att vara bäst på göra eldöverfall (säkförbanden undantagna). När jag gjorde mina missioner i Bosnien -95 & -97 så ingick ett antal veckors förberedelsetid och denna tiden är väl nu ökad till ett antal månader - är det inte under denna tid som bla den personliga färdigheten för att hantera strid ska övas upp??
    /ATCO

    SvaraRadera
  19. Du cynisk, fakta i Sverige i dag är att det krävs ohemult mycket övertid för att producera flygtimmar. Det finns ingen tid att göra något annat än skruva i flygplan. Det är något som du och Anders Lindström får finna er i. Någon Fredag kan man skrapa ihop och åka på skjutbanan och skjuta lite PEK-övningar men efter att bataljonen flyttar till Kvarn så lär ju knapppast skjutbanan bli kvar vid flottiljerna. Att åka till Karlskrona(?) ifrån Ronneby eller Boden ifrån F21 kommer effektivt att döda den sista soldatkänslan på flottiljerna.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  20. J K: Det känns exakt lika säkert att skriva på det avtalet som det känns att teckna ett bolån på några miljoner med ränta in blanco.

    SvaraRadera
  21. Cynisk, det är inte kul att sitta av tiden på en flygbas, kryp in på hall ett halvår med en veckas frigång mitt på. Du lämnar din familj, dina fritidsintressen för att göra ett jobb som arbetsgivaren helst ser till inte vilja betala för.

    Arbetsgivaren löneförhandlar men när avtalet skall skrivas under så saknar arbetsgivarens förhandlare mandat att skriva under. Arbetsgivaren har gått med på ett mycket förmånligt jouravtal men när det börjar gälla så förnekar arbetsgivaren att det ens existerat.

    Det är inte läge att komma och bråka mellan försvarsgrenarna utan fotfolket i FM måste hålla ihop gentemot arbetsgivaren på Lidingövägen. Om FV tekniker vill ha pröjs för att åka ut så varför skall en trupparkapten/löjtnant i armén bråka om det?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  22. På spärrballongernas tid så tillhörde jag en av de första kullarna flygelever som skulle tvingas att skriva på 10-årskontrakt för att stanna kvar i flygtjänst.

    Vår kära arbetsgivare hade dock lagt till en liten rad i slutet av kontraktet med finstilt text där det stod "Arbetsgivaren har rätt att utan förhandling ändra innehållet i detta kontrakt, efter att det skrivits på". Detta var så nära ett In Blanco kontrakt man kan komma. Vi hade lika gärna kunnat skriva på ett vitt blad som FM senare fyllt i med innehåll.

    Vad hände? Tre omgångar flygelever (=60 piloter) vägrade skriva på kontraktet.

    Ned från HKV kom en delegation högre officerare med budskapet att alla som inte skrev på kontraktet fick sparken. Efter en mycket högljudd debatt så åkte dom hem till Stockholm.

    Fortfarande skrev ingen flygelev på.

    Några dagar senare kom en ny delegation ner från HKV. Bad om ursåkt å den förra delegationens vägnar och sade att vi visst inte skulle få sparken. Kontraktet ändrades och blev betydligt mer förmånligt.

    Sensmoral. Ju fler som inte säljer sin själ för karriärens skull, desto bättre villkor kan vi förhandla oss till.

    Jag gör gärna utlandstjänst. Har t.o.m. sökt ett antal gånger. Dock så vill jag inte bli tvingad, utan ha rätten att bedöma när, var och hur jag åker på en mission! Frivilligheten gör att jag känner mig mer motiverad och därför gör ett bättre jobb.

    SvaraRadera
  23. JK Nilssons syn på hur jobbigt det är för FV-personal är sånt som får övriga i FM att reagera med misstro.
    Det jobbiga som JK Nilsson beskriver är den vardag som övriga levt i i flera år.

    "En Försvarsmakt" känns väldigt tunnt när det börjar jämföras.

    Återigen vill jag poängtera vikten av att kunna föra sig själv utanför stängslet eller om stängslet brister, något som har hänt i Afghanistan.

    Ska FV vara med där det händer så gäller det att bygga upp soldatfärdigheterna igen. Vi kan inte ha ett Flygvapen som har för dålig förmåga för att kunna leverera annat än i djupaste fred. För även baspersonal kan hamna i risk.

    Det är inte individerna det är fel på utan systemet, organisationen. Det finns jobb att göra.

    SvaraRadera
  24. Cynisk, jag struntar i om det är vardag för andra. Det är mig själv och mina närmaste som räknas. Tycker du att det är fel så får du väll tycka det, vad skall du göra åt mina tankar funderingar och lojaliteter?


    läs TOEM för Basbat/T så ser vad som krävs och inte krävs. Flygvapnet skall inte vara med där det händer, flygvapnet skall stå vid sidan och skicka flygplan för att verka där det händer. Vi har köpt flygplan med förmåga till lufttankning och flygplanen kan generera syrgaas själv. Vi har inte råd att stå på farliga platser med flygplanen, det är dom för dyra för. Skall vi skydda flygplanen på marken krävs det mer personal för en flygvapeninsats än det är i drift i Afghanistan i dag.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  25. JK Nilssons senaste inlägg är just typiskt för FV, framförallt den sista meningen.
    FV behöver verkligen uppgradera sig för att möta 2000-talet och för att bli en militär styrka i stället för en civil operatör.

