Hur nationen Sverige ser på sina veteraner, har vi kunnat ta del av i pressen och på bloggarna. Värst illa ut råkar de som får fysiska eller psykiska skador av tjänstgöring i krigszoner, även om en viss förbättring jämfört med tidigare kan förmärkas. Brister i bemötandet av svenska veteraner av olika slag har en lång tradition i Sverige.Under krigsåren 1939 till 1945 sänktes 270 svenska fartyg och 1 370 svenska sjömän omkom. Siffrorna avser bara de som seglade på svenskflaggade fartyg och alltså inte dom tusentals som seglade på allierade handelsfartyg i konvojtrafiken över Atlanten. Vad dessa uppoffringar betydde för de allierade under kriget uttryckte General Dwight D. Eisenhower så här: “When final victory is ours, there is no organization that will share its credit more deservedly than the Merchant Marine”.
Hur tog en tacksam svensk nation tog emot sina sjömän efter andra världskriget? Statsminister Per Albin Hansson uttryckte i ett tal sin tacksamhet för sjömännens insatser och sin vördnad för de omkomna. Men förutom Per Albins ord fick de överlevande knappast känna av någon tacksamhet.
Här är berättelsen om de svenska sjömän vars fartyg blev minsprängt utanför Singapore och som 1946 - efter fyra år i japanskt fångläger - kom hem till Sverige. ”På kajen i Malmö hamn väntade ingen orkester. Där väntade polisen. Sjömännen låstes in. De har ju inte betalat någon skatt på flera år och man kunde misstänka att de inte heller gjort värnplikten”.
Läs också om sjömännen vars fartyg blev torpederat 1940 i Nordatlanten. Sjömännen som överlevde hamnade utanför skagerakspärren. Efter kriget mottogs de från fartyget som överlevt kriget ”av kronofogden som överlämnade indrivningskvitton: de har inte deklarerat på flera år, blivit därför skönstaxerade och gäldade i skuld till staten”.
Ett världskrig innebär onekligen "force majeure", men det går inte för en enskild att åberopa. Det är försäkringsbolag och myndigheter som har den möjligheten.
Svenska rederier fraktade järnmalm i den s.k. dödsfarten, från Luleå till Kiel, Hamburg, Bremen och Rotterdam och andra hamnar inom området. Svenska rederier vars fartyg befann sig utanför spärren gick oftast i trafik för de allierade. Många fartyg var chartrade och gick i konvojfart mellan USA och England eller mellan USA och Sydamerika eller mellan Afrika och Asien.
Svenska rederier gjorde goda pengar under kriget. Resorna betalades väl och svenska fartyg som seglade för Tyskland eller för de allierade och som förolyckades ersattes fullt ut som om fartygen varit nybyggda.
De svenska sjömännen fick kraftigt förhöjd lön, så kallad krigsriskersättning. Denna sattes in på bankkonto till dess kriget var slut och endast den vanliga hyran blev utbetald under kriget. Efter kriget konfiskerade svenska staten pengarna med motivering att sjömän inte skulle kunna hantera så stora belopp. Dessa infrusna pengar har inte betalats ut, varken förr eller senare.
Den som något vill fördjupa sig i svenska fartygs öden under kriget kan göra det här. (Välj Sverige som land, tryck på "Search". Klicka på ett fartygsnamn så får du en kort beskrivning av händelseförloppet)
Förteckning över svenska handelsflottans förluster under första världskriget hittar du här och förlusterna under det andra världskriget hittar du här.
Hur tacksam är då den nutida svenska nationen mot sina soldater och sjömän. En tacksam svensk nation förmånsbeskattar sina soldater även för måltider som äts under fältmässiga förhållanden i krigszoner enligt principen att alla förmåner är beskattningsbara. Ingen stor sak i kronor och ören men signaleffekten är obra. Samma oförstående myndighetsutövning nu som då.
Den som ger sig in i leken får leken tåla eller uppbackning från en tacksam nation för våra veteraner. Framtiden får utvisa vilket det blir, men det ser inte bra ut när man tittar i backspegeln.
/Sumatra
Inlägg
