Sumatra tog i ett tidigare inlägg upp Kinas framfart i Afrika. Insatsen i Afghanistan i kombination med vårt gamla arv från kolonialtiden gör att vi numera inte gärna lägger oss i. I stället har det blivit policy att de afrikanska staterna inom ramen för AU (givetvis med finansiering från FN/EU) ska lösa sina problem själva.Men hur lätt är det egentligen? Precis som med USA/Sovjetunionen som under Kalla Kriget bromsade många av FN:s insatser så finns det i de flesta afrikanska konflikter medlemmar inom AU som har egna intressen i konfliktområdet.
Nu ropar regeringen i Somalia på hjälp från FN.
Om Obama med stöd av Petraeus får sin vilja fram och börjar avveckla i Afghanistan 2011 så börjar det bli dags att titta på var nästa potentiella insats kan äga rum. I C INS målbild och FMUP pekar Försvarsmakten på Afrika som en kommande insats.
Somalia är ett logiskt val.
- Fortsatt bekämpning av Al Qaida som i form av Al Shabaab tillämpar Sharialagarna hårt i norra Somalia.
- En insats på land i Somalia krävs för att stoppa de nationella stridigheter som är grundorsaken till att man inte själva kan ta hand om piraterna i Adenviken. För att inte behöva skicka fartyg till denna regio i all evighet måste vi stoppa roten till problemet.
Men Somalia väcker också Blackhawk Down-syndromet. USA tvingades dra sig ur förra gången då den amerikanska opinionen inte kunde tolerera bilderna av döda soldater som släpades längs gatorna i Mogadishu. Men den amerikanska opinionen kanske har härdats i Irak- och Afghanistankrigen? Frågan är om den svenska har det?
Inlägg
Den ensidiga satsningen på insatser utanför landets gränser, med den senaste internationella tjänstgöringsskyldigheten (utlandsobligatoriet) för alla, gör att det börjar bli ”dags att titta på var nästa potentiella insats kan äga rum”. Att försvarsmakten pekar på Afrika betyder nog mindre än att tänkbara övriga europeiska deltagare i en tänkt insats just försöker hantera finans- och lånekriser, en del på ruinens brant. Många länders ekonomier hålls igång med hjälp av skattebetalarnas pengar och dessutom väntar stora besparingsbeting på offentlig verksamhet. Att USA skall ge sig in i Afrika militärt är en högoddsare.
SvaraRaderaEtt tänkbart mål för insats vore Demokratiska Republiken Kongo, om det inte vore för att republiken firar 50-årsjubileum i närtid och firar genom att be FN att lämna, först 2000 man före 30 juni i år och resterande 17000 man före presidentvalet i augusti 2011.
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/democraticrepublicofcongo/7707746/UN-to-begin-partial-withdrawal-from-DRC.html
Frågan är om Irak- och Afghanistankrigen härdar eller får opinionen att bli krigstrött. Fyra av fem tyskar vill att tyskland skall avsluta sitt deltagande i Afghanistankriget, så det är nog osannolikt att landet i närtid kastar sig ut i nya insatser. Av ekonomiska och opinionsmässiga skäl finns det orsak att snarare fråga ”med vem” än ”var” nästa insats sker.
Min tro är att Al Qaida kan sitta ganska tryggt i Jemen, Somalia och andra platser. Något hot mot verksamheten från EU-länderna ser i alla fall inte jag i närtid.
När det gäller hård tillämpning av Sharialagarna, så innehåller dessa för oss främmande inslag. Det som skiljer är väl straffens utformning, med steningar och stympningar och spöstraff. Vad det gäller dödsstraffet som sådant, så tillämpas det fortfarande i delar av västvärlden eller har just övergetts i många västländer.
Som tur är har vi en annan rättstradition i Sverige. Dödsstraff för otrohet skulle snabbt göra landet glest befolkat.
En snabb översikt om vad Sharia innebär hittar du här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sharia
Ja, många av våra EU-kollegor får det tuffare och tuffare och i kombination med ett sviktande folkligt stöd för insatserna så kommer det att bli svårt att hitta partners.
SvaraRaderahttp://www.svd.se/naringsliv/nyheter/bankraddning-satter-press-pa-britter_4961887.svd
Frågan är bara vad vi ska göra med vårt insatsförsvar om det inte längre finns några insatser att deltaga i?
Ska vi gå tillbaka till den gamla goda 30-åriga krigetprincipen att en armé bäst avlönas på bortaplan?