    Behovet av förmågebredd tydliggörs i dylika inlägg. Att FV inte kan verka i ovänligt territorium innebär en allvarlig brist.

    SvaraRadera
  26. Cynisk, jag tror du inte greppat flygvapnets org någon gång? På den gamla hederliga bas 90 tiden med Basbat 85 orgen så tog vi emot fyra till åtta flygplan och bemannade basen med ungefär 2 500 man, nu får vi vara glada om hela flygvapenorgen blir 2 500 man. Det är inte typiskt flygvapnet, det är typiskt för försvarsmakten att inte förstå detta.

    Vi kan inte vara annat än en semimilitär flygplanoperatör med JAS 39 om vi inte tillförs rejält med resurser.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  27. Ja en annan skillnaden mellan armén och flygvapnet är ju att flygvapnet är ett insatt insatsförband i Sverige, allt i enlighet med den första meningen i regleringsbrevet...Förmåga till TI!

    SvaraRadera
  28. Cynisk - vilka flygvapen opererar med spetsiga flyg i ovänligt territorium? Jag räknar inte att basera på en flygbas i Afghanistan som ovänligt territorium eftersom man där är skyddad och inte förväntas ge sig ut utanför murarna.

    Jag vet ingen konflikt där man baserat spetsigt flyg medvetet i ormåden som varit osäkra och där man inte haft ett adekvat markskydd - men du får gärna upplysa mig om du har andra insikter...

    Dessutom så har, mig veterligen, alla andra flygvapen säkerhetsförband som står för markskyddet så att de som ska hålla planen i luften kan ägna sig åt just det.
    /ATCO

    SvaraRadera
  29. JK Nilsson och ATCO belyser problematiken bra; det finns inte tillräckligt med förmåga att verka i dagens Flygvapen. Bredden är borta.

    Afghanistan är i all högsta grad ovänligt territorium, något som har visat sig flera gånger. Detta även för folk som normalt inte lämnar egen camp.

    FV måste öka kompetensbredden så att man kan verka där det behövs och inte bara i fredstid i Sverige 0800-1600.
    FV måste höja den personliga färdigheten på sin personal så att den kan möta de krav som FM:s uppgifter ställer.

    Tillför resurser så att FV ges förutsättningar att leverera och ställ krav på FV:s ledning!

    SvaraRadera
  30. Cynisk:

    Allt det där hade vi en gång i tiden. Basbat 85 (och till viss del basbat 04) och strilbat m/ä var synnerligen fältmässiga förband med förmåga att ta hand om sig själva. Sedan finns det alltid kategorier inom dessa förband som är mindre fältmässiga, ingen kräver till exempel att en pilot ska vara en fullfjädrad skyttesoldat. Han eller hon ska i första hand vara en fullfjädrad pilot, och räcker inte tiden till för att vara bägge så får man helt enkelt prioritera.

    Problemet, som jag tror ingen av oss här inte inser, är att dessa förband har avvecklats. Efterträdarna är helt enkelt inte anpassade för att bedriva krig. Vems felet är vet jag inte, däremot att felet inte ligger på enskild individ i flygvapnet. Nere på gräsrotsnivå så gnisslas det tänder och knyts nävar i byxfickan, men vad hjälper det när man inte tillhör de som fattar beslut om TOEM?

    FV, liksom övriga FM, levererar helt enkelt vad beslutsfattarna beställer. Tyvärr beställer man inte längre en Försvarsmakt som ska klara av kriget.

    SvaraRadera
  31. Cynisk: Flygvapnet har förmågan att verka i Afghanistan. Då givetvis med stridsflyg, för det är det som är vår verkansresurs. Att vi inte kommer iväg beror på avsaknad av politisk vilja snarare än taktiskt kunnande.

    Inte ens USA:s flygtekniker har förmågan att försvara sig själva, det sköts med bravur av ett gäng infanterister. Bedöm inte en pilot efter hans förmåga att hantera en 5.56 mm AK5, utan i stället hur han hanterar en 27mm automatkanon!

    SvaraRadera
  32. 02.19, m fl: Ska basering i Afghanistan alltså inte räknas som ett ovänligt territorium? Murarna skyddar inte värst mycket på baserna i Kandahar och Bagram, liksom baserna i Irak som regelbundet utsätts för indirekt eld av motståndarna med följden att flygplan förstörts på marken. Stora delar av Force Protectiondelarna på baserna går åt till att säkra in- och utflygningsvägarna för startande och landande trafik, vilket lätt rör sig om en dryg mil från respektive banände.

    Eftersom man i Sverige spenderar sån enorm energi på att jaga personalrader, finns det inte längre någon svensk förmåga att försvara flygbaser (eller strilresurser) på marken. Den har avvecklats av helt ekonomiska skäl. Förr försvarades varje flygbas av upp till 8-10 plutoner närskydd och flygbasjägare och därutöver hemvärn.

