I våra verksamhetsledningssystem återfinns rubriken ”Ständiga förbättringar”. Vem kan stå emot en så tilltalande tanke? Allt skall ständigt bli bättre och delaktigheten skall utvecklas genom personligt ansvar. Personalens kompetens skall utvecklas och tas tillvara.
I detta ständiga förbättringsarbetet skall råda full delaktighet från alla anställda på alla nivåer. Här gives icke jude eller grek, träl eller fri, kvinna eller man, FML eller förrådspersonal, som det står i skriften. Förbättringsfrågor ska finnas med i alla möjliga och omöjliga sammanhang och allas förbättringsförslag skall beaktas och vara lika mycket värda. Inte är man väl illojal för att man föreslår förbättringar utanför rådande paradigm eller utanför boxen som det heter numera.
Efter att ha gnuggat geniknölarna och efter att ha rådbråkat mitt minne kom jag fram till nedanstående lista över avgörande förbättringar som jag känner till, som skett de senaste 8-10 åren.
Här är min lista på de fem viktigaste förbättringarna inom FM:
1.
2.
3.
4.
5. Trygghetsstiftelsen har utvecklat bra metoder för att ta hand om onödiga människor.
Efter att ha följt debatterna på bloggarna – där man ju kan diskutera mer fritt - får jag mest intrycket att förbättringar numera består i att försöka få stopp på olika försämringar, må det sedan gälla FM personalhantering, förmågor, inriktningar, PRIO-riteringar, utbildningssystem eller vad som helst annat, d.v.s. motverka ständiga försämringar.
Termodynamikens första lag säger oss att mängden energi är konstant, men den andra lagen säger oss att energins kvalitet minskar för varje omvandling. Det är nog därför du fortfarande känner dig så energisk, men undrar varför kvaliteten på helheten hela tiden avtar.
Hur kommer det att gå med allt, med tanke på alla pågående förbättringar? Om vi förutsätter som begynnelsevillkor det tillstånd som rådde på försvarets tid, så vill jag hävda att det kan ta vägen vartsomhelst. Vilken kaosforskare som helst kan nog intyga att jag har rätt.
/Sumatra
fredag 2 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det som många missar att detta är den viktigaste processen i ISO 9000 eller ett verksamhetsledningssystem.
SvaraRaderaNär man tar fram ett arbetssätt så är det bara att dokumentera det man redan har, som ofta är i behov av förbättring (varför ansträngde man sig annar för att ta fram en beskrivning av processer?)
Processen "kontinuerliga förbättringar" är den som ska se till att man jobbar på ett effektivare sätt!
Under en dag av mitt omfångsrika liv, var jag kallad till Q-utbildning. Alla var där; förbandschef, stabschef, ja alla.
SvaraRaderaDå dök för första gången det religiösa uttrycket Vision (en syn) upp. En avdelad kapten började tala tungomål om hur bra allt skulle bli, om vi bara alla engagerade oss. Nu kunde man minsann lämna förslag till förbättringar. Så gjordes från den församlade menigheten och sedan dess har jag inte sett röken av föreslagna förbättringar eller ens hört bokstaven Q nämnas.
Som gammal Japan-freak märkte jag omgående var själva grundideérna förvanskats ifrån. Man skall komma ihåg att Japan var den första tigerekonomin, med fullständigt revolutionerande metoder för ledning och kvalitetssäkring. Landet steg som en raket mot den ekonomiska himlen. Ichi Ban, om jag minns rätt, nummer ett, det var det som var målet. Japan skulle vara nummer ett, se där en nationell målsättning som hette duga. Överallt såg man siffran 1.
Går det att överföra Japans sätt att bedriva industriellt utvecklingsarbete? Nej, jag tror inte det p.g.a de kulturella skillnaderna
Verksamheten drevs (drivs?) inte uppifrån och ner utan på något märkligt sätt från mitten, som jag inte lyckats komma på hur.
Lämnar man där ett förslag till en förbättring, så kommer hela konstruktionsavdelningen rusande och börjar att skissa och strax är dom tillbaka med färdiga ritningar och undrar om det var så man menade. Sedan vidtar stor diskussion och om förslaget vinner gillande så har man skapat en ny standard i företaget. Färdigstulet och klart.
