onsdag 30 september 2009

Vi är solidariska, är ni det?

På SvD ledarsida tar dom idag upp frågan om den enkelriktade solidaritetsförklaringen som Sverige för närvarande sprider, utan att egentligen ha fått svar på hur intresserade andra länder är av detta eller om dom över huvud taget tänker vara solidariska tillbaka. Senast stod detta med i bl.a. Regeringsförklaringen och Budgetpropositionen.

Varför ger vi ut dessa löften som ingen annan verkar ta på allvar? Börjar svenska politiker att inse verkligheten att vi inte längre kan försvara vårt eget territorium och för att förhindra eventuella krav på att gå med i NATO så vill man förebygga detta med att skapa ett egenpåhittat försvarsförbund?

Kärnfrågan är dock. Vem vill försvara ett land som inte kan försvara sig själv? Man kan inte gå in i en förhandling när ens kort är svaga. Förhandla kan man bara göra när man är stark. Är man svag, som vi för närvarande är så får man krypa till korset och följa husses röst.

Övriga Europa har insett detta. Det är därför som NATO nu lyder USA att ställa upp med mer trupp i Afghanistan. Inte för att alla länder verkligen anser att det behövs, men för att dom inser att om inte dom ställer upp när USA önskar så kommer heller inte USA att ställa upp den dag Europa behöver det.

Tolgfors har haft tuffa dagar i Göteborg. Hur kan Sverige visa att vi ställer upp för Europa och USA tillräckligt mycket för att slippa gå med i NATO?

5 kommentarer:

  1. Det visar vi svenskar naturligtvis bäst genom att lägga ner förmågan att luftförsvara vår huvudstad och vårt land! Därför är nerläggning av Uppsala flygplats och ett av världens mest tekniskt avancerade, kostnadseffektiva och personalsnåla stridsledningssystem ett resolut steg i rätt riktning. Eller...?

    SvaraRadera
  2. Det här med "solidaritet" är nog inte så tokigt som det låter. Framför allt är den en i teorin välkommen ändring från en neutralitet som spelade ut sin roll för länge, länge sedan.

    En riktigt anakronism faktiskt, särskilt sen vi gick med i EU, började Natoanpassa oss och satte igång och fila på den här prototypen till Nordisk Allians som vi börjar se.

    Men om inte solidariteten fylls med någon sorts substans är den inte vatten värd. Som vanligt hoppas man väl att inte behöva bevisa att man kan sätta kraft bakom orden... Sådant kostar ju pengar!

    Och sådant går kanske när alla andra investerar... En fripassagerar-strategi m.a.o.
    Tyvärr ser det lite skakigt ut på den fronten, så Sverige kommer nog behöva fylla på där inom inte allt för lång tid.

    Men mappen man kommer lägga dokumenten i är ju i alla fall förberedd.

    SvaraRadera
  3. I Oslo och Helsingfors är man säkert överlyckliga över det militära vaakum som Sverige skapat, detta tvingar ju Oslo och Helsingfors att utöka sina försvarsutgifter för att kompensera detta. Sedan är frågan om Oslo eller Helsingfors är beredda att försvara vid en eventuell krissituation ett Sverige som varken vill eller kan bidraga till helheten ...

    SvaraRadera
  4. Nato är en ickefråga inför valet 2010. Tydliga instruktioner har givits inom regeringspartierna. Så fort Alliansen har lyckats bli omvalda kommer man att arbeta hårt för ett medlemsskap.
    Varför inte redan 1 jan 2011.
    Sitt still i båten!

    SvaraRadera
  5. Regeringen säger att dom tänker avvakta Finland för eventuella förhandlingar om NATO medlemsskap. Skillnaden är bara att Finland har bibehållt försvaret av eget territorium, vilket gör att dom själva kan välja om dom vill bli medlemmar eller inte samt ställa krav på sitt medlemsskap. Sverige har inte längre dessa förhandlingsmöjligheter.

    Finland har alltså ett val, Sverige är helt enkelt tvungen.

    SvaraRadera