tisdag 1 mars 2011

En ny gammal utmaning (uppdaterad)

Som jag skrev i det förra inlägget om evakueringsoperationen i Libyen så finns det tankar om att etablera en NFZ - No Fly Zone över Libyen för att säkerställa att flygplans- och fartygstrafiken inte utsätts för anfall från stridsflyg och luftvärn.

Detta var något som utövades med god effekt över Irak efter första Gulfkriget 1991 i operationerna Northern och Southern Watch samt under Kosovokriget 1999. Men i Afghanistan så har västvärlden glömt bort de utmaningar som ett kraftigt luftförsvar kan innebära. Talibanerna har inte tillgång till var sig stridsflyg eller mer avancerat luftvärn än grovkalibriga kulsprutor och någon enstaka handburen IR-robot. Därför så har det länge varit stort arméfokus och "boots on the ground" har varit parollen.

I Libyen finns det betydlig mer avancerat hot. Det libyiska flygvapnet har stor numerär, men det brister i kvalitet. De strider som libyiska flygvapnet har varit inblandade i är gränskriget mot Egypten 1977 och Tchad 1978-87. 1981 så kom två libyiska flygplan för nära amerikanska medelhavsflottan och blev nedskjutna. 1986 bombade USA mål i Tripoli och Benghazi. 1989 sköt amerikanskt flyg ner ytterligare två libyiska flygplan över Medelhavet.

The Air Force is organized into an Air Defence Command which is subdivided into squadrons and regiments which attention paid to close air support and ground attack. Eight close battlefield support squadrons and nine air defence squadrons exist. The size of the Air Force is 22 000 persons including 15 000 conscripts. It has 426 combat aircraft and 52 armed helicopters with many more in store.

Flygplanen är blandat av ryskt och franskt ursprung. Motståndet är ungefär i den nivå och klass som Sverige var tänkt att möta under 80-talet, och som USA mötte under första Gulfkriget över Irak. 60 stycken Mig-25 kan innebära ett visst hot om de används på rätt sätt. Luftvärnet i form av SA-2, SA-3 och SA-5 är av äldre typ och bör lätt kunna tryckas ner med elektronisk störning och signalsökande robotar. Oskyddade transportflygplan bör dock undvikas om hotet höjs.

Men även om hotet är ringa så krävs en massiv insats för att klara av att skydda räddningsoperationen dygnet runt.

I USA börjar man nu förstå vidden av vad det innebär att etablera en NFZ och gamla sanningar och kunskaper dammas av i Pentagon.

Although White House and European leaders have repeatedly threatened to establish a no-fly zone over Libya, such a complex operation could require hundreds of aircraft and a bombing campaign to neutralize the country's air defense system, current and retired U.S. military officers say.

USA har en hangarfartygsstyrka i Röda havet som skulle kunna flyttas till Libyen. I en sådan styrka finns gott om luftvärn som skulle kunna skydda luftbron mellan Libyen och Malta samt givetvis också jaktflyg som på så sätt skulle kunna baseras betydligt närmare Libyen än t.ex. NATO-flyg opererandes från Italien. En eller ett par Ticonderoga luftvärnskryssare i Tripolis hamn skulle med enbart sin närvaro förhindra det mesta av intresset från Libyiska stridsflygplan att över huvud taget visa sig i närheten av huvudstaden.

När denna insats är avklarad kommer nog EU att titta över konceptet med internationella insatser. Varför ha Battlegroups i beredskap när det oftast är andra typer av förband som efterfrågas? Kritiken från de medborgare som blivit fast i Libyen lär heller inte bli nådig. Särskilt inte när Turkiet och Kina lyckades få ut sina medborgare långt innan de flesta EU-länder startat sina operationer.

Sverige bör nog ta sig en rejäl funderare över hur vårt framtida försvar ska se ut. Ska vi fortsätta transformeringen med NBG och Afghanistanliknande insatser som huvudfokus, eller ska vi ta med i analysen att behovet av insatser liknande den under Kosovokriget kan uppstå igen? Efter Tsunamin så lärde vi oss att det fanns behov av ambulansflyg och transportflyg med global räckvidd. I Libyen riskerar vi att återigen lära oss att även ett ringa lufthot kräver stora insatser med flyg och luftvärn.

Uppdaterad 11-03-07, 23:15
Storbritannien och Frankrike verkar vara på väg att driva fram en NFZ över Libyen. I USA är man däremot tveksam då man inser vilken operation det kommer att bli. Frågan är hur Sverige ställer sig om Frankrike kommer och ber om hjälp? Vi har trots allt en viss historik av gemensamma operationer i Afrika.

Men för att de ska bli en operation måste det drivas igenom FN säkerhetsråd och där har Ryssland tidigare varit emot tanken och USA är tveksamma. Skulle det trots allt röstas igeom och USA inte är sugna på att hjälpa till så får Storbritannien och Frankrike problem då USA sitter på nyckelresurser i form av lufttankning, störning och SEAD - Supression of Enemy Air Defence. NATO klarar inte av detta på egen hand.