Själv har jag bara varit i Japan några gånger och sammanlagt bara någon enstaka månad men jag hann ändå bli fascinerad av människorna där och deras framåtanda och förmåga att arbeta i grupp. Dom föddes förmodligen UGL-utbildade.
Nu har ju bubbelbildning stoppat landets framfart, för visst gör det ont när bubblor brista...
Jag måste ha missat nått. Jag har undvikit Q-utbildning, Prime for life och Syréns korståg inom FM. Kanske jag bara har tur eller så är jad den dumma kusinen från landet.
SvaraRadera@FC1, 8 Coy: Du har även missat minibusskörutbildning, Vård 80, källsortering, värdegrundsutbildning, ECDL datorkörkort m.m.
SvaraRadera"...får jag mest intrycket att förbättringar numera består i att försöka få stopp på olika försämringar..."
SvaraRaderaDen var riktigt bra, och sammanfattar nog tyvärr läget spot on.
Allan Widman födde också nyligt en odödlig klassiker i sin blogg apropå debatthöjden och rekrytering av framtida lämpliga officerskandidater:
"Har du det som krävs för att inte ha en åsikt".
Tänk så mycken visdom som kan förmedlas genom detta fantastiska medium;-)
/Morgonsur
http://morgonsur.wordpress.com
@ Morgonsur
SvaraRaderaTack, det är sällan man får beröm nu för tiden, men som jag brukar säga: En utebliven utskällning är också en form av beröm.
Grunden för förbättringsarbete måste vara att det är tillåtet att säga att något är fel och kan utföras på annat sätt eller med andra medel eller att tilldelade medel är otillräckliga. Är man då i en organisation som standardmässigt bara sänder positiva signaler , på gränsen till tvångsmässigt, finns det per definition inget som behöver förbättras, varför den enskildes förbättringsinlägg heller inte fyller någon funktion. En åsikt non grata.
Så ser orsakssammanhanget ut. Tyvärr.
Statliga verksamheter har om jag är rätt underrättad effektiviseringskrav på 3 % per år på sig. Det omfattar även Försvarsmakten då.
SvaraRaderaKaizen, ständig förbättring, är således anbefallt av statsmakten och inte bara något som FML åtagit sig.
Nu är det väl så att Termodynamikens andra grundlag anger att energin blir allt svårare att återanvända för var gång den omsätts. Kvaliteten är den samma.
Det torde innebära att omsatt i arbete så måste du bli listigare för att få ut samma effekt som tidigare. Problemet är att man inte tillåts vara listig och smart i FM.
Tyvärr är ju samhället i stort på väg att bli sönderbyråkratiserat och Försvarsmakten har tagit tätposition i det loppet.
Jag har tidigare skrivit några inlägg om FM:s negativa utveckling. Tyvärr så verkar den inte bromsas.
När vi underordnade frågade vår chef varför denne kämpar med att försämra allting, fick vi följande tänkvärda svar:
SvaraRaderaVilken dumskalle som helst begriper väl att det inte är möjligt att förbättra någonting, ifall man inte försämrar detta först. Status quo innebär ju per definition att alla förbättringar uppvägs av motsvarande försämringar, eller vise versa!
Flygsoldat 113 Bom
Jag har alltid slagits av dumheten i många kollegors förhållningssätt (värst att det är hos många av FM chefer) till teoretiska utbildningar och kurser. Kurser och utbildning är störande verksamhet som oftast måste genomlidas för att antingen slippa skäll, eller för att få högre grad och lön. Det enda som är viktigt att jobbet på golvet, inom produktionen, och utbildning är något annat.
SvaraRaderaDärmed har jag otaliga gånger sett chefer och kollegor på kurser och möten om t.ex. Q där man diskuterar teorierna, gör arbetet (ofta med engagemenang trots allt), och därefter återgår till vardagen utan minsta reflektion att det ena kanske har med det andra att göra. Det är inte unikt för FM.
När det gäller Q så är nog den gängse uppfattningen att det är antingen en helt onödig kurs man är beordrad att gå, eller ett helt onödigt arbete där man måste sitta och rita processer. Sedan går man tillbaka och gör som vanligt i alla fall. Jag förstår om sådan verksamhet uppfattas som meningslös utan värde i vardagen när man har det förhållningssättet.
