Försvarsmakten går nu ut med ett pressmeddelande att man vid granskning av dokumenten som släppts av Wikileaks ännu inte har hittat något säkerhetshotande för den svenska truppen i Afghanistan.
Den amerikanske försvarsministern Robert Gates är dock mer bister och hävdar att det kan kosta människor livet.
- Underrättelsekällor och metoder blir kända för våra motståndare, liksom militär taktik, tekniker och procedurer, sade han.
I materialet avslöjas identiteten hos några afghaner som lämnat upplysningar till amerikanska styrkor.
- Följderna på slagfältet av publiceringen kan bli allvarliga och farliga för våra soldater, våra allierade och afghanska samarbetspartner och det kan skada våra relationer och vårt rykte, sade Gates.
Hans största oro rör nu förtroendet, att andra inte längre kan lita på att USA håller de gemensamma hemligheterna säkra. Ett stort reparationsarbete väntar, menade han.
En svensk "framgång" i detta samanhang är att SAK - Svenska Afghanistankommittén nämns med mycket positiva ordalag. Att tro att man därmed ska kunna dra hem de svenska truppbidragen och enbart ge civilt bistånd är dock att dra för snabba slutsatser. Detta civila bistånd skulle vara i behov av skydd från andra länder som i så fall skulle anse att Sverige sviker och tar enbart de lätta uppgifterna.
SvD rapporterar att enligt SIFO så är fler svenskar än tidigare negativa till insatsen i Afghanistan. SvD refererar dock till en ganska så gammal rapport.
Jag är mycket kritisk till hur man formulerar frågorna i liknande undersökningar. I detta fallet "I Afghanistan pågår en fredsframtvingande insats där Sverige deltar. Är det rätt eller fel att Sverige har stridande förband i Afghanistan?".
En separat fråga som lyfts ur sitt sammanhang kan ge mycket olika svar beroende på hur den formuleras. Jag tycker att man borde ställa flera frågor inom samma område. Vilka svar hade hade t.ex. dessa frågor gett:
- I Afghanistan prduceras 90% av världens Opium. Är det rätt eller fel att stoppa de krafter som ligger bakom produktionen av Opium?
- I Afghanistan pågår just nu ett krig mellan en folkligt vald regim och en terrorganisation som mördar civila. Är det rätt eller fel att stötta denna regim att stoppa terrorn?
I pressen framkommer ofta bara de negativa detaljerna om kriget i Afghanistan, men det finns ljuspunkter i mörkret som motiverar vår närvaro.
Genom det amerikanska magasinet The New Republic kunde man nyligen ta del av intressanta siffror avseende förr och nu i Afghanistan. Under talibanstyret gick ungefär 900000 afghanska barn i skolan. Ingen av dem var flicka. Idag är siffran 6 miljoner barn, varav en tredjedel är flickor. Under talibanerna fanns runt 40000 telefonledningar i landet. Idag är de 500000 – och antalet mobilanvändare är 10 miljoner. Förr hade nio procent av afghanerna tillgång till någon form av vård. Idag gäller det för 85 procent.
Det finns förstås dystrare siffror. Den förväntade levnadslängden har gått från 47 till 44 år, och barnadödligheten – 257 fall per 1000 barn – ligger still. Men framsteg sker på flera fronter. Framsteg som otvivelaktigt skulle gå om intet om vi åter lämnade Afghanistan åt talibanerna.
Jag tycker därför att det är bra att den nuvarande regeringen tydligt deklarerat att vi kommer att vara kvar under en lång tid i Afghanistan. Det känns också bra att Mona Sahlin efter sitt besök i Afghanistan medger att detta även är (s) ståndpunkt. Nu gäller det bara för oppositionen att räta upp i leden så att det inte hela tiden dyker upp olika budskap.
Raytheon Awarded NGJ-MB Pod Production Contract
18 timmar sedan
Om man ska stoppa de krafter som ligger bakom opiumet bör man gå till krig mot den sittande regeringen i Afghanistan. Enligt CIA står talibanerna endast för 2% av knarkhandeln.
SvaraRadera@Anonym 03:04
SvaraRaderaDet där är ett väldigt missvisande påstående. Storskalig opiumodling sker uteslutande i de södra delarna av landet där talibanernas ställning är som starkast. Även om deras inblandning i själva grossistledet är begränsad är beskattningen av opiumodling och -handel en betydande del av deras intäkter.
Även regeringsföreträdare i söder tjänar visserligen goda mutpengar på narkotikahandeln, men för dem är biståndspengarna en betydligt viktigare inkomstkälla.
Tja, vem som är mest skyldig vette sjutton. Som Forsno säger så odlas helt klart det mesta av opiumet i södra landsändan där talibanerna frramför allt tar in beskyddarpengar. Detta måste dock ta en smula på deras image eftersom det enligt deras idealism är förbjudet...
SvaraRaderaÅ andra sidan så får en hel del politiker i Karzais regim in pengar via beskyddarverksamhet, det har nog ingen direkt koppling till talibanerna utan snarare till de kriminella gäng som för opiumet vidar genom de centralasiatiska staterna och Ryssland ut i övriga världen.
http://www.nytimes.com/2009/10/28/world/asia/28intel.html
ISAF slår heller inte särskilt kraftigt direkt mot opiumet då dom vet att det för tillfället är många bönders enda sätt att överleva och om dom inte odlar så kommer dom att pressas av talibanerna. Att slå mot opiumet utan att först sklagit ut talibanerna skulle få större delar av befolkningen att stödja talibanerna.