Uppdaterad 11-03-08, 09:47
Den här artikeln pekar på de möjligheter som USA ser att blanda sig i konflikten.

Jag tror på en kombination av en begränsad NFZ, för att förhindra att Khadaffis attackflyg kan verka mot rebellernas områden, samt stöttning av rebellgrupperna med materiel och rådgivare (möjligtvis även stöttning med FAC/CAS). Detta likt USA:s insatser i Afghanistan 2001.

Tyvärr så tar man inte upp möjligheten att kombinera t.ex. stöttning av rebellgrupper med humanitära hjälpinsatser. Ska vi gå in militärt så gäller det att ha ett mycket begränsat mål med dessa operationer, så att vi inte likt Afghanistan och Irak blir kvar för evigt. Stötta rebellernas frihetskamp militärt, men stötta demokratiseringen av landet enbart humanitärt.

Uppdaterad 11-03-08, 17:39
En av förutsättningarna för att etablera en NFZ finns redan på plats. NATO har alltid en E3 AWACS på plats i Medelhavet och man har nu förstärkt så att man kan hålla beredskap i luften dygnet runt. Även om NATO ännu inte har stridsflyg på plats så kan övervakningen ha en dämpande effekt, då omvärlden kan dokumentera eventuella övergrepp från Khadaffis regim mot befolkningen.

At the least, the use of surveillance planes underscores that “international justice has a long reach and a long memory,” as British Prime Minister David Cameron has put it. It’s also an implicit test of a theory — supported within the Pentagon’s policy shop — that military assets like spy planes or jammers can make a big difference in humanitarian catastrophes without putting U.S. troops at risk. But it’s worth noting that the AWACS planes have already been flying for ten hours a day near Libyan airspace, and the violence has only accelerated.

Samtidigt fortsätter planerna på att ge rebellerna stöd.

According to the Independent’s Robert Fisk, the U.S. secretly asked Saudi Arabia to ship the Libyan rebels ground-to-air missiles, anti-tank rockets and mortars. The idea is to enable the rebels to bring down Gadhafi’s aircraft themselves, alleviating the pressure on international forces to do the job for them — and keeping U.S. planes out of the reach of Libyan air defenses. That would echo the caution that Gates and Adm. Michael Mullen recently sounded against viewing a no-fly zone as a bloodless affair.

Uppdaterad 11-03-11, 07:10
NATO fortsätter sina förberedelser för en NFZ och en marin blockad. Bl.a. så kommer eventuellt Norge deltaga med en P-3 Orion, men då misstänker jag att det inte är i NFZ som SvD antyder, utan i den marina blockaden då P-3 är till för havsövervakning.

Det som talar emot en NFZ är dock att USA tvekar och att AU inte vill att Europa lägger sig i.

Uppdaterad 11-03-12, 14:28
NATO fortsätter sin planering för en NFZ och kommer att presentera ett förslag på tisdag. USA och Obama är dock fortfarande tveksamma.

Se även Wiseman.

SvD

Uppdaterad 11-03-13, 00:03
Arabförbundet stöttar nu planerna på en NFZ. Därmed så har en mycket tung aktör i regionen sagt sitt, vilket lär göra det betydligt svårare för Ryssland och Kina att säga nej om det tas upp för omröstning i FN:s säkerhetsråd.

Uppdaterad 11-03-14, 17:14
G8 säger nej till en NFZ. Mycket intressant att denna typ av fråga drivs i detta forum! Eller var det helt enkelt första bästa tillfälle där de tunga aktörerna var närvarande?

13 kommentarer:

  1. SA-3 var ju ändå tillräckligt bra för att ställa till det för en F-117 1999...
    Elektronisk störning funkar ju dåligt mot eventuella ir-eller optiska kanaler

    SvaraRadera
  2. @Anonym 13.00: Hela sanningen om nedskjutningen av F-117 över Kosovo har nog inte kommit ut ännu. USA har vägrat att berätta några detaljer, då de givetvis avslöjar svagheter i Stealth-tekniken.

    Jag har tidigare skrivit ett inlägg om den händelsen.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/08/nya-forebilder.html

    I Ospreys "Balkan Air War 1991-2000", ISBN 84-8372-626-2 så beskriver man händelsen så här:

    "Jubilant Yugoslav military commanders claimed to have shot the stealth-fighter down with a surface-to-air missile but the USAF has so far refused to say how the $40 million plane was lost. Video footage of the wreck showed what appeared to be 30 mm canon holes in the wings, perhaps indicating that the so called radar 'invisible' aircraft fll victim to anti-aircraft fire or even a MiG."

    För IR-robothot så får man förlita sig på moderna skottvarnare och facklor. Rena optiska luftvärnsrobotar känner jag inte till, men ledstrålestyrda (som rb-70) är svåra störa. Dock så hänger allt på att skytten är vältränad. På en skjutning med Rb-70 som jag bevittnade i början av 90-talet missade skyttarna 2 av tre skott på kommande mål. Orsak? De var givetvis mycket nervösa, då man inte allt för ofta får chansen att skjuta skarpt. Tänk då hur det känns om målet riskerar att skjuta tillbaka på en...

