Inledningsvis så kan telesystem kosta hur mycket som helst beroende på kapacitet och finesser. Därför bör man från början fatta ett antal strategiska beslut. Vi kan också konstatera att den historiska uppdelningen i Stril60 systemets anläggningar berodde till stor del på begränsningar i dåtidens tele- och transmissionsteknik. Så till så motto så kan vi fatta nya strategiska beslut baserat på dagens teknik.
Följande problemområden måste tas i beaktande, utan någon särskild prioritetsordning.
- Transmissionskapacitet
- Yttäckning
- Signalskydd
- Sensortäckning
- Redundans
Transmissionskapacitet är dyrt att köpa på den civila marknaden. Privata internetabonnemang är billiga jämfört med vad kommersiella kunder får betala för samma bandbredd. Då har dock kommersiella kunder alltid garanterad bandbredd. En lösning vore att utnyttja de civila operatörernas nätutbyggnad och tillse att de alltid hade kapacitet att leverera till FM. T.ex. Finland har lagstiftning som innebär att staten endast ger servitut för utbyggnad av optofiber om operatören överlåter fiberpar till den Finska försvarsmakten. På så sätt har finska FM fått ett finmaskigt optonät över i princip hela riket. Naturligtvis är retroaktiv lagstiftning inget som jag förordar, men frågan är om man inte ska fundera på en liknande modell i Sverige. Idag så är extrakostnaden för några fler fiberpar försumlig och teleoperatörerna skulle kunna få ett visst stöd i t.ex. glesbygdsområden, där FM skulle kunna bygga ut olönsamma delar av ett rikstäckande fibernät.
Yttäckning är alltid ett kritiskt problem för förbands aktiviteter. Ett bra exempel är hur stor räckvidd man räknar med för radiokullarna i ett Strilsystem i störd miljö. Man bör alltid dimensionera efter motståndarens störkapacitet och det egna systemets störtålighet. I ett analogt system så krävs det ibland mer eller mindre att man flyger i cirkel runt radiokullen för att sambandet ska fungera i störd miljö. Idag finns det metoder för att öka störskyddet, men problematiken med gamla system visar att här finns det ett moderniseringsbehov som är omfattande. Även lösningar med moderna mobila radiokullar bör övervägas i ett dylikt system.
Signalskyddet är det största problemet. Och jag vill hävda att det är helt och hållet ett politiskt problem. Sverige har i modern tid varit framstående inom signalskyddsområdet och har utvecklat egen teknik för detta. Tyvärr så medför det att lösningarna är nationella särlösningar som oftast inte är de mest ekonomiska. Problemet idag är att om man ska hitta alternativa lösningar så finns i praktiken bara NATO att tillgå vad gäller interoperabilitet och nödvändig funktionalitet. NATO:s regelverk är tydligt vad gäller all form av sekretessbelagd information i allmänhet och signalskyddsmateriel i synnerhet. Och det är att endast NATO medlemmar har full tillgång till informationen/signalskyddnycklar/tekniska specifikationer. Jag kan inte se att vi skulle kunna få tillgång till dessa utan att bli fullvärdiga medlemmar. Alternativet är bilateralt samarbete med USA och i praktiken ha samma system som NATO, men som kan modifieras/uppgraderas enkelt/snabbt till NATO:s dito vid kris/krig. Nackdelen är att många politiker ser USA som det stora problemet med NATO. Därvid min slutsats att detta kan bara lösas politiskt och i brett samförstånd mellan en majoritet av riksdagspartierna.
Sensortäckningen är också ett stort problem. Idag så har de flygande plattformarna låg uthållighet och jag misstänker att det minsta som är acceptabelt är en plattform i storleken C-130J för att förbättra kapaciteten. Detta borde i så fall koordineras med den välbehövliga uppgraderingen av TP84 flottan som behövs i största allmänhet. Ett annat alternativ för ökad sensortäckning vore att använda basstationer för mobiltelefoni som bi- och multistatiska radarsändare och ha passiva mottagare för dito. Forskning inom området har genomförts och man kan anta att bi- och multistatiska radarsystem har god funktionalitet mot stealthteknologi som bygger på att unvika reflektion av radio/radarvågor mot samma sändar/mottagarstation. Man kan också fundera på om man har behov av en OTH radar som det franska systemet Nostradamus med tanke på Nordkalottens framtida strategiska betydelse.
