
För C-17 på HAW i Papa har ett par piloter hoppat av, men nu fått ca 12.000 mer månaden för att stanna kvar. Det visar att Försvarsmakten kan förbättra sina avtal bara viljan finns! En av lastmästarna har inte skrivit på sitt nya anställningsavtal och kommer därför att sägas upp. Ganska så ironiskt att man samtidigt på försvarsmakten.se går ut med information om den första licencierade svenska "Crew Chiefen" på C-17.
För Gripen i Kecskemét så slutar ett par tekniker till sommaren och kommer inte att förlänga sina kontrakt då ersättningarna enligt utlandsavtalen helt enkelt är för dåliga. Det sätter dessutom stor press på familj att flytta till Ungern, då det är mycket svårt att kommunicera med lokalbefolkningen eftersom de flesta endast talar ungerska och i viss mån ryska eller tyska. Medföljande fruar kan på grund av språket oftast inte få jobb i landet och barnen har det tufft i skolan. Tyvärr så har det även visat sig i skillsmässofrekvensen som har varit hög. Att behålla ett boende hemma är ekonomiskt ofördelaktigt, så de flesta har sålt sina hus innan de lämnade Sverige.
Liksom ISAF så är mycket viktigt för Sveriges anseende att bemanna dessa supportgrupper. Det är en del i exportavtalen för Gripen samt det internationella samarbetsavtalet parallellt med NATO för C-17. Kan vi inte uppfylla våra löften så riskerar vi kommande exportförsäljningar och samarbeten. Vem vill samarbeta med ett land som inte kan hålla det de lovat?
Tyvärr så pekar detta på problemen med personalansvar i Försvarsmakten. Insatserna har tidigare varit ett tredelat ansvar mellan HKV, HRC och F7. Nu tar F7 helt över personalansvaret för bemanningen av insatserna, men jag misstänker att det fortfarande kommer vara HRC som hanterar avtalen. D.v.s. personalansvarig chef har inga "verktyg" att ta till för att säkerställa bemanning! C F7 kommer under våran att åka runt och möta supportgrupperna. Jag misstänker att hon då kommer att få en hel del information om vad som behöver förbättras.
I dagsläget är avtalen skrivna av FMV, men FMV har ett avtal med Försvarsmakten som ska bemanna insatserna. Som jag ser det finns det tre alternativa lösningar.
- Utnyttja det nya anställningsavtalet och beordra iväg personal på insatserna. Dessa personer kommer nog tyvärr inte vara världens bästa ambassadörer för svenska Försvarsmakten.
- Försvarsmakten uppdaterar sitt utlandsavtal så att det blir mer förmånligt att arbeta utomlands. Tyvärr så har förhandlingen om ett nytt utlandsavtal tagit mycket lång tid och chansen att något radikalt ska hända innan sommaren är mycket liten.
- FMV eller Exportstödsmyndigheten tar över bemanningsansvaret och anställer Försvarsmaktpersonal som då kan erbjudas mer förmånliga löner och anställningsavtal. Det blir givetvis en smula dyrare för exportkontrakten, men Sverige säkerställer att det finns personal på plats. Givetvis så är även detta en prestigeförlust för Försvarsmakten som då tappar exportstödet.
Risken är också stor att industrin tappar tron på Försvarsmakten. Hur ska man i framtiden kunna marknadsföra Gripen utomlands om det kan uppstå svårigheter med supportgrupper, eller ännu värre med utbildning av tekniker och piloter?
Uppdaterad 11-02-06, 15:59
Att ta med sig sin familj på utlandstjänst och tro att det går att låta dem agera hemmafru/man är i dagsläget inte längre ett gångbart alternativ. Detta kanske fungerade förr, men dagens samhälle har ändrats. Civila företag har börjat inse att problemen finns.
Men det som förr sågs som ett exotiskt äventyr som familjeförsörjaren självklart tackade ja till, har idag blivit en mer komplicerad process där medarbetaren ska få sin yrkesarbetande partner och eventuella barn med på båten.
– Vi kan konstatera att processerna med att tillsätta utlandstjänster tar lite längre tid, samtidigt som vi är mer observanta på att diskussionerna också berör den medföljandes situation och framtid, säger Alfa Lavals personalchef Lars Wetterberg.
Då en supportgrupp ofta har en utlandsstationering i tre år så blir det extra besvärligt för de medföljande fruarna då det är svårt att få tjänstledigt under så lång tid. Oftast blir det till att säga upp sig och sedan söka nytt jobb när familjen kommer hem.
Frågan är vilken officiell syn Försvarsmakten har på utlandsuppdrag och att ta med sin familj? Att det hgar fungerat för försvarsattachéer runt om i världen är en sak. Där har den medföljande frun (så vitt jag vet så har det ännu inte utsetts någon kvinnlig militärattaché?) ofta kunnat få en begränsad "anställning" för att arrangera officiella middagar och agera värdinna. Ofta är dessutom medelåldern för attachéer något äldre, viulket innebär vuxna barn. Inom en supportgrupp finns det en mycket stpr variation i ålder. På vissa militärobservatörstjänster går det att ta med familjen och där kan det också vara förståeligt att säkerhetsläget ofta inte tillåter att familjen integreras i samhället. Men för supportgrupper, skolor, tjänster inom EU i Bryssel, bemanning av NATO-staber m.m. så är det ofta självklart att familjen ska hänga på. Försvarsmakten bör följa utvecklingen hos de civila bolagen för att få sin personal intresserad av denna typ av befattningar.
Uppdaterad 11-02-06, 21:09
De lönetillägg som getts till piloterna är inte för utlandstjänsten i sig själv, utan för att man får jobba en hel del övertid. Om ni kommer ihåg så var det i höstas hårda diskussioner om det var svensk lagstiftning eller NATO:s arbetsregler som gällde för flygtjänst på HAW.
Nedanstående är citat från en som tjänstgör på HAW.
"Det är svensk arbetslagstiftning som råder och inget i arbetstidslagen är bortförhandlat med kollektivavtal vilket man kan göra med ej gjort”
Lösningen för piloter blev inte riktigt 17000:- extra, utan egentligen 12000:- detta under en prövoperiod fram till och med 2012-06-30. Det man har ekonomiskt är alltså I-lön/ALFF +merkostnadstillägg på 2070:- samt för de som har medföljande utbetalas också ett medföljandetillägg. Utöver detta kom alltså dessa 12000:- som ett ”extraordinärt” lönepåslag under en period. Det kan det förkomma skillnader då det finns utrymme för individuella förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Man är inte arbetstidsplanerad och inte arbetstidsreglerad utan det är förtroendearbetstid som gäller. Detta tryckte HRC med rätta på att det kan innebära mycket arbete under vissa perioder under såväl nätter som helger och att det var just därför man nu betalade extra. Lika tydlig var man inte att påpeka att det finns skyddslagar som styr hur mycket man får jobba. Dessa regler innebär kortfattat max 48h/vecka i snitt under en längre period."