    SvaraRadera
  3. Du skrev:
    "Sverige bör nog ta sig en rejäl funderare över hur vårt framtida försvar ska se ut. Ska vi fortsätta transformeringen med NBG och Afghanistanliknande insatser som huvudfokus,"

    Klokt skrivet, särskilt som det verkar som det var våra egna käcka gossar som lyckades med konststycket att skjuta ihjäl de svenska soldater som stupade i Afghanistan förra året.

    SvaraRadera
  4. Man ska inte förringa den materiel som det libyska luftförsvaret förfogar över. De gamla SA-2 och -3 har stått för de flesta nerskjutningarna av amerikanska stridsflygplan under de senaste amerikanska krigen, trots att det i grunden är samma system som man mötte i Vietnam.

    Mig-25 är också det enda ryska stridsflygplan som i modern tid har skjutit ner ett amerikanskt stridsflygplan, i det här fallet en F-18 medelst en AA-6 IR-robot under Gulfkriget. Med sina fartresurser är det inte en motståndare att förringa.

    Blir det månne debut för F-22 i strid?

    SvaraRadera
  5. De där funderaren ska i så fall gälla om Sverige ska återgå till att vara en traditionell nationalstat, om detta ens är möjligt.

    I dag är Sverige snarare en provins, och uppgiften försvar är en av de allmäna uppdrag som nu utförs gemensamt som del av EU-gemenskapen.

    Redan Romfördraget innebar ett ingrepp i suveränitetsprincipen.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  6. @Wiseman: Nej, ofarligt är det givetvis inte. SA-2 kallas ju för den "flygande telefonstolpen" och blir man träffad av den massiva sprängladdningen så blir det inte mycket kvar av ens flygplan. Men Irak hade betydligt mer resurser under första Gulfkriget.

    Dock så kommer det att krävas oerhörda resurser för att slå ut det libyiska luftförsvaret. Kanske inte lika mycket som under första Gulfkriget 1991, men väl så mycket som under Kosovo 1999.

    SvaraRadera
  7. Ett uppdrag för SAS och Seal teams, slakta lite fårälskare..

    SvaraRadera
  8. Jag känner inte till statusen på Libyens system men de har ju säkert uppdaterats, enligt APA skall det finnas modkit som gör dem nästan helt digitala. När det det gäller ir eller optikkanaler som jag skrev ovan så har de sådana på moderniserade enkelsiffror SAMs, det finns även sådan lösning till HAWK-systemet. Det krävs ju naturligtvis att man ser flygplanet då men det är ju ett rätt "fiffigt" störskydd i dessa fall för kommandostyrda robotar.

    SvaraRadera
  9. Du skrev:
    "Sverige bör nog ta sig en rejäl funderare över hur vårt framtida försvar ska se ut. Ska vi fortsätta transformeringen med NBG och Afghanistanliknande insatser som huvudfokus,"

    I Frankrike har just (27.2.11) förre premiärminister Laurent Fabius meddelat "Nous n'avons absolument rien à faire en Afg. Le plus tôt en sortira, le mieux ce sera". General Vincent Desportes skriver i tidskriften "Défence" samma sak. Tidigare (2.7.10) har Desportes sagt liknande i "Le Monde". C'est une guerre amèricaine. Le situation n'a jamais été pire", etc, etc. Svenska försvaret borde kanske lyssna pà Frankrike?

    SvaraRadera
  10. @CI - Menar du att Sverige (eller USA) skall angripa Libyen? Vad skall det tjäna till? Har Libyen attackerat nàgot främmande land, inkl. Sverige? Skall svenska soldater stà USA till förfogande?

    SvaraRadera
  11. Du trampar redan i färdiga spår. C-17 avtal, ambulansflyg, evakueringsberedskap finns eller ligger i spåret. Om du tror Sverige skall ha förmåga att att upprätta NFZ med OCA/SEAD/DEAD förmågor runt omkring i världen blir kostnaden jämfört med NBG löjligt stora. Även om spetsflyget vill komma ut så har vi nog fullt upp här hemma i Svedala att få igjordning på vårt eget luftförsvar.

    SvaraRadera
  12. @Anonym 00.16: Ja, det är precis vad jag syftar på. Viligger hela tiden steget efter. Tsunamin fick oss att skaffa dessa förmågor.

    Att deltaga i en operation att vidmakthålla en NFZ över Libyen innebär inte att vi skall ha alla förmågor. Det är snarare att jämföra med danskarnas deltagande i operation "Allied Force" över Kosovo 1999.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Allied_Force#Aviation

    SvaraRadera
  13. USAs militär är fortfarande engagerade både i Irak och Afganistan. Ekonomin är skuldsatt och det finns inte någon aptit i Amerika för att ha fler unga landsmän att offra sig i ett nytt krig. Iraq var inte planerat att vara ett projekt utan ände. Senator Kerry som är mest entusiatisk för NFZ var en viktig inititivtagare för USAs engagemang i Afganistan. Obama har inte ens ett uttalat mål för USAs mål i Afganistan. Gates är mer realistisk.

    SvaraRadera