Det här är ett väldigt intressant ämne. EU vill definitivt inte engagera sig i Somalia på något annat sätt än ekonomiskt. Årets bidrag är ca 60M USD som betalats ut till AU för att AU ska sköta AMISOM i Mogadishu. Jag tror inte heller att någon av de tunga länderna inom EU är intresserade av Somalia, då det inte finns några större ekonomiska intressen/resurser i området.
SvaraRaderaEtiopien är helt klart intresserat av att Somalia är instabilt, så länge som det inte påverkar Oromo regionen i östra Etiopien. På så sätt så framstår Etiopien som ganska välordnat, trots att det i praktiken är en polisstat med halvkommunistiskt upplägg.
Kenya har något större intressen av att få ordning på Somalia, men är splittrade pga egna inrikesproblem, jämför valet 2005.
Djibouti kör en läpparnas bekännelse för freden i Somalia och har dessutom lovat att bidra med en halv bataljon till AMISOM. Men landets största inkomstkälla är hamnen i Djibouti och de skulle inte gilla konkurrens från Somaliska hamnar för godstransporter till Afrika.
Så summa summarum så är det en svårlöst konflikt och jag ser ingen lösning inom närtid. Dessutom så finns det betydande somaliska minoriteter i grannländerna och de drömmer om ett stor-Somalia.
Jag tror att den enda framkomliga lösningen för Somalia är att göra som i Kosvo, dvs. noll tolerans och total avväpning av landet. Men utan UNMIKISTAN misstagen i så fall. Räkna med att det behövs kanske 50.000 till 100.000 man för att klara den uppgiften. Kanske ett jobb för Kina?
Major Error
(23 månaders AU tjänst....)
Om Afghanistaninsatsen avvecklas får vi problem, men nya möjligheter öppnar sig, om än inte just i Afrika.
SvaraRaderaLILLA ALTERNATIVET
"The top American military commander in Iraq said Tuesday that U.N. peacekeeping forces may need to replace departing U.S. troops in the nation's oil-rich north if a simmering feud between Arabs and minority Kurds continues through 2011.”
“A U.N. force might offer both the Iraqi leadership and President Barack Obama a politically palatable alternative to an ongoing U.S. presence to prevent ethnic tensions from descending into war. Although occasional bombings by Sunni extremists on Shiite targets grab the headlines, many observers believe the Kurdish-Arab dispute is the most powerful fault line in Iraq today. If we have not integrated, we might have to think of some other mechanism," he said. "I don't know what that is yet. Is it a Chapter 6 U.N. force? I don't know.”
“Chapter 6 of the United Nations charter refers to peacekeeping duties like investigating and mediating disputes.” Som sagt, nya möjligheter att göra en insats.
http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5gPhniKRd80K4J7u0lJyrlhBBo8oQD9GPP4L82
STORA ALTERNATIVET
En annan möjlighet är att ett riktigt krig utbryter. Frågan är väl bara om våra förband fortfarande är rätt övade och rätt utbildade och med rätt materiel och vapen för detta. Nu är ju två korvetter av Visbyklass levererade till Försvarsmakten, men räcker det verkligen med en automatkanon som enda vapen? En Boghammarbåt är bättre beväpnad.
En ny FN-resolution ger bl.a. rätt att stoppa och genomsöka Iranska handelsfartyg. Iran är som väntat inte nöjd med denna utveckling och hotar med motåtgärder. Detta aktualiserar ånyo Persiska Viken och Hormuzsundet som Hotspot.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/01/gastinlagg-hotspot-hormuz.html
Iran reagerar givetvis med hot om att helt stänga sundet, vilket det finns goda möjligheter för dem att göra. "The Guard's navy has the capacity to respond appropriately and adequately to actions against Iranian ships," Revolutionary Guard Corps Rear Adm. Ali Fadavi said June 26, according to the government newspaper Iran. "The Persian Gulf is the center and most sensitive point of the world. At any time, we can exert as much pressure in this strait as we may wish to."
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/07/05/AR2010070502578.html
Att Iran har ett rejält bett när det gäller både asymmetrisk och reguljär krigföring till sjöss i och kring Hormuzsundet är väldokumenterat.
http://www.fas.org/irp/agency/oni/iran-navy.pdf
Effekten av en storkonflikt i området är svårt att överblicka, men det lär inte underlätta hanteringen av finans- och lånekriserna i Europa. Nu när vi inte längre är alliansfria, så skall väl en artikel 5-insats av NATO inte hindra att även vi deltar. Det är ju även olja avsedd för Sverige som passerar genom sundet. Således ett nationellt intresse.