Vi är solidariska, är ni det?

På SvD ledarsida tar dom idag upp frågan om den enkelriktade solidaritetsförklaringen som Sverige för närvarande sprider, utan att egentligen ha fått svar på hur intresserade andra länder är av detta eller om dom över huvud taget tänker vara solidariska tillbaka. Senast stod detta med i bl.a. Regeringsförklaringen och Budgetpropositionen.

Varför ger vi ut dessa löften som ingen annan verkar ta på allvar? Börjar svenska politiker att inse verkligheten att vi inte längre kan försvara vårt eget territorium och för att förhindra eventuella krav på att gå med i NATO så vill man förebygga detta med att skapa ett egenpåhittat försvarsförbund?

Kärnfrågan är dock. Vem vill försvara ett land som inte kan försvara sig själv? Man kan inte gå in i en förhandling när ens kort är svaga. Förhandla kan man bara göra när man är stark. Är man svag, som vi för närvarande är så får man krypa till korset och följa husses röst.

Övriga Europa har insett detta. Det är därför som NATO nu lyder USA att ställa upp med mer trupp i Afghanistan. Inte för att alla länder verkligen anser att det behövs, men för att dom inser att om inte dom ställer upp när USA önskar så kommer heller inte USA att ställa upp den dag Europa behöver det.

Tolgfors har haft tuffa dagar i Göteborg. Hur kan Sverige visa att vi ställer upp för Europa och USA tillräckligt mycket för att slippa gå med i NATO?