    Den officiella hållningen är numera att försvar och bevakning skall skötas av Armén och Hemvärnet. Som om Armén inte har andra uppgifter att lösa om situationen nu är sådan att vi skulle behöva försvara en flygbas.

    Det är rätt talande att medan en expeditionär NATO flygbas har majoriteten av personalen inom Force Protection (motsvarande mer än hela den nuvarande svenska Afghanistaninsatsen) har den svenska ingen sådan personal. Det ska "någon annan" sköta. Den hållningen lever såväl för internationella insatser som för nationella. Det finns helt enkelt inte pengar/personalrader för att lösa detta.

    SvaraRadera
  33. Nu sticker jag ut huvudet och rör om i getingboet med ett litet påhopp.

    En hel del av diskussionen här har handlat om att FV är för fredsmässiga och inte kan kriga. Jag skulle vilja be alla dessa som har den åsikten att besöka Tre Vapen på Banergatan och gå in i Flygvapnets minneshall. Den är ett bevis för de förluster som Flygvapnet har tagit genom att under 83 år varit konstant insatta i skyddet av Sveriges territorium. FV har aldrig varit fredsmässiga! Tyvärr så är vi idag (i politikernas ögon)för krigsmässiga för att skicka ut på internationella insatser.

    Det var som J.K säger upp till 2500 personer i en Basbataljon som säkerställde att 4-8 flygplan kan komma i luften. Flygplanen är och har hela tiden varit spjutspetsen, men kommer aldrig att kunna genomföra uppdraget utan stöd av dessa individer på marken.

    En insatsdivision för internationella insatser är en bråkdel av denna mängd människor. Därför har vi behov av stöd från infanteri m.m. för att skydda vårt basområde.

    Tyvärr så lägger vi vår tid att utbilda oss för att klara av denna krigsuppgift att vi inte hinner få tid över till att putsa skorna och marchera...

    SvaraRadera
  34. Wiseman, vad jag menar är att man inte baserar på platser där man kan utsättas för direkta fientliga handlingar som löses med infanterikunskaper. Indirekt eld löser man inte med blixtlås bakåt och kniptång.

    Efter den här övningen: http://www.mil.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Norrbottens-flygflottilj-F-21/Nyheter/Internationell-flygovning/ så anar jag att markpersonalen inte vill höra att de måste shejpa upp sina soldatkunskaper, växla upp tempot till några pass på natten också så brukar "krigströttheten" vara översvallande. Håll ett TTP-tempo+ i Afghanistan några veckor så anar jag att det inte är några bra soldater om det mot förmodan blir prövningar av infanterikunskaper.

    Flygvapnet har övat "Cold Response", "Loyal Arrow" och nu "TTP". Dessutom tillförs flygvapnet en ny Edition av JAS med mer beväpning och utrustning som skall läras in. När "i hundan" skall tekniker kunna gå ut på "Lomben" eller "Boden södra" och bli bra på grupps strid?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  35. Tekniker och underhållspersonal ska inte försvara flygbasen och dess omedelbara närhet. Det ska Force Protection göra.

    Brittiska erfarenheter från Afghanistan och Irak: Inledningsvis ställdes alla flygoperationer i uppåt 8h vid varje typ av anfall mot basen för att man skulle söka OXA, inkräktare osv. All personal kommenderades ut i jakten på sådant från kocken till bildtolken och piloten, vilket innebar att all kärnverksamhet på basen blev stillastående. Insurgenterna i Irak lärde sig detta snabbt och att det räckte att lobba in en grk-granat på basen för att flygoperationerna skulle vara stilla i timtals.

    Tydligen behöver Försvarsmakten lära sig exakt samma läxa skarpt. Det räcker inte med att våra vapenbröder lär sig den.

    Force Protections uppgift är att se till att kärnverksamheten kan genomföras smärtfritt. Har man ingen Force Protection så blir resultatet helt enkelt därefter.

    SvaraRadera
  36. Menar du allvar, Wiseman när du skriver att Britterna ställde efter varje sådan händelse? Inte för att jag misstror dig men det där låter för dumt för att vara sant. Hårdgjorda ytor är inte så känsliga och vad jag vet så tycker jetdrivna flygplan inte om grusvägar som taxivägar. Lufthotet i Afghanistan och Irak torde vara minimalt så någon Primär riskzon i närheten av rullbanan torde knappast vara aktuell. Alltså borde man kunna ha flygoperationer igång ganska snart efter att "nederbörden" upphört.

    Nog för att man kan vara underbemannade men det där är ju löjligt.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  37. Som jag skrev, inledningsvis gjorde man det innan man bytte taktik och satte samman snabba söklag som avsökte respektive sektorer. Med tanke på kvaliteten på den ammunition som används blir det rätt många instabila oxa och det gäller ju att upptäcka dem innan vibrationerna från ett förbitaxande flygplan gör att det smäller. Jag såg en karta över nedslag för indirekt eld mot basen utanför Basra. Den var helt nersållad, så jag förstår problemet.

    SvaraRadera