
Peter Rådberg har dock inte alla rätt i sin artikel.
Anskaffningen av HKP 16 är helt rätt (om det nu blir Blackhawk eller inte har jag ännu inte sett ett beslut på, eftersom det kräver ett regeringsgodkännande på avsteg från LOU). Det som är fel i detta fall är den misslyckade upphandlingen av HKP 14. Här var dessutom våra svenska politiker djupt inne i syltburken, då man krävde en samnordisk upphandling och direkt pekade på NH 90 trots att FMV och Försvarsmakten redan då tittade på bl.a. Blackhawk och Sikorsky S-92. Frågan är snarare vad vi ska göra med HKP 14 nu när vi skaffar ett nytt alternativ? Min åsikt är stäm NHI, avbryt kontraktet och köp fler Blackhawk i stället. Nu vet jag att en av svårigheterna med just detta är att FMV redan har omförhandlat kontraktet och accepterat förseningarna samt att Saab kan råka illa ut som underleverantör av TMS till NHI.
Principen i hans inlägg är dock helt rätt. Varför slänger vi hela tiden bort pengar på materiel som vi med dagens inriktning på internationella insatser egentligen inte behöver? U-båtar är ett utmärkt underrättelseinhämtningsverktyg i invasionsförsvaret, men lär nog få svårt att ta sig fram till Mazar-e-Sharif. Det vore betydligt bättre att lägga dessa pengar på att rätta till de brister som redan är identifierade hos förbandet i Afghanistan, bl.a. tillgång till mer praktiska skottsäkra västar. Och varför inte fler ökenutrustningar och skor?
Ett exempel på att våra soldater saknar rätt utrustning kan man läsa i ett debattinlägg på SoldF.
Stor del av skyttet har egeninförskaffade västar och utrustning som det ses mellan fingrarna med
Visst är det bra att befälen på FS19 tolererar att soldaterna där det behövs modifierar sin utrustning, men det måste vara hål i huvudet att dom behöver göra det!
Tyvärr så grundar sig allt detta på att våra politiker fortfarande inte har bestämt exakt vad Försvarsmakten ska klara av. Vi har krympt vårt försvar till en storlek där det inte längre är realistiskt att hävda att vi har en förmåga att försvara Sverige. Trots detta så söker vi inte backup i form av NATO-medlemsskap som Danmark och Norge. Vi fortsätter dessutom att anskaffa nya u-båtar till Marinen, trots att det som dom egentligen behöver är ett större ytstridsfartyg anpassat till missioner liknande den i Adenviken (se på Norge och Danmark som bägge har anskaffat fartyg som är ca 8 ggr större än våra Visbykorvetter).
Om det nu är Afghanistan och liknande insatser som är huvudfokuset de närmaste åren (vilket vårt nya personalsystem och utlandsobligatoriet pekar på), så måste också vår materiel vara anpassad för det scenariet! Svensk försvarsindustri får överleva på egna meriter och inte på stödköp från Försvarsmakten.