Saab lever just nu i ett vakuum. Ett antal utländska ordrar står och väntar strax utanför dörren, men med stor sannolikhet så händer inget innan årets slut. Den enda positiva signalen är att Försvarsdepartementet har gett klartecken till fortsatt svensk utveckling av Gripen.Men trots detta så är det en mycket ryckig verksamhet för närvarande på Saab. Fram tills årsskiftet 2009/2010 så hade Försvarsmakten och FMV den s.k. JAS-ramen att hålla sig innanför. Detta innebar att Saab visste om att det skulle komma en mer eller mindre årlig beställning och pengarna fanns tillgängliga i statsbudgeten. Detta var bra för de långsiktiga satsningarna och för att anställa och behålla kompetensen inom bolaget. Nu kommer regeringen i stället att besluta om nya mindre delanskaffningar varje år, vilket kommer att skapa betydligt sämre möjligheter till långsiktigt samarbete mellan Saab och FMV.
Min åsikt är att regeringen borde acceptera det faktum att symbiosen FMV - Saab är unik. Vi måste har kvar en industri för att kunna fortsätta flyga C/D versionen av Gripen de närmaste 20 åren. Stänger Saab igen så står alla flygplanen på backen så fort det första problemet dyker upp som kräver kompetens att t.ex. ändra mjukvaran i styrsystemet. Saab är den enda leverantören som kan åstakomma dessa ändringar i flygplanet. FMV och Försvarsmakten är i stort sett den enda kunden (eller i varje fall den största). Varför då spela detta spel för galleriet med offentlig upphandling och dela upp aktörerna i upphandlare och leverantör? FMV behöver Saab och Saab behöver FMV. Betydligt bättre vore att helt och hållet skippa upphandlingsprocessen och stället utöka samarbetet Saab - FMV till en gemensam projektledning liknande den som fanns under Viggenepoken. Givetvis ska vi ändå ha spårbarhet på var pengarna tar vägen.
- Denna gemensamma ledning ska definiera en minnivå för att hålla industrin flytande varje år. Hur många ingenjörsårsarbetskrafter krävs för att Saab ska kunna behålla sitt MTC?
- Denna miniminivå ska sedan multipliceras med C/D versionen av Gripens livslängd, ca 20 år till och detta skapar en ny "JAS-ram".
- Inom denna "JAS-ram" ska Försvarsmakten och den gemensamma projektledningen definiera vad som är behovet under året. Hur ser vi till att hålla all kompetens sysselsatt?
- Skulle det visa sig att det något år behövs mer än miniminivån, ja då ska det äskas i form av en ny beställning.
Visst kommer det att vara smärtsamt för staten att låsa sig till en ny JAS-ram, men i praktiken är vi redan låsta 20 år framöver. På detta sätt slipper vi i varje fall slösa bort pengar och resurser på upphandlingar.
Skulle det sedan visa sig att det blir av en affär med Brasilien eller Indien så hamnar vi i ett helt annat läge. Då har vi helt plötsligt en flygplansleverantör som inte lever i stort sett på enbart en kund och då behöver svenska staten inte längre hålla Saab under armarna. Fram tills dess så hoppas jag på att svenska staten och den nya exportmyndigheten ser till att försäljningen av Gripen till andra länder går till på ett så effektivt sätt som möjligt. Det tjänar vi alla på!
Uppdaterad 10-07-16, 20:39
Det närmar sig beslut för Indien i MMRCA upphandlingen. Både C/D versionen av Gripen samt Gripen Demo har varit på plats med gott resultat. Mycket hänger dock på de finansiella avtalen och Life Cycle Cost. Det senare bör peka på fördel Gripen, men det förra kan vara svårt att konkurrera med de stora exportländerna om. Undrar vad vår statliga exportstödsmyndighet kan ställa upp med för stöd till Saab i denna affär?
En intressant aspekt är att av 126 flygplan ska enbart 18 tillverkas i ursprungslandet. Resten ska tillverkas i Indien. Så inte så många fler jobb till Linköping med andra ord, snarare tvärtom. Finns det två tillverkningsorter för Gripenflygplan så kommer framtida affärer att leverera från den fabrik som för tillfället har kapacitet och billigast produktionskostnad.
Inlägg
