söndag 27 september 2009

Nästa Pakistan (uppdaterad)


USA har som bekant framfört behovet av ytterligare 40.000 soldater i Afghanistan. Dock så börjar man även på att fundera på nya strategier. I Pakistan har talibanerna och Al Qaida områden där dom kan rekrytera och träna sina soldater. Hittills har USA mest genomfört begränsade attacker med UAV - förarlösa flygplan i Pakistan för att slå ut viktiga personer inom motståndsrörelsen.

Nu börjar det att framföras åsikter om att förstärkning på marken bara kommer att intensifiera striderna. I stället bör man slå hårdare mot Pakistan för att slå ut roten till problemen.

Hur ska USA göra detta utan att ytterligare öka Pakistans motvilja mot USA? Två tredjedelar av Pakistans befolkning ser USA som en fiende. Ett destabiliserat Pakistan kan även medföra oroligheter i regionen mellan Indien och Pakistan. Vi får inte glömma att detta är två länder som bägge innehar kärnvapen och som har mer eller mindre konstant varit inblandade i konflikter och krig ända sedan staternas bildande 1947. Glöm inte heller att det viktigaste stödet till Pakistan kommer från Kina samt att Indien supportas kraftigt av Ryssland. Vi skulle därmed kunna få en konflikt där alla tre supermakter är inblandade på varsin sida och då är vi tillbaka till ett Korea/Vietnam scenario. D.v.s. en konflikt som ingen kan vinna, då det automatiskt skulle inebära att någon annan måste förlora.

Kina, USA, Ryssland och Pakistan måste därför kalla ihop till ett toppmöte för att bestämma vilka insatser som är godkända. En insats ska därefter sanktioneras av FN säkerhetsråd.

En sak är i varje fall helt klar. Det går inte att hitta en lösning för Afghanistan utan att samtidigt lösa problemen i Pakistan.

Uppdaterad 09-09-30, 22:14
Denna artikel beskriver CIA:s flygningar med UAV i Pakistan. Någon mer än jag som ser likheter med Air Amerika i Kambodja och Laos under Vietnamkriget?

4 kommentarer:

  1. Och eftersom världsmakterna, med varierande namn och dignitet, bedrivit The Great Game i detta område i århundraden utan att nå något varaktigt resultat kan man ju undra om de ska lyckas komma överens eller lyckas den här gången.

    SvaraRadera
  2. Söndagens inlägg på Wisemanbloggen om läget i strilsystemet (http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/09/gastinlagg-om-den-allvarliga.html) avslutas med en direkt uppmaning till våra försvarspolitiker att lägga på ett kol i stridsledningsfrågan. Det finns god anledning till det.

    Den 28:e okt är det slutmöte i FM styrgrupp för den s.k. realiserbarhetsprövningen av GLC/NOC steg II, dvs slutflytten till Enköping och nermonteringen av dagens strilsystem, enligt många utländska bedömare ett av världens mest tekniskt avancerade och personalsnåla. Den utredningsansvariga avdelningen i HKV planerar då att hävda att en centralisering till Enköping är den tekniskt, ekonomiskt och personellt bästa lösningen för framtiden, helt i strid med all den sakkunskap som har redovisats här, i andra media och FM-internt i ett stort antal utredningar, rapporter och presentationer för olika chefer.

    HKV PROD har samtidigt börjat planera för snabbast möjliga avveckling av stridsledningsanläggningen i södra Sverige (det s.k. GLC/NOC steg I), inte minst av omsorg om den civila kund (en superjätte inom IT-världen) som så snart som möjligt vill ta över anläggningen för en spottstyver. Dessutom räknar planerarna iskallt med att om steg I kommer till stånd så finns det ingen återvändo till dagens läge, särskilt p.g.a. den personalflykt som uppstår men också för att det är ekonomiskt omöjligt för FM att bygga en ny underjordsanläggning i framtiden. Då blir det lättare att argumentera för centraliseringen till Enköpingsåkern. Och skrivningen i senaste proppen om att nedläggning av berganläggningar ska bli föremål för regeringsbeslut betraktas alltjämt som ett irriterande men ofarligt debattinlägg som inte har med planeringen för GLC/NOC steg I att göra.

    Om det är detta våra folkvalda vill så går det bra att luta sig tillbaka och se på när ett halvsekel av multimiljardinvesteringar i personal, kompetens, teknik och anläggningar kollapsar under kaotiska former. Om inte så är det dags att agera.

    SvaraRadera
  3. Peter: Jag satt och såg på den utmärkta filmen "Fog of War" där Robert Strange McNamara intervjuades. Han har en utmärkt insikt och kunskap om kalla krigets fakta:

    "Any military commander who is honest with himself, or with those he's speaking to, will admit that he has made mistakes in the application of military power. He's killed people unnecessarily — his own troops or other troops — through mistakes, through errors of judgment. A hundred, or thousands, or tens of thousands, maybe even a hundred thousand. But, he hasn't destroyed nations. And the conventional wisdom is don't make the same mistake twice, learn from your mistakes. And we all do. Maybe we make the same mistake three times, but hopefully not four or five. They'll be no learning period with nuclear weapons. You make one mistake and you're going to destroy nations"

    Afghanistan och alla potentiella terrorister är egentligen bara en fotnot i historien. Att ett par tusen människor dött i New York, London och Madrid är ingenting mot vad som skulle kunna hända om Pakistan rasar ihop och kärnvapen kommer i fel händer.

    Är det något land där man kan hävda förekomsten och risken med WMD så är det Pakistan.

    SvaraRadera
  4. Ane: Bra inlägg, men inte riktigt Pakistan... Jag låter det dock ligga kvar då jag delar din syn.

    Jag är precis som Wiseman emot nedläggningen av infrastrukturen för svenska Flygvapnets möjlighet att försvara Sverige. Politikerna måste välja vad vi ska göra. Internationella Insatser, ja då måste dom våga skicka iväg Flygvapnet. Nationellt försvar, ja då måste vi bibehålla ett bas- och ledningssystem.

    SvaraRadera