Sverige saknar historiska perspektiv

I DN fanns idag en kort notis om att Marek Edelman har dött. Han var den siste överlevande ledaren från upproret i det Judiska Ghettot i Warsava 1943. Efter att jag för många år sedan läste Leon Uris bok Mila 18, så har jag alltid varit fascinerad över deras kamp. Läs New York Times artikel eller Yahoo Times i stället för att hedra honom och dom som likt honom vägrade att låta Nazisterna vinna.

"He would dispute the use of the word “uprising,” saying that it normally implied some slight prospect of victory. In the ghetto, he said, there was no such prospect.

“It was a defensive action,” he would say, or, “We fought simply not to allow the Germans alone to pick the time and place of our deaths.”

Han deltog senare i de polska upproret 1944 mot nazisterna i Warsava. Lika intressant som själva upproren är de faktum att under judarnas strider 1943 så vägrade de flesta polacker stödja dom. Under polackernas uppror 1944 så stod ryssarna och tittade på. Detta eftersom ryssarna inte ville ha en stark polsk frihetsrörelse när dom senare skulle omvandla Polen till en sovjetisk lydstat.

Att Sverige saknar historiska perspektiv märks lätt när en person som Marek Edelman försvinner i skuggan av svenska storheter som Blondinbella och Annika Anka.

Nu ska jag försöka få tag på Marek Edelmans bok "Resisting the Holocaust: Fighting Back in the Warsaw Ghetto" samt Hanna Kralls bok "Shielding the Flame".