Många som förespråkar att FMV ska köpa från "svensk" försvarsindustri verkar inte förstå att industrin inte är så svensk längre och bara för att Försvarsmakten köper från dessa företag behöver det inte nödvändigtvis innebära att produktionen hamnar i Sverige.
Ett aktuellt exempel är den kommande u-båten A-26 som FMV studerar tillsammans med Kockums. Den tyska ägaren Thyssenkrupp Marine System vill nu flytta Kockums produktion från Malmö till Karlskrona, vilket FMV anser kommer att riskera A-26 projektet. Nu säger sig FMV vilja avvakta med beställning tills det blir klart var produktionen hamnar.
Alla anställda erbjuds följa med från Malmö till Karlskrona, men frågan är hur lätt det är att flytta med familjer. Kommer de duktigaste medarbetarna verkligen att flytta med?
fredag 30 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FMV och regeringen har gett Kockums och övriga försvarsindustrier en signal om att man inte kan vänta sig särskilt många ordrar framöver. I det läget har Kockums bara två saker att göra: öka intäkterna från andra kunder och minska kostnaderna.
SvaraRaderaNär det gäller att öka intäkterna från andra kunder har så redan skett - trots lågkonjunktur - då ubåten Archer i somras sjösattes i Karlskrona. Singapore är kund.
När det gäller att minska kostnaderna är det väl högst förståeligt att Kockums väljer att flytta utvecklingsavdelningen i Malmö (250 personer) till Karlskrona (750 personer) där verkstäder och kund finns inpå husknuten. Bokstavligt talat.
I det läget har jag ringa förståelse för FMV:s utspel. Om FMV har viljan att betala Kockums för att upprätthålla två tekniska kontor (Malmö, Karlskrona) och två underhållsvarv (Karlskrona, Muskö) så går det säkerligen för sig. Men är man ute efter billiga produkter får man nog finna sig i att leverantören själv väljer sätt att organisera sitt företag.
När ett svenskt ubåtsskrov anses uttjänt i kallt och bräckt vatten, då kan det säljas för en minst lika lång period av skarp operativ drift i tropiskt varmt och havssalt vatten.
SvaraRadera- Är detta att vara aktsam med av staten investerade medel?
- När är det dags att också sälja ubåtar ur Gotlandsklassen till Singapore?
Det kan knappast vara korrosion som begränsar livslängden för ubåtar i svenska farvatten.
Singapore har med den kinesiska flottan en med dagens ryska flotta jämförbar motståndare att hantera, så det är inte heller så att HMS Västergötland/RSS Archer inte håller måttet i Östersjön med avseende på operativ förmåga.
Gustav Wasa, Marinen har sannolikt gjort bedömningen att det inte går att pressa ut mer ur Västergötlandsklassen. Det finns helt enkelt en gräns för hur många gånger man kan bygga om / modifera en ursprungskonstruktion - och man har redan genomfört en större halvtidsmodifiering.
SvaraRaderaAtt ubåtarna duger till Singapore och inte till Sverige hänger ihop med ambitionsnivån. Singapore har fram tills nyligen inte haft något ubåtsvapen överhuvudtaget. Man har därför börjat med uttjänta Sjöormen ubåtar för att lära sig hantera en ubåt. När kompetensen höjts är det givetvis naturligt att växla över till en mer avancerad ubåtstyp. Tids nog kommer de säkert att kunna bli en partner på helt nya ubåtar - men där är de knappast efter 10 års erfarenhet.
Suck... vilket tjat om "svensk" industri. Det viktiga är väl att materielen är utvecklad och FUNGERAR i svenska förhållanden? Det BORDE vara större sannolikhet för detta om det är utvecklat i Sverige av dem som bor här än av ett gäng ingenjörer runt medelhavet. Hur har det gått med upphandlingar av exvis stridsfordon i subarktisk miljö? Vilka står och vilka går?
SvaraRaderaAnonym: Tja, Patria är ju t.ex. finskt och dom vet nog lika mycket om kyla som BAe Hägglunds?