Redundans är den sista punkten som jag har tagit upp. Den är absolut viktig både i fredstid med tanke på verksamhets- och flygsäkerhetskrav och i kris/krig med hänsyn tagen till en motståndares förmåga till (för)bekämpning och störning av ledningssystem. Redundans måste också finnas med tanke på tekniska brister som kan uppkomma i system, såsom t.ex. mjukvaruproblem mm. Redundanta system behöver inte alltid ha full funktionalitet, utan tillräckligt bra tills primärsystem har återställts.
Vad gäller Strilcentralerna så kan vi konstatera att minst två anläggningar är ett minimikrav. Om dessa är placerade i underjordaläggningar så är det ännu bättre, då det inte är sannolikt att motståndaren kan verka mot dessa utan att det är uppenbart att ett militärt anfall pågår mot landet. En annan fördel är att man får en spridning av personalen som också medför ökad redundans.
Vad gäller eventuell lägescentral i ovanjordanläggningar så anser jag att detta kan endast motiveras om det direkt och dagligen kan hjälpa den högre försvarsmaktsledningen och/eller rikets ledning utan att dessa behöver omlokalisera från sina dagliga arbetsplatser. Kort och gott, förmågan/presentationen ska finnas på HKV eller i Regeringskansliet och inte i Enköping i så fall. Och en sådan anläggning borde fortfarande få sin information från fortifikatoriskt skyddade anläggningar av just redundansskäl. Vad gäller diskussionen att samgruppera flyg-, marin- och armésystem så finns det vissa systemvinster att göra. Jag vågar göra antagandet att dessa samgrupperingar görs bäst/billigast inom ramen för dagens anläggningar och efter korrekt hotbildsbedömning. Denna typ av samgrupperad ledning är också lämplig för att leda fördelnings/divisionsförband och deras verksamhet. Den retoriska frågan är om Sverige har den uttalade förmågan att operera med fördelningar/divisioner i framtiden....
För telesystemet har jag redan nämnt att det finns metoder att få tillgång till civila tele/transmissionssystem som ett komplement till militära dito.
För sensorsystemet torde forskning/utveckling av bi- och multistatiska radarsystem medföra en redundans med tusentals sändare medföra att en motståndare svårligen kan förbekämpa alla basstationer för mobila system. Kompletterat med moderna militära bi- och multistatiska radarsystem torde detta vara tillräckligt för att klara behoven i Östersjöregionen. Kompletterat med ett OTH system skulle omvärldsuppfattningen kunna vidgas ytterligare för primärradarsystem.
Jag har säkerligen glömt/missat en hel del punkter, men Chefsingenjörens frågeställningar kan inte besvaras på en timme som en kommentar till bloggen. Dock så finns behovet att arbeta seriöst med frågeställningen. Vi får se om man får tillfälle till det.
/Kai Rämö (Mj FV)
C A6
Luftstridsskolan
tisdag 27 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett intressant inlägg och en fråga.
SvaraRaderaVarför måste FM "äga" fiberparet?
Är det inte fullt tillräckligt att nyttja lager 3 dvs IP-trafik med VPN som signalskydd då nästan samtliga nyttjar sig av detta idag?
Isåfall vore det inte omöjligt att retroaktiva lagar kan ge FM tillgång till en nätägares nät såsom FM kunde göra tidigare genom att koppla in sig på Televerkets nät/stationer.
Och är fysiska förbindelser en bristvara så går det att ange att inom vissa områden så utgår det ersättning ifall operatörer bygger ut, som dom annars har svårt att göra..
Det har vi oxå gjort tidigare då det gäller infrastruktur såsom järnväg, hamnar, vägar som är bredare och har högre bärighet än normalt, broar mm.
Mvh
/Tinhead
@Tinhead: VPN tycker även jag vore en bra lösning och det var med det som bas som jag hade mitt tidigare förslag med 3G.
SvaraRadera@chefsingenjören.
SvaraRaderaTyvärr är VPN (IPSec) väldigt känsligt för störningar. Redan vid ca 20% förluster så kommer en "vanlig" IPSec tunnel inte klara av att vara "uppe". (har lärt mig den läxan flera gånger)
Detta brukar märkas bäst för användare/system som nyttjar WiFi, Sattelit och andra radiobärare.
