Sverige börjar sakna Försvarsmaktens helikoptrar

Försvarsmakten kunde inte ställa upp med helikoptrar vid skogsbranden i Påryd förrän efter tre dygn då en helikopter flögs ner från F21. Anledningen var att alla militära helikoptrar i Blekinge var på service samtidigt. Kommunen fick i stället hyra in civila helikoptrar för 25.000 i timmen.

Vad ska man säga? Kommunledningen är givetvis upprörd, markägaren har förlorat en massa pengar och räddningschefen är nog inte särskilt imponerad.

- 25.000 i timmen är faktiskt inte särskilt dyrt. De flesta flygande farkoster i Försvarsmakten kostar lika mycket om inte mer därtill. Lägger man sedan på löner och avskrivningskostnader så blir det nog ännu dyrare att använda en militär resurs. Problemet för kommunen i detta fall är att kostnaden syns i den egna budgeten i stället för i Försvarsmaktens.
- Avstånden mellan förbanden i Sverige börjar bli mycket stora. Om närmaste helikopter från Blekinge står uppe i Luleå så är det katastrof. Vem hade t.ex. plockat upp en pilot ur vattnet om en Gripen från F17 hade havererat. Nu brukar i och för sig Flygvapnet inte flyga utan flygräddning tillgänglig. Men det börjar bli för få förband för att snabbt kunna ställa upp vid behov.
- Försvarsmaktens helikoptrar och piloter får idag inte användas i verksamhet som konkurrerar med civila företag. Inom sjukvårdssektorn finns det ett ekonomiskt intresse för att skapa civila bolag, det verkar inte vara så när det gäller något så slumpmässigt som skogsbrand. Men om Flygvapnet ändå måste bygga upp resurser för den militära verksamheten och det finns önskemål att ställa upp vid t.ex. skogsbränder, varför inte använda dessa resurser också inom sjukvården? På så sätt går pengar som ändå måste invisteras i Försvarsmakten tillbaka till samhället.
- Slutligen. Flygvapnet har för ont om helikoptrar eller för stora felutfall om alla står på service samtidigt.

Vad ska då våra helikoptrar användas till?

Begreppet luftburen bataljon avvecklas inom ramen för Försvarspropositionen 2009. Det nya begreppet för armén är lätta manöverbataljoner. En helikopterbataljon med mark- och sjöoperativ inriktning ska finnas för att stödja specialförbanden samt övriga armé- och marinstridskrafter. Delar av helikopterbataljonen ska kunna vara insatta över tiden. I min värld så innebär det att helikoptrarna kommer att finnas, men det kommer inte att finnas några infanterister som är tränade på att kriga genom att utnyttja snabba omförflyttningar. Hemvärnet (Nationella Skyddsstyrkorna) är den resurs som i framtiden ska hjälpa till inom Sverige i fredstid. Problemet är bara att hemvärnet inte har några egna helikoptrar. Vem ställer upp med denna resurs för träning och insats?

Helikopterutredningen drar ut på tiden. Det enda som levererats är ett förslag att lägga ner HKP 4, vilket inte borde ha varit något svårt beslut då systemet rent tekniskt nått sitt bäst-före datum. En trotjänare går ur tiden, och inget finns som kan ersätta den. HKP 10 har aldrig varit ett alternativ för HKP 4 uppgifter då operatörsfunktionen och utrustning saknas för t.ex. ubåtsjakt. HKP 14 finns bara i två exemplar och HKP 15 är egentligen bara en utbildningsplattform utan taktiska möjligheter.

Slutligen, hur kan vi om vi nu har så ont om helikoptrar att vi inte kan ställa upp vid en vanlig skogsbrand drömma om att skicka helikoptrar till Afghanistan eller Adenviken?