SvaraRaderaNämen då så, lägg ner Hägglunds så köper vi allt från Pat...förlåt, det var ju ägarna som var viktiga här, Finska staten ska det vara, i fortsättningen då. Om någon annan kan så varför ska vi? Case closed.
SvaraRaderaAnonym 15:55
SvaraRaderaSyftet med min kommentar var att peka på att Sverige inte alltid är världsledande när det kommer till kyla. Jag skulle misstänka att Kanada, USA (Alaska), Ryssland, Chile, Argentina, Norge, Island (inte mycket till försvarsindustri) och Finland vet en hel del om kyla.
Om det INTE är Singpore, som är vår partner i NGU vem är det då?
SvaraRaderaSjälv tror jag att Singapore är mycket läraktiga och idag kan uppvisa ett med den svenska örlogsflottan väl jämförbart sjömanskap såväl på ytan som under den samma.
Om Singapore om ett par år väljer att köpa beprövade svenska ubåtar ur Gotlandsklassen, så är det just för att de har reella säkerhetspolitiska utmaningar att hantera redan i dagsläget. De ser ställda inför sin stats överlevnad knappast någon anledning att ta onödiga tekniska risker.
Om inte Sverige vill sälja ubåtsförmåga billigare än vad motsvarande kapacitet inklusive luftoberoende maskineri (AIP med bränsleceller) kostar från Tyskland, så får Singapore göra som sexton (16) stater runtomkring i världen och köpa direkt från Kockums tyske ägares varv HDW. Typ 209 sålde de i 61 st exemplar.
Singapore är en etniskt motiverad utbrytning ur Malaysia och gränsar till världens folkrikaste muslimska stat, det vill säga Indonesien.
Om ytterligare någon stat förutom Israel, Kuba, Nordkorea och Taiwan idag upplever sig vara Asterix-byn omgiven av romarriket, så är det Singapore. Klart de alla fem vill ha en livförsäkring i form av välbeprövad krigsduglig ubåtsförmåga.
- Men jag tror Singapore hellre köper svenska ubåtar, som vi seglat i tio till femton års "shakedown-cruise" dessutom med en frikostig rabatt än ger sig in i tekniska utvecklingsprojekt till en vida högre kostnad.
Gustav: En kul anekdot. Enligt väl initierad källa i den svenska u-båtskåren så är singaporianerna duktiga u-båtsmän, men har lite väl hög respekt för sina chefer. Östersjön är också lite grundare än vattnen utanför Singapore.
SvaraRaderaNär chefen vid ett tillfälle beordrade dykning till ett djup som översteg Östersjöns medeldjup, så sade besättningen bara "Ay Ay Captain" och förde dykrodret fullt framåt. Endast ett snabbt ingripande från svenskarna förhindrade ett nytt hål i Östersjöns botten...
Beslut att flytta produktionen till Karlskrona togs redan 1996.
SvaraRaderaBeslutet nu gäller flytt av design/konstruktion till Karlskrona. Verkställs beslutet innebär det slutet på svensk kompetens inom detta område. I princip finns det bara fem länder i världen som kan ta fram nya konventionella ubåtsdesigner. Det är med andra ord inte så lätt att återuppbygga.
Beslutet är oerhört logiskt och med en klockren timing om man utgår från att en dold agenda finns hos ägaren (från början HDW). Agendan är glasklar (kortfattat): från dag 1 ville HDW bli av med en konkurrent och har aktivt motarbetat Kockums sedan dess. Det är endast pga påtryckningar ibland skarpa sådana av kunder, såväl potentiella som befintliga, som Kockums har givits lov att göra affärer.
Vad är då bättre, om man inte får lov att lägga ner företaget, än att ta beslut om en flytt i direkt anslutning till regeringens att ge FMV go ahead att beställa designkontraktet på NGU?
Export av ubåtar har f.ö inget att göra med teknikhöjden utan avgörs nästan uteslutande av motköpsmuskler (Kockums tar fram både bättre och betydligt billigare ubåtar än HDW). Därav HDWs enorma framgångar. Bara i enstaka fall (lite förenklat men dock) när motköp inte har betydelse som t.ex Singapore och Australien kan bättre produkter konkurrera.
P.T