Och är jag inte helt ute och cyklar så har många 3G master i obygden radiolänk ist för dyr fiberkabel till masten.
I fasta förbindelser är IPSec väldigt effektivt och säkert.
Men jag tror att det vore inte så svårt att hitta andra lösningar på säkra signalförbindelser som klarar av mycket högre förluster under transporten då det gäller radio som bärare/länk. Och finns det inte så har vi kompetensen i landet.
Och det vore ett klockrent fall där FM behov och skattemedel skulle ge både åt FM och ge civila sidan ett mervärde.
/Tinhead
@ Kai
SvaraRaderaBra inlägg. Din önskan om att arbeta seriöst med frågeställningen torde väl pågå alt påbörjas efter semestern. Den 26 juni beslutade nämligen regeringen att hela införandet av GLI/NOC m m skulle omplaneras utifrån ett antal nya förutsättningar däribland bl a redundans. Således ett ganska kraftfullt underkännande av FM nuvarande/tidigare plan på GLC och koncentrering i Mälardalen.
Det är bara att hoppas att det inte är samma "stolpskott" som tidigare gjort planeringen som nu gör omplaneringen. ...således dags för flygvapnet att återta viss verksamhet!!
//Diane
@ Tinhead
SvaraRaderaFördelen med fiberpar är att FM skulle vara helt oberoende av operatörens transmissionsteknik och tjänster. FM skulle kunna koppla in egen utrustning och ha ett standardiserat nät som övervakades av FMTM.
IPSec har sina brister. Men idag finns det signalskyddsutrustning för trunknät som torde lösa signalskyddsproblemen.
@ Diane
Jag är inte lika hoppfull som du angående omplaneringarna. Hästveda står väl fortfarande på avvecklingslistan 2014. Och det är många som har satsat sina karriärer på en framtid i Enköping. Så jag är lite mer pessimistisk.
Jag glömde en sak till i mitt gästinlägg och det är vikten av multiradar/multisenor trackers och att vi har sådan utveckling i Sverige som är mycket bra. Så varför inte utveckla dessa som tjänster i FTN och därefter låta förband ta del av informationen baserat på sina rättigheter/behörigheter.
mvh
Kai
Ber om ursäkt för kvällens tangetbordsdyslexi..
SvaraRaderaKai
Risken att det samma "stolpskott" som gör om sin analys är väl tyvärr ganska stor..
SvaraRaderaDet man glömmer i centraliseringstider är vikten av spridning och redundans, och då tänker jag främst på autonoma ledningssystem.
Det kan väl gå an att tappa EN radio/RR/Stric p.g.a störningar/avbrott men att tappa hela regioner P.G.A trassel i nätet kan aldrig vara bra.
//Jarhead
@ Jarhead
SvaraRaderaFM har sina handläggare. Så om de gör "fel" igen så är det upp till HKV att ta konsekvenserna av det. Men jag tror att grundproblemet är att det finns många aktörer i systemet med olika intressen som driver sina agendor. Allt från FMTM till Prod Led.
Själv är jag en stark anhängare av FTN och att FMTM borde ha ett större ansvar för både nät och tjänster. Tyvärr finns det många som vill slita i den kakan, inklusive FMLog.
För övrigt en sista kommentar.
En konsult säljer det han kan, inte vad kunden behöver...
mvh
Kai
@ Jarhead
SvaraRaderaOm risken att samma "stolpskott" gör om omplaneringen...
Ryktet säger att det blir ny chef på Prod Led efter semestern. Någon som kan bekräfta??
/ Diane
@ Diane
SvaraRaderaRykten finns det ju så gott om inom FM så man vet ju inte vad man skall tro på längre.
Men visst kan det vara så att Prod Led blir "omsatt" höga chefer sitter ju sällan mer än 2år på sina poster för att sedan skutta vidare på karriärsstegen.
@ Kai
Jag kan inte göra mer än hålla med dig.
Speciellt FTN är det ju många som drar i för att göra sig "oumbärliga"
Tyvärr är det ofta så att när man väl fått kakbiten är det inte alltid så lätta att tugga i sig den..
Vad gäller Fmlog och FMTM så skall väl de två bli ett inom kort? Kan ju hoppas att det blir lite mera att dra åt samma håll då.
//Jarhead