Det brukar bli mycket påhopp från diverse självutsedda "försvarsexperter" när man för fram kritik mot den svenska försvarsindustrin. Det är bra, för det skapar ofta en intressant diskussion. Därför dags för ett nytt kritiskt inlägg och denna gång mot den svenska unika kunskapen om utveckling av ubåtar.
Vår svenska tradition att utveckla u-båtar är betydligt äldre än den att utveckla flygplan, även om Saab de senaste 70 åren fått mer PR. Men frågan är hur länge till vi kan vara med i leken? Jag håller helt och hållet med om att vår Sterlingmotorteknik är mycket intressant och ger säkerligen god driftekonomi och uthållighet jämfört med konventionella ubåtar. Resultatet är en fattigmans atomdriven ubåt. Dessutom med fördelen att den är betydligt tystare än en atomdriven ubåt, vars kylsystem ofta bullrar kraftigt. Resultaten från övningarna i USA visar också på hur tyst våra u-båtar är och därmed hur nära dom kan ta sig utan att bli upptäckta.
Men alla kunder är inte lika imponerade. Austrailien köpte för ett antal år sedan 6 U-båtar från Kockums av Collins klass. Dessa har haft god taktisk förmåga, men mycket dålig teknisk funktion. Så låg att det har varit svårt att hålla dom i drift och utbilda nya besättningar. I dagsläget är endast tre i operativ drift. Nu verkar Australien gett upp det svenska spåret och tittar i stället på att köpa u-båtar från USA.
“The United States is a leader in the design and development of submarine technology, and I expect that Australia will look to learn from companies like General Dynamics Electric Boat and Lockheed Martin in designing and developing the Collins class replacement,” Mr Combet said
Det man då kan fråga sig är: Är vi verkligen så rackarns bra i Sverige som vi ibland verkar tro? Blir hemmablindheten så stor att vi inte objektivt kan se vilka produkter som finns på marknaden att jämföra oss med?
I u-båtsfallet blir därför också min fråga: Är det rätt att ge sig in i en fortsatt svensk utveckling av u-båtar? Eller borde vi titta på en bredare upphandling där även utländska tillverkare kan komma in? Arbetsplatserna i Sverige kan vi rädda genom att kräva motköp som andra länders duktiga upphandlare alltid lyckas med.
onsdag 7 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hela den svenska ubåtsindustrikompetensen inklusive den för Stirlingmaskineri finns i Malmö.
SvaraRaderaLagom till att det diskuteras en Ny Generation Ubåt (NGU) så går Kockums ut med beskedet om att alla 250 anställda i Malmö ska flyttas till Karlskrona.
Det må vara företagsekonomiskt rationellt för de tyska ägarna och Malmö är kanske inte världens mest attraktiva plats på jorden för att bo med familj.
Men för Kockums yngre medarbetare så finns Köpenhamn med dess högre löneläge inom pendlingsavstånd och för familjeförsörjare med barn som funderar på högskolestudier, så finns Lund också på pendlingsavstånd från Malmö.
- Hur många av Malmös ubåtsspecialister flyttar med till Karlskrona?
Gustav Wasa: Farhågorna är berättigade, vi är på väg att tappa vår ubåtskompetens. Man kan befara att Kockums flytt av personalen till Karlskrona är ett försök att hindra en flytt till Tyskland, vilket vore värre.
SvaraRaderaChefsingenjören: Fakta i inlägget är hämtat från Wikipedia (vilket är högst tveksamt) och webbsajten Defensetalk, vilket är en webb med oklar avsändare.
Man kan lika gärna påminna om NBC:s inslag om Gotland där ubåten presenteras som "the ultimate in silent and stealth submarines" (http://www.youtube.com/watch?v=v1UPG7XwhWw&feature=related). Det är en lika trovärdig källa som de ovanstående.
Det kan dock vara värt att notera att de amerikanska företag som uttalar sig i artikeln på Defensetalk är företag som på något sätt är inblandade i att underhålla Collinsklassen, det vill säga Kockums ubåt.
Idag har US Navy inga attackubåtar som inte atomdrivna, det var därför som de hyrde Gotland i två år.
Gotland övade med US Navy, Kanada och Australien och man var mycket framgångsrika. Collinsklassen har också vunnit stora framgångar i övningar med US Navy.
Är det en atomdriven ubåt Australien vill ha så lär inte Kockums kunna lägga nåt bud, men å andra sidan så finns det idag ingen ubåtsbyggare i USA som har den erfarenheten som Kockums har, om det nu inte ska vara en atomdriven ubåt till Australien.
Den australiska marinen har offentligt uttryckt att man är myckat nöjda med sina ubåtar och detta vitsordas också av USA.
Kockums är en av en handfull ubåtstillverkare som bjudits in för att lämna bud på att leverera Australiens nästa ubåtsgeneration.
I mina ögon är detta något att vara lika stolt över som att vi Sverige kan plocka fram ett stridsfygplan som Gripen.
/Monitor
En kommentar till från Monitor. Så här skrev utrikesminister Carl Bildt på sin blogg igår:
SvaraRadera"Utrikesminister Stephen Smith kom redan i kväll efter ett kort besök i Polen. Det är första gången sedan 2001 som en australiensisk utrikesminister kommit till Stockholm, och vi passade på att tala om de goda bilaterala förbindelserna.