Dock så innebär en lyckad insats i Afghanistan, d.v.s. att någon typ av legitim regering får kontroll över landet att man kan sätta in resurser för att utplåna opiumodlingarna. Så indirekt innebär vår närvaro att opiumproduktionen kan minska. Just nu är det kanske tvärtom eftersom kriget ger tillfälle för alla inblandade att tjäna pengar.
@ Forsno: "Även regeringsföreträdare i söder tjänar visserligen goda mutpengar på narkotikahandeln, men för dem är biståndspengarna en betydligt viktigare inkomstkälla."
SvaraRaderaÄr minskad opiumproduktion ett av våra huvudmål, så får vi väl slussa biståndspengar via Talibanerna... :)
@Per A: Att köpa afghanernas tillgivenhet är något som ryktesvis bl.a. italienarna har försökt sig på.
SvaraRaderahttp://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/8309464.stm
Det fungerar säkert bra tills någon betalar bättre...
Del 1.
SvaraRaderaAtt någon tjänar pengar på opiumodling är väl alla överens om. Frågan är bara vem som tjänar mest och varför narkotikahandeln bara ökar.
-Den sittande regeringen har förbjudit odling och talibanerna hade nästan utrotat produktionen 2001 och vill inte ha med den att göra. Bönderna odlar som aldrig förr och är 2009 störst och bäst i världen på odling av både cannabis och opium.
Lite fakta från UNODC.
Opiumodling är sedan 17/1 2002 förbjuden av regeringen i AF.
2001 var skörden 185 ton råopium.
2008 hade den ökat till ca 7000 ton.
Tack vara ett lyckat jordbruksprogram som innehåller konstgödsling och bevattning har man från och med 2009 världens högsta avkastning.
Från 2004 29kg/hektar till 56kg år 2009.
Från politiskt håll påpekas ofta att antalet odlare av opium gått ner de senaste åren.
Detta är sant men man glömmer att det beräknas finnas ca tre års förbrukning i lager. Nedgången är för att hålla marknadspriserna uppe.
Dessutom har odlingen av cannabis ökat lavinartat de senaste åren och 2009 stod AF för huvudelen av världens förbrukning av både cannabis och opium. Cannabisen förädlas och säljs inom landet. En del av marknaden har ju dykt upp i farstun så att säga.
Vad som håller på att hända i landet är att inhemska och utländska "firmor" förädlar mer av varorna inom landet innan export.
Förklaringen kan man läsa i följande jämförelse.
Priset på råopium i AF april 2010 var 100 dollar/kg och på heroin 2377 dollar/kg.
Dessa föräldingsfabriker lägger man med förkärlek nära exportvägarna. Således ligger det en hel del i de norra delarna av landet.
Ingen har kunnat eller vågat ta tag i den här handeln som sysselsätter många och är helt avgörande för ekonomin i vissa delar av landet.
Att odlingarna är förbjudna sedan 2002 säger väl mer om beslutsamheten och handlingskraften hos regeringen,EU,Nato,FN o.s.v. än om korruptionen och kriminaliteten som följer i narkotikans spår över världen.
Vem tjänar då på verksamheten?
Om man drar en linje mellan producent och komsument så kan man se att ju närmare dessa så minskar vinsten. Bonden och smålangaren klarar i princip sin egen vardag på avansen.
Ju närmare mitten ju större vinst.
I mitten, där förvandlingen från råvara till konsumentprodukt, finns de största vinstchanserna.
Teaterdirektören.
Del 2.
SvaraRaderaJu fler led man kontrollerar ju högre vinst.
Därför växer de här organisationerna ofta till multinationella organisationer. Ibland kan man köpa in tjänster från redan färdiga organisationer.
Detta får till följd att när man börjar nysta i en härva så dyker det upp ändar lite överallt och ibland på väldigt underliga ställen.
Hur löser man det här då.
Utan att vara konspiratorisk tror jag att man hittat en lösning.
Årets skörd beräknas på vissa håll sjunka med 50-70 procent och hålla en väldigt låg kvalitet. Detta på grund av en mystisk svampinfektion som drabbat AF under våren.
Tyvärr gör detta att marknadspriset skjuter i höjden. Dessutom får det "kriget" om tillgångarna att eskalera. De som nu sitter på lagertillgångar börjar röra på sig och bidrar till att göra marknaden än mer ostabil.
Talibanerna är i princip emot all hantering av narkotika men enligt uppgift så ser de just nu saken ur ett annat läge.
De ser nämligen knarket som ett vapen i kampen mot väst. För varje kilo de kan få ut på västmarknaden orsakar de materiella och finansiella skador som är mångdubbelt större än värdet på råvaran.
Man kan väl säga att ändamålet helgar medlen.
Trenden enligt UNODOC är att man förädlar och utvecklar mer och nya produkter inom landet. Detta har krävt en del utländska investeringar och på vissa ställen verkar det tyvärr som att de varit menat som bistånd. Det finns de som hävdar att narkotikahandeln till stora delar finansieras av biståndspengar. Både odling,transporter och förädling. Skulle det vara sant ser jag det som vi låter någon gräva vår egen grav och betalar dessutom dyrt för att få arbetet utfört.
Jag har sagt det förut ooch jag upprepar det gärna igen. Inte en krona i bistånd utan ett klart,tydligt,definierat,ansvarsfördelat och mätbart mål som bägge parter är överens om.
Teaterdirektören.
UNODOC, United Nations Office on Drugs and Crime