I några andra organisationer (bl.a. vissa japanska) så förstår man att så dumt är det inte tänkt. Det är inte Q-kursen som är viktig, utan de praktiska resultat och förbättringar som man kan uppnå i verksamheten genom att implementera den kunskap som kursen/verksamheten kan ge.
Därmed måste man ha förmåga att överföra teorin i sin praktik och praktiskt göra vad man säger. Härvidlag är FM och dess personal gravt handikappade (i likhet med många andra svenskar och organisationer).
Detta problem har generellt uppmärksammats av många av de ledande kvalitetsprofessorerna i landet, och därför försöker man nu döpa om disciplinen till nya, oförstörda, begrepp som t.ex. "lean" m.m. (Det viktiga för företagen har blivit att uppfylla kriterier för kvalitetscertifiering, inte att arbeta med offensiv kvalitetsutveckling).
Problemet är inte teorin, utan praktiken och utövarna. När man förstår vad teorin praktiskt handlar om, då kanske organisationen skulle kunna åstadkomma "ständiga förbättringar". Det viktiga resultatet av att t.ex. "rita processer" är kanske inte att chefen i slutet har en bunt processkartor som samlar damm i skrivbordslådan eller på en server (vilket många chefer tror), utan snarare att medarbetarna och chefen tillsammans har granskat och ifrågasatt vad de egentligen gör, hur de gör det, och förhoppningsvis därigenom kunnat identifiera möjliga förbättringar i sitt arbetssätt. Arbetet är viktigare än det omedelbara resultatet.
Tror man att målet är att producera processkartor, så blir det faktiskt bara slöseri med tid.
Har man lite mer intellektuell rörlighet och förstår det egentliga syftet med akademisk forskning och kunskap, så kanske det blir något annat...men, det förutsätter ett förhållningssätt som inte ligger inom officerskårens normer. (På tal om värdegrunder...) Nä, åter till forna dagars "hantverk". En officer ska agera med handlingskraft, hög röst och gärna en prilla under läppen. Ett säkert uppträdande kan dölja oceaner av okunskap!
Hmmm... http://www.newsmill.se/artikel/2010/07/02/krigsodugliga-officerare-st-rre-problem-n-d-liga-soldater
Kaptenen får i uppgift att skriva ett TTEM och undrar stilla vad det innebär. Aha, TTEM är ett dokument och här har jag en dokumentmall! Uppgiften är att fylla i dokumentmallen, registrera dokumentet och lämna klartecken till chefen. Piece-of-cake.
SvaraRaderaTror nu någon att syftet och målet med ett TTEM-arbete är att producera ett dokument? Ja, alldeles för många.
Spelar det någon roll vad dokumentet ska användas till - varför dokumenttypen finns? Spelar det någon roll vem som ska läsa dokumentet och vad denne skall använda informationen till? Vet du det när du får uppgiften? Kommer du att bry dig?
Är det så illa att någon idiot har bestämt att du ska fylla i en dokumentmall bara för att idioten samlar på dokument i sin skrivbordslåda?
Alltför många officerare verkar tyvärr tro det.
Kanske inte alla problem bottnar i en kass ledning. Kanske alla måste engagera sig i Försvarsmaktens alla verksamheter, inte bara de som är roliga?
En organisation där medarbetarna inte håller måttet (chefer likväl som underställda) lär inte hålla måttet. Håller FM måttet idag?
Vem har makt att förändra? Vilka möjligheter har du? Har du något ansvar?
@ Flygsoldat 113 Bom
SvaraRaderaTrots din pseudonym tycker jag nog att du fick in en bra träff. Det verkar som om din filosofiskt lagde chef funnit ett kostnadsneutralt förhållningssätt. Status quo är definitivt undervärderat i dessa riv-ner-och-förstör-tider. Med status quo som riktmärke skulle Sverige fortfarande ha kunnat försvaras. Dessvärre devalveras värdet av begreppet efterhand som tiden går. Numera är det väl ingen som vill ha status quo som rättesnöre.
