
Eftersom jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist så har jag dubbla uppsägningstiden, d.v.s. för min del med pilotavtalet ALFF så blir det 24 månader med start i 6 december 2010. Sedan blev det helt tyst från min arbetsgivare. I december och januari så gick jag hemma med lön eftersom ingen kunde besluta sig för vad jag skulle syssla med under min uppsägningstid. På HKV fick jag inte tjänstgöra eftersom C INS hade beslutat om att endast personal som sagt "Ja" till det nya anställningsavtalet fick tjänstgöra i insatsorganisationen. Till slut så hamnade bollen på mitt hemmaförband F7 (som jag inte har tjänstgjort på de senaste 7 åren) och de lyckades fixa fram en möjlighet för mig att jobba på FOI i Stockholm (fortfarande avlönad av Försvarsmakten och dessutom med utlandslön). Det är i varje fall skönt att ha någonstans att gå till om dagarna och några att snacka med på fikarasten.
Jag har i ett tidigare inlägg kritiserat nyttan av Trygghetsstiftelsen för oss uppsagda officerare. Utbildning var det inte tal om då jag ansågs för välutbildad och löneförstärkning kommer det heller aldrig att bli fråga om eftersom jag får högre lön på ett civilt jobb. Det intressanta är att kollegor som har talat med andra handläggare har fått ett helt annat bemötande. Jag kände mig som jag satt på socialkontoret och tiggde mat för dagen.
Det nya arbete som jag har sökt ligger på annan ort och därför så frågade jag min handläggare på Trygghetsstiftelsen om stöttning med flytt, helt enligt Trygghetsstiftelsens egen skrivelse.
Att flytta till en annan ort för att få jobb kan vara ett bättre alternativ än att gå arbetslös. Om det skulle vara aktuellt för dig, kan du få hjälp med resor, flyttkostnader, dubbelt boende mm. Du kan också få ersättning för resor under en begränsad tid för att pröva hur det känns att arbeta på den nya orten.
Låter bra, eller hur? Svaret jag fick från min handläggare var att "flyttersättning inte var någon rättighet, utan det skulle bedömas från fall till fall. Jag skulle därför komma in med en ansökan tillsammans med offerter från flyttbolag." Suck... Återigen så var inget svart på vitt, utan upp till en enskild handläggares godtycke. Jag har därför beslutat att strunta i fortsatta kontakter med Trygghetsstiftelsen och betalar flytten själv. Lite stolthet har jag fortfarande i kroppen. Det ironiska i detta sammanhang är att det avtal för "karriärväxling" som Försvarsmakten nu tar fram för officerare man vill bli av med skulle ge mig betydligt mer. Men där handlare det ju om att bli av med officerare man inte har behov av, så jag hade nog tyvärr aldrig erbjudits "karriärväxling".
Den överklagan avseende min uppsägning som jag lämnat in via mitt fackförbund har dragit ut på tiden. Arbetsgivaren är inte särskilt villig att erkänna att man gjort fel och vill betala minimala ersättningar. Märkligt. De flesta företag som jag har varit i kontakt med och diskuterat detta ärende säger att de brukar betala ett till två års lön bara för att snabbt bli av med en anställd och behålla en god relation, så att man har möjlighet att i framtiden jobba ihop igen. Försvarsmakten resonerer inte på samma sätt, utan vill bara göra det så billigt som möjligt. Påverkan på varumärke, rekrytering och tappat förtroende hos de anställda finns inte med i ekvationen.
Nu har jag tröttnat på att vänta och vill få en chans att starta om mitt sociala liv, i stället för att tjafsa med min nuvarande arbetsgivare. Jag har rådgjort med mitt fackförbund om det får några konsekvenser för överklagningsprocessen om jag slutar i Försvarsmakten och tar ett civilt jobb. Svaret var att det gör ingen skillnad.
Jag skickade därför ett mail till HRC Direkt och sade att jag var uppsagd från Försvarsmakten på grund av "arbetsbrist" och frågade hur jag ska gå till för att säga upp mig snabbare. Svaret jag fick var att "uppsägning ska ske skriftligt samt att jag har tolv månaders uppsägningstid enligt ALFF"! Inga SMS i detta fall med andra ord. Den tolvmåniga uppsägningstiden ska jag enligt HRC diskutera med min lokala personalchef på F7 för att avgöra om det är möjligt att gå snabbare. Hur sjutton tänker dessa handläggare? Jag har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Jag har gått hemma och sparkat kottar i två månader och nu är jag placerad på en position så lång borta från Flygvapnet som möjligt så att cheferna slipper se mig. Ändå så vill de ha mig kvar i tolv månader till?! Ska jag skratta eller gråta åt eländet?
Nu har jag dock redan kontrollerat detta med uppsägningstid med fackliga förtroendemän och bara det faktum att man lät mig gå hemma i två månader utan sysselsättning sätter uppsägningstiden ur spel.
En arbetstagare har rätt att när som helst säga upp sin anställning. Normalt upphör då anställningen efter en månad. Genom kollektivavtal kan dock denna uppsägningstid vara annorlunda.
Om arbetsgivaren grovt åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsavtalet kan den anställde sluta sin anställning omedelbart. Ett exempel på grov åsidosatt skyldighet är att inte betala ut den anställdes lön.
Det ironiska i sammanhanget är att varje enskild handläggare säkert gör helt rätt, men resultatet blir ack så fel. Varför ska jag behöva kämpa för att säga upp mig från en arbetsgivare som inte vill ha mig kvar? Det saknas helt enkelt ett övergripande ledarskap baserat på sunt förnuft i Försvarsmakten! Det finns en massa definitioner av olika typer av ledarskap, men jag kan inte hitta något av dessa fack att placera Försvarsmakten i. Det är nog tur att vi enligt alla strategiska analyser inte riskerar krig de närmaste åren.
På måndag startar Försvarsmaktens nya reklamkampanj för att rekrytera nya soldater och officerare. Tyvärr så måste jag säga att Försvarsmakten som yrke kan jag rekommendera de flesta, men Försvarsmakten som arbetsgivare skulle jag inte ens rekommendera till min värsta fiende.