Vi har en betydande utrikespolitisk samsyn i många frågor, men passade också på att tala om samarbetet när det gällt att bygga upp Australiens ubåtsstyrka. Den satsningen har varit så framångsrik att man nu diskuterar att fördubbla antalet ubåtar."
/Monitor
Monitor: Misstänkte att du var sugen på debatt :-) Den svenska u-båtskompetensen är mycket hög och jag har stor respekt för mina u-båtskollegor. Jag är dock lite tveksam över deras praktiska kompetens efter de senaste årens neddragningar och flyttar av basförbanden. Redan när jag gick på FHS var det många av mina kollegor från u-båtsvapnet som klagade över att dom inte fick träna. På samma sätt som Flygvapnet stod på backen 2008 så var u-båtsvapnet lagd i torrdocka. Detta bör inte ha gjort läget bättre.
SvaraRaderaMin fråga i inlägget var inte att hacka ner på svensk kompetens, bara att fråga om det är självklart att vi köper från Kockums (numera tyskt bolag)?
Att Collins u-båtarna har haft stora tekniska problem är ingen hemlighet, även om jag klart erkänner att Wikepedialänkar alltid är tveksamma. Har därför plockat fram ett par nya.
http://www.defenseindustrydaily.com/australias-collins-class-subs-submariners-on-track-for-upgrades-01488/
http://www.nti.org/db/submarines/australia/import.html
De första åren var det stora problem med överhettning på grund av kylsystem som var anpaassade för kalla nordiska vatten, kavitation i propellrar och svetsningar som inte höll. Dessa problem har dock blivit lösta (med viss hjälp från USA) och numera är Collinsklassen ansedda som bra u-båtar.
Sedan lider Australien av samma sak som Sverige, d.v.s. att officerarna har tröttnat.
http://www.theaustralian.news.com.au/story/0,25197,25104392-5013404,00.html
Australienska flygvapnet har samma problem. När jag var nere i Sydafrika i våras berättade piloter i deras flygvapen att många slutade och i stället tog värvning i Australienska flygvapnet som söker folk internationellt. Något för svenska u-båtsmän och piloter?
Lite debatt friskar alltid upp :)
SvaraRaderaSjälvklart ger för lite träning sämre resultat. Men det gäller i lika hög grad våra flygande system. Du vet lika väl som jag att minst två tillbud/haverier med JAS de senaste åren med allra största säkerhet berott på för lite flygtid för piloten.
Ubåtsflottiljen har däremot varit ganska upptagna de senaste åren. De har haft en ubåt med besättning i USA under två år och spöat jänkarna med 6-1, 6-1, 6-1 på deras hemmaplan. De har utbildat singaporianska ubåtsbesättningar i Sverige med en svensk ubåt. Samtidigt har de flyttat flottiljen från Stockholm till Karlskrona och dessutom skött sina ordinarie sysslor med resterande tre ubåtar och fartyg.
Det är ganska imponerande om jag får tycka, de är just nu 169 anställda officerare vid förbandet och 6 civilanställda...
Jag vet att du hävdar att det bara är SAAB som kan räknas som svensk försvarsindustri ;) men faktum är att de svenska ubåtarna utvecklas i Sverige och ger spinoff och skatteintäkter här. Det ger också jobb till anställda på Kockums och en rad andra företag som är underleverantörer.
Dessutom levererar dom produkter i världsklass till ett konkurrenskraftigt pris. De säljer utgågna svenska ubåtar vidare efter modernisering. Så bra är dom i sin nisch. Varför skulle vi inte köpa av Kockums?
Kostnaderna för ubåtsutvecklingen är ingenting jämfört med Gripenssystemet. Då får vi ubåtar som är anpassade efter våra önskemål och som dessutom går ganska bra på export. Collinsexporten är en av de största svenska exportordrarna nånsin.
Här ska du få ett Kockumsargument; Enbart skatteintäkterna från exporten av Collinsubåtarna betalar utvecklingen av A26 med råge.
Tänk om vi fick se SAAB komma med ett liknande argument nån gång...
:) monitor
Monitor: Snygg retur :-)
SvaraRaderaNågra argument för att våra Gripen affärer faktiskt går bra:
- Sydafrika affären gav Sverige uppgraderingen till 39C/D. Lufttankning, färgskärmar i kabinen m.m.
- Ungern affären gav Sverige internationella kommunikationssystem, IFF, Länk 16, tunga lastalternativ för markmål (GBU-12, Mk-8x bomber, LDP och NATO balkar att hänga allt i). Dessutom bekostades A2C modden, d.v.s. att återanvända A/B flygplan för att bygga C/D. Samma underlag används nu "gratis" av Sverige att uppgradera hela Gripen flottan till C/D standard.
Dessutom bekostas stora delar av möjligheterna till utveckling av E/F av inkomsterna från de olika utlandsprogrammen.
Sedan ska vi inte glömma elevbeläggningen på FMTS i Halmstad samt F7. Förra året när Försvarsmakten på grund av dåliga finanser drog ner all verksamhet på sparlåga var de ungerska piloterna blande de få Gripen piloter som utbildades på F7. Utan utlänska elever hade vi fått skära ner kraftigt i vår utbildningskapacitet.
Kul att höra att det går bra för våra u-båtskillar. Jag hade faktiskt inte tagit med Archer affären i min beräkning av hur mycket u-båtskillarna har att göra. USA var mer av en engångshändelse där jag vet att många u-båtsmän tog chansen att få något vettigt att göra då verksamheten här i Sverige gick på sparlåga.