Vem vill inte att verksamheten skall bli mer rationell? Dessvärre har begreppet rationalisera numera omtolkats till att bli synonymt med nedläggning och avveckling. Språket förändras men vilket ord betyder numera att verksamheten blir mer rationell?
@ Hmmm… 04.11
Du fångade verkligen även min erfarenhet av Q-verksamheten på kornet. Förmodligen kräver Q-verksamhet att en smärre kulturrevolution äger rum innan den får märkbar effekt.
Det är väldigt dock svårt att kopiera japansk prestigelöshet, vilket är själva fundamentet för förbättringsarbete. Bästa sättet att bli idiotförklarad i Japan är att agera handlingskraftigt, kombinera det med en hög röst och vara en messerschmitt. På det har mången västerländsk affärsman gjort sig omöjlig.
Om jag inte minns fel, så samlade förre ÖB en hoper unga officerare för att höra sig för deras syn på verksamheten. Vad som kom ut av det tror jag ingen vet. Men det såg ju bra och folkligt ut.
@ Anonym 04.39
Vem har makt att förändra? En sak som jag alltid undrat över är hur det måste ha känts att leva under romartidens sista årtionde, när allt runtomkring rasar ihop. Lite av den känslan får jag nu ändå uppleva, lite oväntat får jag nog säga. En sak vet jag, det är bara att åka med i malströmmen.
Alla kan inte kunna allt. Kanske valde man fel person att skriva TTEM. Lite av det här att vara chef utgörs av att fördela uppgifter till rätt person och inte till den enda ordblinde kaptenen på förbandet. Hans dåliga stavning, hans syftningsfel och hans bristande tekniska och taktiska kunskaper gjorde att chefen fick in ett TTEM som Nicklas, fem år, kunde ha gjort bättre.
Själv tror jag på uppdelningen i två befälskategorier. Det är själva övergången som är svår. Kanske bäst att låta tiden få NCO-kategorin att växa till avsedd storlek, medan den gamla organisationen fasar ur. Hoppas bara att forna tiders glans kring en förvaltare går att återskapa.
@Sumatra
SvaraRaderaBegreppet "rationalisera" har mycket riktigt blivit synomymt med nedläggning och avveckling. En rationell verksamhet (som ännu inte är nedlagd eller avvecklad) är förhoppningsvis mer effektiv än dess nedlagda motsvarighet.
Att "effektivisera" borde alltså numera betyda att verksamheten blir mer rationell.
Ovanstående antagande förutsätter emellertid att språket i sig är rationellt, vilket kanske inte är fallet. Språket innehåller ju rikligt med motsägelsefulla ord såsom "jätteliten", "skitgod", osv. I själva verket kanske vår ordförståelse är färskvara och i så fall blir det genast svårare att teoretisera i ämnet.
Flygsoldat 113 Bom
@ Flygsoldat 113 Bom
SvaraRaderaHuru ofta höra vi inte frasen ”Det där är bara semantik”, som används på samma sätt som frasen ”Det där är en filosofisk fråga”. Själv tolkar jag det som att det blev för svårt för vederbörande, och då passar ju båda fraserna som avslut på en besvärlig diskussion. Förhållandet mellan språk, tankar och den verklighet vi lever i bygger just på semantik och filosofi.
Semantiken för att den gör det möjligt för oss att förstå varandra, när vi använder ord och uttryck i det mesta av mänsklig kommunikation. Särskilt inom militär verksamhet, där ordrar – muntliga eller skriftliga - skall vara entydiga, borde förståelsen för semantikens betydelse vara självklar. Är det numera meningen att man skall ringa upp och be att få ordern tolkad? Själv sörjer jag Nomen F:s bortgång, särskilt som den inte ersatts med något.
Som små arsenikdoser sväljs ord och uttryck helt obemärkt, skenbart utan verkan. Giftet verkar ändå efter ett tag. Meningen med orden som haglar över oss är ofta att bedöva och att väcka så få tankar som möjligt. Hela syftet med nyspråk är att begränsa tankeförmågan.
Krig är konflikt. Fredsbevarande operationen utan fred att bevara. Glada tillrop som: Det finns inga problem, bara lösningar. Vad skall man med en lösning till om det inte löser ett problem? Och så här håller det på, ofta utan att vi reflekterar närmare över det.
Den världsuppfattning vi håller oss med och de tankar vi tänker, är i hög grad bestämda av vårt ordförråd.
En annan sak som vi har fått lära oss när det gäller semantik och retorik, vi anställda i FM: Det är lättare att hålla tal än ord. Som Hamlets pappa uttryckte saken:
Upp flyga orden, tanken stilla står
Ord utan tanke, aldrig himlen når
Som du skriver är vår ordförståelse en färskvara. Ord kommer och ord försvinner. Det senaste ord jag lärt mig är ”McJob”, som skall tolkas som dåligt avlönade jobb av McDonalds-typ. Vi skulle kanske kunna försvenska och försvarsmaktsanpassa till McSoldat.
Även inom lingvistiken verkar det att finnas utrymme för Ständiga Förbättringar, men det är ju en filosofisk fråga.
Avslutningsvis vill jag citera Esaias Tegnér.
Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på mannens* läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
* gäller även på kvinnoläppar
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera@Sumatra
SvaraRaderaDin dator instämmer tydligen i din sista kommentar. Den blev alldeles till sig av glädje och citerar din kommentar inte mindre än 7 ggr. Även jag instämmer, så vi är totalt 8 st som instämmer.
Flygsoldat 113 Bom
@ Flygsoldat 113 Bom
SvaraRaderaHelt riktigt att det tekniska hängde sig. Fick felmeddelande hela tiden och någon kommentar såg jag inte till. Den 7:e gången bytte jag dator och då löste sig mitt problem. Jag tar helt enkelt bort de sex sämsta kommentarerna ;-)
@Sumatra
SvaraRaderaApropå kvinnoläppar:
Semantik är nog mer komplicerat än vi kan föreställa oss. Det är inte bara våra ord, utan också vårt minspel, våra gester, traditioner och annat som bidrager till att förmedla våra budskap.
Det händer till exempel att min hustru och jag är helt överens med varandra, fastän hon inte är det. Orsaken är troligtvis att jag då har missat någon subtil signal i hennes kroppsspråk.
Konsensus behöver alltså inte nödvändigtvis vara ömsesidigt. Jag befarar att diverse kommunikationsproblem och missförstånd har gett upphov till både skilsmässor och åtskilliga krig. Vad tror du?
@ Anonym 13.04
SvaraRaderaNedan har jag klippt ur lite text ur ett av mina många likadana kommentarer och markerat text med versaler. Där stod från början "i all mänsklig kommunikation".
"Semantiken för att den gör det möjligt för oss att förstå varandra, när vi använder ord och uttryck I DET MESTA AV mänsklig kommunikation"
Sedan kom jag på just det du påpekar, den ordlösa kommunikationen. däremot är jag inte säker på att minspel och gester är en delmängd i semantiken. Däremot definitivt i kommunikation.
Okomlicerade saker som exvis kvinnoläppar begriper jag, men nyckeln till kvinnors subtila signalsystem har jag inte.
Vad skulle vi med advokater till om all kommunikation mellan människor fungerade. Man kan fundera på hur det skall bli fred på jorden, när inte ens två människor kan hålla sams.
Nu tror jag nog att du ändå har läget under kontroll. Det man kan sätta ord på, kan man hantera. Trevlig sommar.
@Sumatra: Jag tog mig friheten att ta bort 7 av dina utmärkta, men ändock kopior av en kommentar för att förenkla läsandet av kommentarerna i detta inlägg!:-)
SvaraRaderaTack för det, goa ingenjör´n. Teknik, e´de´så bra egentligen?
SvaraRadera@Sumatra
SvaraRaderaAnonym 13.04 = Flygsoldat 113 Bom. Jag glömde att skriva min pseudonym.
Även avsaknad av ord förmedlar ett budskap. I detta fall glömska. I andra fall kan avsaknad av ord tolkas såsom att man samtycker. I varje fall påstås det att dem som tiger samtycker.
Men hur ska omgivningen egentligen kunna veta ifall man verkligen samtycker? Man kan ju till exempel ha somnat eller drabbats av avbrott på telefonlinjen!
Vad innebär uttrycket talande tystnad? Hur ska tystnaden tolkas? Finns det olika typer av tystnad?
På något mirakulöst sätt tror jag mig ändock kunna tolka vad människor menar med sina signaler. Men denna trosföreställning kan mycket väl vara inbillning.
Flygsoldat 113 Bom
@ Flygsoldat 113 Bom
SvaraRaderaI ett tidigare inlägg skriver du "Det händer till exempel att min hustru och jag är helt överens med varandra, fastän hon inte är det. Orsaken är troligtvis att jag då har missat någon subtil signal i hennes kroppsspråk". Det här har jag funderat kring och här brukar livet tillhandahålla ett facit, som visserligen bara blir tillgängligt i efterhand, men ändå. Om konsensus efterföljs av en isande och långvarig tystnad, då vet man att man under diskussionens gång missat någon förborgad signal, men då är det vanligtvis för sent att åtgärda.
Hur mycket enklare är det inte med ordlös kommunikation för våra fyrfota vänner: En viftande svans, en rest ragg, visade tänder, en skjuten rygg eller en blottad strupe och samma signalsystem för båda könen.
Gesten där tummen möter pekfingret, så att en cirkel bildas betyder 'bra'. Säger man 'tres bien' till en fransman, kombinerat med sagda gest, så sänder man dubbla budskap. Kulturella skillnader.
Tystnad kombinerat med självvald ensamhet tillhör livets goda. Talande tystnad kan däremot vara mycket. Vi i Försvarsmakten lever tidvis i ett informationsvaccum, nu senast med in blanco avtal om internationell arbetsplikt. Vanligtvis besvaras den naturliga frågan om den egna eller det egna förbandets/enhetens eventuella framtid med informationen 'Sprid inga rykten!', följt av en talande men bedövande tystnad. Avseende informationsverksamhet har Försvarsmakten en växande förbättringsspotential, efter hand som funktionen blir allt sämre om du frågar mig.
En klassisk variant av ledarskap för att hålla på substantiell information är s.k mushroom treatment: 'Keep Them In The Dark And Feed Them With Horsesh*t'. Som en champinjonodling. Funkar alltid och skapar alltid förvirring. Värdet av denna metod har dock devalverats nu när bloggarna - likt ett närlys i informationsmörkret - delvis förtagit effekten. Synd.
Att inte kunna tolka några som helst signaler från andra människor är ett syndrom.
Ett framgångskoncept är att vara psykopat: Ingen förståelse för underordnad personals signaler, synpunkter eller behov, men en alltid välvillig inställning till överordnade. Mycket framgångsrikt koncept.
På något sätt verkar FM som kusinen från landet i förhållande till amerikanarna, när det gäller att kommunicera ett budskap. Korta och kärnfulla budskap, lätta att rätta in sig på och lätta att memorera. Som nu senast när generalen McCrystal blev avskedad. Don´t Ask, Don´t Tell, Don´t Babble. Sex ord – två budskap – två olika ämnesområden. Suveränt.
@Sumatra
SvaraRaderaMilitär verksamhet har nog alltid varit en arena för envägskommunikation. Det ligger liksom i sakens natur. All ordergivning är ju som bekant enkelriktad.
Om till exempel jaktpiloterna skulle tillåtas att argumentera emot stridsledarnas order under pågående jaktinsats, så skulle inga fiender bli nedskjutna. Det skulle vara meningslöst att ens ge piloterna startorder.
Tyvärr har envägskommunikationen inte begränsats till de situationer och sammanhang där den är absolut nödvändig, utan har tillåtits att sprida sig till alla möjliga och omöjliga ställen där den inte alls hör hemma.
Envägskommunikationen har med andra ord förvandlats till en yrkessjukdom hos militärer, på liknande sätt som silikosen har förvandlats till en yrkessjukdom hos stenhuggare.
Arbetsmiljön inom FM bör alltså förbättras. Jag tror inte att denna förändring kan åstadkommas på företagsdemokratisk väg internt inom FM. Det behövs sannolikt en övergripande arbetsmiljölagstiftning där man drar en skarp gräns mellan envägskommunikation (ordergivning) respektive tvåvägskommunikation (diskussion och debatt).
Flygsoldat 113 Bom